h--:i
^^^i^'
iC»
^3^1*^'^?^».'
^ AX^ j. A .
'■^V
^<^
,^^^€/t/
/ . . .,, _ i - u-^u^y /'? ^'V^c^. y
'- :^t/sW,,<)^«^ (r^uttSi^J QAricJ-i^r^^
I 'U>0^h^^J<KAM liJu X%,~d^UA^ t/. J' J
T
.i^^><t-<-*-^^^
'7k£y0:^i^'tyt^
7 ^ . ^
eKi3
.P7
m
Kenneth K. Mackenzie
Collection
V-
'V
KRITISK ORDBOK
OFVER
SVENSKA VÄXTNAMNEN
ELIAS FRIES,
UTGIFVEN
SVENSKA AKADEMIEN.
STOCKHOLM, 1880.
KOKGL. BOKTRYCK i:UI ET
P. A. XOUSTKUT it SiJNKK.
/
Utgifvarens förord.
Jc örevarande arbete, fnlibordadt på 1860-talet, var af författaren
ämnadt att tjena till ledning vid växtnamnens behandling i den
ordbok öf%^er modersmålet, hvilken Svenska Akademien då hade
för afsigt att utarbeta. De omständigheter, som sedermera för-
anledt Akademien att inskränka sin verksamhet i sådant syfte, äro
angifna i hennes underdåniga utlåtande den 19 november 1872
(tryckt i 48:e delen af Akademiens Handlingar), hvarigenom hon
afsade sig det statsanslag, som utgått till befordran af hennes
ordboksarbete. Akademien uttalade dervid sin förhoppning »att
kunna fortfarande i någon mån medverka till ordboken genom
förarbeten, hvilka hon önskade att, så vidt möjligt vore, efter
hand göra för allmänheten genom tryck tillgängliga, för att så-
lunda .efter förmåga fullgöra det uppdrag, som blifvit Akademien
af hennes höge stiftare lemnadt». Som ett sådant förarbete allmän-
göres nu denna Ordbok öfver de Svenska växtnamnen. Akademien
har härvid ansett sig böra erinra, att författaren, ehuru han öfver-
låtit sitt verk till Akademiens fria förfogande, likväl ej åsyftat dess
utgifning såsom ett särskildt arbete; han skulle annars otvifvel-
aktigt hafva egnat det en större omsorg i stilistiskt afseende.
Men hvad i sådan måtto kan finnas att anmärka, har synts
IV
Akademien vara af så föga väsentlig vigt, helst vid ett arbete
af denna art, att det ej bort utgöra hinder för dess offentlig-
görande. Hvad angår de från våra skalder hemtade språkprofven,
hvilka, enligt författarens medgifvande (se hans inledning), kunde
efter godtfinnande upptagas eller uteslutas i Akademiens till-
ämnade ordbok, skulle författaren, om han sjelf besörjt sitt ar-
betes särskilda utgifning, sannolikt hafva utelemnat dem; Aka-
demien har dock ej ansett sig böra vidtaga en sådan åtgärd.
Deremot har hon funnit några tillägg erforderliga för att göra
arbetet mera begagnehgt ; dessa äro : de flesta uppgifterna om
citatställen ur anförde författare, förteckningen på desse för-
fattare, och registret öfver de Latinska växtnamnen med hän-
visning till deras Svenska benämningar.
INLEDNING.
Växternas namn förete otvifvelaktigt den mest obestämda del
af Svenska språket. Utom trädslagen och några få örter, hafva
våra fieste växter olika namn i olika landskap (och ofta flera i
samma landskap) ; ja, hvad än värre är, samma benämningar
föras till helt olika växter '•■, eller ock äro namnen så i uttalet
förbråkade, att man svårligen igenkänner dem. För att utreda,
hvilket uttal af ett namn är det rätta eller hvilken växt namnet
rätteligen tillkommer, måste man följa dessa ords utbildning från
äldsta tider, söka utforska deras härledning och det begrepp,
folket fäster vid dem, och tillika deras användande i de öfriga
Germaniska språken. I senare fallet finner man ofta en för-
vånande öfverensstämmelse, icke blott i de gamla gemensamma
stamorden, utan äfven i en del yngre, skenbart tillfälliga be-
nämningar. Växtnamnen blifva derigenom af stort interesse i
lingvistiskt hänseende, och bland våra Svenska finna vi bevarade
många fornnordiska ord, som i nuvarande språket utgått. Dessa
* Bland otaliga exempel härpå må nämnas, att, enligt Linnés Skånska
resa, s. 238, i en trakt af Skåne Sjnrcea Filipendula kallades Konvalje
för luktens skull, ehuru dessa båda växter ej ega minsta likhet, —
och i Upland öfverföres namnet Konvalje till Pyrola rotundifoHa.
VI
böra, i min tanke, bevaras som dyrbara antiqviteter. Anmärknings-
värdt är, att A. F. Dalin och andre ordboksförfattare, som eljest
upptaga de obetydligaste växtnamn, förkasta just de fornåldriga
namnen, emedan dessa genom nuvarande språkbruk ej kunna
tydas ^'^.
Vi ega betydliga samlingar af Svenska växtnamn redan före
Linné, nemligen genom Franckenius (1638), Tillandz (1683),
Bromelius (1694) och Linder (1716). Men de af dem anförda
namnen äro till stor del antingen öfversättningar från de Gre-
kiska och Latinska, som utgå från en helt annan naturåskådning,
eller ock lånade ur främmande tungomål, hvilka namn, då de
icke ingått i allmänna språkbruket, ej förtjäna upptagas i en
Svensk ordbok**. Det samma gäller om en del genom Tyska
kräuterbiicher införda namn, som väl af åtskillige kompilatorer
blifvit brukade, men icke ingått i folkspråket och nu synas vara
utdöda, t. ex. Affodil, Andorn, Gamander, Giindelref, Poleja,
Sempertin, Tusengyllenkrut, Tusendygdegräs m. fl. Samma öde
förtjena vissa andra från Tyskan införda, men löjligt förbråkade
namn, såsom Leffelkrut af Löffelkraut, Fidbom af Faulbaum,
Spelbom af Spillbaum. Det är i synnerhet på Gotland som
dessa träffas.
Under sina resor upptecknade Linné noggrant växternas
namn i folkspråket, och han erhöll af sina läi-jungar rikliga upp-
gifter från alla landskap. Rikaste och pålitligaste källan för dessa
* Undantag från ett sådant förfarande gör Rietz i sin Ordbok öfver
Svenska allmogespräket.
** De bland dessa, som af Wahlenberg blifvit återupptagna, kunna dock
icke förbigås.
namn är derföre Linnés Flora Svecica. Åtskilliga bidrag liafva
visserligen sedermera lemnats af Retzius m. fl., men i allmänhet
mindre vigtiga. Det är en verklig förlust, att Linné ej fast-
stälde Svenska namn på samtliga våra högre växter, såsom han
gjorde i afseende på gräsen. Liljeblad sökte fylla denna brist,
men upptog, i stället för att använda det i folkspråket bevarade
rika ordförråd, vanligen de Latinska namnen, dock i flera fall
så förbråkade, att man svårligen kan igenkänna dem, t. ex. Byll
af Bupleurum, Kära af Chara, Lysing af Lysimachia, Lyst af
Lychnis, Näfta af Nepeta, Ofris af Ophrys, Orbe af Orobus,
Osmund af Osmunda, Ryni af Erysimum, Sirse af Circjea, Sist
af Cistus, jemte många flera af likartadt slag. Billberg i Svensk
Botanik dref denna rigtning till karrikatur. Han ville förkasta
alla Svenska namn och införa de Latinska med stympadt uttal;
så kallar han t. ex. Hafre för Avén, Smultron för Frågar, Säf
för Scirp.
Att erhålla allmänt antagna och faststälda Svenska växtnamn
är i närvarande tid ett nödvändigt behof. Man har hittills hjelpt
sig med de Latinska, men sedan nu speciell botanik läres i real-,
lanätbruks-, ja folkskolor, äro Svenska namn oundgängliga. För
dessas erhållande har det varit af största vigt att egna synnerlig
uppmärksamhet åt folkspråket. Utom det att jag sjelf insamlat
'och genom vänner bekommit talrika bidrag, har jag noga jemfört
det ymniga förråd, som förut i tryck meddelats. Men dessa växt-
namn fordra en noggrann kritisk granskning. Många bland dem
bero på ett misstag dels af namngifvaren, dels af upptecknaren.
Flera äro så obetydliga, tillfälliga, ja blott skämtvis gifna (t. ex.
Pelle på strand, Lasse på tomten), att de ingen uppmärksamhet
VIII
förtjena. hvarpä Kröningssvärds förteckning öfver växtnamnen i
Dalarne lemnar talrika exempel. Upptecknandet af folkspråkets
namn är icke en så lätt sak som man skulle förmoda. I allmän-
het tycker jag mig finna hos ordboksförfattare en hunger efter
många namn ; mig synas färre och godkända ega företräde. I en
ordbok öfver landskapsmålen måste man söka uppsamla alla vex-
lingar i uttal; men i en ordbok öfver riksspråket bör man väl
bemöda sig att återföra dessa till riksspråkets uttal.
Så länge likväl de fleste vilja framhålla sin hembygds be-
nämningar eller, hvad ännu sämre är, af subjektift estetiskt tycke
föredraga mera klingande namn och förkasta dem man ej förstår^
är ingen enhet att hoppas. Man måste ock fastställa bestämda
grundsatser om namnens formella beskaffenhet. I Botaniska Ut-
Jlijgter, 2 bandet, har jag uppgifvit de grundsatser jag följer.
Sådana namn som Kattklor, Käringtand, Räfriimioa, jemte otaliga
likartade, hvilka beteckna helt andra bestämda föremål, kunna
svårligen användas i skriftspråket. I denna ordbok har jag likväl
upptagit dem, dels för att lemna anvisning till de sålunda be-
nämnda växternas verkliga namn i riksspråket, dels för att visa
huru sväfvande benämningarna äro, vanligen tillagda de mest
olikartade växter. För att kunna urskilja dessa blef det nöd-
vändigt att vid alla icke allmänt kända växter, hvilkas namn jag-
anser tillhöra riksspråket, tillägga några yttre, lätt i ögonen fal-
lande kännetecken, utan att vilja lemna någon vetenskaplig be-
skrifning. Af ven har jag bifogat några språkprof, synnerligast
ur Linnés och våra poeters skrifter, men hvilka gerna må ute-
lemnas, om de befinnas mindre lämpliga. 1 motsats till de
Engelske skalderna, synas de Svenske hafva besjungit, utom
Sippor och Hvifvor, mest utländska växter under deras främ-
mande namn.
Vid namnens anförande har jag följt den alfabetiska ord-
ningen och upptagit de sammansatta under deras begynnelse-
bokstaf, då de äro så fast förenade, att de icke kunna upplösas
utan att förlora sin betydelse. Sådant är förhållandet med alla
slägtnamnen. Men helt annorlunda förhåller det sig med art-
namnen, hvilka blott äro ett närmare bestämmande af slägt-
namnet. De äro vanligen så löst förenade, att man lika gerna
kan säga t. ex. Hvit Sippa, Svart Poppel, Grön Pil m. m., som
Hvitsippa, Svartpoppel o. s. v. I många fall låta de icke samman-
foga sig med slägtnamnet, t. ex. Äkta, Allmän m. fl. För deras
rigtiga uppfattning och urskiljande är det äfven af största vigt
att hafva dem samlade under slägtnamnen, hvilka ofta först
genom dem erhålla full klarhet och bestämdhet.
I sammanhang härmed bör jag fästa uppmärksamheten på
ett eget förhållande, hvars iakttagande är af synnerlig vigt. Då
artnamn tillsättas de sammansatta slägtnamnen, bortfaller van-
ligen subjektet i dessa och endast predikatet qvarstår, som slägt-
namm Så t. ex. blir af Kajiegräs, Kampegräs, Slokgräs vid
sammansättning Angkafle, Angskampe, Bergslok. På samma sätt
af Kronlilja, Klocklilja, Krageblomma, Bulleblomster blir Kejsar-
krona, Kungskrona, Snöklocka, Prestkrage, Angbulle. En stor
del, kanske de flesta, af de enkla namnen hafva på detta sätt
uppkommit, hvilket låter historiskt bevisa sig. Så har Starr
uppkommit af Starrgräs, Monke af Munkbatt, Vass af H vassrör
o. s. v. (I Bot. Utjlygter har jag visat samma förhållande vara
äfven med de Grekiska namnen.) Men icke alla ord kunna på
nämnda sätt bortkastas ; icke de som af se en viss del af växten,
såsom rot, blad o. s. v., utan blott dä subjektet afser hela växtens
utseende, såsom träd, gräs, lilja, ört. Språket vinner derigeuom
i välljud, ty eljest skulle en dubbel sammansättning uppkomma.
I slägten med sammansatta namn kunna artnamnen vanligen icke
med dem sammanbindas.
Vid fastställande af växtnamn uppstår en strid mellan folk-
språket och det systematiska interesset. Ehuru både slägt- och
artbegi-eppet äro gemensamma för båda, uppfattas de i flera fall
olika. Många växter, som botanisterna efter minutiösa, icke i
ögonen fallande skiljaktigheter upptagit såsom särskilda slägten,
äro så lika till det yttre utseendet, att de af folket betraktas
som ett, t. ex. Carduus och Cirsium, Schoberia och Kochia.
Vid andra tillfällen skiljas i folkspråket växter, som botanisterna
förena, t. ex. Hägg och Körs, Oxel och Rönn. Det har efter
min öfvertygelse varit ett misstag, att man velat tvinga folk-
språket in i de systematiska lagarne. Dessa fordra ett gemen-
samt slägtnamn för alla arter; men då folkspråket har sjelf-
ständiga namn för underafdelningarna, måste de bibehållas: t. ex.
under slägtena Polygonwn samt Ribes och Vaccinium bör hvarje
art behålla sitt sjelfständiga namn, och detta så mycket hellre
som dessa namn förblifva oförändrade, då deremot de systema-
tiska åsigterna alltjemt vexla.
Den svåraste frågan vid samman skrifvandet af denna ordbok
har varit, hvilka växtnamn borde upptagas. Jag har icke kunnat
lösa den på annat sätt än att jag, med få undantag, upptagit
alla. som jag hos botaniske och hos andre, godkände författare
funnit anförda, och särskildt alla af Dalin i hans ordbok upp-
XI
tagna; ingalunda i den mening, att de borde i en ordbok öfver
Svenska språket införas, utan för att kritiskt granska dem och
uppgifva skälen för en stor mängds uteslutande. Härigenom blir
ordboksförfattaren i tillfälle att välja, hvilka namn enligt det helas
plan finnas lämpliga att bibehålla. Om jäg icke upptagit äfven
de i min tanke förkastliga, skulle man lätteligen kunnat tro, att
dessa blifvit af mig öfverhoppade eller varit mig okända. De,
hvilkas rätt att anses tillhöra riksspråket jag betviflar, har jag-
utmärkt med f . — Hvad de Svenska växterna beträffar, har jag
ansett alla högre (fanerogama) slägten böra upptagas; nnen att
angifva alla artnamn skulle i ett arbete af detta slag hafva ledt
till en intet gagnande vidlyftighet. Jag har derföre upptagit
endast sådana växters artnamn, som af folket urskiljas ; de öfriga
höra till specielt botaniska arbeten. Af hundrade inhemska Starr-
arter kunna på sin höjd tio komma att skiljas af allmänheten.
Hvad de utländska växterna angår, är fältet ändlöst; för
min del skulle jag anse, att endast sådana böra upptagas, som
allmännare odlas inom landet eller ock tillföras oss såsom handels-
artiklar eller som äro i mytologiskt eller kulturhistoriskt afseende
märkvärdiga. Äfven bland dessa främmande växter har jag upp-
tagit alla af Dalin anförda, och jag anser mig böra erkänna, att
artiklarne om dem i allmänhet äro af honom med omsorg ut-
arbetade. Jag har dock tillagt åtskilliga, som synts mig med
mera skäl böra upptagas, åtminstone i ett Supplement. De bland
ifrågavarande växter, som icke ega Svenska namn, anser jag böra
bibehålla sina systematiska eller de i deras hemland brukliga.
Detta gäller företrädesvis om orangeriväxter och om den mängd,
som för rabatter årligen införskrifves från Tyskland. Liksom i
XII
äldre tider de Tyska kräuterbiiclierna voro våra inhemska växt-
namns värsta fiender, sä äro det nu för tiden de Tyska handels-
gärtnernas frökataloger med sina prunkande benämningar, hvilka
månge anse böra föredragas våra gamla ärliga Svenska namn.
Också har det sårat min fosterlandskänsla, då jag t. ex. fått läsa
i tidningar, att »redan blomma Primuler, Auemoner och Gager».
Icke förstår Svenska folket hvad dermed menas.
Ännu mindre synes man mig böra i en Svensk ordbok upp-
taga de odlade växternas ändlösa förändringar. Jag vill här icke
tala om de hundratals namn man har på olika sorter af Koser,
Dahlier m. fl., hvilka uteslutande tillhöra gärtner, som årligen
påhitta nya; men det samma gäller äfven om de fleste af våra
kulturväxter, såsom Potates och Kålsorter, samt om våra fruktträd.
Afven på dessa senare tillkomma årligen nya, men snart försvin-
nande namn, och de hafva sin plats i pomologiska arbeten. —
Hvad jag nu yttrat var redan Virgilii åsigt {Georg. 74):
Men på förändrade slag och de skilda namn, som de bära,
Finnes ej tal; och hvad båtar i tal att fatta dem alla?
Den som begär dem veta, han räkne i Lybiens öknar
Sandens yrande korn, som Zephyrus sprider i rymden,
Eller, när Eurus rigtar sitt våld mot seglande kölar.
Vågornas mängd på loniens haf, som brytas mot stranden.
Anförde författare.
Adlerbeth, g. g, Virgilii BucoUca och Georgica, 2 uppl. Stockh. 1814.
Arnell, L. Sjöfröken af W. Scott, öfvers. Stockli. 1828.
Atterbom, P. D. a. Lyriska Dikter, 1—3. Örebro 1863.
Bellman, c. M. Valda Skrifter, utg. af P. A. Sondén, 1-6. Stockli. 1835, 36.
Beskow, B. von Vitterhetsförsök I, 3 uppl. Stockh. 1862.
Bromelius, o. Chloris Gothica. Göteb. 1694.
BOTTIGER, c. W. Samlade Skrifter, 1—4. Stockb. ocb Örebro 1856-69.
Creutz, g. Ph. Vitterhetsarbeten. Stockh. 1795.
Dahlgren, C. F. Samlade Skrifter, 1-3. Stockh. 1873-75.
Dalin, O. von Vitterhetsarbeten, 1—6. Stockh. 1767.
Franckenius, J. Speculum botanicum renovatum, Ups. 1659.
Franzén, F. M. Skaldestycken, 1—7. Örebro 1824-61.
Fries, E. Botaniska Utflygter, 1—3. Ups. och Stockh. 1843-64.
Geijer, E. g. Skaldestycken (Samlade Skrifter I, 3), Stockh. 1851.
Grafström, a. a. Samlade Skaldestycken, 1, 2. Stockh. 1864.
Gyllenborg, G. F. Vitterhetsarbeten, 1-4. Stockh. 1795—1800.
Kellgren, J. H. Samlade Skrifter, 1-3, 4 uppl. Örebro 1860.
Knös, T/ Dikter, 1, 2. Ups. 1852, 53.
Leopold, C. G. af Samlade Skrifter, 1—6. Stockh. 1814—33.
Liljeblad, S. Svensk Flora, 2 uppl. Ups. 1798, 3 uppl. ib. 1816.
Linder, J. Flora Wiksbergensis. Stockh. 1716.
LiNG, P. H. Samlade Arbeten, 1—3. Stockh. 1859—66.
Linné, C. von Hans Öländska och Gotländska resa, Stockh. 1745. — Vest-
göta resa, ib. 1747. — Skånska resa, ib. 1751. — Flora Svecica, 2 uppl.
ib. 1755. — Flora Lapponica, 2 uppl. Lond. 1792. — Delicice Naturce,
2 uppl. Stockh. 1816.
Malmström, B. E. Dikter, Stockh. 1876.
NiCANDER, K. A. Samlade Arbeten, 1-3, 3 uppl, Stockh. 1862.
Nordenfltcht, H. c. Samlade Skrifter, Ups. 1852.
Nyblom, C. R. Dikter, Ups. 1860.
XIV
OxENSTJEKiNA, J. G. Arbeten, 1-5. Stockh. 1805—26.
Palmberg, J. Serta Florea Svecana, Streng. 1684.
Retzius, a. J. Flora Oeconomica Svecice, 1, 2. Lund 1806.
RiETZ, J. E. Ordbok öfver Svenska allmogespråket. Lund 1867.
Runeberg, J, L. Samlade Skrifter, 1—5. Örebro 1851—64.
Sehlstedt, E. Samlade Sånger och Visor, 1, 2. Stockh, 1862, 63.
Stagnelius, E. J. Samlade Skrifter, 1, 2. Stockh. 1868.
Svensk Botanik, Stockh. 1779 o. följ.
Tegnér, E. Samlade Skrifter, 1—7. Stockh, 1847—51.
TiLLANDZ, E. Catalogus Plantarum. Abo 1683.
Wahlenberg, g, Flora Svecica, 2 uppl. Ups. 1833.
A.
Abborrnate, se Nate. — Abborr-
gräs (Helsingland) är ett obestämdt
namn, uppkommet genom vårdslöst ut-
tal i stället för Abborrnate.
f Abramsrot, f. = Skogsnäfva.
Anm. Namnet finnes blott en gång
antecknadt, nemligen i Linnés Vestg.
resa, s. 235, der det uppgifves vara bruk-
ligt på Dal och skrifves Abrahamsrot;
i hans Flora Svec, n. 617, är det ändradt
till Abramsrot. Detta namn, som säker-
ligen blott tillfälligtvis gif vits, är numera
obrukligt ; det bör derf öre och såsom
tillika olämpligt ej medsläpas i ordböcker
öfver Svenska språket.
Abrodd (äfven Åbrodd och förvri-,
det Ainbrett), m., en för sin vällukt
odlad art af slägtet Gråbo : Artemisia
Abrotanum L. Abrodden hinner under
våra korta somrar icke till blomning.
f AbuU, m., är endast ett Skånskt
bond-uttal af det Danska Ahild (på
Svenska ^/jeZ). Se Linnés Sk. resa 392.
f Acacia, f., ett talrikt slägte, syn-
uerligast på Nya Holland, och hvaraf
flera arter odlas i orangerier.— Namnet,
såsom varande Latinskt,bör icke uppta-
gas i Svensk ordbok, om ej i ett bihang.
Ackefeja, f., en så väl vild som od-
lad prydnadsväxt af Ranunkulaceernas
familj, utmärkt genom sina femklolikt
böjda sporrar: Aquilegin vulgaris L.
Skrifves^äfvea Akleja och af äldre för-
fattare Äkerleja. Af ackelejans blom-
mor beredes blå färg,
Adonis^ m., ett örtslägte af Ra-
nunkulaceernas familj, med findelade
blad, sköna blommor och talrika små-
frukter: Adonis L. Arter deraf äro:
Host-adonis, ettårig, med mindre,
röda blommor : A. autumnalis L. Od-
Fries, Svenska växtnamnen.
las som prydnadsväxt under namn af
Bloddroppar, Gossen i det gröna.
Vår-adonis, mångårig, med stora,
gula blommor: A. vernalis L. Vår-
adonisen, som hos oss växer endast
på Gotland och Öland, är en af Sven-
ska florans skönaste smycken.
Anm. Namnet Adonis är fullkomligen
Latinskt, men jag har ansett det böra
upptagas i Svenska språket, då de på
Öland efter växtställen gif na namnen
(AronsroB, ArontorpsroB, Kastlöser) icke
kunna tillämpas på hela slägtet.
f Afifodil, m., egentligen ett föj--
bråkadt uttal af det Latinska Aspho-
delus L., ett Liljeslägte, som hos oss
hvarken växer vildt eller odlas. På hvad
grund namnet af Wahlenberg föres till
Sedum Telephium L., inser jag icke.
Aftonstjerna, se Stjemlök.
Ag, m., ett groft, sträft vattengräs,
tillhörande Halfgräsen, med gyttrade
bruna småax : Cladium Marisens R. Bk.
— Ingen man gifve annan man lof att
hugga i oskift skog eller slå ag i oskift
myr. Gotl, lagen 25: 3. (Schlyters öfvers.)
f AgaTöj f., vetenskapliga namnet
på den växt, som är känd under be-
nämningen Hundraårig Aloe. Bör,
såsom fullkomligen obekant i allmän-
na språkbruket, knappt upptagas ens
i ett bihang till Svensk ordbok. '
f Agersilke, eu Skånsk^danicism ;
kallas i det öfriga Sverige Akersilke.
T- Ajamej, i Verml. Elfdalen =
Ögontröst.
f Akasieträd, se under Ärtbnske.
Al (äfven Ålder, Ål, Ålder), f.,
ett allmänt, på fuktiga ställen före-
ALANT — ALROT
kommande, Hängeväxterna tillhöran-
de träd, med blomning på bar qvist
och klibbiga blad: Almis glutinosa
WiLLD. Kallas äfven Grönal. Alen för-
ökar sig med ovanlig lätthet. Ålarna
äro de träd, som tidigast blomma och
sist fälla sina löf.
Pilar trifvas på flodernas brädd, och
alar i träsken.
ADLERBETH 74.
Vid bäcken aspen sina qval
Förtäljde för den kalla al. arnell 12.
Ålen är en bild af idoghet.
Och af höjdens stormar hon ej vet.
Grå-al, se Arre.
Ålant^ m., en prydlig växt af Hålk-
blomstriges familj, med stora gula
blomhufvud: Inula Ilelenium L. Hos
äldre förf. äfven Alanarot. Alanten är
en af de väldigaste inhemska örter,
och roten användes i medicin.
Anm. Namnet Älayit är redan i sjunde
seklet antecknadt bland Vestgötarne i Spa-
nien (jfr Bot. utfl. 1 : 143), och ännu bibehål-
let i Tyska, Danska och sydsvenska folk-
språket. Numera i riksspråket ^^förvändt
till det mycket missledande Ålandsrot
och af en del skriftställare till Elinsrot,
Helenerot, under förmodan att namnet
kommer af Helenium, som dock härleder
sig från Grek. fAoc» kärr.
Alg, f., en talrik klass bland Grodd-
trådsväxterna, hvars slägten växa i vat-
ten ; det Latinska Alga. Hit höra Tång,
Slake, Söl m. fl.
Ringare än på hafvets strand upp-
kastade algen.
(nprojecta villor alga». virg. Ecl. 7: 42.)
.. t Ålgräs^ Rosl., Alskog-sgräs,
Österb. = Mjödört.
f Alkanna^ f., färgstoft, som er-
hälles från Orienten af Alknnna tincto-
ria Tausch (af Linné förd till slägtet
Anchusa).
f Allbotsrot,Nerike = Äng-ani8.
Alm, f., ett allmänt löfträd, blom-
mande pä bar qvist, med hela, vanli-
gen sträfvablad: Ulmus l. Almarnas
Tingade frukt kringföres vida af vinden.
De täta almars skjul en fåfäng till-
flykt ger.
Flera förändrade slag man finner af
härdiga almar.
ADLERBETH 74.
Almar i ståtlig växt sig sprida för
himmelens vindar.
DAHLGREN- 1: 141.
Allmän Alm {U. montana Sm.) fin-
nes öfver hela landet, upp till Vester-
botten.
Kork-alm (C7". campestris Sm.) före-
kommer på Oland och Gotland; har
mindre löf än den föregående och
korkartad bark.
Vres-alm {U. effusa Willd.) finnes
äfven på Oland; är skild från Kork-
almen genom långt skaftade blom-
mor.
Almecke, Medelp., Almocke, Ve-
sterb., Almycke, Angerm. = Kropp.
— Detta namn (lånadt från Lapskan?)
är så allmänt, ehuru olika uttaladt, i
de Norrländska landskapen, att jag an-
sett det förtjena upptagas.
Aloe, m. 1) Ett artrikt örtslägte
bland Liljeväxterna, på Cap, med köt-
tiga, saftfulla blad, hvilkas saft använ-
des i medicin : Aloé L.
2) Amerikansk eller vanligen s. k.
Hundraårig Aloe, hvilken tillhör ett
annat slägte : Agave americana L.
3) Indisk Aloe, bekant för sin egen-
skap att motstå förruttnelse: Aloéxy-
lon Agallochum Lour. Denna är den
under namn af Aloe i vår bibel om-
talade växten.
4) Svensk Aloe benämnes af Til-
landz m. fl. slägtet Dyborre.
Alpros, f., en skön buskväxt af
Ljungfamiljen, tillhörande södra Eu-
ropas fjell, och i största prakt upp-
trädande på Himalaya: Rhododendron
L. En liten förkrympt buske af detta
slägte finnes äfven på våra fjell: Lap*
ska Alprosen, R. lapponicum Wg.
Hvar morgon en alpros jag fäster i
hatten
Och börjar min vandring med stafven
i hand.
BOTTIGER 1: 283.
f Alrot, Gestrikl. = Hönsbär.
ALRUNA — ANDROMED A
f Almna, f., ett mycket gammalt
Tyskt namn på en i Norden icke före-
kommande växt af Bolmväxternas fa-
milj : Atropa Mandragora L. Växten
har användts vid besvärjningar och
varit föremål för mångfaldigt skrock,
hvarigenom namnet kommit till oss. I
roten har man trott sig finna bilden af
ett foster. Till Svenska språket hör
namnet icke.
Alsikeklöfver, se Klofver.
f Alster^ ett rent af diktadt namn,
som, af missförstånd inkommet i våra
ordböcker och floror, måste alldeles ut-
strykas. Benämningen är, efter Wah-
lenbergs förmodan,uppkommen atHal-
ster, enligt Roslagska uttalet, och har
för den växtens likhet med Benveden
blifvit af missförstånd öfverförd till
denna senare. Namnet förekommer
ingenstädes i vårt folkspråk och ej hel-
ler i något? af de beslägtade språken,
såsom deremot alla andra buskars och
träds namn göra.
Åltea, Althea, f., en mångårig ört
af Kattostfamiljen, odlad för sin i me-
dicin använda rot, Althérot: Althcea
officinalis L. Althéroten innehåller re-
naste växtslem.
AlTarlök, se Gräslök.
Amarant, m., ett med Mollaväxter-
na närförvandt örtslägte, hvaraf flera
arter odlas på fritt land som prydnads-
växter, synnerligen AmaranUis cauda-
tus L., vanligen kallad Kalkonsnabel.
En hit förd inhemsk art {A. Blitum L.)
föres numera till egetslägte: Euxolus
Rafix. Jfr Bläsa.
Anm. Namnet är visserligen utländskt,
men fullkomligt nationaliseradt.
f Amaryllis, f., en utländsk prakt-
lilja, endast odlad i varmhus: Amaryl-
lis formosissivm L. — Vill man upp-
taga den i Svensk ordbok, borde man
med lika skäl der upptaga flera hun-
drade andra orangeriväxter.
Amnr, m., är enligt alla äldre för-
fattare ört3lägtetMeZ27o<Ms(L.),ett med
Klöfver förvandt slägte,men lätt skildt
genom utdragna blomklasar; hosKlöf-
vern äro blommorna samlade i ett huf-
vud. (Detta gamla goda namn har man
i senare tider utbytt mot det Grekiska
Melilot eller dess öfversättning Ho-
nnngsklöfver.) — Amuren torkad har
en söt, behaglig lukt.
AmurgräSj n., är ett namn, som
tillägges flera gräs, hvilka torkade haf-
va samma vällukt som Amuren, nem-
ligen Vårbrodd, Hässlebrodd, Myske-
gräs.
Amört, f. = 1) Äng-anis, hvilken
anses öka mjölken hos ammor; 2) Lund-
kovall, Bleking, af okänd anledning.
Ananas, m., en i varmhus odlad
tropisk växt: Ananassa sativa Lindl.
Denna som en synnerlig läckerhet högt
värderade växt, införd till Sverige 1726,
är så allmänt bekant, äfven af poeter
(bland andre Oxenstjerna) besjungen,
att den måst upptagas.
Andgräs, Vesterg. = Braxengräs.
Andhafre, Vesterg. = Andmat.
Andmat, m., mycket små, på vatt-
net flytande bladlika stjelkar; örtsläg-
tet Levina L. Andmaten betäcker ofta
stillastående vatten med en grön matta.
Andorn benämnas efter Tyskan åt-
skilliga Sugeväxter, såsom Hvit-andorn
= Kransborre, Svart-andom = Bo-
nässla, Vatien-andorn = Strandklo.
Enligt Tyskan är namnet m., men i
Svenskt uttal n. Ehuru främmande
och öfverflödigt, förekommer detta
namn så ofta hos äldre skriftställare,
att det måst upptagas.
Andromeda, f. Så benämnes Ros-
lingen i poesi, t. ex. af Atterbom (1: 20)
och Eranzén. Linné lemnar öfver den
sahimak€in poetisk beskrifning i Fl. Lap-
ponica, p. 126.
Ingen i behag Linnea öfverträffar.
Dock sjelfve mästarns röst af Andro-
meda vans,
Då han åt Flora knöt från fjellama
en krans.
FRANZÉN 4: 61 .
J
ANDVIDE — AETSKOCK
Andvide^ n., en med Roslingen
närförvanilt liten buske i norra Vester-
botten och Finland: Cassandra caly-
Culatn Don.
ÅliemOIlj f., benämning på de syd-
europeiska, som prydnadsväxter stun-
dom odlade arterna af slägtet Sippa:
Anemone hortensis L. Brukas blott i
poesi.
Solen har tecknat med kärlekens drag
sitt barn Anemonen. I
GRAFSTRÖM 2: 250. I
Ån^elika^ f. = Qvanne. Xamnet
är brukligt endast i medicin,
f ÅngUSturatoark, m., en medi-
cinsk drogue, som erhålles af den i Co-
lumbien växande Galipea ofjicinalis^
Haxcock. *
AniSy m., en odlad, ettårig växt af
rmbellaternas familj : Pimpinella Ani-
sumL. Anisfrön hafra en behaglig krydd-
smak. I
Äng-anis, en vild, mångårig art af j
samma slägte : P. Saxifragn L.
fÅliisl)lomster,Nerike=Linnés- |
ört. Xamnet afser blommornas lukt. j
f Anisros, Upl. =: Knylbräcka. I
Xamnets anledning inses svårligen.
Annbok, f., ett vackert,^ i södra
Sverige växande löfträd af Allonträ-
dens familj : Carpinus Betulus L. Be-
nämnes äfven Hvitbok. Jfr Avenbok.
Ånnboken lemnar ypperligt slöjdvirke,
Annbokskogarne utmärka sig genom
synnerlig täckhet och liilig grönska,
f Apebrödsträd, n., ett genom
sitt utomordentliga omfång, men sin
lösa ved, utmärkt träd i Afrika : Adan-
sonia digitala L,
Apel, f,, ett så väl vildt (Skogs-
"'apel) som odladt kärnfruktträd : Pyrus
Malus I,. Frukten kallas Apple och
d^efter trädet äfven Äppleträd. Af
den vilda Apeln har man två bestämda
artförändringar, skilda genom fruktens
smak: Sur-apel och Besk-apel. Af
den odlade finnas talrika sorter med
egna namn, men dessa äro mycket vex-
lande, och nya sorter uppdragas årli-
gen, hvarföre deicke förtjena upptagas
i en ordbok, utan tillhöra speciella po-
mologiska arbeten. (Jfr Eneroths Po-
mologi.) — Af den ur Sur-apelns frukt
utpressade saften beredes en dryck,
kallad Cideiu
M ap^lns vilda växt bereder konstens
hand
En dryck, ännu begärd i sjelfva druf-
*' vans land.
OXEXSTJERXA 2: 152.
På aplarna blomstren befruktade blif-
vit
Af sprittande solstrålars eldiga brand.
DAHLGREN 1: 378.
Snöblommor yra från aplarnas topp.
D^-ns. 1:419.
j^ Apelsin, -m., den guldgula frukten
%f Orangeträdet (se Orange): Citrus
Aurantium L.
Aprikos, f., benämning så väl på
frukten af ett träd, tillhörande^ slägtet
Slån, som på sjelfva trädet: Prunus
Armeniaca L. Aprikosen trifves i Sve-
rige under bar himmel endast i sydli-
gaste delen.
Aprikosers växt, dem sommaren förgylt
Och svarfvat deras klot och dem med
sötma fylt.
OXEXSTJEKXA 2: 124. \
Ard, se Arre.
T Areka-palm, f,, en palmart i
Ostindien, Areca Catechu L., af hvilkeu
erhålles Areka-nöten, tevra Catechu.
t Aj^onsros, Arontorpsros, Ö-
land dtvår-adonis.
Arre, n., en art af Alslägtet, med
gråludna, icke klibbiga blad: Alnus in-
cana avilld. Kallas rättare 6rå-al, af
äldre förf. Hvit-al.
f ArrOT^I^t, f., hvaraf beredes det
i handel %-él?ommande närande Arrow-
mjölet, erhålles d^i Maranta arundina-
cea L., som tillhör Scitamineernas fa-
milj.
Artskock, ArtskOCka, f., be-
nämnas tvenne vidt skilda växter, båda
dock tillhörande Blomhålksväxterna:
ARUN — AXAEENPRIS
1) Jord-artskock, den ätliga, söta
staTnknölen af en art Solros: Belian-
thus tuberosus i.., hvilken väl uthär-
dar vårt klimat, men icke hinner till
blomning.
2) Kron-artskock, en tistelväxt,
hvars nedtill något köttiga hålkfjäll
ätas som en läckerhet: Cynnra Sco-
lymus L.
Anm.^ Uttalas och skrifres origtigt.l/-^-
slcock, Ärtskocka. Namnet är det Fr. arti-
chaut, T. artischocke: med -ir? har växten
ej den ringaste förvan dtskap.
Åriin^ m., örtslägtet Erythrcea Rich.,
utmärkt af sina röda blommor och sin
beska smak. närbeslägtadt med Stål-
örten. Arun är ett godt, magstärkande
medel.
Anm. Detta särdeles gamla och märk-
värdiga namn är ännu brukligt i Tysk-
land, Danmark och Skåne (se Linnés Sk.
resa 277). iMycket origtigt är det förbi-
gånget i Dalins ordbok, liksom de flesta
namn, hvilka ej hafva sin tydning i nu-
varande språket. Men just dessa äro de
för språkforskaren dyrbaraste.
ArT, m. (Isl. arji.) Gemensam be-
nämning på flere småväxter, som tin-
nas mest på odlade ställen, och mot-
svarande T. Miere, E. Chickiveed. Nytt-
jas endast i sammansättning och ingår
i en mängd växters namn.
f Åsblomma, f. Detta namn, som
det sydafrikanska örtslägtet Stopelio.
L., hvilket stundom odlas i orangerier,
erhållit för sina stinkande blommors
skull, synes mig onödigt, då det aldrig
kan komma att ingå i allmänna språk-
bruket. För växter af denna art är det
oförändrade Lat. namnet att föredraga.
Ask, f., ett prydligt inhemskt löf-
träd af Ligusterns familj, men utan
både blomfoder och blomkrona : Fra-
xinu- excelsior L. Asken var fordom,
och är ännu bland allmogen, ett heligt
träd. Asken Yggdrasil. — Askarna äro
skogens förnäma; de slå sist ut sina löf
och fälla dem först.
Jag askens ädla växt, jag almens krona
vördar.
OXEXSTJERXA 2: 9.3.
På kullar stodo ask och ek,
Som kämpar uti bardalek. arnell 12.
i Askört, f., ett synnerligen för-
olyckadt namn, bildadt efter Lat. Cine-
raria; men det befinnes, att de växter,
hvilka man tillagt det, alldeles icke
tillhöra nämnda slägte.
Asp, f., ett allmänt Hängeträd, ut-
märkt af sina darrande löf och hon-
trädens ymniga fröfjun; tillhör Poppel-
slägtet: Populus tremula L. Aspen ut-
gör gemenligen små lundar, . . . sällan
träffar man den blandad med andra träd-
slag i skogar, retzics 2: 548.
De höga aspar fläta sina grenar
Utöfver grafven. geijer I. 3: 300.
Susen er grafsång, susen af sorg, I
darrande aspar!
MALMSTRÖM 7.
Aster, m., ett talrikt slägte, tillhö-
rande Blomhålks växterna, med stjern-
likt ordnade strålblommor: Aster l.
Flera arter odlas som prydnadsväxter.
Jfr Stjernros.
Astrakan, m., en odlad, mör och
söt ädlare äpplesort.
En astrakan, der dagen genomsken.
Som en kristall, så klar och ren.
FRAXZEX 1: 356.
Aurikel, m., en odlad, i många
färger skiftande art af slägtet Hvifva :
PrUnula Auricula L.
Aurikelns mångfärghet, som sig i låg-
het gömmer.
OXEXSTJERXA 2: 121.
Ayenbok, ett namn bildadt efter
D. avnböy; enligt rent Svenskt uttal
heter trädet Ännbok.
Axin^, se Äxing.
Axlosta, f., ett från Lösta skildt
slägte, med enkelt ax ; endast de lägsta
småaxen äro skattade: Brachypodium
P. Beaut.
i Axsvingel, se SvingeL
Ax-är eni)ris, se Ärenpris.
J
BACKBRANNA BAMBU
t
Backbränna, f., arterna af slägtet
Arabis L., örter med små hvita blom-
mor och långa, smala skidor; egentli-
gast -4. Thaliana L.
T Backbär,
Backsmultron.
Backhumle, Dal., Hels. = Röl-
lika.
Back-klöfver, se Klöfver.
Backrinka^ se under Sinka.
Backsippa, se Vippa.
Backstarr, se Starr.
Backsöta, f., .en art af slägtet
Astraijalus L. utaf Artväxternas familj,
med tvärummig, krökt, nästan tre-
kantig fröbalja: A. glycyphrjllus L. —
Roten bar sötaktig smak, likt Lakrits,
hvarföre den af äldre förf. (Francke-
nius, Tillandz) förvexlades med La-
kritsroten.
Backtimjan, se Timjan.
Backyippa, se Vippa.
Backväpliug = Back-klöfver.
f Bag'^pung:ar, m. pl. = Tarald.
Bagg'$Öta, f., en art af slägtet Stål-
ört, med stora purpurröda blommor:
Gentiana purpurea L. Förekommer
endast på vestliga Norges fjell och be-
nämnes der Söte, ehuru i hög grad besk
(således ett skämtnamn).
Anm. Redan i äldre tider har (enligt
Rudbeck) denna ört, för sina utmärkta
medicinska egenskaper, blifvit såsom
handelsartikel införd från Norge (öfver
Dalarne) och deraf här i riket fått nam-
net Bagijsöta, d. v. s. Norsk söta. Linné,
som ej sett den blommande växten, hän-
förde honom till en närbeslägtad, gul-
blommig art frän Schweiziska alperna:
Gent. lutea, hvarföre han ännu i våra
ordböcker origtigt föres till denna.
t Baisk-lök, Gotl. = Gräslök.
Baldersbrå, f., en ört snarlik Ka-
millblomster och Surkulla, med fin-
delade blad och sköna hvita strålblom-
mor, men utan märkbar lukt, samt tre-
kantiga frukter: Chamcemelum inodo-
rum Vis. {Tripleurospernium Schultz.)
I vårt allmogespråk är numera detta
namn förvändt till Ballerbro, Ralse-
bro, Barbro, och hänfördt till slägtet
Kullor, men det har bibehållit sig
oförändradt pä Färöarna och Island
(BaWrsÄrd, Balders ögonbryn), der det
äfven rigtigt tillägges förstnämnda ört.
Anm. Den stora likheten mellan ar-
terna af slägtena Matricaria och Anthemis
förklarar lätt, hvarföre dessa förvexlas
och namnet Baldersbrå öfverförts till
sistnämnda slägte ; men att det rätteli-
gen tillkommer endast ^fatr. inodora l.,
lider intet tvifvel, ty på Island och i de
nordliga länderna finnes icke den stinkan-
de, otäcka Surkullan, till hvilken man
velat hänföra det.
Balsamin, f., en för sina prydliga
röda blommor allmänt, äfven i torp-
stugor, odlad krukväxt, hörande till
slägtet Springkorn: hnpatiens Balsa-
mina L. Balsaminens fädernesland är
Ostindien.
Balsampoppel, se Poppel.
Balsamträd, n., en gemensam be-
nämning på flera trädslag i de varma-
re länderna, af hvilka balsamen erhål-
les, såsom Perabalsam af Myrosper-
mum peruiferum Uec, Tolubalsam af
Myrosp. toluiferum Ricu., m. fl. Mest
bekant är Meccabalsam, af Balsamn-
dendron gileadense Kunth, hvilken an-
vändes i medicin och är den i bibeln
omtalade balsam.
f Balsamäpple, n. Under detta
namn anföres i Dalins ordbok Momor-
dica Balsamina L., hvilken lämpligare
kallas Balsamgurka; men ingendera
förtjenar upptagas i Svenska språket.
Bambu, m., Bamburör, n., ett
i de tropiska länderna växande träd-
artadt gräs {Bambusa Soubkb.), som hin-
ner flere hundra fots längd, med ben-
BANAN — BENZOE
hårdt, men — såsom hos öfriga
pipigt rör, hvaraf man i nämni
der bygger hus m. m.
Banan^ Bananas^ m., en ståtlig,
mångårig trädartad växt, tillhörande
Etthjertbladsväxterna: Musa Sapien-
tum h. Bananernas frukt är söt, väl-
smakande och i de tropiska länderna
högt värderad.
Bandpil, f., en afdelning af Pil-
slägtet {Salix L.), buskar med långa,
smala, sega skott och blad: Veti^ix Te.
De lemna det yppersta material till
tunnband, korgar, vidjor m. m., hvar-
före de ofta odlas i stort. De mest be-
kanta arterna äro:
Gul Bandpil, med gröna, i kanten
sågade, vågiga blad: Salix undulata
Eheh. Upland, Öland.
Holländsk Bandpil, med på undra
sidan gråludna, helbräddade blad: S.
lanceolata Fr. Skåne, Halland.
Tysk Bandpil, se Korgpil.
I allmogespråket räknas äfven Man-
delpilen till Bandpilarna, ehuru från
•dem vida skild.
Bandtång = Bändling.
Bandvide, se Vide.
Barken-, Barkena-rot, f., be-
nämnes i Skåne och Halland den vilda
Morroten.
Anm. I lingvistiskt hänseende är detta
namn märkvärdigt, emedan Morrotens
Tjenämning i alla Finska språk dermed
sammanhänger, t. ex. Porkkana i Fin-
land, Porkan i Estniskan, Borkkana i Wo-
tiskan.
Barrlind (Lind med barr), f., kal-
las Tdgranen i Göta rike. Namnets
anledning är, att sistnämnda tr;äd lem-
nar bast liksom Linden. De s. k. Bar-
linds-öarna i Göteborgs skärgård hafva
sitt namn af detta träd.
Barrträd, n,, träd med barr, i mot-
sats till löfträd, utgörande en mycket
egendomlig växtfamilj : Coniferm L.
Vi ega i Sverige fyra arter inhemska
barrträd: Fur, Gran, Idgran och En,
samt åtskilliga planterade : Lärkträd,
Silfvergran, Cypress m. fl.
Basilik, f., en mera sällan (i drif-
bänk) odlad kryddväxt af Sugeväxter-
nas familj : Ocyimim Basilicum L.
f Bastträd, Finland m. fl. ställen
= Lind.
Batatas, m., en i de tropiska län-
derna odlad jordfrukt af slägtet Vinda :
Convolvulus Batatas L. Rotknölarne
af Batatas hafva mycken likhet med
Potates, ehuru dessa båda växter icke
äro förvandta, och namnet Potates är
egentligen en förvridning af Batatas.
Battram, m., hos alla äldre förf.
rigtigare Berthram, efter det Grekiska
Parthenium, en med Kamillblomster
närförvandt ört, men mångårig och
med äggrunda bladflikar: Pyrethrum
Parthenium Sm. {Matricaria Parthe-
nium L.) Jfr Mattram.
Beckblomster (allmänt), Bek-
risper (Smal.), se Tjärblomster.
Belladonna, f., en mycket giftig,
men i medicin använd växt: Atrojya
Belladonna L. Hör till familjen Bolm-
växter.
Benved, m., en i södra Sverige
växande buske, skild från alla andra
genom femkantiga, femrummiga, ro-
senröda frukter (ej bär): Euonymus
europceus L.
Anm. Namnet Benved tillkommer
otvifvelaktigt rätteligen denna växt, en-
ligt så väl vårt folkspråk (se Linnés Sk.
resa 265, 392) som de närbeslägtade språ-
ken. Namnet Alster har aldrig funnits,
utorn i böcker. Benämningen Käringtand
(på Öland) är i alla hänseenden förkast-
lig. — Genom f örvexling har namnet Ben-
ved blif vit fördt till så väl Kornell som
Try.
f Benvälla, f. = Vallört.
f Benvärksgräs, Österb. = Lin-
nésört.
Benzoe, m., ett på Moluckerna in-
hemskt träd: Styrax Benzoin Ubtand.,
./
8
BERBERIS — BINKA
af hvilket erhälles det i handel före-
kommande Benzoeharts, hvaraf fås
Benzoesyra.
Berberis, m. == Surtorn. Det
förra namnet är likväl mest brukligt i
skriftspråket.
Berberisrost, se Rost.
Bergamot (uttalas oftast Perga-
mott), m., en sorts runda, mycket saf-
tiga Päron.
Bergamotolja, f., en eterisk olja
af pomeransskal.
Bergbräcka, se Bräcka.
Bergdusk, m., en prydlig fjellväxt
af slägtet Bräcka, med y fvig blomruska,
hvita blommor : Saxifraga Cotyledon L.
Berg-gröe, se Gröe.
Berggyllen, se Gyllen.
Bergklöfyer, se Klöfver.
f Bergknopp, Linné, en art Fet-
knopp {Sedum rupestre L.).
i Bergmynta ^ Harmynta.
Bergrör, se Rör.
Berg-skrabba, f., en mångårig ört,
växande på Öland och Gotland, med
talrika blå, i ett hufvud samlade blom-
mor, fyra fria ståndare: Globularia
vulgaris L. Benämnes i trädgårds-
språket vanligen Blåboll.
t Berg-skälla, f.. Liljeblad =
Svarthö.
Bergslok, se Slokgräs.
Bergspring, n., smärre Braken-
arter, tillhörande slägtet Asjylenium L.,
växande i bergspringor. Sjelfva hällar-
na grönska om vintern af Bergspring.
Bergsyra, se Syra.
f Bergsöta = Stensöta.
Berthram, se Battram.
Beskapel, se Apel.
BesksÖta, f., en klängande buske
af Bolmväxternas familj, med knippe-
vis sittande blå blommor och röda bär :
Solanum Dulcamara L. Bären kallas
Hållbär Smal., Ormbär Österg., Troll-
bär Söderm., Villbär Verml.
Beta, f., ett för bordet, för socker-
beredning och till foder allmänt odladt
örtslägtc: Beta L. Man skiljer deraf
flera arter: Rödbeta, Hvitbeta, Foder-
beta.
Betel, m., som i Orienten allmänt
tuggas såsom tobak, beredts af bladen
utaf Piper Betle L. och af irulcterna
utaf Äreca Catechu L.
Bibinell, förderfvadt uttal af Pim-
pinell.^
f Bigarrå, m., en artförändring af
Körsbär.
Binda, f. Detta namn tillkommer
rätteligen afdelningen Helxine af släg-
tet Polygonum eller Slideknä, hvars
arter slmgra sig omkring andra växter,
såsom Äkerbinda [Polyg. Convolvulus
L.) och Löfbinda (P. dumetorum L.),
den förra växande på åkrar, den senare
bland buskar.^ Oegentligen är namnet
tillagdt dels Åkervindan, emedan den-
na likaledes omslingrar andra växter,
t. ex. benämningarna Drabinda, Snar-
binda (snärjbinda), och dels Snarref-
van, t. ex. Hummelbinda (Dal^rne),
Linbinda, Bindsleskorf (se Skorf).
Bingel, m., en mångårig ört med
små, gröna, enkönade blommor, utan
kronblad, och med tvåknölig frukt:
Mercurialis perennis L. Torkad blir
Bingelen svartblå,- hvilket i förening med
det Latinska namnet förvärfvat honom
rop för magiska egenskaper. Bingelen
»är en skadelig växt för furen, sa väl
som för menniskan». Linnés Öl. resa 146.
Binka, f., örtslägtet Erigeron L.,
skildt från öfriga Boväxter genom sina
smala, nästan trådlika strålblommor.
Rödbinka {E. acris l.) är allmän.
Ämn. Hos äldre förf. föres denna
växt till slägtet Gråbo och benämnes af
Franckenius och Tillandz Rödbo. Nam-
net Binka är en flexion af Bo, liksom
Böna, Bynke. Namnet Rinka — i Back-
rinka. Dal. — är troligen samma namn,
men föres till AchiUea.
^^^^
ju//i^^^fr'
/icd^U^^ .v^yt^
BISAM — BJÖRK
f Bisam, m., utgår alldeles.
f Biskopsört, efter Liljeblad --
Fingerhatt.
Bitterblad, n., en art af Pilört,
utmärkt genom brännande smak: Po-
hjgonum Hydropiper L.
Bitterkrasse, se Krasse.
Bittermjölke, n., ett örtslägte
snarlikt Hökfibla, men skildt derifrån
genom på tvären strimmiga frukter
ocb genom fruktfjun på stift. Picris
hieracioides L., med mycket sträfva
blad ocb bitter mjölksaft.
Bitternäfva, f., ett af de mest för-
olyckade namn, gifvet i systematiskt
Intresse åt ofvan anförda Bitterblad.
Huru man för Polygonum fått det
orimliga slägtnamnet Näfva, bvilket
su väl passar till Geranium, se under
Näfva.
Bittersalsa, f., se Krasse.
Bittersöta = Besksöta.
Bitter växter, naturliga familjen
Gentia riEce Juss., Tvuhjertblads växter
med sambladig, regelbunden krona;
frukten fyi, tvåskalig, med frön fästa
vid skalens kanter. Hit höra Stålört,
Arun ocb Blacken.
f Bitterört, f. Ett sådant namn
tinnes icke; Alyssuvt heter Sandhvita.
Bjn^g*, n,, den fornsvenska benäm-
ningen pä "äd-esslaget Hurdeum L. I
vårt folkspråk är det vanligaste nam-
net Bygg, liksom i Isländskan (Dan-
skan har Byg, Engelskan Big) ; men i
skriftspråket brukas nästan uteslutan-
de benämningen Korn, i bibeln både
Bjugg och Korn. — Man har deraf
flera arter med egna namn. Jfr Korn.
i Bjälla,f., benämnes i vissa lands-
orter Lilla Blåklockan, t. ex. i Småland
Dombjälla, i Dalsland Märrbjälla. -
Jfr Skälla.
Björk, f., ett allmänt bekant slägte,
tillhörande Kummerträden {BetuUnece
KicH.). Björken är ett äkta nordiskt
träd, som äfven på fjellen närmar sig
snögränsen.
Björkens runda, hvita stam
Sken lik en pelare af silfver fram.
FRANZÉN 3: 180.
Som skalden till sin himmel, har jag
trängtat
Till. björkarna omkring min moders
hus.
TEGNÉR 2: 48.
Jag minnes dig i aftonskuggans sus-
ning
Af höga björkar vid den stilla sjö.
GEIJER I. 3: 323.
Björkarna gro kring den älskades graf
Och fläta sitt skugghvalf deröfver.
SEHLSTEDT 1: 4.
Dvergbjörk, en förkrympt buske,
med små, runda löf, växande i fjell-
och bergstrakter: Betula nana L.
Denna har mångfaldiga namn i all-
mogespråket, såsom Fredagsbjörk
{Långfredagsbjörk, se detta ord),
Horbjörk, Källingbjörk, Myrbjörkm.
fl. Ofta säges ris i stället för björk.
Fjellbjörk, en medelstor buske,
mest lik Dvergbj orken, men högre,
upprätt växande : B. alpestris Fr.
Glas- eller Svallbjörk, träd, med
lösare ved, klibbiga årsskott och knop-
par: P. odorata Bechst.
Häng- eller Slokbjörk, gammal
Masurbjörk, med hängande grenar.
Så viftar ock hängbj orkens midsom-
marsdrägt
Kring snöhvita stammen för vind-
alfers flägt.
LiNG 1: 140.
Kartbjörk, gammal björk, synner-
ligast Svallbjörk, af hvilkeu näfvern
blifvit flådd, hvarefter barken blir
skroflig, lik kart på ett sär.
Marbjörk, högväxt buske, med fin-
ludna qvistar och löf: B. pubescens
Ehrh.
Masurbjörk, högstammigt träd,
med triangulära, långspetsade blad,
liksom qvistarne kådprickiga : B, ver-
rucosa Ehrh. Har den hårdaste ved.
En gammal, knotig björk med masur
inne.
RUNEBERG 5: 49.
V
10
15JÖRKTICKA — BLODPLATTLAF
Björkticka, se Ticka.
Björnbrodd, m., en liten, med
Liljorna närbeslägtad ört i fjelltrakter:
Tofieldia borealis wg. En större art af
samma slägte finnes på Gotland.
Björnbärsbuske, m., ett gemen-
samt namn på flera buskarter af släg-
tet Rubus eller Hallon, med svarta bär
— Björnbär eller rättare Björnhallon
— hvilka arter af Linné innefattades
under namnet Rubus fruticosus. Jfr
anm. vid Käringbär.
Anm. Anledningen till namnet Björn-
här är svårförklarlig, då björnen aldrig
Tistas i de trakter, der Björnbärsbusken
växer. I äldre tid kallades denna buske
Brumbär, och så ännu vid vestra kusten ;
må hända härleder sig detta namn från
det fornnordiska brum, löf , emedan bären
sitta bland löfven, hvilket för de busk-
artade Rubi är högst karakteristiskt. Se-
dan det gamla ordet utdött ur språket
synes man hafva förändrat brumbär till
björnbär, dertill kanske föranledd af idé-
förbindelsen mellan björn och brumma.
Björnfloka, se Bjömloka.
i Björnkam, m. --^ Kambräken.
Björnklo, f. Dermed öfversättes
i ordböcker Grek. Acunthus L., som ej
finnes i Norden, en i mytologiskt hän-
seende märkvärdig växt, bvars pryd-
liga blad utgöra siraterna på KoPinihi-
ska pelare. Man har velat finna likhet
mellan dessa blad och Björnlokans,
hvilken derföre af äldre förf. kallas
Björnram.
Bj örnloka, f . (äf ven Bj örnfloka,
Björnram, Björnstut), en mycket
storväxt Umbellat, med parbladigt
sammansatta, sträfva blad och platta
frukter: Heracleum Sphondylium L.
Björnmossa, f., en högväxt mossa,
som användes till qvastar.viskor o.s.v.
Polytrichum commune h. Dess utskju-
tande frukt kallas Dufråg, Gökråg,
Kråkbjngg, Kråkhvete m. fl.
Björnram, Björnstut, se Bjöm-
loka.
Bläcka, f., de större arterna af
slägtet Ulva h. Bohuslän.
Bladgrus, n., Bladludd, m.,
svamplika utväxter på åtskilliga träds
löf: Erineum Pkks. och Phyllerium in.
Bildas af insekter.
Bladmossor eller Löfmossor,
en talrik familj bland Groddträdsväx-
terna, utgörande hufvudgruppen i Mos-
sornas klass, med fria blad och med
fröhus, täckta af ett lock: Bryacece
Babtl. Samtliga arter benämnas Mos-
sa, och de mera framstående, af allmän-
heten skilda, upptagas under Mossa.
Blek- tillsättes åtskilliga växter så-
som artnamn, t. ex. Blek-kattost (=
Rosenkattost), Blekstarr {Car ex p al-
lescens L.), Blekväpling (=: Alsike-
klöfver) m. fl.
Blidnässla, f., en till Nässlefamil-
jen hörande, polygamisk ört med små
hvitgröna blommor : Parietaria offici-
nalis L. Förekommer hos oss endast
förvildad.
f Blindmjöl, n. = Röksvamp.
Blindnässla, f., ett namn, som
tillägges flere Sugeväxter af slägtena
Dån och Plister, i synnerhet Hvit-
plistern: Lamium album L.
f Blindsyamp = Röksvamp.
Blink, Vattenblink, m., vatten-
växt af Hvifveväxternas familj, med
findelade blad, hvita, något rödletta,
hastigt affallande blommor: Hottonia
palustris L.
Bloddroppar, se Adonis.
f Blodgräs, Hels., enligt uppgift
= Boört. Namnet är troligen en fel-
aktig uppteckning i stället för Bogräs.
Blodhirs, se Hirs.
f Blodknopp, m. := Johannes-
knopp. Jfr Mansblod.
Blodnäfva, se Näfva.
Blodplättlaf, se Laf.
BLODROT — BLÅKLOCKA
11
Blodrot, f., en liten art af Finger-
örtslägtet, med fyra kronblad: Foten-
Ulla Tormentilla Neck. Roten har myc-
ket adstringerande egenskaper ocli är
ett af de verksammaste medel mot röd-
sot, diarrhé o. s. v.
Blodstilla, f., Blodtopp, m., en
mångårig ört af Brumväxternas familj,
utmärkt genom sina axlika, blodröda
blomhufvud i toppen af den bara stjel-
ken: Sanguisorba officinalis L.
Blomhålksväxter eller Hålk-
blomstrig'e benämnas Synantherece
RicH., den största och artrikaste famil-
jen bland Tvåhjertbladsväxterna, med
talrika blommor inom en gemensam
balk på ett gemensamt fäste, fem sam-
manväxta ständarknappar, ocb en frukt
under hvar blomma. Fördelas i tre
underfamiljer: Boväxter, Tistelväxter
och Fibleväxter, hvilka särskildt upp-
tagas.
Blomkål, se Kål.
Blomtistel = Stjerntistel.
Blomvass, m., en prydlig, säflik
vattenväxt bland Etthjertblads växter-
na; de talrika, liffärgade blommorna
sitta i blomflock: Butomus umbella-
tus L.
f Blimdblomma, Dal. = Höst-
fibla. Namnet afser de tidigt sig slu-
tande blommorna.
Blåboll = Bergskrabba.
f Blåbuk, m., en i Göta rike all-
män benämning på Odon.
Blåbärsris, n., en liten buske af
Ljungväxternas familj, med årligen af-
fallande löf och mörkblå bär: Vacci-
nium Myrtillus L. Bären äro ätliga.
Blåeld, m., en mycket sträfhårig
växt af de Skrufblomstriges familj,
med rik blomruska, sköna, oregelbund-
na blomkronor: Echium vulgäre L.
Om denna växt yttrar Linné, Sk. res.
206, att den i Skåne, under namn af
Klåkuntor, »växte på de sluttande fäl-
ten i den myckenhet, att jag aldrig sett
dess like, hvaraf ock skedde, att dessa
fält på långt håll lyste med en så präk-
tig och högblå färg, att jag aldrig sett
något fält, som i fägring häremot kun-
nat förliknas».
Blågllll, n., se Blåljus.
Blåhallon, n., en buskväxt af släg-
tet Ruhus, med svartblå bär: R. cceshis L.
Blåklett, se Klett.
Blåklint, m., en allmänt bekant
växt bland vintersäden, med blå blom-
mor i ett hufvud, strålblomstren tratt-
lika: Centaurea Cyanus L. Har talrika
benämningar, såsom Blågubbar, Blå-
hattar, Blåkorn eller Blå Kornblom-
ma, Blålilja (Halland), .Blå Ring-
blomma, Blåtoppar, Blåört, att för-
tjga de obestämda, appellativa, t. ex.
Åkerros och Kornros, samt de oefter-
rättliga Dalska, hvilka synas vexla i
hvar socken. Några andra, mera sjelf-
ständiga, anföras särskildt. — Växtens
rigtigaste namn torde vara Blåklett.
Ceres, blidkad sjelf, den blåklint tå-
ligt ser,
Hvars ogräs åt dess drägt likväl en
prydnad ger.
OXENSTJERNA 2: 123.
Blåklocka, f., ett artrikt örtslägte,
med blå, klocklika blommor och hvit,
mild mjölksaft: Campanula h.
Somliga (elf vor) klämta sitt bingelibing
Uppå blåklockor, som fuktiga drypa.
DAHLGREN 'l: 80.
De af allmänheten skilda"¥i:terna äro :
Allmän eller Liten Blåklocka : C. V>
rotundifolia L., med runda rotblad,
smala stjelkblad.
Stor Blåklocka: C. persicifoliaL., \y
med alla bladen smala, mycket stora
blommor.
Hässleklocka: C. latifoUa l., stor. / ^
med äggrundt lancettlika blad. Kal-
las äfven Hässlekål.
Knylklocka: C. rapunculoides l.,
med rotknölar; ett högst elakt ogräs ^
i trädgårdar. Jfr Rapunzel. /
y
12
BLAKNAPPAR — BL^
Nässleklocka: C. Tmchelium l.,
med triangelformigt hjertlika blp,d.
Rofklocka = Rapunzel.
Toppklocka, särskildt upptagen.
T Blåknappar = l) Knappvädd;
2) Monke.
f Blåkimta, plur. -or, f. Denna
benämning för Echium vulgäre lemnar
ett märkligt exempel på den värdslös-
het, hvarmed man behandlat växtnam-
nen. I källorna för namnet — Linnés
Sk. resa, s. 177, 206; Flora Svec., n.
168 — och såsom jag sjelf hört af all-
mogen i Skåne, lyder det Kläkunta;
men emedan man ej känt dess bety-
delse {hunta, cunnus), har man god-
tyckligt ändrat det till Blåkunta, hvil-
ket är någonting helt annat. Jfr Blå-
eld.
Blåkål, se Kål.
Blåljus, n., en i Jemtland vild,
men eljest såsom prydnadsväxt all-
mänt planterad ört, med parbladiga
blad, hjulformiga, blå blommor och
trerummigt fröhus : Polemonium cce-
ruleum L. Kallas i trädgårdsspråket
Blå riddare och Blåljus.
Anm. Namnet uppgifves olika; af
Linné Kosjuss, hvilket lär rara samman-
draget af Kongstjus. Då denna benäm-
ning icke är användbar, bar jag ändrat
den efter trädgårdsspråke^t. Wahlenberg
åter benämner växten Blågull.
Blålåcka, se Lack.
Blåmonke = Monke.
Blåmnnk, m., se Munkskalle.
f Blåseranuiikel, enligt Lilje-
blad Ranunculus sceleratus L.
Biåsestarr, se Starr.
f Blås^om, m. = Drakblomma.
Detta af Liljeblad bildade namn är
icke antaget och bör utgå.
Blåsippa, se Sippa.
Blåslaf, se Laf.
i Blåslok och Blåtåtel = Blått
Senegräs. Dessa båda i systematiskt
intresse bildade namn hafva icke in-
gått i allmänna språkbruket, och dä
växten Senegräs nu befunnits vida
skild både från Slok och Tåtel, måste
de utgå.
Blåsniäre, se Smäre.
Blåstarr, se starr.
Blåstjerna, f., ett slägte bland
Liljeväxterna, med blå, till basen de-
lade, stjernlika blommor: Scilla L. En
hos oss naturaliserad art är S. italica L.
Blås-tångr = Knapptång.
Blåsilg'a, f., örtslägtet Ajuga L.,
tillhörande Sugeväxternas familj, men
skildt från öfriga genom saknaden af
blomkronans öfre läpp och genom blå
blommor. Om dess vanligare namn
Kärinkruka och Krukört, se Elrakört.
Blåsärt, f. så benämnes i Dalina
ordbok en utländsk buske af Artväxter-
nas familj, med mycket uppblåsta bal-
jor, hviiken hos oss sällan odlas: Co-
lutea arborescens L. Jag tvekar, om
detta föga bekanta namn förtjenar
upptagas.
f Blåtistel = Blåeld.
Blåtry, se Try.
f Blåtåtel, se Blåslok.
Blacken, n., en på våta ställen
växande ört, närmast förvandt med
Bitterväxterna, men lätt skild genom
sina tredelade blad och inuti håriga,
rödletta blommor: Menyanthes trifo-
liata L. Uppgifves af Linné i Fl. Svec,
n. 173, vara benämnd Korsbläcker i ■
Dalsland, men på det af honom der
citerade stället från Vestg. res., s. 234,
kallas den Saltbläcker; ovisst derföre,
hvilketdera namnet är det rätta. Linné
anser denna växt rätteligen böra be-
nämnas Klöfver, men detta namn föres
nu allmänt till Trifolium. För öfrigt
har Blacken i nästan hvarje landskap
olika benämningar, af hvilka Bockblad
i de södra och Getklöfver i de norra
landskapen äro de vanligaste.
BLACKSVAMP — BOMULL
13
Bläcksyamp, m,, ett slägte bland
Skifsvamparne, hvars samtliga arter
hastigt upplösa sig i en svart, bläcklik
vätska: Coprinus Fb.
Bläddrerot, f., slägtet Utricularia
L., vattenväxter med hårfint delade,
blåsbärande blad, hvilka hälla örten
flytande i vattenytan under blomnin-
gen. Blommorna äro tvåläppiga och
försedda med endast två ståndare.
f Bläror, f. pl. ^ Tarald.
Bläsa, f,, en ettårig, med Molla
vanligen förvexlad ört, men närmare
beslägtad med Amarant genom sitt
fröhus, och lätt känd af sina hvitfläcki-
ga blad. Amarantus Blitum L., nu förd
till slägtet Euxolus Rafin. Jfr Bot. utfl.
2: 113,
Bo ingår i namnen på en mängd
växter af Hålkblomstriges familj, så-
som Gråbo, GuUbo, Rödbo (nu Binka),
Boört. Då alla dessa hafva många små
blommor inom gemensam hålk, torde
ordet bo här hafva betydelsen »nidus».
t Bocklblad^ n., ett vanligt växt-
namn, men tillagdt de mest skilda väx-
ter, t. ex. Blacken (Skåne), bladen af
Konvaljen (Smal.), slägtet Rams {Po-
Z?/(/o«o«rt7w)ochKärleksörten(»Bocke-
bläcke»).
Bockhorn, se Brandkorn.
Bockrams^ se Rams.
Bockrot, Norrl. = Äng-anis.
Bockskägg", n. 1) De greniga ar-
terna af svampslägtet Clavaria L. 2)
Öfversättning af det Grekiska Trago-
2)ogon; detta namn har dock aldrig in-
gått i allmänna språkbruket, utan den
odlade arten af slägtet Tragopogon L.
kallas Hafrerot.
f Bocksvärd, n., Gotl. = Svärds-
lilja.
Bofls (Tysk. Bofist), m., svamp-
slägtet Bovista (l.), föga skildt från de
egentliga Röksvamparne.
Bohon Upas, ett för sina giftiga
egenskaper namnkunnigt träd på Java:
Antiaris toxicaria Leschen.
Bohyete, n., rätteligen Bokhvete,
ett bekant sädesslag, som har sitt
namn af frukternas likhet med bok-
ållon: Fagopyrum esculeidum Moknch.
»Bohvetet gifver bina mera honung än
någon annor ört». Linnés Sk. resa 97.
Bok, f., det vackraste af^våra in-
hemska löfträd, tillhörande Allonträ-
den: Fagus silvatica L. Bildar stora
skogar i södra Sverige. Kallas äfven
Rödbok, till skilnad från Annboken.
Bokens frnktskålar kallas Gjortar,
sjelfva frukterna .4/Zo??.. —I bokens skug-
ga kunna spädare plantor ej uppväxa.
i skygd af den lummiga boken
du hvilar.
ADLERBETH 9.
Anm. Med det i bibeln omnämnda
bokträdet kan omöjligen förstås vår Bok,
bvilken ej växer i Orienten, utan snarare
en art Ek, liksom det Grek. (ijtjyoq är
en art af detta träd.
Bolltistel, m., en tistelväxt med
i klotform samlade blommor, omgifna
af eget blomfoder: Echinops sphcero-
cephalus L. Kallas äfven Tistelboll.
Bolmrot, f., Vesterg. = Sprängört.
BollllYäxter, en talrik familj
bland Tvåhjertbladsväxterna, med fem
ståndare, fästa på den sambladiga, re-
gelbundna kronan, och tvårummig
frukt, dels fröhus, dels bär: Solanacece
Juss. De flesta af hithörande växter
äro narkotiska och giftiga, såsom Bolm-
ört, Tobak, Spikklubba, Dvalbär (.4-
tropa).
Bolmört, f., en allmän, giftig,
stinkande, klibbig ört med smutsgula,
inuti mörkådriga blommor: Hyoscya-
mus niger L. Rötterna likna Palster-
nackors, hvaraf örten äfven benämnes
Vild Palsternacka. Som Bolmörtens
rötter äro mycket giftiga, måste de
noga skiljas från Palsternackans.
Bomull (Tysk. Bawimoolle), t, en
hvit, mjuk, tradig ludd, som omgifver
14
BOMULLSTISTEL — BRANDKORN
fröna hos arterna af BomuUsslägtet:
Gossypmm L. Af detta slägte finnas
flera arter med dels trädstam ocli dels
örts tara.
fBomullstistel, Nerike = Tistel-
borre.
Bondtobak, se Tobak.
Bonässla, f., en kring hus och byar
växande ört af Sugeväxternas familj,
vanligen förd till Leonurus L., men en-
ligt folkspråket rättare tillhörande Bal-
lota L., hvilken skiljes från den förra
genom hjertlika, endast sågade blad,
Ballota ruderalis Sw.
v Borst, m. Så benämnas i all-
mogespråket fiera gräs med borstlika
blad, t. ex. Stagg (Finnborst, Äng-
borst), Sandborst (Borstgräs. Borst-
tåtel) m. fl.
Borste, m., en i Dalsland och flera
andra landskap bruklig benämning på
Borst-tisteln; men vanligen tillägges
ett epitet, såsom Brudborste (Smal.),
Gullbor8te(Jemtl.). Ordet 6ors<e ingår
tillika i både slägtnamn, t. ex. GuUbor-
Ste {Linosyris vulgaris Dec), Ringbor-
8te, och artnamn, t. ex. Borstnäglika.
Borstgräs, n., ett grässlägte med
mycket långa agnborster: Stipa l. Vår
inhemska art, S. pennata L., se Fjäder-
borstgräs.
Borstnate, se Nate.
Borstnäg-lika, se Näglika.
Borst-tistel, se Tistel.
Borst-tåg", se Tåg.
f Bosört, Blek. = Besksöta.
Boväxter, Blomhålksväxter med
talrika pipiga, femdelade blommor i
disken och vanligen utdragna, tunglika
blommor i kanten, samt med mjuka
håUjjfiiill : Corymbiferce Juss.
flRrt, f., ett i Helsingland bruk-
ligt^Wanin på Korsörten {Senecio vul-
garis L.), hvilket antagits som slägt-
namn iör Senecio. Jfr Korsört, Stånds.
Brake, Brakyed, äfven Bråke
och Bråkbuske, m., en på fuktiga
ställen växande buske, snarlik Al, men
med fullständiga blommor och svarta
bär (af äldre förf. kallad Svart-al) :
Rhamnus Frangula L. Frukten benäm-
nes Brågon. — Brakved torde vara
öfversättning af Frangula. — Namnet
är brukligt endast i Svea rike ; i Göta
rike kallas växten allmänt och lämpli-
gare Tröske.
f Brake, m., Gotl. = Mjödört.
A7im. Detta namn (liksom flera andra
på Gotland nationaliserade) är synnerli-
gen märkvärdigt, emedan därigenom ty-
des det hos abbedissan Hildegard före-
kommande Brachipurz, hvilket Tyske
språkforskare ej kunnat bestämma.
Brambär, se Bringbär.
Brand, m., ett svart, kimrö^Bt
doft, tillhörande svampslägtet Ustilago
Bauh.; utbildas hos vissa växter, före-
trädesvis i fröredningsorganerna, hvil-
ka den förstör, t. ex. Fiblebranden på
Kornflblan, Hafreroten m. fl. Skadli-
gast är
Brand i säd, hvaraf man har två
skilda arter: 1) Sotbrand, äfven Sot,
Sotax kallad {Ust. Segetum Fe.), hvil-
ken angriper sädesslagens (utom Rå-
gens) frön, äfvensom flera vilda gräs-
arters, och, sedan den tunna omgif-
vande hinnan brustit, utbreder sig
som ett sotlikt doft. 2) Kolbrand
{Ust. Caries Dec), hvilken hemsöker
Hvetearterna och uppfyller det miss-
bildade kornet med en i början s vart-
brun, fetaktig massa, men sedan öf-
vergår till ett fint, torrt, stinkande
pulver, utan att fröet sönderspränges.
Brandkorn, n., ett missbildadt
sädeskorn, vanligast på Rågen, men
äfven förekommande på vilda gräs;
utväxer till en svart, hornlik massa,
allmänt känd nné«i:. namn af Mjöl-
dryga, Mjölöka, Bockhorn, Hunger-
korn eller Korntagg m. fl., och hvil-
ken är ganska giftig: Spermoedia Cla-
BRANDROST — BRUNKULLA
15
vus Fb. 1 bibeln räknas den till lands-
plågor: Amos 4: 9; Haggai 2: 18.
Brandrost^ se Rost.
Braxenblomster, se Bräsma.
Braxengräs, n., en under vatten
växande Groddtrådsväxt, med syl-lika
blad, närmast förvandt med Braken-
växterna : Isoétes lacustris L. — Brax-
nen anses under lektiden från sjö-
bottnen upprota Braxengräset, som då
flyter upp på vattnet. Se Linnés Fl.
Svec. n. 951.
f Bredkrasse, m. = Bitterkrasse.
Namnet är en mindre passande öfver-
sättning af Lepidium latifolium L.
«u.yH*,e^T Bremle, Skåne := Lingonris.
Bresilja, f., ett färgstoft, som er-
hålles af flera Amerikanska trädslag:
Röd Bresilja, äfven Fembock kallad,
fäs af Ciesalpinia echinata Lam., m. fl.;
Blå Bresilja, äfven kallad Kampesch,
bekommes af Hcematoxtjlon campechi-
anum l.; Gul Bresilja, se Gelbholz.
Af Bresiljan säges Brasilien erhållit
sitt namn, '
Bresil! och du, Kampesch! kring edra
vikar sträckt,
Den färgträdsskog, som än på silkets
väfda drägt
Med sina spånors saft dess ritningar
bestrålar
Och än palatsens golf i mosaiker målar.
- OXEXSTJERNA 2: 132.
Å7ini. Ofvan -anförda, såsom färgstoft
allmänt kända benämningar har jag an-
sett nödigt att upptaga; men deremot
har jag icke funnit lämpligt att antaga
Svenska namn på de trädslag, af hvilka
de förmodas vara erhållna, emedan dessa
icke kunna växa i Sverige.
Bringbär, n., Vesterg. ocb fler-
städes = Hallon.
Anm. Namnets hänsyftning är om-
tvistad ; Wahlenberg anser det rätteligen
vara Brinkbär. Snarare bör det (såsom i
Vermland) vara Brinnbär, i likhet med det
Jemtländska Brännbä)', emedan Hallon
bäst frodas på svedjeland; men snarast
skulle jag vilja antaga, att det är för-
vandt med Brambär, Brombär, Biumbär.
Ett orätt uttal eller en felaktig uppteck-
ning är Hingbär.
Brit se lök, se Sankt Britse lök.
Brombär, se Bringbär.
Brosklaf, se Laf.
f Brud och Brudgum = Får-
kummer.
Brudborste, Smal. = Borst-tistel.
Brudbröd, n., en art af slagget
Spirea, med mycket sammansatta, tin-
delade blad, bvita blömvippor, söta, ät-
liga rotknölar: Spircea Filipendula L.
Kallas äfven Svinbröd, Svinkrässla,
Galteknapp, Somilla m. fl.
Anm. I Linnés Sk. resa, s. 238, anföres
ett märkligt exempel på växtnamnens
förvexling i folkspråket. I en trakt af
Skåne, der Konvaljen ej växte, hade man
öfverfört detta namn till Brudbrödet,
ehuru ej den aflägsnaste likhet finnes
mellan dessa växter.
f Brudgran = Brudsporre.
f Brudgum-pors, Blek. = Lopp-
ört.
^ f Brudgumsknappar, Smal. =
Äkervädd.
f Brudljus, Blek. = Flugsporre-
blomma.
Brudsporre, m., i allmogespråket
Brudgran, prydliga växter af Nosse-
växternas familj, med röda blommor,
som hafva långa sporrar i ett ax: Gym-
nadenia R. Bk.
f Brudtyål, m . = Brännande Pil- U
ört.
Brumbär, se Bringbär.
Brumyäxter, Tvåbjertbladsväx-
ter med fem kronblad, talrika på fodret
fästa ståndare, ocb småfrukter: famil-
jen Senticosce L. Hit, höra Hallon,
Nypon, Smultron m. fl. Namnet här-
ledes af det fornnordiska ordet brum
(blad, löf), emedan frukterna vanligen
sitta bland bladen.
BrunliTen, se Hven.
Brunkulla, f., en mest i Jemtland
växande art af Nossefamiljen, skild
från alla öfriga arter genom sina svart-
bruna blomax : Niyritella angustifolia
16
BRUNROT — BRASMA
RioH. — Enligt Wahlenberg benämnes
(len äfven Brunstolar.
T Bruiirot, ett i tredje uppl. af
Liljeblads Flora genom tryckfel till-
kommet, sedermera af Dalin upptaget
namn, i stället för Bunrot.
Bruiiskära,f.,ettslägte bland Bo-
växterna, från alla skildt genom 2 — 4
sträfva borster å fruktens spets: Bi-
dens L. Arterna af Brunskära växa på
våta ställen och äro bekanta färgväx-
ter.
Brunört, f., äfven Bruntuppor,
f. pl., en lågväxt ört med bruna ax,
tillhörande Sugeväxterna : Prunella
vulgaris h. I Dalarne lär det senare
namnet tilläggas Geranium silvaticum
L. ; säkerligen af misstag, då ingen an-
ledning dertill finnes hos detta slägte.
i Brygger, Brygdtuppor, f. pl.
(Dalarne.) Detta namn tyckes vid för-
sta påseendet afse växtens användande
som Humle, helst den i nämnda land-
skap tillika kallas Backhumle; men
emedan namnet är allmännare brukligt
på Jutland och der förekommer äfven
i sammansättningar, t. ex. Qedebryg-
ger, Smörbrygger, torde för det samma
hafva funnits ett gammalt, nu förloradt
stamord.
f Brågon, Bråke, Bråkbnske,
se Brake.
f Bråssor, Brässor, f. pl., Dals-
land = Röllika. Namnet är, enligt
uppgift, härledt af det fornnordiska
bregda, skifta färg, och skulle således
motsvara — rödleka.
Bräcka, f., ett artrikt örtslägte,
med fem kronblad, tio ståndare och
två nedtill sammanväxta, i spetsen
skilda fröhus: Saxifraga L. De flesta
arterna äro små fjellväxter, hvarföre
endast få erhållit namn i allmänna
språkbruket, nemligen:
Bergbräcka, f i ellväxt,vanligen kal-
lad Bergdusk. Se detta ord.
Knylbräcka, en allmän art, med
hvita blommor och under jorden bil-
dade groddknoppar, i folkspråket be-
nämnd Lärftsblomma: S.granulata l. j/'
Myrbräcka, en i djupa kärr växan-
de art, med gula blommor: S. Hir-
culus h.
Stenbräcka, en refvigt växande
art, med enblommiga skaft och vackra*^
rödblå blommor: S. oppositifolia L.
i Brädspelslilja, se Kronlilja.
Braken, n., gemensamma namnet
på hela familjen Bräkeuväxter, Filices
L., Groddtrådsväxter försedda med
kärl. Ordet ingår derföre som subjekt
i de flesta slägtnamnen. Braken i sin
egentligaste mening är Pteris aquilina
L. eller Örnbräken, hvilket så mycket
mindre kan kallas Ormbunhe som det
aldrig växer i bunkar (bunkvis), utan
alltid enstaka och just derföre äfven
kallas Enstapel efter dess Isländska
namn einstqpi.
i Bränna, f., Smal. == Brännande
Pilört.
f Brännbär, Jemtl. = Hallon.
Jfr Bringbär.
Brännässla, se Nässla.
f Brännört, en i Dalins ordbok
upptagen felaktig öfversättning af Cle-
matis flammula L., hvilken har sin be-
nämning af den rika, liksom lågande
vippan. Växten finnes icke i Sverige
och är så föga märkvärdig, att den ej
förtjenar eget Svenskt namn. Af släg-
tet Clematis finnas flera andra, odlade
arter, hvilka bäst bibehålla sina Latin-
ska namn.
Bräsma, f., en i Göta rike bruklig
benämning på Ängkrasse och så all-
mänt bekant, att den förtjenar uppta-
gas. — Blommar vid braxnens lektid
och kallas derföre äfven Braxenblom-
ster. {Bräsma kommer väl af brasm,
såsom braxen kallas i åtskilliga land-
skapsmål.)
BRASSOR — BUXBOMSMOSSA
17
t Brässor, se Bråssor.
Brödkorgsyainp, m., ett svamp-
slägte med bägarlikt frukthus, i tvärs
iure ligga talrika randade platta fruk-
ter, likt skorpor i en korg: Cyathus Hall.
Brödträd, n., ett på Söderhafvets
öar växande, med Mulbärsträdet be-
slägtadt träd, af hvars frukter bröd
bakas : Artocarpus incisa h. fil.
Anm. Ehuru för oss främmande, är
detta träd i resebeskrifningar och eljest
så ofta omtaladt, att det måste upptagas.
t Bromsar, m. pl. := Brunskära.
t Bröstbär, bär som erhålles af
eu i Medelbafsländerna växande buske,
Zizyphus vulgaris Lam.
f Bröstört, Upl. = Hästhofsört.
BrÖtling^, m., en afdelning af
Mjölkskiflingarnes slägte, arterna van-
ligen milda ocb ätliga: Lactarius vo-
lemus Fr., m. fl.
Buksyampar kallas sådana, som
hafva fröredningen innesluten i sjelfva
svampen: Gäster omycetes Fr.
Biiletån^, se Knöltång.
Bulleblomster, n., en allmän ört
af Ranunkelfamiljen, med stora, mång-
bladiga, boll-lika, gula blommor: Trol-
Uus L. — Blomster bortfaller i samman-
sättningar.
GullbuUe, m., en odlad prydnads-
växt, med brandgula blommor: T.
asiaticus L.
Ängbulle, en vild art, med svafvel-
gula blommor: T. europceus L.
Bull-laf, se Laf.
Bulliuossa, se Mossa.
Bunarot, f., äldre benämning på
Sprängört {Cicuta l.), hvilket senare
namn nu är antaget i riksspråket.
Buuias, m., af allmogen kallad
Bunaris, en mångårig, under förra år-
hundradet i vårt land inkommen Kål-
växt, med gula blommor och enfröiga,
icke uppspringande skidor: Bunias
Fries, Svenska växtnamnen.
orientalis L. Är numera det förderfliga-
ste ogräs i mellersta Sveriges östra del.
Anm. Röd Bunias, efter Liljeblad an-
förd i Dalins ordbok, hör ej till detta
slägte, utan dermed menas Cakile ma7n-
tima, se Marfiol.
f Bunjeört, ,ett i Dalins ordbok
upptaget namn för slägtet Bunium L.,
men då detta växer hvarken vildt eller
odladt i Sverige, ej heller kommer hit
såsom handelsartikel, måste namnet
utgå. Den växt, som hos Dalin afses,
tillhör numera ej nämnda slägte, hvar-
före benämningen tillika är origtig.
Bunke, m., benämning för växter
som växa i tufvor, helst på fuktiga
ställen, t. ex.prmbunke, Tuftåda, större
Starrarter (Gotl.) m. fl.
i Bunkie, m., mindre sötvattens-
alger (Skåne) : Ulva L.
f Bunrot, Vesterg. = Bönrot.
f Buris, Dalarne := Gråbo.
f Burmänuer, i stället iöxBrud-
männer, Bohusl. = Hästfibla.
i BuskmoUa, ett i Dalins ordbok
upptaget namn, bör utgå. Den ifråga-
varande växten {Atriplex portulacoides
L.) finnes ej i Sverige.
T Busknäglika, hos Dalin, orig-
tigt namn för Borstnäglika.
Buskviol = Marsviol.
Buxbom, m., en ständigt grön-
skande buske (Buxus sempervirens L.),
som odlas till infattning af rabatter;
är vanligen lågväxt, men uppnår i Skå-
ne flera alnars höjd (se Linnés Sk. resa,
s. 313 m. fl. ställen). — Hos profeten
Esaias tages Buxbom som en symbol af
trofasthet.
Jag är en frodig buxbomshäck,
Som felar ej att vara täck.
v. DALIN 5: 356.
Inom en list af buxbom och grönt
Ritade namn i hundra fasoner.
BELLMAX 3: 123.
f Buxbomsmossa, f. Namnet
Buxhaumia L. är gifvet efter en Tysk
botanist Buxbaum ; det må således icke
2
18
BYLL — BONTRAD
ändras till Buxbomsmossa, iTvilket blir
absurdt. För öfrigt bör denn^ högst
sällsynta och nästan osynliga mossa ej
upptagas i en ordbok öfver Svenska
språket.
f Byllj en förolyckad rådbråkning
af det Latinska Bupleurum L., hvilken
hvarken botanister eller allmänheten
vidkännes,
Bymell, se Mell.
i Bynke, n., se Gråbo.
i Byttbär = Vikon.
f Byttegräs = Mjödört.
Bytteletj m., ett färgämne, som
beredes af lafven LecanQra tnrtarea.
Se Örnlaf.
T Båtsmanshatt, Båtsmans-
mössa = Blåklett (Blåklint).
t Båtsmän = Knappvädd.
T Bäckblomma, Bäckros = i)
Neckros, Blek. 2) Kabbelök, Dalarne.
Bäckböna (äfven Bäckgröna), f.
Detta namn har inkommit i skriftsprå-
ket efter Beccabunga; men hunga kom-
mer af ett gammalt Tyskt ord bungo
(knöl, lök) och har intet att göra med
böna. Jfr Punga. — Ifrågavarande växt
benämnes rätteligen Bäck-ärenpris.
Bäck-krasse, m.,Cnrdamine ama-
ra L. Se Ängkrasse.
f Bäcklilja, f. = Svärdslilja.
T Bäcksvärla, Hall. = Svärds-
lilja. Svärta är sammandragning af
Svärdslilja.
Bäck-ärenpris, se Ärenpris.
f Bäfyegräs = Darrgräs.
Bäfverbär, n., en med stenhallon
närförvaudt art af slägtet Rubus: R.
castovtus L^.sT. Genom sina röda blom-
mor närma sig Bäfverbäreu äfven Vi-
kon.
Bägarlaf, se Laf. ,
Bälarefvor, f. plur., Vesterg. =
Backsöta. Troligen rättare Bälg-ref-
vor, som vore ett karakteristiskt namn
i anseende till den refviga stjelken och
de stora ärtbaljorna.
f Bäljon, Böljon, n., Skåne =
Odon. ,
Bändling, m., sammandr. af Band-
tång, en gräslik växt i hafvet : Zostera
L. Benämnes ofta Tång, Grästång.
Böna, f., gemensam benämning för
åtskilliga Artväxter med större, ätliga
frön. 1) Bondböna, en art af stora Vic-
kor : Vicin Fnba L., hvaraf Hästböna är
en mindre förändring. 2) Turkisk Böna
eller Sabelböna (slägtet Phaseolus l.),
vanligen med slingrande stjelkar, men
en afart är mycket lågväxt, Krypböna :
Ph. narms L. — Så väl växten som dess
frön benämnas bönor. För öfrigt kal-
las så tiere utländska växter, såsom
Kakaobönor, Tonkabönor.
Bönrot, f., en i Göta rikes allmoge-
språk vanlig benämning på roten af
Gråbo, Gråböna.
f Bönträd, så benämnes hos Dalin
en i södra Sverige under namn af Gull-
regn allmänt såsom prydnadsväxt od-
lad buske. — Benämningen är både
olämplig och öfverflödig.
O.
Under denna bokstaf finnes intet
Svenskt namn. Alla ur främmande språk
lånade, med C begynnande växtnamn,
'hvilka kunna betraktas såsom naturali-
serade ocli numera tillliörande Svenska
språket, upptagas under K, då hård vo-
kal eller ock konsonant följer på begyu-
nelsebokstafven, hvaremot sådana, som
CACTUS — CHAMPIGNON
19
icke kunna anses hafva ingått i vårt
språk, synas böra bibehållas under C,
likasom namnen på Ch, t. ex. Champignon,
ChiiKt, och de på C med efterföljande len
vokal, t. ex. Cecler, Citron, Q/press. — De
flesta bland här anförda namn böra väl
intagas endast i ett Supplement.
Cactus^ m., Cacteer, pl., en tal-
rik, i länderna kring Mexikanska viken
förekommande växtfamilj, hvars samt-
liga slägten utgöras af köttiga, saft-
fulla, bladlösa växtformer, liknande
bollar eller stänger. Flera hafva Sven-
ska namn.
f Cajeputolja, f., som erhålles af
trädet Melaleuca Leucndendrum L.,
tinnes väl upptagen i Svenska Farma-
kopén, men är så föga bruk]ig,""att den
ingalunda förtjenar anföras i en Svensk
ordbok, möjligen blott i ett Real-
lexikon.
T Calaba-balsain, m., som fås af
trädet Calophyllum Calnba L., är ännu
mindre känd än föregående olja och
icke ens upptagen i Svenska Farma-
kopén.
Calabar, extrakt af frön utaf /%-
sostigma venenosuvi Balfour, märkvär-
digt för dess egenskap att samman-
draga ögonpupillen.
Camellia^ f,, en för sina sköna
blommor allmänt i orangerier odlad
buske från Japan. Närmast beslägtad
med Thebusken.
Caprifolium, m., slingrande busk-
växt af slägtet Try, en i trädgårdar
vanlig prydnadsväxt från södra, Eu-
ropa: Lonicera Cax>rifolium L. Afven
den inhemska, snarlika Lonicera Peri-
clymenum L. odlas under benämning
af Svensk Caprifolium, ehuru den har
flera inhemska namn. Om aftnarne dof-
tar Caprifolien af vällukt.
— bersån, af blommiga syrener
Och välluktrika caprifolier byggd.
STAGXELIUS 1 : 404.
Anm. Detta namn, som är rent Latin,
synes mig ej böra anföras under bok-
stafven K.
f Caranna-gummi utgår alldeles.
Cardbeuedikt (= Carduus bem-
dictus), m., en tistelväxt, använd i me-
dicin och så allmänt omnämnd, sär-
deles i äldre läkareböcker, att den torde
förtjena upptagas. Nu Cnicus henedic-
tUS G^KTK.
Cascarill, f., barken af flera arter
utaf slägtet Croton L., synnerligast af
C. Eluteria Sw. från Jamaica, högt vär-
derad i medicin.
Cayennpeppar, se Peppar.
Cederjm., ett ädelt och resligt barr-
träd i Orienten of^ pS'^ Atlas-JDcrgen,
närmast beslägtadt med vår Tall:
Cedrus Libani Loud., Pinus Cedrns L.
Kallas i bibeln både Cedei' och Ceder-
träd. — Cedern lemnar ett ypperligt,
välluktande timmer.
Cedern lyftade en hjessa.
Och blomman öppnade en barm.
KELLGREN 2: 158.
Redan hann sin purpurslöja
Öfver cederskogen höja
Tidens sjette dag. fraxzén 1: 6.
A7nn. Alla öfriga sammansättningar
af Ceder synas mig öfverflödiga, såsom
afseende för oss Svenskar obekanta fö-
remål.
f Cedrat-Citron utgår, såsom va-
rande ett nära obrukligt namn.
Cedro-Olja, f., en flygtig olja, som
pressas ur citronskal.
f Celaster, m., en buske, som hos
oss hvarken växer, planteras eller i
handel förekommer, bör väl icke upp-
tagas, helst namnet är oförändradt det
Latinska.
f Centunkel utgår alldeles. Heter
på Svenska Knut-arv: Centunculus mi-
nimus L.
Chalottenlök^ se Lök.
Champignon, m., en mycket läc-
ker och allmänt värderad art af Skif-
svamparne, känd genom sina såsom
äldre svartbruna skifvor på hattens
undre sida: Agaricus campesti'is L.,
m. fl. — Ordet är Franskt och betyder
svamp i allmänhet.
20
CHARME — DAGGPIL
T Cliarine, m., är Frauska namnet
på Anuboken, nu obrukligt, men före-
kommande hos Linné ocli äldre skrift- ,
ställare, dock tillagdt endast den i träd-
gårdar odlade.
Ghina, f., ett dyrbart, feberfördrif- j
vande medel, som erhålles af flera arter j
utaf Chinaträdet {Cinchnnn l.) från '
Andernas sluttningar i Peru. |
Anm. De mångfaldiga olika slag af
Chinabarken, som förekomma pä apo-
teken, kunna icke här upptagas, såsom
uteslutande tillhörande farmacevtiska ar-
beten. '
Chinarot^ f., en medicinsk drogue, '
som fäs af trädet Smilax China L. från
Orienten. !
Cikoria, f., en odlad afart af den
vilda Vägvårdan, hvars rot begagnas |
som kaffe-surrogat. Cikoria-kaffe. I
Citron, m., frukten af Citronträdet, |
inhemskt i Orienten, nu allmänt odladt |
i Medelhafsländerna: Citrus Medica L. |
Medien skänker den frukt, hvars sunda ':
och syrliga safter
Häfta på tungan sin smak.
ADLERBETH ,J5.
Hvad är citronens varma lund '. . .
Emot den bygd, der klippans grund
Gör anden kysk och stark?
ATTERBOM 1: 162.
CitronmeliSS^ m., en i södra Eu-
ropa vild, hos oss för sin välliikt odlad
art af Sugeväxternas familj: Melissa
officinalis L.
Coccioiiell-lafvar, se Laf.
f Crocus = Saffran. Det är ett
rent okynne att begagna Latinska nam-
net; man kan då lika gerna säga Fn^Ji.s
Quercus för Bok, Ek.
i Crotonolja, f., pressas af en art
utaf slägtet Croton {C. Tigllum L.), hvil-
ken-användes i medicin.
f Cruciflxört, Dalsland = Kors-
ört.
i Curare, ett häftigt verkande gift
frän södra Amerika, hvilket anses er-
hållas af en art Strychnos v..
T Cymbel, enligt Dalins ordbok
Åntirrhinum Cymbalaria L., men svår-
ligen skulle någon botanist ana, hvil-
ken växt dermed menas.
Cypergräs, ett vackert och artrikt
Halfgrässlägte, med tvåradigt sittande
agnskal. En art, Cyperns fuscus L., är
inhemsk.
Cypress, m., ett artrikt slägte bland
Barrträden, af hvilket i synnerhet en
art, såsom en sorgens sinnebild, hos
oss odlas: Cup7'essus seinpervirens L.
Ur buskarues hop cypressen höjer sin
spira.
ADLERBETH 10.
När jag bärs ur mitt hus
Och min begrafning firas,
Skall med cypresser siras
Min flaska och mitt krus. c. A. roth.
f CytiSj m., buske af Artfamiljeu,
ofta planterad till prydnad: Cytisus i..
Dansande söker ock geten sig väg till
Cytisi blomma.
ADLERBETH 15.
D.
Dadelpalm, f., en palmart från
norra Afrika, med välsmakande fruk-
ter, kallade Dadlar: Phoenix dactyli-
fera L. De i / Mos. 43: 11 omtalade
dadlar anser man hafva varit Pistacier.
f Dagghär, Daggros, Daggört
= Sileshår.
Daggkåpa, f., se Daggskål.
Daggpil, se Fil.
DAGGSKAL— ^JÖPRA
21
Daggskål, f., en allmän ört med
breda, veckade blad, i bvilka daggdrop-
par uppsamlas: Alchemilla vulgaris L.
Benämnes ofta Daggkåpa, Jungfru
.Marie Kåpa, bvaraf bildats det olämp-
liga namnet Kåpört.
Dagslilja, f. Så kallar Atterbom
Convolvulus tricolor L., en art af släg-
tet Vinda, odlad som prydnadsväxt.
Jfr Purpurvinda.
Hvarför klaga, att så kort jag varar,
Att jag blommar blott en enda dag?
ATTERBOM 1: 43.
DalllsroS, f., en allmänt odlad
prydnadsväxt af Hålkblomstriges fa-
milj, med ätliga rotknölar: Dahlia vn-
riabilis Desf. Kallas vanligen Dahlia
och är benämnd efter en Svensk bota-
nist Dahl. Man eger deraf väl hundra
förändringar med egna, flygtiga namn.
Damascener-ros, se Törnros.
f Dammossa, enligt Dalins ord-
bok »ett slags alg, Byssus». Namnet
är rent af olämpligt, och slägtet Bysszis
MicH. har helt och hållet försvunnit.
f Damspelslilja, se Kronlilja.
Dauskal)lod, se Mannablod.
T DansklÖfYer, m., ett mindre
lämpligt namn på Iledysarum gyrans
L., en vid Ganges mynningar väsande
Ärtväxt (dock vida skild frän Klöfver),
hvars biblad befinna sig i ständig sväng-
ning. Växten kan visserligen odlas hos
oss i hetaste drifbänkar, men man är
bäst betjeuad med dess Latinska namn.
Darrgräs, n., ett mångårigt gräs
med hjertlika, dallrande småax: Briza
media L. Kallas på Franska Jmozireife,
deraf stundom i trädgårdsspråket Kär-
leksgräs.
f Degbär, Nyland ^= Måbär.
Desma, Desmeros, f., en art af
slägtet Kattost, med sköna blommor
och stark lukt af desma: Malva mo-
schata L.
Desmansknopp, Desmeknopp,
m,, en liten af desma luktande vårväxt,
med gyttrade gröna blommor: Adoxa
Mosckaiellina L. (På Gotland föres
detta namn till Honungsblomman.)
f Desmans-Ofris, ett förolyckadt
namn, af Liljeblad bildadt i systema-
tiskt intresse, men v'åxtei\(Uph7'ys Mon-
orchis L.) är vida skild frän Ophrys,
och benämningen har aldrig varit an-
tagen.
iDesmegräs=Myskegräs. Nam-
net tillägges stundom äfven andra starkt
luktande växter, t. ex. i Österg. Ren-
fanan, hvars benämning der blifvit öf-
verförd till Röllikan.
Dill, m., en allmänt odlad krydd-
växt af Umbellaternas familj : Anethum
graveolens L. Användes som krydda
och omtalas redan i bibeln, Matth.
23: 23.
t Diptamn, Diptan, ett namn
bildadt af det Latinska Dictamnus.
Se Nattfackla.
Disksvampar, en stor familj bland
Svamparne, med fröredning på öfre
sidan, sporerna inom egna hylsor: Di-
scomycetes Fr.
T Distron, i Finland, Upland m. fl.
ställen Tistron = Svarta Vinbär.
i Djefvulens hand, se Herrans
hand.
T Djefvnlsbett, n. (Lat. Morsus
dinboli), ett i äldre tider brukadt namn
på Knappvädd, men nu föråldradt och
obrukligt.
•hDjefvulsblod, n., en giftigt brän-
nande nässleart på ön Timor, med
hvilken vi Svenskar ingen bekantskap
hafva.
Dodra, f. (mångfaldigt vexlande i
uttal : Dodder, Dotter, Dåbast, Dåda,
Dåde, Dåre, Dora, Döre), ett örtslägte
af de Korsblomstriges familj : Cameli-
na Craxtz. — En tvåårig, mycket hårig
art, Vild-dodra (C. silvesfris wallr.),
DOSTA — DVALKULLOB
växer ofta ^ på ouppodlade ställeu. —
Eu annaiK Akerdodra (C. saiivn Fr.),
växer bland säden och odlas för sina
fröns användande i oljeslagerierna. —
Bekantast är Lindodra (C. foetida Fr.),
med uppblåsta skidor, hvilken växer
bland linet och deraf i folkspråket fått
namnet Lindotter.
Dosta, f., äfven Ringdosta, ett
slägte bland Sugeväxterna, med blom-
morna sammandragna i ett hufvud:
Clin.o})odium vulgäre L. — Namnet här-
ledes af fornnord. pustr, qvast, viska ;
tustn, sammandragen i en knippa, [isl.
pustr förekommer i den uppgifna bety-
delsen hos Björn Haldorson, men icke
hos senare ordtaoksförf attai-e, såsom Fritz-
ner och Cleasby-Vigfusson. Norska folk-
språket har Tust, liten vippa, tofs ; Tiista,
knippa (af halm o. d.); tusta, samman-
veckla, hoptrassla. Utg.ctnin.] jfrKonig.
f Drabinda, f., en i Skån^ och
flerstädes bruklig benämning på Äker-
vinda.
t Dragblad, n., enligt Linné ett i
Småland förekommande namn på Al-
chemilla vulgaris L. Det synes nu vara
utgånget; åtminstone har jag der hört
det tilläggas endast Groblad.
Drakblod, n., ett bekant harts,
som erhålles af det utländska trädsla-
get Pterocarpus Draco L., äfvensom
af Cnlamus Draco Willd.
Drakblomma, äfven Draknos,
f., ett inhemskt örtslägte af Sugeväx-
ternas familj, med blå blommor: Dra-
cocephahivi Ruyschiana L.
Droppmossa, se Mossa.
t Drufbild, m., en art Mögel:
Botrytes Mun. Detta och en stor mängd
andra, rent af mikroskopiska svampars
namn, upptagna i Dalins ordbok efter
Liljeblads Flora, måste ovilkorligen
utgå.
i Drufhyaciiit, m. = Perldrufva.
Sedan slägtet Mtiscari Mill. nu blifvit
skildt frän Hyacinthus L., eger ifråga-
varande, i systematiskt intresse gifna
namn icke vidare någon tillämpning.
Dufkulla, f., en vacker hvit skogs-
blomma af Hvifveväxternas familj, den
enda Svenska växt med sjudelad krona
och sju ståndare: Trientalis europceciL.
Dufkullan, sommarens förste härold, ly-
ser som en stjerna i den dystra skogen.
f Diifkål, Vesterg. = Vägsenap.
f Duflins, se Lins.
f Dufråg, m., en olika tillämpad
benämning på åtskilliga mossors frö-
gömmen.
t Dufstol, Dufvestol, m. =Blå-
klett (Blåklint).
fDufvefot, m., enligt Wahlenberg
Geranium columblnum L.; öfversättning
efter Latinet.
f Dufägg, n. = Tarald.
Duggört =^ DaggskåL
f Duk-ricin, m., ett alldeles onö-
digt namn på Ricinus Mappa L. från
Ostindien, med hvilken växt Svenskar
svårligen komma att göra bekantskap.
Dulcamara = Sohmum Dulco-
mara L., se Besksöta.
i Dunstockar, m. pl., Gotl. =
Kafveldun.
Dunört, f., ett artrikt slägte af
Kroppväxternas familj, med regel-
bundna fyrbladiga kronor och åtta
ståndare : Epilobium l. En art. Luden
Dunört (E. hirsutum L.), odlas stun-
dom i trädgårdar som prydnadsväxt.
Durrha, f., Durrhakorn, n., ur-
sprungligen ett Negerfolkens sädesslag:
Holcuit Sorrjhum L.
fDuvagräs, efter Wahlenberg Cen-
tunculus minimus L. Namnet är mig
obekant, och det förekommer icke hos
någon annan författare än Wahlenberg.
Dvalbär = Galnebär (Atropa Bel-
ladonna L.).
f Dvalkullor, Valkullor (skrif-
ves vanlitrcn, men orätt H valkullor),
DVERG EK
23
f. pl., benämning i Jemtland på Äng-
bulle. Man plägar om midsommars-
natten lägga växten under hufvudgär-
den för att försättas i extatisk sömn.
(Sannolikt härledes val af dvala.)
Dyerg"- ett mycket vanligt epitet
sä väl till lågväxta arter, t. ex. Dverg-
björk, som till artförändringar, t. ex.
Dvergapel.
Dyergmandel, se Mandel.
Dybladj n., en på vatten flytande
växt, med njurlika, skaftade blad och
hvita blommor: Hydrocharis Morsiis
rance L.
DyborrCj m., en under vattnet vä-
xande ört, med svärdlika, bvasstandade
blad och rosenröda blommor: Stratio-
tes aloides L. Dyborren är, enligt
Linné, Nordens enda palmartade växt.
Dyfräken^ se Fräken.
Dyfvelsträck^ m., ett slags gum-
miharts, som erhålles ur roten på Fe-
ruia Asa foetida L., en Umbellat i
Persien.
i DymOSSa utgår, liksom öfriga
endast i systematiskt intresse bildade
namn på mossor böra utgå, helst de
aldrig komma att urskiljas af allmän-
heten och ej heller begagnas af bota-
nister.
f DyuamaBi^ m. (se Linnés Sk. resa
148) = Kafveldun.
f Dynaskräppa, f., Skåne. En
mycket storväxt art af slägtet Syra,
med ganska smala blad : Ruviex Hy-
drolapathum Huds.
f Dyplanta, f. = Äfjebrodd.
Dån, m., örtslägtet Galeopsis L.,
tillhörande Sugeväxternas familj, skildt
från de öfriga genom tvenne från kro-
nans nedre läpp uppskjutande tänder.
De flesta arter hafva stickande hår,
synnerligast Hampdånen {G. versico-
lor CuKT.) med stora blommor, till fär-
gen gula, utom den nedre läppen, som
är mörkröd. För dessa hårs skull kal-
las de i folkspråket Nässlor. {Nässla
heter, enligt Dioscorides, på Dakiska
språket ')vr.)
Dårrepe, se Repe.
f Dåska, f., Skåne = Lin-snar-
refva. — Namnet är sannolikt härledt
från Dodra, hvilken benämning i Engel-
skan {Doddei) öfverföres till Cuscuta.
E.
Ebenholz, m., utmärkt hårda träd-
slag från Orienten, som användas till
finare snickar-arbeten, förnämligast
Svarta Ebenbolzen, hvilken erhålles
af Diospyros Ebenum L. fil. Omtalas
ofta i bibeln, under namn af Hebenträ,
såsom en dyrbar handelsvara från Ofir.
Blott Indien alstrar
Ebenholz; hos Sabeerna blott gror
■rökelsebusken.
ADLEHBETH 75.
f Eckergräs, se Äckergräs.
f Efsing" = Äxing.
Ek, f., ett allmänt bekant träd af
Allonträdens familj : Quercus Robur L.
Frukten kallas Ållon, i vissa landsorter
Åkarne (af Isl. åkarn). Eken är våra
skogars'ädlaste, hårdaste trädslag.
Eken i sin höghet stolt, och hedrad
i sitt fall,
Han(!) skogens konung (!) var, och böl-
jans blifva skall.
OXENSTJERNA 2: 93.
I Djurgårds-ekar, susen vänligt öfver
Den störste sångarns bild, som Norden
bar!
•^ TEGNÉR 3: 215.
24
EKEBR
#
Se ekens strid mot stormarne på f jellen.
STAGNELIUS 2: 184.
(Obs. Eken växer ej på f jellen.)
Anm. I Orienten finnas mångfaldiga
skilda arter af Ek, så Btt den i bibeln
omtalade troligen är en annan art än vår.
»Jag uträckte mina grenar såsom en ek».
.Si/r. 24: 22.
T Ekebräken, n., en art af slägtet
Stensöta, med tre gånger pardelade
blad: Polypodium Dryopteris L.
Ekefock, se Fock.
Eknas^ m., se Korneli. — Detta i
Vesterg. brukliga namn är så bestämdt
och egendomligt, att det förtjenar upp-
tagas.
Ekorrbär, n., en med Konvaljen
närbeslägtad ört, tillhörande Liljeväx-
terna, med tvenne hjertlika blad på
stjelken: Convallarin bifolia L. Smi-
lacina Desf.
EkOlTSVamp, m., en art af Buk-
svamparnes familj, använd i Dalame
som lockbete för ekorrar: Octaviana
variegata Vitt.
T Eksnga, f., Skåne = Ängs-
kovall.
T Ekört, f., Skåne = Skogs- och
troligen äfven Ängs-kovall.
ElfgräS, n., rättare Elfäxing, m.,
ett gräs med blå ax, växande i ringar:
Sesleria ccerulea Ard — »När detta grä-
set växer på en mager äng, synes det
afmåla en blå ring, den enfaldiga folket
trott förorsakas af elfvors dansande».
Linnés Öl. resa 66.
f Elfnäfver, f., föres af Linné rätte-
ligen till Torsklafven (se detta namn),
men i Dalins ordbok till Marchantia,
hvilken pä Svenska kallas Jordlanga.
Elfring^ m., har man kallat vissa
i ring växande svampar. Benämningen
torde förtjena upptagas.
Elfäxing, se Elf gräs.
fElgborst, m., Gestrikl. = Stagg.
Elggräs, n.. Södermani. = Mjöd-
Ört. Detta provinsnamn har ingått i
riksspråket och synes derföre böra
upptagas. — Vid högtider plägar Elg-'
gräset för sin behagliga lukt strös på
golfven i bondstugorna.
Tiljorna smyckas af elggräsets blad.
DAHLGREN 1: 189.
f Elgrams, Elgstjelk, m., Dalsl.
= Kropp.
f Elinsrot, se Alant.
Elm, se Helm.
Eluaträd, n., är den i Småland
och flerstädes allmänna benämningen
på Olvonbaske. Andra uttal af nam-
net äro : Illnaträd, enligt Linné i Skåne
Illenaträd (Fl. Svec. n. 264) ochlläna-
träd, Ilånneträd (Sk. resa 84, 392).
Blomflockarne kallas Elnahringlor i
anseende till de stora gallblommornas
ringar.
En, f., Enbnske, m., en öfver hela
landet allmän buske, tillhörande Barr-
träden: Juniperus communis L. De bär-
lika kottarne kallas Enbär. »Af enen är
allting nyttigt», retzius 1: 342. — Mån-
gen gagnar sin bygd, fast stickande och
hvass som enen. — Enbären mogna först
tredje året, så att man på samma buske
träffar omogna, halfmogna och fullmog-
na; deraf ordstäfvet:
När alla enebär hunnit mogna,
Bli alla flickor gifta och trogna.
Enbärsträd i bibeln afser de stora,
trädartade, i Orienten växande arterna
af Enslägtet. »Hon (en falsk tunga) är
såsom eld i enbärsträ». Psalm. 120: 4.,
f Eng'elsÖrt, f., ett medeltidsnamn
på Qvanne.
Engeltorn (pl. -törnen), n., uttal
i allmogespråket af det Franska ér/lan-
tier (äfven uttaladt Neglantyr) =
Lukttörne.
Enlaf, se Laf.
Enstabb, Enstapel, m. (af Isl.
e?ws^fl/>0) benämnes Örnbräkenet,eme-
dan . det icke, såsom Ormbunkarne,
växer i tufvor. Se Braken.
ETERNELL — FETKNOPP
25
Eternell, m., namn pa mycket
olika växter, hvilka torkade bibehålla
sig oförändrade.
Etternässla, f., se Nässla.
v Etterört, f. = Gullkrage (Gul
Krageblomma).
Etthjertbladsväxter, Monoco--
tyledonece. Se Hjertbladsväxter. . '\
EYighetsblomma, -blomster,
Svensk öfversättning af Eternell.
Exin^, se Äxing.
Fackelros, f., äfven Fackel-
blomster, -ört, en prydlig, pcå strän-
der växande ört, med purpurröda, i ax
sittande blojnmor och tolf ståndare:
Lythrnm Salicaria L.
f Fackeltistel, m., namn på arter
af slägtet Cactus.
f Fageblomma, f., Gotl. = Hvit-
sippa.
i Fallblomster (origtigt Falk-
blomster), n., Upl. Så kallas de vilda
arterna af slägtet Valmo för deras ha-
stigt affallande foder och kronblad.
T Fallbär, n., Helsingl., enligt an-
nan uppgift troligen rigtigare Fällbar
= Hallon.
T Fans onda bett, enligt Wahlen-
berg Paris quadrifolia L. (se Ormbär).
f Fansögon, i folkspråket = Ögon-
blomma.
f Fastlagsris = Påsklaf.
i Fattigman s-trys sel, m., Skåne
-■= Gullkrage (Gul Krageblomma). —
Namnet är anmärkniugsvärdt endast
för sin härledning af det Isl. trijs, tros
(onyttigt affall, skräp). JfrRiETZ,s.l22,
f Faxe, m., Vesterg. = Råglosta.
f Feberört, f., hos äldre förf. =
Frossört.
i Femflngerört, f., se Fingerört.
Namnet förekommer ofta i skriftsprå-
ket.
Fenkol, m., en bekant kryddväxt af
Umbellaterna's familjfsom odlas i sö-
dra Sverige: Fceniculum officiiiale A.1.1..
"Fänkål växte här (i Falsterbo) i träd-
gårdarne mycket frodigt, lathärdade rin-
trarne, och sådde sig der sjelf Hos
oss uppe i landet sås Fänkål livart år och
förgås hvar vinter, utan att någonsin bära
frukt». Linnés Sk. resa 232.
f Fennä, Fänne, Dal. i) = Frä-
ken; 2) större i kärr växande Starrarter.
Fembock, m., ett rödt färgstoft,
som erhålles af den raspade veden utaf
Ccesalpinia brasiliensis L. och andra
Vestindiska trädslag. Namnet kommer
af Brasilianska provinsen Pernombuco
eller Femambuco. Jfr Bresilja.
f Fes-SOpp, m., arterna af svamp-
slägtet Lycoperdon Tourn., tillhörande
Röksvamparne.
Fetbladsväxter, naturliga famil-
jen Crassulaceie dec, Tvåhjertblads-
växter med tjocka, saftiga blad, regel-
bundna blommor och hornlika, fria
småfrukter. Hit höra Fetknopp, Ro-
senrot, Taklök m. fl.
f Fetgräs, Fetnacke, Fetört,
vexlande benämningar på Tätörten.
Fetknopp, m., ett artrikt örtslägte,
med köttiga, saftfulla blad, fem kron-
blad, tio ståndare: Sedttm l. Utom
Kärleksörten, som särskildt upptages,
äro följande arter mest kända:
Bitter-fetknopp, allmän på torra
ställen: S. acre L. Har bitter smak
26
FETROT — FIOL
och, anses för ett medel mot skör-
bjugg.
Hvit-fetknopp, lätt skild från öf-
riga genom hvita blommor: S. al-
bum \,.
f Fetrot, f., enligt Wahlenberg =
Vallört,
f Fet-tistel = Mjölkfibla.
Fibla, f., Fibleväxter {Cickoria-
cece Vaill.), en gemensam benämning
på alla Blomhålksväxter med utdrag-
na, tunglika blomkronor (mest gula),
hvarföre alltid ett epitet tillägges ordet
Fibla. För öfrigt har detta namn blif-
vit öfverfördt äfven till slägtet Häst-
fibla för den yttre likhetens skull,
ehuru dess diskblommor äro pipiga.
Anm. Namnet Ur mycket gammalt. Is-
ländskan har fif/f, m. (således borde det
nj-a ordet snarare vara bildadt ^bel än
fibla), och ännu på 1600-talet skref en
Svensk författare (Tillandz), obekant med
Isländska språket, Fifier, pl.
Fiblebrand, se Brand.
Fiblespira, f., en med Klofiblan
förvandt ört, med hela blad och i klase
sittande blomhufvud : Intijbus prcemor-
sus Fu.
Fikon, n., den läckra frukten af
Fikonträdet, en i Medelhafsländerna
växande och hos oss i orangerier od-
lad art af slägtet Ficus : F. Carica L.
— Icke hemtar man . . . fikon af tistel.
Matth. 7: 16.
Fikonträdets växt och grenars ojemn-
het
Förlåts vid fruktens smak och sötmans
Ijuflighet.
OXKNSTJERNA 2: 154.
Indiska Fikon, frukten af Cactus
Opuntia L.
Fikor, f. pl., Dalsl. = Klöfver.
Hvitfikor, Hvitklöfver ; Rödfikor, Röd-
klöfver, o. s. v.
Fingerhatt, m., ett prydligt ört-
slägte af Skeplingsväxternas familj,
med stora, snedt klocklika blommor.
Vår inhemska, ofta odlade art har pur-
purröda blommor: Digitalis purpurea
L. — På Gotland föres namnet äfven
till Allmänna Blåklockan. — Finger- .-ji
borgsblumma och Fingerborgsört äro
öfverflödiga synonymer. fc^-
Fing-er-nunneört, se Nunneört.
Fingersvamp, m., benämning pä
upprättstående, köttiga, mycket gre-
niga arter, utan hatt, af slägtet, Cia-
varia L. Fingersvamparnes grenar äro
trinda; flera arter ätliga.
Fingerört, f.j ett artrikt slägte,
tillhörande Brumväxterna, med saft-
lösa frukter, talrika småfrukter utan
borst: Poteniilla L. Af dess arter hafva
Blodrot, Silfverört och Tok sjelfstän-
diga namn. Bland de öfriga förtjena
särskildt nämnas :
Femfingerört, Silfverfingerört (P.
argentea L.), med upprätt stjelk, alla
bladen femfingrade, liksom hos
Refvig Fingerört {P. reptans l.),
men hvilken har nedliggande, refvig
stjelk.
Vår-fingerört (P. vema l.), med
stjelkbladen trefingrade.
f Finnborst = Stagg.
Finnbär,
bären af Haftorns-
busken.
Finnkarv, m., en i Finnmarken
växande Umbellat: Conioselinum Gme-
lini Fb. Roten är aromatisk och har
säkert verkande medicinska egenska-
per.
t Finnskägg, n. = Stagg.
Finsk Ingefära, se Mossrot.
Fiol, f., ett gemensamt namn pä
flere Koi-sblomstrige växter med blå
eller gredelina blommor. Brukas der-
före endast i sammansättningar. Från
dessa växter måste noga skiljas det
vidt olika slägtet Viola l.
Anm. För att skilja nämnda växt-
grupper skrifver jag Fiol för de först-
nämnda och Viol för de senare. Detta
öfverensstämmer ock med vanliga ut-
talet, hvartill kommer, att Fiol är inf ördt
ur Tvskan, men Viol från Latinet.
FIORINGRAS — FLOKS
27
f Fioringräs, n. = Kryp-hven.
Namnet är nyligen infördt i ekonomi-
ska skrifter.
Fjellbär, n., frukten af en i fjell-
byg,cler allmän art af Mjölonris, med
årligen affallande blad: Arctostaphylos
(dpina Speexg,
Fjellklillt, m., ett slägte bland
Näglikeväxterna, med enblommiga
stjelkar och parvis tiotandade, enrum-
miga fröhus : Wahlbergeli a Fr.
Fjell-ljung", m., en halfbuske, till-
hörande Ljungväxterna, liknande Kråk-
riset, men med ägglika blå blommor:
Phyllodoce ccerulen (l.).
f Fjellrapa, f, = Dvergbjörk.
Fjellskära, f., en med Ängskäran
förvandt ört, men med fjäderlikt frö
fjun, på undre sidan hvitludnablad och
blå blommor: Saussurea alpina Dec.
Fjellsyra, f., en från örtslägtet
Syra nyligen skild art, med två pistil-
ler (de egentliga Syrorna hafva tre) :
Oxyria digyna (l.). Fjellsyrans blad
hafva en ganska behaglig syra.
Fjelltåtel, m., ett med Tåteln när-
förvandt slägte, men har alla blom-
morna tvåkönade och glatta blad : Vahl-
odea atropurpurea Fk.
Fjellyicka, f., en fjellväxt af Ärt-
växternas familj, parbladig med udd-
blad utan klänge och med gula blom-
mor: Phaca frigida L.
^ Fjell vippa, f., en vacker fjellväxt
7 af Brumväxternas familj, med snöhvita,
åttabladiga blommor lika Hvitsippans,
men med småfrukter liknande Vippor-
nas: Dryas octopetala L.
Fjädergräs, rätteligen Fjäder-
borstgräs, n., Sveriges utmärktaste
grässlag, med mycket lång, tjäderlik
borst: Stipa pennnta L. Växer endast
i Vestergötland.
f Fjäderkål och dylika endast i
högre trädgårdsspråket brukliga be-
nämningar äro otaliga och anses af
mig ej förtjena upptagas i en allmän
ordbok öfver Svenska språket.
Fjädern äglika, se Näglika.
Fjällnarf, m., ett slägie bland
Narfväxterna, skildt från öfriga genom
fjäll under de enkelt motsatta bladen:
Lepigonum Fr.
Fjällticka, se Ticka.
Fjällört = Vätteros.
FjärYa, f., en på hafsstränder vä-
xande ört af Skrufblomstriges familj,
med isgrå, liksom af rimfrost öfver-
dragna blad, hvarför den i Norge äfven
benämnes Hilsko (af Isl. hela, rim-
frost) : Stenhammaria maritima Reich.
— Namnet Fjärva är egentligen lånadt
från Norskan {fjera, strand, strand-
brädd). Jfr Hilsko.
Flen, m., Flengräs, n., ett frodigt
gräs, liknande Rör, växande pä våta
ställen: Digraphis arundinacea Trix.
Benämnes äfven Fläck, Rörfläck (Rör-
flok, enligt Wahlenberg). Flenen är
ett ypperligt, mycket gifvande foder-
gräs.
Flenkampe, se Kämpe.
FlenÖrt, f., en allmän, stinkande
ört af Skeplings växternas familj, med
knöliga rötter, hjertlika blad: Scrophu-
laria nodosa L. — Genom förvexling
har namnet i Vesterbotten blifvit öf-
verfördt till Skelörten och Röllikan.
f Flockört benämnes i Dalins ord-
bok slägtet Caucalis L., men namnet
är obrukligt och dessutom obehöfligt,
ty ingen art är inhemsk eller i något
afseende utmärkt.
f Floliår = Hornserf.
Floks, m., en ört af de Hålkblom-
striges familj, med blad liknande Ham-
pans och med röda blommor: Eupa-
'^^torium cannabinum L. — Liljeblad kal-
lar växten Flåckel; men Floks (som
torde härleda sig från \s\. flöki, flock,
ir- "A^t^.^^ ^A^CA^ ^^-^*^
28
FLOTAGRAS — FOCK
tätt, tofs) är det i folkspråket brukliga
namnet.
Flotagräs, n., en art af slägtet
Igelknopp, med mycket långa, smala,
på vattnet flytande blad: Sparganium
iiatans L. »Flotgräs . . . flöt med ändarne
af bladen, och under starkaste stormen
bröt så vågorna, att vattnet stod helt
spegelklart så långt detta gräset växte».
Linnés Vestg. resa 268. — »Han mår som
ko i flotagräs», Småländskt ordspråk om
en som har allt fullt opp. Jfr Linnés
Fl. Lapp. p. 273.
Flugblomma, f., en till Nosse-
Vcäxterna börande ört, bvars mörka
blommor likna tlugor: Ophrys Myodes
(L.). »Dess blommor äro så lika flugor,
att en okunnog, som får henne se, skulle
tro, att 2 eller 3 flugor sutto på stjelken».
Linnés Öl- resa 45.
Flugblomster, rätteligen. Flug-
sporreblomma, f., en art af slägtet
Sporreblomma, med blad liknande Li-
nets och gula blommor med lång spor-
re : Linaria vulgaris Mill. — Med flug-
blomster lagda i mjölk dödar man flugor.
T Flugfänga, f. = Tjärblomster.
Obrukligt namn.
f Fluglin, n. Hvad dermed menas
är mig obekant ; troligen Flugblomster.
Flugsporreblomma, se Flug-
blomster.
Flugsvamp, m., en utmärkt vac-
ker svamp med röd hatt, beströdd med
hvita vårtor, för öfrigt hvit: Agaricus
muscarius L. Man har en stor mängd
arter, som föras till samma slägte.
Flugsvampen är i hög grad giftig.
T Flugträd, en benämning på
Svartpoppeln då dess blad vanställas
af insektbon.
Flyghafre, m., en vild art af släg-
tet Hafre, med ludna frön : Avena fatua
L. Växer som ogräs bland säden och
är på många orter en verklig lands-
plåga.
vFlåsgräs, Flåsklöf ver = Har-
klöfver.
f Flä, Fläk, se under Flagg,
f Fläck, se Flen.
f Fläeklaf, utgår, se Laf.
Fläder, f., rätteligen Fläderhyll,
m., en buske af slägtet Hyll, med stora
hvita blomflockar: Sambucus nigra L.
»Fläderns blommor med sin lukt besvära
och förorsaka hufvudvärk hos många.
Ganska osundt är det ock att sofva, Uf-
ven i fria luften, nära blommande fläder».
RETZius 2: G47.
Fly en sjuklig sömn, hvars anda kring
din bygd
På luften sänker sig i fläderblommans
skygd.
OXENSTJERXA 2: 122.
Fläderväxter, Tvåhjertblads väx-
ter med ståndare fästa på den sam-
bladiga kronan ofvan det trerummiga
fruktämnet, med trenne märken: Va-
lerianecB Dec.
Flagg, m., ett i Skåne (äfven Dan-
mark och England) vanligt namn för
de svärdlika bladen på Kalmus och
Svärdsliljan. I Linnés Sk. resa, s.359,
kallas den senare Fläje; men s. 365
säges : »Calmus, som mycket växte vid
Vrams kyrka, kallades I" lägg, och icke
Iris, dem bönderna på åtskilliga ställen
blandat till namnet». Men äfven Gly-
ceria aquatica Wahlb. kallas Fläjegräs,
och otvifvelaktigt är den Norrländska
benämningen Flä, Fläk på de upprätta
arterna af slägtet Tgelknopp samma ord.
Flätting, m. 1) = Gumrik-korn;
2) ett slägte bland Halfgräsen, med
sammansatta, tlattryckta ax: Bhjamus
PaX7..
f Fnockväf, m., ett mikroskopiskt
svampsliigte. Utgår alldeles.
Fnösksvamp, m., rättare Fnösk-
ticka, en pä trädstammar (af Bok och
Björk) växande trähård svamp, af hvars
inre, lösare massa fnöske beredes : Po-
lyporus fomentarius Fk. — Före tänd-
stickornas upptäckt var fnösksvampen af
största vigt.
Fock, m., gemensamt namn på
svampslägtena Dcedalea ochTrametes,
FODERBETA — FRAKEN
2d
liknande Tickorna, men med större,
oregelbundna porer. De mest bekanta
arterna äro :
Ekefock, träbård: Dcedalea quer-
cina Peks.
Sällefock (Helsingl.), utmärkt för
sin vällukt: Trametes suaveolens Fr.
Foderbeta, se Beta.
Foderbräken, n., ett slägte bland
Bräkenväxterna, växande i form af stru-
tar, med från örtbladen skilda frukt-
blad: StruthiojJteris germanica Willd.
Fodersmäre, se Smäre.
Fodersvin^ellosta, se Svingel-
losta.
Foderyicka, se Vicka. 1
Fogelary, m., en liten ettårig ört
af Narf växternas familj, med tre stån-
dare: ffolosteum umbellatum L. Fogel-
arven är en af de tidigaste vårväxter,
hvilken bastigt afblomstrar ocb för-
svinner.
f FogelbOj n., kan väl aldrig an-
vändas som växtnamn, men tillägges
af Wablenberg den vilda Morroten.
Fogelbär, Fogelkörs, se Körs.
Fogelhirs = Hönshirs.
Fogellim, n., egentligen lim ko-
kadt af Misteln, men tillägges såsom
namn stundom- sjelf va busken.
FogelYicka = Kråkvicka.
FogelÖrt, f. 1) En art af slägtet
Slideknä, med små blommor i blad-
vecken: Polygonum aviculare L. 2)
Namnet tillägges i Österg. örtslägtet
Jungfrulin.
Fredagsbjörk = Dvergbjörk.
f Fredlös, ett gammalt, nu ut-
gånget namn på Frossört ; troligen för-
vridet.
Frier, f. (?), ett örtslägte bland
Skeplingsväxterna, med gapande blom-
mor ocb öfre läppen hoptryckt: Pedi-
cularis L. — Namnet är mvcket gam-
malt (Isl. fi'er, n. pl., Mösog. frius,
frost, köld), nu vanligen öfversatt med
Kallgräs, dock icke utdödt i folksprå-
ket. — Utom Kung Carls spira (som
särskildt upptages) ocb flera fjellörter
äro följande tvenne arter allmännare
kända :
Kärrfrier, med upptill grenig stjelk:
P. palustris L. Kallas äfven Lievarg
i folkspråket.
Skogsfrier, äfven Granfrier (Wab-
lenberg), endast vid roten grenig: F.
silvatica L. Benämnes i folkspråket
också Grangräs, Granört.
i Frillogräs, se Slägfrid.
f Frimodig benämnes Konig en- t/f
ligt Wablenberg.
Fromental, m., det i förra seklet
allmänt brukliga namnet på Knylhaf- t^
re, nu utgånget, men förekommande i
Linnés ocb Retzii skrifter samt i äldre
busbållsböcker.
Den höga Fromental, som härmar haf-
rens topp
Och, liksom skrytande med dubbla
skördars hopp,
Som gräs hör ängen till, med ax är
åkren egnad.
OXEXSTJER.VA 2: 30.
Frossört, f., namn på mångåriga
örter, tillhörande Sugeväxterna, med "^
tvenne i bladvecken parvis sittande blå
blommor: Scutellaria L. — Allmänna
Frossörten: S. galericulata l.
Fruekål, m.=Slåtterfibla. »Landt-
mannen brukar här neder på åtskilliga
ställen, besj^nnerligen vid slåttertiden,
att samla bladerna, som då äro störst,
samt koka och äta dem alldeles som kål».
Linnés Sk. resa 25.
Fryle, m., ett slägte bland Tåg-
växterna, lätt skildt genom sina gräs-
lika blad : Luzula Dec. Blommar tidigt
om våren. — I vissa orter öfverföres
namnet till Spergeln.
Fräken, äfven Fräkne, n., ett
egendomligt slägte, tillhörande Grodd-
trådsväxterna, med pi^piga, ledade, blad-
lösa stjelkar, men oftast mycket gre-
30
FRÄKENBOTTNAR — FARSVINGEL
niga: Equisetnm L. Fräkenväxterna
utgöra en medelform mellan Braken
och Barrträd. Af misstag benämnes
Braken stundom för Fräken Liksom
af sjunkna kontinenter endast bergstop-
parne återstå såsom låga öar, så återstå
nu af fornveiidens fräkenskogar endast
lågväxta plantor. — Fräken-artema haf-
va talrika namn i folkspråket, hvarför
här måste upptagas:
Dyfräken {E. limosum l.) med en-
pipig stjelk.
Kärrfräken [E. palustre l.) med
flerpipig stjelk; på fuktiga ängar.
Skaf-fräken {E. hiemnle l.) med
sträfva stjelkar utan grenar. Kallas
allmänt Skafgräs.
Skogsfräken {E. sUvaticum l.) med
mycket fiudelade kransgrenar.
Akerfräken (E. arvense l.) med
fruktbärande, enkla, grenlösa, snart
vissnande stänglar; de ofruktsamma
stänglarne äro greniga.
Ängfräken [E.pratense EHKH.),likt
det näst föregående, men spädare; de
fruktbärande stänglarne utskjuta all-
deles enkla grenar.
Fräkenbottnar benämnas dyfulla
träsk och tiodbäddar, beväxta med Dy-
fräken tätt som säden på en åker.
f Fräkenträd, ett på Söderhafvets
öar växande barrträd, som liknar Frä-
ken : Casuarina equisetifolia Fokst. —
Namnet är nytt, väl bildadt, men för
min del bibehåller jag helst det Latin-
ska namnet på dylika för oss helt främ-
mande växter.
Fränskifling^ m., arter af slägtet
Skitling, med frän lukt och smak, hvil-
ka anses giftiga: Hebeloma Fr.
t Fröbild, Fröludd, m., mikro-
skopiska svampar, som ingalunda för-
tjäna upptagas.
iFulbom, m.,Gotl. = Hyll. Nam-
net är en förvridning af det Tyska Faul-
baum.
Fur, Fura, f. (oblik kasus >»'«).
ett allmänt bekant, ständigt grönskan-
de barrträd med tvenne parvis förenade
barr: Pinus silvestris l. Kallas i olika
landskapsmål äfven Fåra, Före, Fira.
(Jfr Tall.) Frukterna kallas Kottar, i
allmogespråket Borrar. »Furen blifver
det högsta trädet i Sverige, och det täflar
ofta med Eken i ålder». Linnés Vestg.
resa 247. — Vid Norums bruk i Yermlaud
räknade Linné år 1746 på en furustock
409 årsringar. »Jag håller gerna med
dem, som tro, att de många mastträn
och gamle stockar, som här i landet fun-
nits, böra erkänna den svarta döden eller
digerdöden för sin moder; ty då denne
utsopat folket, fingo skogarne växa fritt
detta träd var uppvuxet år 13S7,
och de store f örskräckelige pester . . . ty-
ranniserade emellan 1330 och 1350». Ders.
Furan växer opp att pryda heden.
RtJXEBERG 2: 16.
Jarl Angantyr satt än
Uti sin sal af furu. tegxéR 1: 96.
Furgräs, n., en vattenväxt af Grodd-
tråds växterna, med trådlika stjelkar och i^
blad samt klotrunda, ärtlika frukter:
Pilidnria fjlobulifera L. Se Bot. utH-
3: 235.
f Fustelliolz, m., veden af Rhus ^
Coliniis L., som färgar orangegult.
f FutteljUS, n., Skåne, enligt Lin- ^
né. Se Vätteljus.
Fyrling, m., en liten, på våta stal- u-
len växande ört af Fetbladsväxternas
familj, med fyrtal i alla blommans de-
lar: Bulliarda aquatica Dkc.
Fyrväpling, m., kallas normalt
trefingrade blad, när de tillfälligtvis
hafva fyra småblad, t. ex. af Blacken,
Klöfver, Harsyra. Benämnas äfven
Lyckoblad, emedan de anses betyda
framtida lycka. Ordspråk : »de älskan-
de fyrväpling plocka».
f FålafÖtter, m. pl., Vesterg. =
Hästhofsört.
Fårgräs, rätteligen Fårsvingel.
Fårkummer, se Kummer.
i Fårpungfir, m. pl. = Fårkum-
mer.
Fårsvingel, se Svingel.
FART ARMAR GAMANDER
31
f Fårtarmar, m. pl., Upl.=Aker-
vinda.
Fårticka, se Ticka.
f Fårtun^a, f. = Åkervinda.
Fårtungört, se Tungört.
f Fällbar, se Fallbär.
fFälle, Ikerfälle --= Klofibla:
Crepis teciorum L. i Smal. och Österg.,
der Crepis biennis L. icke växer.
Fäll-laf, se Laf.
Fältgråbo, Fältkrasse, Fält-
vippa, se Gråbo, Krasse, Vippa.
Fältväda = Stjernvädd.
f Fänting, m. På hvad grund
Liljeblad upptagit detta namn förSåp-
örten, kan icke inses.
Färgek, Färgtörne, namn, som
endast i ordböcker pläga upptagas för
vissa utländska, hos oss aldrig före-
kommande växter, synas mig böra utgå.
Färggräs, Färgrot, Färgträd
äro nomina appellativa och icke någon
bestämd växt; allmänneligen kallas
dock Cenfaurea Jocea L. Färggräs.
Färgkullor = Letkullor.
Färgmadra, se Madra.
Färgmossa, se Letlaf.
f Fölsiingafötter, m. pl., Dal.=
Kabbelök.
FÖrgät-mig-ej, f.,^eu symbolisk
benämning på Sköna Ögonblomman
{Myosotis palustris Roth). Namnet före-
kommer första gången hos Tillanclz(168ö)
[Hos andre, icke botaniske förf. träffas
det tidigare, t. ex. i Comenii Upläste gyl-
lene tungomåls dur eller Alle språks och
vettskapers örtegärd, tr. 1640. Utg. anm.']
Ögon som förgätmigej, tegnér 2: 16
G.
f Oalanga, Galgant, Galgan-
rot äro olika benämningar på roten
af Alpinia Galanga Sw. från Ostindien.
f Galban, Galbauum, n., en art
balsam från Orienten. Erhålles af Gal-
hanum officinale Don. Se 2 Mos. 30: 34;
Syr. 24: 21.
Gäll-, Gåll- tillägges hanplantan
af växter med skilda kön, t. ex. Gall-
humle, Gållhampa.
Gallersyamp, m.,ett mycket märk-
värdigt, utländskt svampslägte, med
gallerlikt sammanväxta grenar: Cla-
thrus MicH.
f Gallgräs, n. = Jordrök.
Galnebär, n. l) En utländsk, myc-
ket giftig växt af Bolmväxternas fa-
milj : Atropa Belladonna L. Planteras
stundom hos oss, men fordrar varsam-
het; genom bärens förtärande hafva
dödsfall inträffat. 2) Hos åtskillige
Svenske författare tillägges namnet bä-
ren af Solanum Dulcamara L. ; i Lin-
nes Sk. resa, s. 269, föres det till bären
af Cornus sanguinea L.
f Galtebröd, n., Galteknapp,
m. = Brudbröd.
Gamander, m., ett i äldre skrifter
brukligt namn, som uppkommit af det
Latinska Chamcedrys. Den äkta Ga-
mandern är Teucrium Chamcedrys l.,
som icke växeri Sverige; men namnet
öfverföres hos oss äfven till Veronica
Chamcedrys L. Denna är Retzii Ga-
mander, hvilken »icke allenast pryder
ängarna med sina vackra blommor,
utan är ock en god foderväxt, som icke
qväfver gräsen». Retzius 2: 764.
Anm. Namnet, infördt från Tyskland,
är numera obrukligt, men förekommer
så allmänt hos äldre författare, att det
32
GANTORA — GINST
svårligen kan uteslutas. I folkspråket
har det aldrig upptagits.
f Gantora, f., syues vara rätta ut-
talet af ett i Diilarue mycket förbråkadt
namn på Böllikan {Galentora, Garn-
tora, Gantola). Namnet tillhör icke
riksspråket, men torde i lingvistiskt
hänseende vara af intresse, såsom sam-
mansatt af det mystiska ordet gan. Jfr
Ihre och RiETZ. Jag har en gång i
Småland hört gantora auvändt som
liktydigt med trollkuuta. Se Bot. utjl.
2: 116.
Gasse (sammandragning af Gås-
hafre), m., beuämues i Skåne och på
Gotland Råglostan. — Härmed be-
slägtadt är namnet Gassa-råg (Linnés
Sk. resa 78), råg, som uppvuxit sjelf-
sådd, blandad med Gasse.
Anm. Af Liljeblad (se hans Flora, 2
uppl. s. 469) är slägtet Orobits l. benämndt
Gasse, men detta namn är förkastligt.
Gatkrasse^ se Krasse.
Gegal, m., torde vara rätta uttalet
för ett i norra orterna brukligt, men
i uttal mycket vexlande namn {Gegål,
Gegan, Gegnv, Jäger m. fl.) på Aira
ccBspitosa L. Härledningen är oviss,
möjligen af gigel, ojemn (såsom i »gi-
geltänd')), motsvarande växtens öfriga
namn : Tof, Bunke.
t GelbllOlz, m., ett gult färgstoft,
som erhålles af en Nordamerikansk
växt: Maclura tinctoria Don, beslägtad
med Mulbärsträdet. Kallas äfven Gul
Bresilja.
i Geutian^ f., det Latinska Gen-
tiana, brukas i apoteksspråket i stället
för Stålört. Gentian-vin benämnes äf-
ven Baggsöte-vin.
f Georgin, f., benämnd efter kon-
ung Georg III i England, kallas rät-
tare DahlsroB, Dahlia. Af denna all-
mänt värderade prydnadsväxt har man
öfver hundra afarter med egna namn.
T Geranium, n., är det rent Latin-
ska namnet pä Näfva. Det tillägges
egentligen endast de utländska Pelar-
gonierna, hvilket senare namn bör före-
dragas, men upptagas blott i bihang
till en Svensk ordbok.
f Getapel, Getbark = Vägtorn.
f Getblad, Getklofving^, Get-
klöfver. Getkål = Blacken.
t Getmat, m., Nerike =^ Foder-
bräken.
f Getnos, f. = Frossört. Namnet
anföres af Retzius, Wahlenberg, Hart-
man, men är mig veterligen obekant i
folkspråket.
i Getpors, m. = Sqvattram. Ett i
Upland m. fl. provinser brukligt namn.
Getrams, se Rams.
i Getrofva, f., Nerike = Foder-
bräken.
t Getstabb, m. l) Vesterg. =
Kropp; 2) Verml. = Braken: Pteris
aquilina L.
Getväpling, se Väpling.
i Gibbergräs, n. = Skogsnäfva.
Namnets betydelse okänd.
f Giftträd, obestämdt namn på
flera giftiga trädslag i de tropiska län-
derna. Jfr Dalins ordbok.
Gigelsärt, f., benämning pä Ärt-
växter med gula blommor och mycket
olika långa kronblad ( j fr derf öre i språk-
ligt hänseende gigel uti »gigeltänd»).
Namnet afser egentligen Lotus corni-
culatus I.., men är i folkspråket äfven
tillagdt Ängsvialen.
i Giktgräs, n., Verml. enligt Wah-
lenberg = Linnésört.
-j- Giktrot, f.,. enligt Wahlenberg
= Karborre.
f Giuseng, m., roten af Panax
Ginseng, hvilken i China och på Japan
så högt skattas som läkemedel, att den
uppväges med lika vigt guld.
Ginst, m., småbuskar af Artväx-
ternas familj, med gula blommor, alla
GJORTAR — GRANATTRAD
33
ståndarne sammanväxta: Genista L.
Ginstbuskarne växa bland Ljung, syn-
nerligast i Halland. Vi hafva deraf tre
arter :
Färgginst, med släta grenar: G.
tinctoria L.
Knutginst, med knutiga grenar:
G. pilosa L.
Tagg-ginst, med taggiga grenar:
G. germanica L.
Den vilda ros sin vällukt göt
Bland ginstens ånga, Ijuf och söt.
ARNELL 32.
Gjortar, m. pl., benämning på Bo-
kens fruktskålar, omklädnaden kring
dess ållon (månne af ^jord, gördel?).
f Grlansfrö, n., Sv. Bot. = stenfrö.
Glasbjörk, se Björk. — I Dalins
ordbok återgifves detta namn med Be-
titla fragilis, en benämning som ej fin-
nes i hela botaniska litteraturen.
Glasört, f., en ört tillhörande Mol-
laväxterna, men med fjäll-lika blad
och ledade, köttiga grenar: Salicornia
herbacea L. Glasörten växer på hafs-
stränder, och lemnar soda.
Glim, Glimster, m., örtslägtet
Silene L. tillhörande Näglikeväxterna,
skildt från sina slägtingar genom tren-
ne stift. Namnet är lånadt från Nor-
skan, emedan vi icke ega något Svenskt,
men är närförvandt med Klint.
Bödglim, en vanligen odlad art,
med röda, i en qvast sittande blom-
mor: S, Ai'meria L.
Ängglim, en på torra backar all-
män art, med hvita, nickande blom-
mor: S. nutans L.
GliSj m., en Umbellat med findela-
de, glänsande blad: yEthusa Cynapium
L. Namnet är mycket gammalt, ge-
mensamt för de Germaniska språken
(jfr Isl. glys, glans). T. Gleisse. Väx-
ten benämnes vanligen, men i systema-
tiskt hänseende origtigt. Vildpersilja;
med Persilja har den ingen närmare
slägtskap.
Fries, Svenska växtnamnen.
f Gliseblad, n., tillägges stundom
den näst föregåendes, men i Skåne rät-
teligen Konvaljens blad.
f GlÖsen, m. Så benämnes i Lin-
nés Sk. resa, s. 284, Färgginsten.
f God Henrik kallas i skriftsprå-
ket en art af Molla: Chenopodium Bo-
nns Henricus L. ; men namnet har ej
nedträngt till folkspråket.
f GolfsTamp = Svamp i hus.
Gor- {Gorr-) tillägges förkrympta
former af Tall, Gran: Gortall, Gor-
gran. \
f Gorbilla, f., svampslägtet Lyco-
gala Mich. Om man klämmer svampen
då han är ung, utflyter derifrån en var-
lik vätska.
f Gortistel, m. = Åkertistel.
i Gorrälta, f., Dalsl. = Odon.
i Gossen i det gröna, se Adonis.
Gotlandsrof <ra, se Rofva.
Gran, Gran, f., ett allmänt bekant,
ständigt grönskande barrträd, med en-
samt sittande barr: Abies excelsa Dko.
En odlad Amerikansk art, med plat-
tare, på undre sidan hvita barr, benäm-
nes Silfvergran. — Frukterna kallas,
liksom Furens, Kottar eller Borrar.
En lummig gran ur klyften tränger,
Som rann för tio åldrar opp.
CHEUTZ 52.
De gamla granar våren röna,
Som lyser opp det mörka gröna
Med späda knoppars purpurfjäll.
GYLLENBORG 1: 185.
Granar på klipporna stå och skyldra
med gungande lansar.
DAHLGREN 1: 141.
Granat-träd, n., ett ständigt grön-
skande träd, med glänsande löf, när-
mast beslägtadt med Myrten: Punica
Granatum L. Dess frukter. Granat-
äpplen, likna vanliga äpplen, men haf-
va helt olika inre byggnad; de äro
läckra och svalkande. Af dem pressas
ett angenämt vin : Granatvin. Trädet
omtalas flerstädes i bibeln; dess ur-
sprungliga hemland är Orienten, men
3
34
GRANFRIER — GRÄS
det finnes nu planteradt i södra Eu-
ropa.
T Granfrier = Skogsfrier.
f Gran^räs, i) Medelp. = Skogs-
fräken; 2) Dalsland = Skogsfrier.
f Oranyarg, Granört, Vesterg.
och Österg. = Skogsfrier.
f Graune, n., Gotl. = Ljung.
Grenmossa, slägtet Hypnum L.
Groblad, n. (rättare Grodblad, af
Isl. grceba, läka, och ofta öfversatt
Läkeblad). I inskränktare mening All-
männa Grobladet {Plantago major L.),
med breda, glatta blad och smala ax.
I vidsträcktare mening hela slägtet
Plantago i,., utmärkt genom sin fyr-
klufna, hinnaktiga krona, och hvars fle-
sta arter hafva egna namn i folkspråket.
Kämpegroblad, med breda, ludna
blad, aflånga, rödletta ax: P. media L.
Kallas i folkspråket Kämpar, Slåss-
kämpar.
Spetsgroblad, med lancettlika, hå-
riga blad, äggrunda, bruna ax: P.lan-
ceolata L.
Suttgroblad, se Sutt.
f Grodblad, n. = Dyblad.
Groddtrådsyäxter, växter som ej
hafva egentliga blommor och utbildade
frön, såsom Hjertbladsväxterna, utan
fortplanta sig genom encelliga sporer,
hvilka groende förlängas till en tråd:
Cryptogamm Jj. PlantceNemecBVR. Spo-
rerna likna Hjertbladsväxternas frö-
stoft. Hit höra Braken, Mossor, Laf-
var. Svampar, Alger.
Grodnate, m., ett från Ranunkel-
slägtet nyligen skildt slägte, i anseende
till dess nakna honungsgrop vid kron-
bladens klo och för dess tvärstrimmiga
fj-ukter: Batrachium (dec). Kallas
Älnate af Retzius m. fl., men är vida
skild från den äkta Älnaten. Se Nate.
f Grofkorn, en i Dalins ordbok
upptagen, men obruklig benämning på
vanligt Korn.
Grofnate, se Nate.
fGroplaf. Utgår,
f Gropört = Fyrling.
Grusslok, se Slokgräs.
f Grynhufvud, n., mögeislägtet
Aspergillus Mich., men som det aldrig
kommer att af allmänheten skiljas från
Mögel, är ej skäl att upptaga det.
Gråal, se Arre.
Gråbo, m., f. (?), ett allmänt ört-
slägte, vanligen med findelade, grå-
ludna blad, tillhörande Boväxterna,
men utan strålblommor: Artemisia l.
Afven Malörten tillhör detta slägte.
Jfr Bo.
Allmän Gråbo har platta, endast
pä undre sidan gråludna bladflikar:
A. vulgaris L. Kallas vanligen Grå-
böna, Bönrot, Bunrot, Buris. (I Da-
lins ordbok uppgifves, att denna växt
äfven kallas Gråben; men ett dylikt
växtnamn har aldrig funnits.)
Fältgråbo har nedliggande stjel-
kar, trinda, trådsmala, glatta blad-
flikar: A. campestris L.
Strandgråbo, lik den näst föregå-
ende, men med gråludna blad, växan-
de på hafsstränder : A. maritima L. —
De båda sistnämnda kallas vanligen
Bynke.
f Gran, n., Norrl. = Ljung.
T Gråstarr, se Starr.
Gråstenslaf, se Laf.
Gråvide, se Vide.
f Gräflingshö, Nerike = Ängs-
vial.
f Gran, n., Norrl. = Ljung.
Gräs, n., den naturligaste och en
af de talrikaste växtfamiljerna; tillhör
Etthjertbladsväxterna, men skiljer sig
från de öfriga och i synnerhet från Half-
gräsen genom pipiga, ledade strån, slid-
omfattande blad, agnlika blommor och
hinnbeklädda, mjöliga frön: Graminece
Jass. »Gräseu i sin simpla drägt utgöra
GRÄSHAFVET GULLHVIFVA
35
här (inom växtriket) allmogen ; de äro de
meste och. skatta mest; berga sig bäst,
ehuru de dageligen trampas och plågas».
Linné, Del. nat. 14. — Den gröna gräs-
mattan, som utgör de nordiska ländernas
fägring, saknas i de varma klimaten.
Ingenstädes är gräsets grönska lifligare
än på Erins gröna ö.
Gräs i vårt gamla språk, likasom i
Mösogötiskan, motsvarade ört i det nu-
varande, och ordet bibehåller ännu i all-
mogespråket denna betydelse i de flesta
växtnamn, hvari det ingår, ehuru det
eljest allt mer utbytes mot ört.
Vi blomstre liksom gräsen
Och vissne lika fort. Psalnib. 16: 3.
Oräshafyet (se Dalins ordbok) be-
nämnes rigtigare Sargasso-sjö, eme-
dan det ej bildas af gräs, utan af en art
Tång, Sargassum vulgäre Ag.
f Gräsja, f., Öland = Grästång.
Grräslök, se Lök.
Gräsnate, se Nate.
Grästång" = Bändling.
(irröe, m.,ett artrikt grässlägte med
vippa, mångblommiga, platta småax,
utan borst : Poa L. Samtliga arter bar
Linné namngifvit. Vi upptaga följande :
Berggröe, med platta strån: P.
compressa L.
Hvitgröe, liten, mjuk, ettårig, mest
på odlad jord: P. annua L,
Lundgröe, spensligt gräs med lu-
tande vippa: P. nemoralis L, ''
Slåttergroe, Ängsgröe,med trindt,
slätt strå, krypande rotskott: P.pra-
tensis L. ocb angustifolia L. Ar det
allmännaste ängsgräs.
Anm. De i Dalins ordbok upptagna
arterna Jettegröe, Mannagröe och Sand-
gröe föras nu till slägtet Ghjceria R. br.
Grrönal, se Al.
f Gröne, n., Norrl. ^ Ljung.
Grönknlla, f., en med Brunkulla
förvandt växt bland Nosseväxterna,
med gröna blommor: Coeloglossum vi-
ride Hartm.
Grönkål, m., kål kokad af vilda
växter, såsom Hässlekål, Nässlekål,
Fruekål.
Grönpil, se Pil.
GrönYide, se Vide.
f Gubbtänder = Knylvippärt.
f Guckulin, Guckurå^, frögöm-
men af större Mossor, företrädesvis
Björnmossa.
Gncklisko, m., en prydlig växt af
Nosseväxternas familj {Cypripedium
Calceolus L.), med egendomligt bilda-
de blommor, nedre läppen uppblåst,
liknande en väska, bvaraf växten äfven
kallas Sorgskräpp {skräppa betyder
väska).
Guds hand, se Herrans hand.
f Gulbark, m., Gotl. = Tröske.
f Gulerot, f., i Skåne efter Dan-
skan = Morrot.
Gulliane, m., Jemtl. = Gigelsärt.
f Gulliolz, se Gelbholz.
Gulli vif va, se Hvifva.
t GuUbo, Gullgro = både Gull-
ris ocb Stånds.
Gullborste, m. l) En på Öland
växande ört, tillhörande B o växterna,
med smala, jemnbreda stjelkblad och
med gula, i en qvast sittande blom-
hufvud utan strålblommor: Linosyris
vulgaris Dec. 2) Benämning i Jemtl and
på Borst-tisteln.
GuUbulle, se Bulleblomster.
f Gulleblomma, f., ett af Gula
Erageblommans (Gullkragens) många
namn. Se Linnés Sk. resa 251.
GullfrÖ, n., tillägges örtslägtet
Xanthium L., troligen efter Grekiska
namnet; är utmärkt genom sina sträfva
blad och två inom blomhålken slutna
frukter. Benämningen är för denna
ört okänd i folkspråket, som deremot
hänförer den till Svinmolla.
f GuU^ubbar, obestämdt namn,
tillagdt flere större Blomhålksväxter,
t. ex. Hästfibla, Slåtterfibla.
GuUhTifva, se Hvifva.
36
GULLKLOrVER — 3UTTA PERCHA
Giillklöfver, se Klöfver.
GiiUkrage, se Krageblomma.
Gull-laf, se Laf.
(xullpudra, f., en liten, vacker vår-
växt, tillhörande Bräckaväxterna, utan
kronblad; örtbladen beströdda med ett
gult stoft. Chrysosplenium alternifo-
lium L.
GuUregn, n., en vacker buske af
Artväxternas familj, med långa, hän-
gande, gula blomklasar: Cytisus Labur-
num L. Prydnadsväxt, som odlas i sö-
dra Sverige, men icke uthärdar Upsalas
klimat.
GnllriS, n., ett särdeles artrikt,
i synnerhet Nordamerika tillhörande
slägte af Hålkblomstriges familj, med
rika, gula blomruskor: Solidago L. All-
männa Gullriset {S. Virgaurea L.) är
inhemskt och allmänt öfver hela lan-
det. Flera Amerikanska arter odlas
som prydnadsväxter, i synnerhet Ca-
nadagullriset (^S. canadensis L.), som
äfven träffas förvildadt.
Gullskålar, f. pl., en vanlig be-
nämning på de större arterna af slägtet
Solöga.
f GuUspira, f., ett af Liljeblad
bildadt namn på Allmänna Videörten.
Glllltrafj m., en från norra Ame-
rika införd växt af Kroppfamiljen, med
stora gula fyrbladiga blommor, hvilken
nu är naturaliserad i Sverige: (Eno-
thera biennis L. Har mycket olämpligt
blifvit kallad Gul Rapunzel, Gul Natt-
fiol.
Gullväpling = Gullklöfver.
Gulmåra^ se Mara.
Gulsippa, se Sippa.
Gulskära, f., Vestmanl. en art af
slägtet Knoppört: Centaurea Jacea L.
Se Jernört.
GnlSUga, f., en ört af Sugeväxter-
nas familj, lik Plister, men med gula
blommor: Galeobdolon luteum Huds.
Gulsugan pryder marken i Skånes lun-
dar.
Giilyide, se Vide.
f Gulört, f.=Åker8enap och Gul
Krageblomma (Gullkrage).
Gummi, n., ett bekant växtämne,
som lätt löses i vatten till en slemmig
vätska och användes såsom lim. Gum-
miarterna erhållas af flerfaldiga växter;
mest bekant är Gummi arabicum, som
fås af Acacia vera och arabica Willd.
Vår så kallade körsbärs-kåda är äfven
en art Gummi.
Gummi gutta, f., ett höggult färg-
ämne, som erhålles af Judiska trädsla-
get Garcinia Cambogia Desv.
Gummi lacca, f., en fernissa, som
fås af flera arter Fikon, t. ex. Ficus
indica, bengalensis L. m. fl.
Gumrik, Gumring, m., se under
Korn.
i Gumsepungar, m. pl.= Tarald.
f Gundelref, f. = Murgrön. Be-
nämningen, förekommande hos Bro-
melius, är lånad från Tyskan, men i
detta språk tillhör den Jordrefvan.
Gurka, f., ett artrikt slägte, till-
hörande Gurkväxterna, utmärkt af sina
klangen: Cucumisi,. Hit höra: Allmän
Gurka (C. sativus l.), med rätvinkliga
bladflikar, sträfva frukter; och Melon
(C. Melo L.), med rundade bladflikar.
Gurkmeja, f., ett färgämne, som
erhålles af Curcuma longa L., hvilken
i Orienten förekommande växt tillhör
Kryddliljornas familj. _
Gurkväxter, en i varmare länder
talrik växtfamilj, utmärkt af sin egen-
domliga frukt, kallad Gurkfrukt: Cu-
curbitacece \.. Endast ett slägte, Hund-
rofva, är inhemskt hos oss.
Gutta percha, f., den stelnade,
elastiska mjölksaften af Isonandrn
Gutta HooK., ett träd på Ostindiska
öarna. Allmänt använd till otaliga tek-
niska ändamål.
GYLLEN — -HAFRE
37
(jrylleu, n., ett örtslägte bland Kål-
växterna, utmärkt genom fyrkantiga
skidor: Errjsimum h. Vi ega deraf
tvenne arter:
Berggyllen, en tvåårig, på berg ocli
gamla murar växande ört: E. hieraci-
fob^um L.
Akergyllen, ett ettårigt åkerogräs :
E. cheiranthoides L.
f Gyllenklöfver, Gyllenväp-
liugf ni., en bos Franckenius ocb Til-
landz förekommande benämning på
»Hepatica nobilis» {Anemone Hepatica
L.), nien bvilket namn bvarken funnits
eller lins i Svenskt språkbruk.
Oyllenlack, m.,ett med Gyllen när-
förvandt slägte med buskartad stjelk.
Blott en art odlas: Cheiranthus Cheiri
L. — Jfr Lackfiol.
T Oårdblomster, ett af okunnig-
het gifvet namn åt Kamillblomman
ocb onödigtvis upptecknadt.
T Grårdgräs^ ett obestämdt namn,
gifvet åt smärre på gårdar växande
växter, t. ex. Fogelört, Hvitgröe m. fl.
Äfven kalladt Trampgräs.
f Oårdlök = Vårlök.
i Gåsgräs, Smal. = Mannagräs.
f Gåshafre, se Gasse.
f Gåsört, f. (olämpligt kallad Gås-
gräs), en ört af slägtet Fingerört, med
parbladiga, på undre sidan hvita blad :
! Potentilla Anserina L. Se Linnés Öl.
resa 120. — Namnet är bildadt efter
Latinet; den uråldriga inhemska be-
nämningen är Silfverört.
Gäddnate, se Nate.
f Göingebyxor, f. pl.= Höskall-
ra. Se Linnés Sk. resa 240.
Göklbet, f., Norrl. = Ängfräken.
Gökblod, Gökspott, Gökspy,
en röd art af Bladgrus på unga björk-
löf. Förorsakas af insekter, liksom
Galläpplen.
Gökblomma, f. l) En ört af Näg-
likefamiljen, med röda, inskurna kron-
blad, fem pistiller: Lychnis Flos cuculi
L. Äfven kallad Gökblomster. — 2)
Gotl. = Gulhvifva.
Gökmat, m., en allmän benämning
på flere vårväxter, såsom Harsyra, ar-
terna af Vippärt, m. fl.
Gökråg", se Björnmossa.
i Gökskälla, f., Nerike = Back-
vippa.
Göksmör, n.,Vesterg.=Gigelsärt.
Göksnöre, n. = Backvippa.
Anm. Namnet, jemfördt med benäm-
ningen Ljungsnöre på Movippan, synes
antyda ett förloradt namn Snöre för släg-
tet Vippa.
f Göksyra = Harsyra.
f Göpon, Vesterg. = Nypon.
H.
f Hadd, m., Söderm. = Tuf-äng-
dun. (Troligen felaktigt för Vadd.)
Hafre, m., ett allmänt kändt sädes-
slag: Avena L., af bvilket flera både od-
lade och vilda arter förekomma. Bland
de förra märkas :
Allmän Hafre : A. sativa l.
Skal-lös Hafre : A. nuda l.
Turkisk Hafre: .d.o?'«enia^j5ScHREB.,
med mera utdragen, ensidig vippa.
Snarlika dessa arter och växande
bland säden, men snarare att anse som
ogräs, äro:
Flyghafre, särskildt upptagen.
38
HAFREGEAS — HALLONBUSKE
Purrhafre : A. strigosa Sohrkb., med
ensidig vippa.
Bland de vilda, mångåriga arterna
är Knylhafre (särskildt anförd) ut-
märkt som en ypperlig foderväxt. Jfr
Fromental.
f Hafregräs, n. Dermed menas
hos Dalin Knylhafre, men namnet bör
utgå.
Hafreliattj m., en svampväxt, som
betäcker den afhuggna stubben af Haf-
re: Sarcopodium avenaceum. Fe.
Hafrerot, f., örtslägtet Tragopo-
gon L., tillhörande Fibleväxterna, ut-
märkt genom en enkel rad af hålkfjäll.
Odlad Hafrerot, med purpurröda
blommor: T. porrifolias h.
Vild Hafrerot, med gula blommor :
T. piratensis h.
Hafreäxing", m., ett Hafren när-
förvandt slägte, med vanligen samman-
dragen axlik blomning : Trisetum Pers.
— Gul Hafreäxing {T. Jlavescens p.
Beauv.) är ett godt fodergräs.
T Hafsgräs, u. Sä kallas stundom
Bändling. Hänföres alldeles origtigt
till Sargasso; se Gräshafvet.
Hafshår, n., åtskilliga i hafvet vä-
xande, finare Alger. Till Najas L. kan
det ej hänföras.
f Hafs-kål^ m., Alaria esculenta
(l.), en med Tång beslägtad hafsväxt,
men ej tillhörande Sveriges flora och
bör ej upptagas i en ordbok öfver Sven-
ska språket.
Hafslin^ n., ett bestämdt namn på
den enkla Conferva Linuni L., redan
anfördt af Bromelius (s. 32).
Haf-slånga = Slänga.
HafslÖk, m., en art af slägtet Scilla
L., växande på Englands och södra Eu-
ropas hafsstränder: S. maritima L. An-
vändes i medicin, men jag tvekar om
namnet bör anses tillhöra Svenska
språket.
Hafssilke^ n., obestämdt namn på
finare hafsväxter, snarast Polysipho-
nia A(j. och Ectocarptus i.yngb.
Hafsstarr, se Starr.
Hafssyra, se Syra.
Hafssäf, se Säf.
Hafsvial, se Vial.
Haf särter, f. pl., Linné=Hafsvial.
Haftorn (pl. -törnen), n., en på
mellersta Sveriges kuster växande tag-
gig buske med smala, på undre sidan
silfvergrå blad: Hippophaé rhamnoi-
des L. Haftornets bär kallas vanligen
Finnbär.
f Hagebok, ett efter Tyskan bil-
dadt namn på Annbok.
Hagtorn (utan pl.), m., ett allmänt
bekant buskslägte af Kärnfruktträden,
försedt med tornar: Cratcegus L. Man
skiljer deraf tvenne arter:
Rund Hagtorn,med rundac^e, trub-
biga blad: C. Oxtjacantha L.
Spets-hagtorn, med spetsigt fliki-
ga blad : C. vionogyna Jacq.
Hagtornen är ypperst till lefvande
häckar.
Necken
Blickar fram öfver hagtornshäckeii.
DAHLGREN 1: 437.
f Hajtaud, f., Bohuslän = Smör-
blomma.
HalfgräS, n. pl., familjen Cyper-
acece Juss., tillhörande Etthjertblads-
växterna; likna gräsen, men hafva ole-
dade strån, ett stift, frön med hårda
skal. Hit höra Ag, Starr, Säf m. fl.
f Hallborre, m., Wahlenberg =
Bitter-fetknopp.
Hallonbuske, m., ett artrikt slägte
af Brumväxternas familj, med ätliga,
oftast läckra bär {Hallon), samman-
satta af flere gyttrade småfrukter: Ru-
bus L. Arterna, dels buskar, dels örter,
hafva sjelfständiga namn och upptagas
derför särskildt. Allmänna Hallon-
busken {R. idceus L.) har röda bär.
HALSGRAS — HARORA
39
Församlen mera lätt från hallonbu-
' skens höjd
Dess frukt, som bjuder sig, af färg
och. vällukt röjd.
OXENSTJEKKA 2: 53.
De rödaste hallon jag ärnar dig gifva.
NICAXDER 1: 454.
f Halsgräs, n., Herj ed. = Allmän
Stålört.
f Halster, Hilster, Hjelster, i
olika landskap förekommande olika ut-
tal af Jolster.
Hampa^f., en för sina tågor allmänt
odlad växt, med skilda kön : Cannabis
sativa L. Hanplantan kallas Gållliain-
pa, honplantan Fröhampa. Af hampa
beredas gröfre väfnader, rep m. m.
Anm. Ordet brukas ej i plur., utan
nyttjas för sådan 2in\'ånån\ng hampständ.
Hampnässla, se Nässla.
T Hainpört, f., rätteligen Hamp-
dån, se Dån. Linnés Sk. resa 272.
I Dalins ordbok hänföres namnet till
Floks.
f Haudkuopp, m., Wablenberg =
Fläckigt Nyckelblomster.
i Hanekam, m. l) ett i folksprå-
ket alldeles obekant namn på Rhinan-
thus Crisia galli L., af bvilka två sista
ord det är en öfversättning ; 2) i Skåne
benämning på en art af slägtet Hvifva
{^ Prirmila Auricula L.).
f Hansblomster, se Sankt Hans-
blomster.
f Hansletsbär, -gräs = Natt-
skatta. Se Linnés Gotl. resa 209.
f Harbrodd, m. = Fry le.
f Hardun, n. = Ängdun.
Harfloka, f., en liten Umbellat med
hela, jemnbreda blad och enkel blom-
flock: Bupleurum tenuissimum L.
f Harfot, m. (Hareqvä, Dalsl.),
enligt folkspråket och alla äldre för-
fattare benämning både på Kattfots-
Örten och Musörten ; men efter upp-
gift skall vid Nyköping samma namn
öfverföras till Ängsyran.
t Hargräs, Skåne = Tuftåda.
f Hargök, ett alldeles falskt upp-
gifvet namn.
Harklöfver, se Klöfver.
t Harkiimmil, m., Jemtl. =Björn-
loka. — Ett särdeles opassande namn.
Harkål, m., en- ettårig växt, till-
hörande Fibleväxterna, men utmärkt
genom saknaden af fröfjun: Lapsana
communis i.. — Namnet kål är mycket
olämpligt, men så allmänt antaget, att
det måste bibehållas.
Harmynta, f., örtslägtet Calamin-
tlia Lam., förr förenadt med Timjan,
men skildt genom i krans sittande
blommor. En art, C. Acinos Clairv., är
inhemsk och kallas äfven Hartimjan.
f Harpungar, m. pl. = Tarald.
Har-riS, n., en vacker buskväxt af
Artväxternas familj, med kantiga gre-
nar, gula blommor och håriga fröbal-
jor: Spnrtium scoparium L. Harriset
växer hos oss endast på de Skånska
sandfälten.
Harsyra, f., en vacker vårväxt med
enblommig stängel, rotbladen samman-
satta af trenne omvändt hjertlika små-
blad, kronbladen hvita, blåådriga : Oxa-
lis Acetosella L. Harsyran har en be-
hagligt syrlig smak. Harsyror insamlas
i mängd för beredande af oxalsalt.
Hartimjan, se Harmynta.
i Harull, f. = Ängdun.
i HarYia, f. (misskrifning förHar-
vicka) = Kråkvicka.
Harväpling, m. = l) allmänt Har-
klöfver; 2) Österb. Harsyra; 3) Sv.
Bot. Getväpling.
Haräpple, n., en märkvärdig, un-
derjordisk svamp, som till växtsätt lik-
nar Tryffeln, men inuti är fyld med
svart fröstoft: Elaphomyces Nees.
\ Haröra, n., Österb. = Konval-
jens blad.
40
HASSEL — HIMMELSTEAF
Hassel^ f., Hasselbuske, m.,
HSssle, n., en allmän, trädartad buske
af Allonträdens familj, blommande på
bar qvist : Corylus Avellana L. Fruk-
ten kallas Nöt.
Hasselbusken
I vård af slutna skal en oljig kärna bär.
OXENSTJEBNA 2: 150.
Hasselört, f., en mångårig, kry-
pande ört med tvenne motsatta, nj ur-
lika blad och treklufven, inuti brun
blomma : Asarum europceum L. Hassel-
örten växer under basselbuskar ocb
var fordom eftersökt såsom beredande
ett verksamt kräkmedel.
Hatt, m., benämning dels på flere
växter med o) blombufvud, såsom
Blåklett (Båtsmanshatt), Knappvädd
(Blåbatt); b) bjelmlik krona, såsom
Munkhatt, Stormhatt; dels på den öf-
re, runda och utbredda delen af Svam-
par, som fructificera på undre sidan.
HattSTampar, de fullkomligaste
Svamparne, som hafva fröredning på
hattens undre sida : Hymenomycetes Fb.
i Hauter, Gotl., se Höter.
Hedelaf, Hedemossa =i8lands-
laf.
Hedenblomster, n., en med Katt-
fotsörten närbeslägtad växt, med gull-
gula, oförvissneliga blommor: Heli-
chrysum arenarium Moekch. Af Heden-
blomstren förgyllas sandfälten i södra
Sverige.
Heder, f,, en mindre vanlig benäm-
ning på Murgrön, efter Latinet: He-
dera Helix L. »Hedera täckte muren
till 15 alnars höjd, såsom en den sköna-
ste tapet, med en beständig grönska».
Linnés Sk. resa 99.
f Helenerot, se Alant.
•hHelgatrefaldi^hetsblomster,
Blek. = Solvända.
f Helgeandsört, medeltidsnamn
på Qvanne.
f Helgerefva, f., Wahlenberg =
Hundrofva.
HelghÖ, n., öfversättning af Fr.
Sainfoin, en som foderväxt odlad art
af örtslägtet Onobrychis Tourx., med
ledade fruktbaljor, röda blommor: O.
sativa Lam.
Helm, äfven Elm, m., af Lat. Ely-
mus = Strandråg. Föres mindre rig-
tigt till Sandröret.
f Helting", hos Liljeblad en för-
vridning af Lat. Elatine. Utgår alldeles.
Herrans hand, f., ett bland de i
folkspråket mycket vexlande namneo
på Orchis-arter med handlikt delade
rötter, efter medeltidens PnZma Christi.
Andra namn äro : Guds hand, Jungfru
Marise hand, Djefvulens hand.
f Hesperis kan aldrig upptagas
som Svenskt namn ; vi ega ett allmänt
antaget: NattfioL
HexÖrt, f., örtslägtet Circcea L. af
Kroppväxternas familj. Samtliga ar-
terna växa i skugga, hafva hjertlika
blad och små hvita eller rödletta blom-
mor i klase.
Hilsko, Hillsko, m. Detta namn
är af Linné tillagdt Androsace septen-
trionalis L., en liten ettårig vårväxt af
Hvifveväxternas familj, med bladlös
stängel, små hvita blommor i en blom-
flock.
Anm. Namnet förekommer för öfrigt
icke hos våra författare, ej heller i vårt
folkspråk eller i något beslägtadt tungo-
mål, utom Norskan, der det likväl till-
lägges en helt annan växt, nemligea
Stenhammaria maritima reich., på hvilken
ock namnets härledning från hila {hela)y
rimfrost, passar mycket väl. Jfr Fjärva.
Himmelskorn, se Korn.
f Himmelskrus, n., en artförän-
dring af Benfana, med krusiga blad.
Odlas.
f Himmelsnycklar, m. pl.= Qul-
hvifva.
f Himmels-traf (Himmelsgräa,
Himmelsört, Immelört äro olika utta)
af samma namn) = Kropp.
HINDBAR — HOLT
41
f Hindbär, Hin^bär, Hinnbär,
Vesterg., Skåne = Hallon. Synes vara
samma namn som Bringbär, Brinnhär.
Se Bringbär. — Prior förkastar allde-
les den af Ray antagna härledningen
från hind.
f Hirkenpirk, Gotl., Pirkum,
Skåne. Förvridna namn, af Lat. Hy-
pericum (Johannesknopp, -ört).
HirS, m., ett i södra Europa, sällan
i Sverige odladt sädesslag: Panicum
miliaceum L. Enligt Linné höra till
detta slägte äfven följande, som nu
vanligen äro skilda till egna slägten:
Blodhirs, ett vackert, merendels
rödbrunt gräs, med fingerlikt delade
ax: Digitaria sanguinalis Scop. och
D. humifusa Peks.
' Hönshirs, med grenig, ensidig vip-
pa: Echinochloa Crus galli (l.).
Kafvelhirs, med cylindriskt ax:
Setaria P. Beauv.
i Hjernbrylla, f. = Bolmört.
Obrukligt namn.
HjertansfrÖjd, f., en odlad, syn-
nerligen välluktande art af Mynta:
Mentha sativa L. »HjertansfrÖjd kalla-
des här (i Vexiö) en Menta, som allmänt
fins i trädgårdarne, den somlige borgare
brnkte att sätta med vatten uti ett käril
i fönstret, der hon förökte sig mycket . . .
att hela fönstret stod betäckt med en
härlig grönska, som både gaf en angenäm
lukt och en skön skugga». Linnés Öl.
resa 321.
Anm. Namnet HjertansfrÖjd tillhör
utomlands Melissa l., men hos oss, der
Melissa sällan (i Småland aldrig) odlas,
är det öfverfördt till Mentha sativa och
än i dag allmänt kändt i Småland. Til-
landz, född Småländing, upptager både
Melissa och Mentha sativa under namn af
HjertansfrÖjd. Af anförda ställe hos Lin-
né är klart, att denna är den äkta M.
sativa, hvilken hos oss förekommer endast
odlad eller förvildad. Den är väl känd
genom sin på långt håll lätt igenkänne-
liga sköna lukt och noga skild af hvarje
bondgumma i min hembygd, men af bo-
tanisterna förvexlas den med en vanlig,
vida skild form af Mentha aquatica l. {M.
aquatica v. subsativa fr.), som redan af
våra äldre botanister, t. ex. Bromelius,
rigtigt skildes under namn af Vild Hjer-
tansfrÖjd. — Af ett uppenbart missför-
stånd har man äfven uppgifvit Hjertans-
frÖjd såsom namn på Konvaljen.
f Hjertblad, n., Dalsl. = Visil.
HjertbladSYäxter äro växter med
tydliga blommor, utbildade frön, som
groende utskjuta från örtbladen skilda
hjertblad: Plantve Cotyledonece. De för-
delas i Ett- och Tvåhjertbladsväxter.
t Hjertbär, n., Upl. = Ekorrbär.
Hjertstilla, f., äfven Hjert- \
/språngsgräs, örtslägtet Leonurus L. \
bland Sugeväxterna. Vår inhemska art
(L. Cardiaca L.) plägar, för bladens
likhet med Hampans, i folkspråket äf-
ven kallas Hampgässla, och ett annat
namn derpå är Asknässla (jfr under
Nässla) ; men benämningen Bonässla,
som äfven förekommer, föres rigtigare
till Ballota (se Bonässla).
t Hjorthorn, n. = Kråk-krasse.
Namnet förekommer hos Franckenius
och Tillandz, är äfven anfördt af Wah-
lenberg, men brukas icke i folkspråket.
Hjortron, n., kallas så väl plantan
som frukten ai Rubus Ckamcemorus L.,
bekant för sina välsmakande frukter.
Som växten har örtstam, är det af Da-
lin bildade namnet Hjortronbuske all-
deles orimligt. W\Z^
Hjortronet . . . föds i sänka mossars flod.
OXENSTJERXA 2: 152.
f Hjortrot, f. = Spenört. Nam-
net, bildadt efter Tyskan, är ej bekant
i folkspråket.
i Hjorttröst, f., en från Tyskan
upptagen, i folkspråket okänd benäm-
ning på Floks.
HofSTamp, m. l) svampslägtet
Onygena Pers., hvars vanligaste art
end^ast finnes på ruttnade hästhofvar;
'ifen ätlig svamp af Skiflingarnes släg-
te, hvilken framkommer vid löfsprick-
ningen: Agaricus gambosus Fr.
Holt, se Hult.
42
HONUNGSBLOMMA — HUMLE
Honnngsblomnia, f., en liten ört
af Xosse växternas familj, med blott en
rotknöl: Hevminium Monorchis R. Bb.
A)im. Honungsblomster, Honungsgräs
äro icke bestämda namn; de tilläggas
atan ätskilnad flere växter med söt lukt,
t. ex. Amur, Gulmåra, Ködtlöfver m, fl.
Honnngsdagg, f. l) en söt, klibbig
vätska, som efter hastiga temperatur-
vexlingar utsvettas af växternas blad;
2) det sötaktiga, groddceller innehål-
lande slem, som afsöndras af Mjöldry-
gan {Cordyr.eps purpurea eller Sper-
moedia Clavus Fe.) och ofta betäcker
blad och ax hos rågen. — Äfren Linné
kände denna, men han förvexlade den
med Mjöldaggen (slägtet Enjnphe hedw.
FIL.), hvilken han kallade den mjöliga
Honungsdaggen, ehuru mellan dem ej
finnes ens den aflägsnaste förvandtskap.
Jfr Testg. resa 2S.
Honuiigsklöfyer, se Amur.
T Horbjörk, se Björk. — Ordet Äor
framför växtnamn utmärker: oegent-
lig, afvikaude från den äkta arten.
Horleta, Horletta, f., en ettårig
art af slägtet Stenfrö, hvilken är ett
vanligt åkerogräs och hvars röda rot
kan användas till smink: Lithosper-
mum arvense L. Kallas äfven Smink-
rot (Liljeblad, Hartman).
Hornserf, m., ett under vatten vä-
xande örtslägte, med findelade, horn-
artade blad: Ceratophyllum L.
f Homsilke, n., ett alldeles odug-
ligt namn, hvilket bör helt och hållet
utgå, dels för sin olämplighet, dels för
växtens (Scytonema ag.) obetydlighet,
som gör att den ej kommer att af all-
mänheten urskiljas.
Horntistel = Vägtistel.
Hors- tillsättes Here växters namn
såsom artnamn, men omvexlar alltid
med Häst-, sä att det utan ätskilnad
säges än Horsafibla, Horsamynta m.
fl., än Hästfibla. Hästmynta o. s. v.
t Horsabär, n., Blek.=Hagtorn8-
bär.
t Horsagräs, n., Wahlenberg =--
Stallört.
T Horsamynta, se Åkermynta.
T Horskonnng,m.,Öland=Tulk-
Ört. — Namnets mening är svår att
fatta ; med slägtet Koning har ifråga-
varande växt intet gemensamt. Jfr Lin-
nés Öl. resa 125.
Horsljiing, se Ljung.
f HostÖrt, f. Namnet är väl ur-
sprungligen en öfversättning af Titssi-
lago, men sedan öfverfördt äfven till
andra växter, såsom Jordrefva, Röl-
lika m. 11.
Hufvudkål, m., en artförändring
af Allmänna Kålen, hvars blad knyta
sig tillsammans till ett hnfvud. Kallas
i äfven Hvitkål. — Af samma anledning
brukas ock benämningen Hufvudsal-
lat: Lactuca sativa v. capitatu L.
T Huggormsört, f. = Ögonblom-
ma. — Namnet förekommer endast hos
äldre författare; men från Dalarne upp-
gifves Blå Huggormsört såsom be-
nämning på Ecliium{r).
Hult", som ingår i flere växters
namn, afser i folkspråket egentligen
bokskog, till skilnad från tallskog, hvil-
ken benämnes blott skog.
f Hultabräken, n., en art af släg-
tet Stensöta, med två gånger pardelade
blad: Polypodium Phegopteris l. Den-
na art synes vara den egentliga Träjon,
ehuru detta namn är öfverfördt till
andra arter.
vHultamjella, HoltemjeUa, f.,
Dalsland (enligt Linnés Vestg. resa
235), HnltaSUga, f., Vesterg. =
Ängskovall.
T Hultavi va, f., Smål. = Dufkulla.
— Namnet härledes snarare af ves än
af hvifva. Se Vera.
Humle, m., en så väl vild som od-
lad slingerväxt, hvilken allmänt an-
vändes vid brygd: Humulus Lupulus l.
HUMLEBLOMSTER — HVETE
43
Stjelkarne kallas Hummelr€fvor,{rnkt-
hängena Hummelhupor. — Jfr Fors.
An humlen, slingrigt böjd kring smala
tallens spröte,
Har lyft en' liastig skog ur jordens
Ijiamma sköte.
OXEN-STJERNA 2: 26.
T Humleblomster, egentligen
Humlens blomster, men tillägges i
Dalsland Fårkummer.
Hnmlesnga, f., en ört tillhörande
Sugevästema, med sträfva blad och i
ett^axlikt hufvud sittande mörkröda
blommor: Betonica officinalis L. —
Humlesngan öfverensstämmer till sina
egenskaper med Humlen ocli bar som
denne blifvit använd till brygd, men
förorsakar, liksom Porsen, yrsel.
Hnmmelbinda, se Binda.
T Hummeltuppor, f. pl., Medel-
pad = Kråk-klöfver.
f Himdatand, f., enligt Wablen-
berg = Kråk-krasse. Namnet obrnk-
\\zi.
f Hundbär, n., Vesterb. = Troll-
drufva.
T Himddill, m., Nerike =^ Väg-
senap.
vHundfloka, f., Xorrl. — Nordisk
Stormhatt, Aconitum Lycoctonum L.
f Hundfötter, m. pl. = Musfibla.
fHundgras, n., Dal. = Qvickrot.
HundhTen = Brunhven.
Hundhvete, n., Triticum cani-
num L.
Hundkäx, m., eller Hundkäxa,
f., Hundloka, f. Dessa namn använ-
das ntan åtskilnad på arterna af släg-
tena Chcerophyllum L. och Anthriscus
Pep-s., båda börande till Umbellaterna,
med mycket sammansatta blad och
släta frön utan uppböjda åsar. Lämp-
ligast fördelas de så, att Hundlokan fö-
res till ChcBrophyllum ocb Hundkäxen
eller Hundkäxan till Anthriscus. — I
Dalarne är namnet Hundloka tillagdt
Björnlokan.
f Hundkummil, m. = Hundkäx.
Hundlök = Ängslök.
Hundrofra, f., en klängväxt till-
hörande Gurkväxterna, med stor, tjock
rot, flikiga, sträfva blad och svarta bär:
Bryonia alha L. — Hundrofvans rot,
som har en vämjelig lukt ocli skarp
smak, kan bli tjock som en mans arm.
KETzirs 1: 132.
Hundtnnga, f., öfversättning af
Cynoglossuvi: växten (C ofjicinale L.)
kallas så för sina mjukludna blad, i
motsats till den sträfbladiga Oxtungan
(i Dalins ordbok säges origtigt, att
Hundtungan är »sträfbladig»). Benäm-
nes annars Munkfnat.
Hundviol, se Viol.
Hundäxing, m., ett allmänt gräs-
slag med hopgyttrade småax, vända åt
en sida : Dactylis glomerata L. Hund-
äxingen är ett mångårigt, ypperligt
fodergräs. — Namnet föres i allmoge-
språket äfven till Qvickroten.
Hungrerkorn, se Brandkorn.
Huslök, m., benämnes ofta så väl
Taklöken som Kärleksörten. — »Denne
växt är på lorftak den allratjenligaste
att qvarhålla muUen, hvarigenom ett
tak, som är öfvervuxet med denna ört,
kan uthärda hela hundrade åren». Lin-
nés Sk. resa IS.
HnsSTamp, m., kallas vanligast
Svamp i hus. Se Träfrätare.
HTen, f., egentligen grässlägtet
Agrostis L., men i folkspråket tillägges
namnet i allmänhet tinare, spensligare
gräs med vippa, t. ex. Kruståda, äfven
arter af Rör, såsom Piphven. Samt-
liga arter af Hven äro goda fodergräs,
i synnerhet Brunhvenen {Agrostis ca-
nina L.) och Kryphvenen {A. stoloni-
fera L.).
Hyete, n., ett allmänt bekant sädes-
slag: Triticum L. Deraf finnas talrika
förändringar, äfven arter, t. ex. Kubb-
hvete, Vinterhvete, Vårhvete m. fl.,
hvilkas närmare bestämmande tillhör
ekonomiska skrifter. Afveu Spelten är
44
HVIFVA — HYLL
en art Hvete, men högst olämpligt be-
nämner man Majsen Turkiskt Hvete.
— »De så hvete, men tistel skola de upp-
skiiran. Jerem. 12: 13.
Hvifya (äfven Vifva), f., ett ört-
slägte med bar stängel och trattlika
blommor, typ för Hvifveväxterna : Pri-
mnia L. — Namnet kommer sannolikt
af fornsv. hvif, qvinlig hufvudbonad
(hufva). — De mest bekanta arterna äro :
Åurikel-hvifva, se Äurikel.
Gulhvifva (skrifves äfven GuUhvif-
va), med gula blommor: P. veris L.
Majhvifva, med gredelina blom-
mor och på undre sidan hvitmjöliga
blad: P. farinosa L.
På inajfälten blommal^vitsippan ocli
vifvan.
DAHLGREN ll 423.
Du, gullvifva,
Glans må gifva
Åt den gröna äng. Dens. 1: 132.
Hvifveväxter, Tvåhjertblads väx-
ter med fem den sambladiga blomkro-
nans flikar motsatta ståndare och en-
rummigt fröhus med centralt fröfäste :
Primulacece Vext.
f Hviloreda, f., är sannolikt det
rigtiga uttalet af Villoreda (se detta
namn).
^ f Hyita Dejor, Hvita Pigor m.
fl., se Hvitört.
j^ f Hvita Dufvor ='Stjernlök.
c. T Hvita Klockor, Medelpad —
Linnésört.
»^ Hvit-al, se Arre.
(/ Hvit-andorn, se Andom.
Hvitatäfva, se Täfva.
Hvitbeta, se Beta.
Hvitbok, se Annbok.
■rHvitglygg, m., Verml. = Spergel.
Hvitgröe, se Gröe.
T Hvitlmfviid = Ängdun.
^ Hvitklöfver, se Klöfver.
Hvitkål, se Hufvudkål.
Hvitlåcka, se Lack.
Hvitlök, se Lök.
HvitlÖksÖrt, f., en ört af Kålväx-
ternas afdelning, med hjertlika blad,
hvita blommor och stark lukt af hvit-
lök: Alliaria ofjicinalis Axduz.
f Hvitmeja, f., i norra Skåne, en-
ligt Linné = Hvitsippa.
HvitmoSSa, f., ett slägte bland
Mossorna, hvilket i stora massor upp-
fyller alla skogskärr: Sphagnum L. Kal-
las äfven Rödmossa. *■
Hvitmåra, se Mara.
Hvitpeppar, se Peppar.
Hvitml/s^l.
Hvitp^^ef== Silfverpoppel.
f Hvitrik, m., en af Liljeblad bil-
dad benämning efter det Latinska Ån-
thericum. Det är väl icke möjligt att
ana hvad ett sådant namn skall beryda.
H vitrot, f., Smal. = Q vi ekrot.
Hvitsenap, se Senap.
Hvitsippa, se Sippa.
Hvitväpling = Hvitklöfver.
f Hvitört, Hvita Dejor, Hvita
Pigor, Hvitkullor, Hvit-tiippor,
Hvitateja m. fl. Alla de^sa namn
tilläggas Kamillblomster, Åker- och
Surkullor samt Baldersbrå på olika
orter, äfvensom på samma ort, utan att
vara bestämda.
Hyacint, m., en från Orienten in-
förd Liljeväxt, som odlas: Hyacinthus
orientalis L. Denne är icke de gamles
Hyacinthus. — ^wre tider fördes till
Hyacinterna äfven slägtet Muscari,
som derföre kallades fi^ruf hyacint,
Perlhyacint. Se DrufhyacintochPerl-
drufva.
Du hyacint, som ej din like
I färg, i glans, i täckhet har
Bland all din slägt i Floras rike!
H. c. XOKDENPLYCHT 243.
Festligt hyacinten ler
I blåa kronors drägt. stagnelius 2: 165.
Hyll, m., är det namn, som i vårt
liksom i öfriga Germaniska språk till-
IIYLSLAF — HASSLEKAL
45
kommer slägtet Sambucus L. En buske
deraf (S. nigra L.) kallas nu vanligen
Fläder; men benämningen Hyll bibe-
bälles för slägtets andra, med örtstam
försedda art (S. Ebulus l.), bvilken kal-
las Sommarliyll. Jfr Ättiksbär.
f Hylslaf, bos Liljeblad namn på
slägtet Sphcerophoron Pers. Utgår all-
deles. Jfr Kraslaf.
HylSTäxter, Tvåbjertbladsväxter
med fem ståndare på den sambladiga
kronan och med tvenne enskaliga, långs
efter uppspringande fröbylsor: Ascle-
piadece R. Br.
Hålkblomstrige, se Blomhålks-
växter.
•h Hållbär, ett alldeles obestämdt
^ namn, som tillägges vilda, icke ätliga
bär, i Småland Besksötans, i Roslagen
dem på Pa7'is quadrifoUa L., o. s. v. —
Trollbär, Ormbär, Villbär kunna an-
ses som synonymer.
^ Hållsknoppar, m. pl. = Knyl-
bräcka. y>Saxifraga granulata kallades
Hållsknoppar, rötterna torkades, pulve-
riserades ocli intogos af bönderna i pleu-
risie». Linnés Öl. resa 61.
Hållsrot, f. 1) Örtslägtet Aristo-
lochia L., tvåbjertbladsväxt med egen-
•^ domligt bildade, strutlika blommor ocb
vidt krypande rötter, bvarigenom den
inhemska {A. Clematitis L.) blir ett be-
svärligt ogräs. — 2) I Halland namn
på Alant.
f Hålrot, se Hålört.
f Hålsgräs, hos Linné^Halsgräs.
f Hålört, f., Corydalis cava (l.).
Se Nunneört. Namnet förekommer hos
äldre författare, men är nu obrukligt.
Hårdved, m. Detta namn tillkom-
mer rättast buskväxten Röda Kornel-
len, men kan ej antagas som slägt-
namn för Korneli, emedan den andra
inhemska arten af detta slägte är en
ört (se Hönsbär). I folkspråket föres
namnet kanske oftast till Try. Jfr Lin-
nés Sk. resa 265.
Hårkullor, f. pl., Öland = Stor
Knoppört: Centaurea Scabiosa L.
Hårlaf, se Laf.
Hårnacker, m. pl., Ölands Visil.
Håruate, m., en med Nate när-
beslägtad växt, med hårlika blad och
skaftade frukter: Ruppia L. Alla arter
af Hårnate växa i hafvet.
Hårserf, m., lik den näst föregå-
ende, men har han- och honblommor
skilda och blott en ståndare: Zonni-
chellia L. Hårserfven är en liten, i vat-
ten nedsänkt växt.
Hårtandsinossa, Hårtofs, i Da-
lins ordbok efter Liljeblad upptagna
namn, förtjena icke ens omnämnas.
Hårväxter, m. pl., Vesterg. =
Hästfibla.
f Hårört, f., hos Liljeblad olämp-
ligt namn på Hornserf.
Hägg, f., ett med Körs närbesläg-
tadt Stenfruktträd, med vackra hvita
blomklasar och små svarta bär: Cera-
sus Padus Dec. Häggens bär hafva en
mycket sammandragande smak.
Häggen, som i skogen
Var först med blommor klädd och sist
med frukter mogen.
OXENSTJERXA 2: 152.
Hällebräken, n., en liten finluden
Bräkenväxt, växande i bergspringor:
Woodsia ilvensis R. Br.
Hälleknopp, m. {Hällegräs obruk-
ligt) = Hvit-fetknopp. Ehuru blott
ett provinsnamn (i Småland, Dalsland),
torde detta synonym böra upptagas.
Hängeväxter {Amentacece L.) äro
träd eller buskar med blommorna i
bangen, t. ex. Ask, Björk, Ek, Hassel,
Vide.
f Hära, f.. Dalarne = Stagg.
Hässlebrodd, m., ett välluktande
gräs, med yfvig vippa och enblommiga
småax: Milium effusum L.
Hässlekål, m., en art af slägtet
Blåklocka (Hässleklocka), som är en
46
HASTBLAD — HORSILKE
af de förnämsta inhemska växter att
använda till grönkål,
f Hästblad = Hästhofsört.
Hästböna^ se Böna.
Hästflbla, f,, en i Göta rike allmän
Blomhålksväxt, liknande Fiblorna, men
har pipiga diskblommor: Arnica L.
Benämningen brukas i Småland och
tlerstädes. Hästblomster (Dalsland),
Horsafibla (Småland, äfven Skåne, se
Linnés Sk. resa 359) äro variationer
af namnet.
f Häst^rÖniug, m., Jemtland=^
Skogsfräken.
Hästhofsört, f., en gulblommig
Blomhålksväxt, som tidigast om våren
blommar på enkel, fjällig stängel före
bladens utslående: Tussilago Farfa-
ra L.
Hästkastanie, m., ett resligt, lum-
migt träd med sjulingrade blad och
stora blomruskor, sju ståndare: yEscu-
lus Hipp ocastanum L. Hästkastanierna
äro införda från Högasien och nu hos
oss allmänt planterade.
Der högstammig ocli stolt kastanien
paras med lindar.
DAHLGREN 1: 141.
Hästljung, se Ljung.
Hästmynta, se Mynta.
T Hästskoblad, n., af Wahlenberg
tillagdtiV>/??ipÄ(eace(e såsom slägtnamn.
f Hästsvans, m. (äfven Häst-
rumpa), ett i formelt hänseende
obrukbart namn, och i hög grad för-
villande, såsom tillagdt de mest olik-
artade växter. I skriftspråket tillägges
det vanligen Hippuris l., hvaraf det är
en öfversättning, men i folkspråket
Fräken eller Equisetum l., hvilket se-
nare ord har samma betydelse, äfven-
som flere andra växter, t, ex. Kropp.
Hästsyra, se Syra.
T Hättebär, n., Vesterg. = Back-
smultron.
rHöfrö, n., Jemtl. —Liten Ormrot.
Hökblomster, n., rättare Hök-
flbla, f., ett artriict slägte, tillhörande
Fibleväxterna, med oregelbundet öfver
hvarandra liggande hålkfjäll och i spet-
sen tvärt afhuggna frukter med frukt-
fjun: Hieracium L.
f Hömjölke, m., Dalarne=Kropp.
Hönsarv, m., örtslägtet Cerastium
h., tillhörande Narfväxterna, utmärkt
af hornlika, i spetsen tiotandade frö-
hus. Kallas i Småland Hönstarmar,
och märkvärdigtvis finnes detta namn
{Huhnerdarm) anfördt redan i abbedis-
san Hildegards Physica (före år 1180).
Hönsbane, m., en Skånsk (Dansk
och Engelsk) benämning på Bolm-
örten. Orätt uppgifves Hönsabale i
Linnés Sk. resa, s. 115.
Hönsbet, f.. Hönsgräs, n., ört-
slägtet Sagina L., tillhörande Narfväx-
terna, hvars samtliga arter äro mycket
små, skilda från Spergel genom sak-
naden af stipler. Namnet förekommer
redan hos Franckenius.
Hönsbär, äfven Hönson, n., en
art af slägtet Kornell, med små svart-
purpurfärgade blommor inom ett fyr-
bladigt hvitt svepe: Cornus suecica L.
Hönsbären äro orrens läckerhet; deraf
namnet.
Anm. Dalin bildar vanligen till hvarje
bärnamn ett särskildt namn på plantan,
men till Hönson särdeles olyckligt Höns-
bärsbuske, ehurii växten har örtstam.
Hönsliirs, se Hirs.
f Hönsruta, f., enligt Dalins ord-
bok Veronica triphyllos L., är ett både
opassande och i folkspråket okändt
namn på en sällsynt och mycket liten
växt.
f Hönstarmar, m. pl., se Hönsarv.
Hör, m., inhemska namnet på Lin,
allmänt brukligt bland allmogen i Göta
rike.
Hörkäring, f., Vesterg. = Lin-
dodra.
f Hörsilke, n. = Linsnarrefva.
HÖSKALLRA — IMJOLKE
47
Höskallra^ f., örtslägtet Rhinan-
thus L., tillliörande Skeplingsväxterna,
med platta, kretsrunda frukter (deraf
Penninggräs) ocli vid mognaden skall-
rande frön (deraf äfven Skallergräs).
R. Crista galli L.
Höst-adouis^ se Adonis.
HÖstfibla^ f., örtslägtet Leontodon
L., tillliörande Fibleväxterna, med blad-
lös stängel och. skaftadt fruktfjun. L.
autumnalis och hispidus L.
Höstklocka, f. = Klock-stålört.
f Höter eller (Gotl.) Hauter, m.
pl. (?) = Knapptång.
f Iber, f., ett af Liljeblad bildadt
namn på örtslägtet Jberis l. bland
Krasseväxterna; den art, till hvilken
namnet af honom hänfördes (/. nudi-
caulis L.) tillhör dock numera icke
detta slägte, hvaraf ingen art är in-
hemsk, men väl några odlas som pryd-
nadsväxter. Dessa, likasom andra ut-
ländska odlade växter, behålla bäst sina
Latinska namn ostympade.
f Ibisrot, f., ett alldeles okändt
namn på Althéroten.
Id, Idgran, f. (jfr Isl. ibja-grcenn,
ständigt grön), ett ständigt grönskande
barrträd, hvars småkottar öfvergå till
mjuka bär: Tax%is haccata L. Idgra-
nens trä är segt och lemnar det vack-
raste slöjdvirke. Bären äro giftiga.
Itureern af iden bereder sin båge.
ADLEHBETH 85.
Ideträn af kölden och nordan förnöjas.
Dens. 75.
Igelknopp, m., ett slägte bland
^ Etthjertbladsväxterna,med stora jemn-
breda blad och till ett rundt, stickande
hufvud förenade frukter: Sparganium
L. Se Träggan och Flotagräs.
Iglegräs, n., Vesterg. = iVor^Äe-
cium ossifragum, enligt Linné. Om
»/• denna växt går den sagan, att efter dess
förtärande benen brista hos boskapen.
Hvilken växt dermed menas, är ovisst.
Se Ilagräs.
f Ignatii-lbÖna, f., frukten af Ig-
natia amnva L. Kan svårligen anses *^
tillhöra Svenska språket.
IgTÖU, se Ivgrön. *^
Ikorr-, se Ekorr- i^
f Iktebär {atikt, gikt), n. = Troll-
drufva.
IktegräSj n. (Giktört) = Gul Ängs-
ruta, men i Dalsland är namnet tillagdt l^
Ältgräset.
Ilagräs, n., en kärrväxt, som enligt
Småländska allmogens tro förorsakar
små »ilare» (maskar) i lefvern eller i *^
hjernan hos får; men ingen vet, hvij-
ken växt dermed egentligen menas. Ar
nog samma namn som Iglegräs.
f Ilek, f., ett olyckligen bildadt
namn af Ilex; denna växt är ingen Ek, *— '
utan en vida skild buske = Krist-torn.
Se Jernek.
Illermjölke, se Imjölke. ^_^
f Illnaträd = Elnaträd. ^
f Ilrot, f. = Qvickrot.
Imjölke (Nerike), lUernijölke
(Hels.), m. = Kropp. Dessa namn,
jemte Almocke, Aldermjölk, Allon- ^
märke, äro troligen olika uttal, med
flere medelformer,' af samma stamord.
Jfr Mjölke.
48
INDALSRIS — JERNEK
^ t Indalsris, n., Liljeblad = Klåd-
ris. g
IndigO, m., ett blått färgämne, som
^ erhålles af flera arter utaf slägtet In-
digofera L,, tillhörande Artväxterna.
Ing'efära, f., en mycket hettande
, krydda, som fås af roten till Zingiber
officinale Rosc, tillhörande Kryddlil-
jornas familj {Scitaminete l.). — Finsk
Ingefära kallas den skarpa, hettande
roten af en Svensk Umbellat: Peuce-
clanum palustre Moencii (Mossrot). —
Dansk Ingefära, se Munkmössa.
Insektpulver, n., frön af en med
Krageblomman närbeslägtad ört: Py-
rethrum roseum Bieb.
f Ipecacuanha, f., ett mycket
verksamt kräkmedel, som erhålles af
flere Sydamerikanska växter, såsom
Cephaélis Ipecacuanha Rich., Jonidium
Vent., Richardsonia Kdnth. Kallas Kräk-
rot.
Islandslaf, se Laf.
Isop, m., en i södra Europa in-
hemsk, i Sverige odlad kryddväxt af
Sugeväxternas familj : Hijssojnis offi-
cinalis L. Har brukats till heliga för-
rättningar. — Skära mig med isop, att
jag må ren varda. Psalm. 51: 9.
Stänkte signadt vatten ur
Isopsqvast på nybyggd mur.
TEGXÉR 1 : 225.
Anm. Den isop, som namnes 1 Kon-
ungaboken 4: 33, måste vara felaktig öf-
versättning och en helt annan växt, tro-
ligen Mossa eller Laf.
Isörtj f., ett synnerligast på Cap
ytterst artrikt örtslägte, med köttiga,
saftfulla blad och sköna, mångbladiga
blommor: Mesembryanthemum L. Ar-
terna förekomma hos oss endast i oran-
gerier; men den art, som gifvit anled-
ning till namnet, växer i Medelhafs-
trakten och är betäckt med vårtor,
hvilka se ut som islika kristaller: M.
cry stallinum L.
iTgrÖn, Igrön (Franckenius), f.
= Sinngrön.
t Jakaranda, f., ett hårdt Brasi-
lianskt trä, som erhålles af flera arter
utaf slägtet Jacaranda Juss. (förr Big-
nonia L.). Användes till finare snickeri-
arbeten.
i Jalappa, f., ett bekant laxer-
medel, som fås af roten till Ipomoea
Purga Hayne.
^ i Jalbär, n., Hels. = Hjortron.
^^ fJamaika-peppar= Kryddpep-
par.
JaniS; vanligen Yams, m., namn
i, på rötterna af några med Liljorna be-
slägtade växter från Söderhafvets öar
{Dioscorea alata och sativa L. m. fl.),
hvilka rötter i de varma länderna odlas
som näringsmedel.
fJansmesselt)lomster,n.,Retzius ^
= Ängsnäfva. J-ff Midsommarsblom-
ster.
Jasmin, m., ett artrikt slägte i sö-
dra Europa och Orienten, af hvilket en*
art, den Välluktande Jasminen {Jasmi-
num odoratissim.um L.), hos oss i syn-
nerhet odlas. Må ej förvexlas med
Schersmin.
Jeinna, f., en art af Lummerslägtet,
med platta grenar och vidvuxna blad ^
af två slag: Lycopodium complanntum
L. Jemna är mycket anyänd till gul
färg.
Jernek, f., en i södra Europa vä-,^
xande art af Ekslägtet: Quei-cus llex l.
JEENROT — JORDHUMLE
49
Jag förmodar, att denna afses med den
af Dalin upptagna Ilek, som i alla fall
är ett ohjelpligt namn.
Jernrotj f., benämning på växter
med mycket hårda och sega rötter, så-
som Stora Knoppörten, Oxtungörten
(båda uppgifna från Gotland) m. fl. Jfr
Bast.
Jernört^ f., de mångåriga arterna
af slägtet Knoppört, i synnerhet Cen-
^ taurea Jacea L. Föv denna är namnet
Jernört så allmänt kändt, att det borde
i riksspråket antagas som slägtnamn.
Dock kallas i Skåne äfven Pedicularis
L. för Jernört. Se Linnés Sk, resa 277.
Blå Jernört = Vägvårda, Jfr Lin-
^ nés Sk. resa 400.
I skriftspråket och i våra ordböcker
hänföres namnet Jernört till Verbena l.
Men för denna är benämningen föga
lämplig, och jag skulle förkasta den,
om den icke vore nära enhälligt an-
tagen. — Ännu orimligare föres nam-
net i Dalarne till Capsella L. ; men här,
som i flera andra fall, förmodar jag ett
misstag af upptecknaren.
^ Jettebröd, se Jettelaf.
^ Jettegröe = Kasevia.
«^ Jettelaf, se Laf.
^^ Jetteticka, se Ticka.
f Jogere, m., Dalsland = Kråk-
vicka.
f Johannésblomster, n., Gotland
= Letkullor. Namnet föres äfven till
Johannesknopp.
Johannesbröd, n., ett i medicin
användt växtämne, som erhålles af
mergen i ärtbaljorna på Ceratonia 8i-
liqua L., en i Medelhafsländerna växan-
de buske med parbladigt sammansatta,
ständigt grönskande blad och små, klas-
vis sittande blommor.
Johannesknopp, Johannesört,
numera det allmännast brukliga nam-
net på slägtet Hypericum L., med fem-
Fries, Svenska växtnamnen.
bladig, gul blomkrona och talrika, i
fem knippen sammanväxta ståndare.
Af dess arter äro två allmännare kända :
Fyrkantig Johannesknopp, med
fyrkantig stjelk: H. quadrangulum L.
Äkta Johannesknopp, med två-
eggad stjelk: B. perforatum L.
f Johanneslök, m. == Chalotten- ^
lök. — Namnet utgår, såsom alldeles
onödigt.
t Johannesnycklar, Gotland =
Nyckelblomster, ^
Johannesört, se Johannesknopp. <
Jolster, f., ett öfver hela landet
växande träd eller buske af Pilslägtet,
med glänsande löf och vårtlika knop-
par på bladskaften: Salix penf andra
L. Namnet vexlar i uttal inom hvarje
landskap : Halster, Hilster, Hjelster, ^
lister (Isl. ilstri, neutr.), Jolster, Ju-
ster o. s. v. Alla dessa former före-
komma, enligt Walpers, äfven i Tyskan.
Jonqvill, f., en art af Narciss, med
flerblommig stängel och hvita blom-
mor: Narcissus Jonquilla L,
Jonqvillen lyfts på smala stjelkars rot.
OXENSTJERNA 2: 29.
Jord-artskock, se Artskock.
Jordbär (äfven Jolebär), n., det
allmänt brukliga namnet på Fragaria
vesca L. i Göta rike, liksom i Danskan ^
(i Tyskan Erdheere); den i Svea ri-
ke mest förekommande benämningen
Smultron är i skriftspråket antagen.
Jordgalla, f., föres af våra äldre ^
botanister (Franckenius, Tillandz, Bro-
melius) till Äng-stålörten, men af Lil-
jeblad (och efter honom i Dalins ord-
bok) till den utländska Gratiola offi-
cinalis L.
f Jordgaltar, m. pl. = Brudbröd. ^
Se Linnés Sk. resa 240, 270.
Jordgubbar, m. pl., se Smultron. «/■
Jordhumle, m., ett mångtydigt
namn, som rätteligen tillkommer Hum- ^
lesugan, så väl för hennes egenskaper,
4
50
JORDKNOPLE — JUDASORON
hvilka närma sig Humlens, som enligt
våra äldste botaniske författare. Men
i folkspråket föres det till Brunörten
(Dalsland), Röllikan (Dalarne), Gull-
klöfvern (Småland) och Johannes-
knoppen (Skåne, enligt Linnés Sk.
resa 319).
JordknÖple^ n., en liten lågväxt
/ ört, hvars frukt liknar Lin, med hvil-
ket slägte den af Linné förenades : Ra-
diola millegrana Sm.
Jordkrona, f. Af Linneas talrika
* namn i folkspråket är detta det enda
som kunde förtjena upptagas i riks-
språket; hennes systematiska namn
blefve då Linnés Jordkrona.
Jordkrypa, J., Vesterg., ett pas-
w^ sande namn pä Äkta Ärenpris.
f Jordlefver (hvit, röd o. s. v.)
= Klöfverslägtet. Namnet uppgifves
^ från Vestergötland; möjligen rigtigare
Jordrefvor.
Jordlunga, f., ett slägte bland
A Lefvermossorna, med mycket breda
blad och skaftade, sköldlika, i kanten
stråliga frukter: Marchantia L.
f Jordmandel j m., en i södra Eu-
ropa odlad art af slägtet Cyjjerus L.,
med ätliga rotknölar: C. esculentus L.
Emedan den hvarken odlas hos oss
eller kommer hit som handelsartikel,
tvekar jag, om namnet bör upptagas.
f Jordmossa {Phascum L.) utgår
^ alldeles.
f Jordnaile, m., benämnes enligt
Wahlenberg slägtet Chrysosplenium L.
Namnet är obrukligt och tillkommer,
'^^'^ enligt äldre författare, mera lämpligt
Hydrocotyle L., men lämpligast, om
man vill gifva Svenska namn åt ut-
ländska växter, slägtet Umbilicus Deo.
Jordnöt, f., en art af slägtet Kum-
^ mil, med knöliga, ätliga rötter: Carum
Bulbocastanum Kooh. (I Dalins ord-
bok förvexlas detta namn med Jord-
mandel.)
Jordpäron ^ Potates. •?
Jordrefva, f., en ört af Sugeväx-
ternas familj, med refviga, krypande ^
stjelkar, njurlika blad och små blåa
blommor: Glechoma hederacea L. Jord-
refvan användes till bröst-the.
Jordrök (äfven Åkerrök), m.,ört-
slägtet Fumaria L., tillhörande Kron-
sporreväxterna, med mångdelade blad, ^
axlik blomklase, små enfröiga frukter.
Namnet, bildadt efter Latinet, är all-
mänt antaget i skriftspråket, men till-
hör ej folkspråket. Ii^hemska benäm-
ningar äro Gallgräs, Akersilke.
Jordstjerna, f., ett utmärkt slägte
bland Röksvamparne, hvars yttre hylle
uppspringer i stjernlikt utbredda fli-
kar: Geaster Mich.
Jordstråla, f., ett slägte bland
Lefvermossorna, med strål-likt utbred-
da bladflikar: Riccia L.
Jord svamp, m. Så kallas svampar
som växa på bara jorden, i motsats till
Trädsvampar, Bladsvampar. De som
växa under jorden benämnas Under-
jordsvampar. Att särskildt föra nam-
net Jordsvamp till Tuber Mioh. är så
mycket mera olämpligt som denna eger
ett allmänt kändt namn: Tryffel.
Jordtistel, se Tistel. \f
Jordvide, se Vide. \/
Jordäpple, n. l) En af delning af
Buksvamparne, lik Röksvampar, men
den inre massan upplöses icke till ett v
fint pulver: Hymenogastres Vitt. 2) I
Småland benämning på Jord-artskock,
i Vermland på Potates.
f JudasÖron, n. pl., benämndes for-
dom pä apoteken en geléartad svamp:
Hirneola Auriculn Judce Berk. Växer
på Hyll i mellersta och södra Europa,
men är ej funnen i Sverige, ehuru upp-
tagen i Linnés Fl. Svec. {Tremella Au-
ricula L.)
JUDEKIRS — JUNGFRUOGON
51
Jndekirs^ m., frukten af Physalis
Ålkekengi L. Denna tillliör Bolmväx-
terna, men frukterna äro ätliga.
f Jnglou, n., Roslagen = Nypon.
f Jungermansinossa (I^iljeblad)
utgår alldeles.
Jmigfril ingår i en stor mängd
växtnamn, af hvilka de flesta afse Jung-
fru Maria, ehuru ordet Jungfru stun-
dom vid uttalet bortfaller. Ibland ute-
lemnas Märke, och endast Jungfru be-
gagnas. Jag bar ansett lämpligast att
här i en följd sammanföra alla dessa
namn och derefter uppgifva dem, i
hvilka Jungfru ej kan med säkerhet
hänföras till Jungfru Maria. Den stun-
dom brukliga benämningen Vår fru
afser Jungfru Maria.
Jungfru Mariae barnmössa (Ve-
sterbotten), ett utmärkt vackert Moss-
slägte, med ett uppblåst bihang under
frökapseln: Splachnum luteum och ru-
brum L.
J.M. blomma, Gotl.=Majlivifva.
J. M. brudgraUjVesterb. = Brud-
sporre.
J. M. bröst, Österg. = Fläckigt
Nyckelblomster.
J. M. bär, äfven MaridB bär = i)
Vestmanl. Stenhallon; 2) Helsingl.
Vikon.
J. M. förkläde, Smål.= Fläckigt
Nyckelblomster.
J. M. gräs, Wahlenberg = My sko-
gräs.
J. M. hampa, hör, lin, tonad,
Smal. m. fl. st. ^ Jungfrulin.
J. M. hand, allmänt = Fläckigt
Nyckelblomster.
J. M. hjerta, Dalsl. = Hvit Visil.
J, M. kam = Alchemilla Aphanes,
se Jnngfrukam.
J. M. kåpa, Medelpad m. fl. st. =
Daggskål.
J. M. nyckelband, Bohuslän =
Oztungört.
J. M. nycklar, Vesterg. = Gul-
hvifva.
J. M. ris, Verml. = GuUris.
J. M. rock, ]
Nyckelblomster.
J. M. sileshår, allmänt = Siles-
hår.
J. M. sko = Gucku8ko. {Calceolus
Marice.)
J. M. sänghalm, allmänt = Gul-
måra. — I Elfdalen (Dalarne), enligt
uppgift ^ Sileshår, men troligen ett
misstag.
J. M. särk, Gotl. = Åkervinda.
J. M. tistel == Sempertin.
J. M. tårar = Sileshår.
J. M. ögon = Ögonblomma.
Jungfrukam, m. l) ^ Nålkörf-
vel. Namnet är en öfversättning af
Lat. Pecten Veneris och afser ej Jung-
fru Maria. 2) En art af slägtet Dagg-
skål: Alchemilla Aphanes Leers.
Jungfrulin, n., örtslägtet Poly-
gala L., hvars blad likna Linets, men
blommorna närma sig Ärtväxternas.
Jungfrulinets blommor skifta i hvitt,
blått, fiolett och rödt.
Jungfrun i det gröna kan lämp-
ligare kallas Jungfrukorg: Nigella da-
mascena L.
i Jungfruris, n., Verml. = GuU-
ris. Se Jungfru Mariae ris.
f Jungfrutyål, m. = Brännande
Pilört.
Jungfruögon, n. pl., se The-
ärenpris.
52
KABBAR — KALMUS
K.
♦^ Kabbar, m. pl., Nerike = Kafvel-
dun.
Kabbelök, Eabbelek, m., Kalf-
"^ leka^ f., eu på kärrängar allmän ört,
blommande tidigt om våren med gull-
gula blommor: Caltha jjnlustris L.
A7im. Det i Småland förekommande
uttalet Krabbelök sjnes vara namnets ur-
sprungliga form. I Halland föres örten
till slägtet Lack, Lacka (derstädes ut-
taladt Laga), d. v. s. Sippa. I Dalarne,
hvarifrån man har så många vexlande
namn och stridiga^ uppgifter, benämnes
den Necktuppor, Påsktuppor m. fl.
f Kabelrotting, m., en för sin
utomordentliga höjd utmärkt art af
Rottingslägtet, i Ostindien: Calamus
Rudentum Lour.
. Kaffeträd, m., ett ständigt grön-
'^ skande mindre träd i Abyssinien, der-
ifrån infördt till Arabien och nu all-
mänt odladt i de varma klimaten: Cof-
fea arahica L.
1/ Kafferkorn, u., se Durrha.
Kaffeyicka, f., benämning på ärt-
växter från södra Europa, odlade som
kafte-surrogat, t. ex. frön af Astragalus
bmticus L. och en art Lupin.
f Kaffskägg, n., enligt Linné en
Småländsk benämning på Stagg. Jag
har dock hört «ndast namnet Ealf-
skägg.
. Kaflegräs, n,, grässlägtet Ålope-
9 curus L., med axlikt sammandragen
vippa. I sammansättningar bortfaller
ordet gräs.
Eärrkafie, m., med knäböjdt, ned-
liggande strå: A. geniculatus L.
Ängkafle, med högt, rakt strå: A.
pratensis L. Ypperlig foderväxt.
Kafveldun, n., högväxta, till Half-
/ gräsen sig närmande vattenväxter, med
V stora blad, blommor i tvenne kolfvar,
den öfre med hanblommor, den nedre
med honblommor och rikligt fröfjun :
Typha L. Man har deraf en bredbladig
och en smalbladig art.
Kafvelhirs, se Hirs.
Kakao, m., bönorna af Kakaoträ-
det {Theobro77ia Cacao L.) från Mexico.
Användas till choklad, kakaosmör m. m.
Kalatänder (d. v. s. gubbtänder),
Smal. = Flugsporreblomma.
Kalebass, m., en Amerikansk art
af slägtet Pumpa, hvilken urhålkad
begagnas till flaskor: Cucurbita Lage-
naria L.
t Kalebassträd, en nästan okänd
benämning på ett kolossalt Afrikanskt
träd, som bäst bibehåller sitt veten-
skapliga namn Adansonia digitata L.
eller ock infödingarnes Baobab. Se
Äpebrödsträd.
f Kalfbär, Österbotten = Måbär.
f Kalf hjortron, Upland = Blå-
hallou.
Kalfhiifvud, n. = Skalleblomina,
Kalfleka, se Kabbelök.
Kalfnos, f., Skåne = Skalle-
blomma.
t Kalfrefvor, f. pl. = Matt- och
Reflummer.
f Kalfrumpa, f., Upland, odugligt
namn på Kropp.
Kalklaf, se Laf.
Kalkonsnabel, m., se Amarant.
Kallgräs, ett mycket allmänt
namn, men tillagdt fyra olika växter
af slägtena Pedicularis L., Comarum
L., Spircen L. och Scheuchzeria h., dock
lämpligast bibehållet för den sistnänwi-
da, en i kärr växande ört af Svaltings-
familjen, med trinda blad och treknöli-
ga frukter: S. palustris L. Jfr Frier.
KalmuS, m., en svärdlik vatten-
växt med blomkolf på sidan af den
bladlika stjelken: Acorus Calamus l.
KAMBRAKEN — KARBORRE
53
Den underjordiska stammen af Kalmus
(i vårdslöst uttal Kalmarerot) är myc-
ket aromatisk, hettande, använd i me-
dicin.
Kambräken^ n., ett slägte bland
^/ Bräkenväxterna, hvars fruktbärande
blad äro inskurna i smala, kamlika fli-
kar: Blechnum boreale Sw. (Det i Da-
lins ordbok upptagna Eamblad hör hit,
men bör utgå, såsom obestämdt.)
f Kamelblom^ Wahlenberg =
Blomvass. Obrukligt namn.
Kamfertj m., en fast, eterisk olja,
som erhålles af ett träd tillhörande
Lagerfamiljen: Camphora officinarum
Nees.
f KamgräSj obestämdt namn på
Kamäxing och Tofsäxing, som bör
alldeles utgå.
Kamillblomster^ n., Kamill-
blomma, f., en allmänt antagen, efter
if Lat. Chamomilla bildad benämning på
Matricaria Chamomilla L. (Men den
äkta. Romerska Kamomillen, Anthe-
mis nohilis L., är en helt annan växt,
som i »Svensk Botanik» alldeles orig-
tigt förenas med den här ifrågavaran-
de.) Namnet har i allmogespråket blif-
vit mycket förvridet, såsom Kalablom-
ster, Kommenteblomster o. s. v.
Kammar^ m. pl., rättare £am-
^/ näfya^ ett från Näfva nyligen skildt
slägte, med mycket findelade blad: E-
rodium cicutarium Heeit.
Kampegräs (egentligen Kämpe-
gräs), n., lätt urskildt genom sin axlika
blomning och sina gaffellikt uddiga
småax : Phleum L. — Om namnets an-
ledning se Bot. utfl. 3: 234. — Ordet
gräs bortfaller i sammansättningar.
Flenkampe, m., en mindre art, vä-
xande på torra backar: P. phalaroi-
des KoEL.
Ängskampe, ett af de allmännast
odlade fodergräs, ofta under det främ-
mande namnet Timotej : F. praten-
se L.
Kämpe SChträd, ett Brasilianskt
trädslag, hvars ved lemnar blå bresilja.
Se Bresilja.
f Kamtåtel^ m. Detta endast i
systematiskt intresse bildade namn ut- t-
går alldeles, emedan Koeleria Pees. (se
Tofsäxing) icke kan förenas med Tåtel-
slägtet.
Kamäxing'^ m., ett utmärkt gräs,
lätt skildt genom sina kamlika skärmar V-
under småaxen: Cynosurus cristatus L.
Kanadabalsam, m., hartset af
Kanadagranen {Pinus canadensis l.),
ett Nordamerikanskt barrträd.
Kanariegräs, n., ett odladt gräs-
slag från Kanarie-öarna, hvars frön
lemna bästa föda åt kanarie- och andra
sångfoglar: Phalaris canariensis L.
Kanel, m., den aromatiska barken
af Kanelträdet, från Ostindien: Cin-
namomum ceylanicum Nkes.
Kanelros, se Törnros.
Kantarell, m., en ätlig och väl-
smakande, gullgul svamp : Cantharel- \
lus cibarius Fe. »Chantarellen, en svamp
som ätes, . . . var dermed skild ifrån alla
af sin slägt, att dess lameller (skifvor)
grenade sig». Linnés Vestg. resa 215. —
Ordet är Arabiskt: kantar, som bety-
der svamp i allmänhet.
T Kantklocka, f., en sällan bruk- '^
lig benämning på Nässleklockan.
f Kantknopp = Kantfetknopp : *-
Sedum sexangulare L.
f Kantärt, f., en förändring af All-
männa Ärten, med något kantiga frön. **
Tillhör trädgårdsspråket.
Kapris, m., blomknopparne på den
i södra Europa växande Kaprisbusken:
Capparis spinosa L.
f Kar bas, m., ett obestämdt och
obrukbart namn, af Wahlenberg fördt
till Rockentraf, af Retzius till Stink-
stallörten, vanligast till unga Björkar.
Karborre, rättare Kardborre,
m., ett allmänt bekant örtslägte, till-
54
KARDEMUMMA — KATTOST
hörande Tistelväxterua {Lappa Toursj.),
hvars hålkfjäll sluta i eu hake, med
hvilken de hänga fast vid kläderna.
Kardemumma^ f., frön af åtskil-
liga kryddväxter från Ostindien, före-
trädesvis arter af slägtena Amomum L.
och Cardamomum Salisb.
Kardtistel^ m., ett örtslägte till-
hörande Väddväxterna, med taggiga
stjelkar och hålkfjäll: Dipsacus \.. Kal-
las äfveu Eardskära.
Fabriks-kardtisteln, D. fuUonum
L., med i spetsen haklikt höjda hålk-
fjäll, odlas för ullberedning i fabriker.
f Karlintistel^ m., af Carlina L.
= Stjerntistel. Namnet, alldeles onö-
digt, är inkommet från Tyskan, hvari
det tillägges en hos oss ej växande art.
Earsöta, Karört, rigtigast Kas-
SÖta, f.. ett i Upland och Österg. van-
ligt namn på Mjödörten.
Kary, Kärve, m., det äldsta in-
hemska, ännu i Norrland, Norge m. fl.
st. brukligaste namnet på Kummil:
Carum Carvi L.
Kase, m. 1) Ett gammalt, nu nä-
stan förloradt namn på Vass, men
qvarlefvande i Kers och här nedan an-
förda sammansättningar. — Yid Persnäs
pu Öland »letades (färgades) ullet med
Kasa eller veppan af rör (vass)». Linnés
Öl. resa 115. — 2) Grässlägtet Fluminia
Fb., hvilket till utseende och växtsätt
liknar Vass, men har mångblommiga
småax med treuddiga agnskal : F. arun-
dinaceu Yr..
Kasedun, u. = Kafveldun.
Kasevia, Kaseyija, f., ett af våra
största gräs, mycket likt Kase, men
foderskalen äro kortare än småaxen:
Glyceria aquatica Wahlb.
Kasia, f., ett träd af Lagerfamiljen,
bekant för sin vällukt; kallas oftast
Kasielager: Persea Cassia Spb.
Kasias blomma och fler Ijuf vällukt
spridande örter.
ADLERBETH 15.
Kassiaträd, n., ett trädslägte i
Egypten och Ostindien, tillhörande
Artväxterua, hvaraf flera arter äro ut-
märkta för sina laxerande egenskaper:
Cassia L. Se Sennetsblad.
Kassöta, se Karsöta. ^
Kastanie, m., frukten af det i sö-
dra Europa och Orienten växande Äkta ^
Kastanieträdet (skildt från Hästka-
stanien), närmast förvandt med Bok:
Castanea vesca g.ebtn.
Kastanjernas träd af bördighet yfvas ;
Marken i kronornas skygd är höljd af
ymniga frukter.
ADLEUBETH 36.
Kastlöser, f. pl., efter socknen ^^
Kastlösa på Öland = Vår-adonis.
f Kattballar, m. pl. = Fårkum- ^^
mer.
Kattfotsört, f., ett allmänt bekant
örtslägte, tillhörande Boväxterna, utan »^
strålblommor: Antennaina g^rtn. Den
allmännaste arten är A. dioica g^btn.
— I talspråket säges vanligen kattfot,
kattfötter.
Kattklor, f. pl., en i Bohuslän,
Vermlaud och flerstädes bruklig be-
nämning pä Gigelsärt, men obrukbar
som växtnamn. Genom förvexling har
benämningen blifvit öfverförd äfven
till Anthyllis L., som dock allmänne-
ligen och af alla bättre botaniske för-
fattare kallas Ääfklor.
Kattleka, Kattlusta, f., Wahlen-
berg = Kattxnynta.
Kattmynta, f., örtslägtet Nepeta
L., tillhörande Sugeväxterna ; närför-
vandt med Mynta, men kronan läpp-
formig och ståndarne närmade till hvar-
andra. X.Catariah. Har behaglig lukt,
som sökes af katter.
Kattosträxter skiljas från öfriga
genom ståndarsträugarnes samman-
växning till en pelare : Malvacets Joss.
Typen för familjen är slägtet
Kattost, m. {Malva L.), hvars yttre
blomfoder är trebladigt. Namnet är
KATTPATTAR — KLETT
55
mycket gammalt och förekommer re-
dan hos medeltidsförfattare.
Allmän Kattost {M. vulgaris Fe.)
och
Liten Kattost {M. borealis Wallm.)
hafva nedliggande stjelkar, blommor-
na i krans i bladvecken; den förres
kronblad äro större än fodret, rödletta,
den senares af fodrets längd, hvita.
Desmekattost, se Desma.
Rosenkattost {M. Alcea l.), med
större, blekröda blommor i toppen;
skild från Desmekattosten genom
glatta frukter.
Röd Kattost {M. sihestris l.), med
hög, upprätt stjelk, högröda blommor
i bladvecken.
Kors, hvilken stat utaf vaggande stäng-
lar,
Smörblomster, kattost och gräs i parti!
DAHLGREX 1: 397.
f Kattpattar, m. pl., Skåne —
Törel.
f Kattr limpa, f. Benämningen, i
likhet med alla dylika parabler obruk-
bar som växtnaäin, tillägges de mest
skilda växter, såsowSmåborre, Mörkt
Kungsljus, Ax-ärenpris m. ti.
T Kattstöflar, m. pl. = Gulhvifva
och (enligt Linnés Sk. resa 210) äfven
Höskallra.
Kautschn^ m., ett segt, slemmigt
växtämne, som erhålles af flera mjölk-
saftiga träd, företrädesvis af Siphonia
elastica Peks. i Sydamerika.
Eax^ Käxa ingå som stamord i
Hundkäx, Hundkäxa och som art-
namn i Kaxstäkra. Förekommer i
många former i det Engelska folk-
språket.
f Kejpe, Kep (af Lat. Cepa), m.,
Gotl. och Boh. en art Lök. Se Lök.
Kejsarkrona, f., en praktfull lök-
växt af slägtet Kronlilja, med en blad-
tofs i spetsen, från hvilken de klocklika
kronorna nedhänga: Fritillaria impe-
rialis L. — »Kejsarkronor måste väsa
här (Simbris) frodigare än på något an-
nat ställe i riket, ty de voro satte på
hvar enda stol i kyrkan vid gingest-
helgen, så att hela kyrkan var dermed
majad». Linnés Sk. resa 141.
Kers, m., Vesterg. blomvippan af
Kase (Vass).
Kikbär, n., bärlika utväxter på En,
förorsakade af en liten insekt [Tipula J
juniperina), hvilka af allmogen ansetts
som medel mot kikhosta.
f Kik i rammen, Ångerm. =
Konvalje.
Xikärt, f., en i södra Europa odlad
ärtväxt: Cicer arietinum L. Afven den-
na benämnes Kaffevicka (se der).
f Killingblomma, f., Gotl. = ir
Blåsippa. \
£ina, se China.
Kirs, Eirskål, m., ett mycket
gammalt namn på Qvaller. I äldre
Tyskan Giersa, nu Giersck.
f Kivelbast, n., Roslagen = Ti-
bast.
f Klammer-ris, n., en växt, som,
kastad under bordet i gästabudslag,
anses vålla gräl och slagsmål. Sådana
mystiska namn föras på olika orter till
olika växter; det här ifrågavarande
tillägges i Småland Sqvattram, hvil-
ken genom sin starka narkotiska lukt
möjligen kan bidraga till att åstad-
komma omförmälda verkan, men van-
ligen föres det likväl till den milda
Gulmåran.
Klasbär, Roslagen = Stenhallon.
Klason, se Koddon.
Klett, m., n., torde vara Blåklintens
rigtigaste benämning, eller, med art-
namn, Blåklett, såsom den i Öster-
götland och flerstädes kallas. Se Blå-
klint.
Säden förgicks ; karborren och klettet
Bredde sig ut till en skog.
ADLERBETH 58.
Rödklett {Centau7-6a Jacea L.), se
Knoppört.
56
KLILAF — KLOFVER
Klilaf, se Laf.
f KJing-ris, n., Vesterbotten =
Dvergbjörk.
Klint, BÖdkliut, m., en prydlig
röd blomma caf Näglikefamiljen, känd
genom sitt läderartade blomfoder med
långa flikar: Ågrostemma Githago L.
Allmän bland vintersäd. »Skånske slätt-
bonden . . . anser den råg, hvari mycken
klint finnes, för den drygaste i hushållet».
KETZIUS 1: 28.
Elintblära, f., ett med Klinten
närförvandt örtslägte, med uppblåst
blomfoder, enkönade blommor: Me-
landrium Roehl.
Xlippglim^ m., Silene rupestris L.
Klocka, se Blåklocka.
KlOCklilja, f., ett slägte bland
Narcissväxterna, med klocklik, sex-
bladig kalk, likformiga kalkblad : Leu-
cojum L. Se Snöklocka.
Klockljung, se Ljung.
Klockrofva = Rapunzel.
Klock-stålört, se Stålört.
Klofibla, f., ett med Hökfiblan när-
förvandt örtslägte, med upptill afsmal-
nande frukter ocb tillbakaböjda blad-
flikar: Crepis L. Jfr Fälle.
Klofving, se Klöfver.
f Klotblomma, f., ett efter Lati-
net nybildadt namn på Glohularia vul-
garis L., men obehöfligt, då vi förut
ega tvenne inhemska: Berg-skrabba
och Blåboll.
Klotboll, m., svampslägtetSjyAcero-
holus Tode; ett mycket passande namn,
men svampen är oansenlig, hvarföre
jag tvekar om det bör upptagas.
f Klotin^, m. == Furgräs.
f Klotsyamp, utgår alldeles.
Klottån^, Bohuslän, se Tång.
Kloyicka, f., en liten, hos oss säll-
synt ärtväxt, med klolika, ledade ärt-
baljor. Fogelklovicka: Omithopus
perpusillus L.
Kloärt, f., ett örtslägte bland Art-
växterna, länge förenadt med Back-
söta, men skildt genom blomkölens
förlängning till en udd eller liten klo,
hvarföre namnet måste tilläggas Oxy-
tropis Dec.
Klubbfibla, f., en art af slägtet
Arnoseris {A.pusiUa g^etn.), skild från
alla öfriga Fibleväxter genom sina upp-
till klubblikt svalda stänglar.
Klubbgräs, n., Österbotten, ett
synnerligen passande namn på slägtet
Kasedun. Högst olämpligt har man
gifvit benämningen Klubbgräs åt Sand-
borsten.
Klubblaf, se Laf.
t Klyfblad, n., ett af mig fordom
illa bildadt namn på svampslägtet Schi-
zoiihyllum Fb., hvilket bör utgå. Skulle
man anse ett Svenskt namn nödigt,
kunde det lyda Klyftsvamp.
f Klådblomster, se Skabb-blom-
ster.
Klådris (efter Norskan), n., en hos
oss endast vid Indalselfven växande
buske, som liknar Cypressen : Myrica- ^
ria germanica Desv.
f Klåkunta, se Blåeld, Blåkunta.
KlÖfyer, äldre namn Klofvin^,
m. (origtigt Klöfvergräs), en i folk-
språket allmän benämning på växter
med af trenne småblad sammansatta
blad, och sannolikt ursprungligen =
Blacken {Menyanthes l.), ty Trifolii
äldsta namn äro Väpling och Kolla.
Numera är Klöfver en så allmänt an-
tagen benämning för slägtet Trifolium
L., att rättelse vore fruktlös. Klöfver
ingår tillika i många andra växtnamn,
såsom Klöfverärt, Honungsklöfver,
Kråk-klöfver m. fl., hvilka särskildt
upptagas. — I nuvarande skriftspråk
är Klöfver, som sagdt, slägtet Trifoli-
um, ärtväxter med blommor i ett rundt
hufvud och med små, mest enfröiga,
inom fodret slutna fröbaljor. Såsom i
KLOFVEESNARREFVA — KNYTLING
57
ekonomisKt afseende vigtiga, måste de
allmännare arterna anföras :
Alsikey klöfver (bättre efter Tyskan
Svensk Klöfver), med uppstigande
stjelk, rödli-vita blommor: 7; hyhri-
dum L. Ypperlig foderväxt.
Back-klöfver, med upprätt stjelk,
bvita blommor: T. montanum L.
Gullklöfver, Humleklöfver, upp-
rätt, med gullgula blomliufvud: T.
agrarium L.
Harklöfver, upprätt, ettårig, med
bvitulliga blombufvud: T. arvense L.
Hvitklöfver, med krypande stjelk,
hvita blombufvud: T. repens L, Od-
las till bete.
Rödklöfver, med upprätta stjelkar,
röda blommor: T. pratense L. Den
förnämsta bland våra odlade foder-
växter.
Skogsklöfver, med hit ocb dit böj-
da stjelkar, högröda blommor: T. me-
dium (l.). Kallas äfven Bergklöfver.
Vattenklöfver = Blacken.
^/f Klöfver-snarrefva,seSnarrefva.
Klöfverärt, f., ett med Klöfver
^ närförvandt slägte, men med långa,
flerfröiga, fyrkantiga ärtbaljor: Tetra-
gonolohus Soop.
i/ Spergelklöfverärt (7". purp^ireus
Moexch), med röda blommor; odlas
under namn af Spergelärt.
t/" Strandklöfverärt (T. siliquosus
Roth), med gula blommor; växer vild.
Kna^el^ m., enligt Ihre ett namn
på Pors.
Knagglestarr, se Starr.
Knapp-ag^ m., ett med Ag för-
vandt slägte, med alla småaxen i ett
hufvud: Schoenus L.
Knappar, m. pl., benämnas flere
växter med plattade blombufvud, före-
trädesvis Vädd-arter, äfven Monke
och mer oegentligt Knoppört.
f Knappfjäli^ n., ett åt små mi-
kroskopiska svampar gifvet namn, som
ej förtjenar upptagas.
Knappsäf^ f., ett slägte bland Half-
gräsen, med ett enda ax, utan fröull:
Eleocharis R. Br. Alla arter af Knapp-
säfven växa på fuktiga ställen. Se Sälta.
Knapptåg, se Tåg.
Knapptång, se Tång.
Knappyädd, se Vadd.
f Knarfyel, m., ett mig obekant
namn på Exäken.
Knavel, m., örtslägtet Scleranthus
L., små växter med ledade stjelkar,
trinda blad och små, kronbladslösa
blommor. «Knafvel blommade och dess
innerste blomsträngar lutade tillsam-
mans åt sina styftor». Linnés Öl. resa 18.
— Namnet Knawel linnes redan hos de
äldste Tyske botanister. Franckenius,
Tillandz och Eromelius haKnaflegräs.
Knoppgräs = Stor Knoppört.
Knoppört, f., örtslägtet Centaurea
L., tillhörande Tistelväxterna (men våra
inhemska arter äro icke taggiga), med
strutlika strålblommor. De flesta ar-
terna hafva sjelfständiga namn och
upptagas derföre särskildt, såsom Blå-
klett eller Blåklint, Gulskära, Jern-
ört, Storhufvud (Stor Knoppört).
Knutarv, m., en liten med Röd-
arven beslägtad ört, blott afvikande ge-
nom blommornas fyrtal : Centunculus
minimus L. Namnet föres af Wahl en-
berg till Spergel.
Knylbräcka, se Bräcka.
Knylhafre, m., en vild, mångårig,
men som foderväxt odlad art af släg-
tet Hafre, med knölig rot: Avena ela-
tior L.
Knylklocka, se Blåklocka.
Knyl-solöga, se Solöga.
Knylvippärt, se Vippärt.
Knytling, m., en liten, till jorden
nedtryckt ört, med gröna, till små kny-
ten i bladvecken gyttrade blommor:
Herniaria glabra L. Knytlingen fro-
das, fast han dagligen trampas.
58
KNACKEGRAS — KORGPIL
f Knäckegräs^ Skåne = Fräken.
Knäckepil^ se Fil.
Knägräs, n., ett litet, nedliggan-
de, knäböjdt gräs med mångblommiga
småax : Triodia decumbens P. Beacv.
Knägräset växer på magra betesmarker,
liksom förtryckt bland de andra gräsen.
Knärot) f., en ört af Nosseväxter-
nas familj, med knäböjda rötter ocli
hvita, ensidiga, något vridna blomax:
Goodyera repens R. Br. Den mossbe-
lupna marken i de dystra barrskogarne
upplifvas af Knärotens hvita blomax.
T Knöltång, se Tång.
KnÖple^ n., egentligen benämning
på fröhusen hos Lin, men äfven på låg-
växt lin, samt på någonting förkrympt,
hvaraf växtnamnet Jord-knöple (se
detta).
Kobeber, Kubeber, m., en art
peppar af Piper Cubeba L. fil. Föga
brukligt namn.
f Kobär, n., Skåne = Stenhallon.
fKoddon, äfven KlaSOn, n., enligt
Linné benämning i Småland på Sten-
hallon; jag har dock der hört endast
namnet Stenbär.
Kohvete, Korphvete, Puk-
hvetej n., några blan^ de mångfaldiga
namn, som tilläggas Äkerkovall. (Af
misstag hänföras namnen till Ängs-
kovallen.)
Kokelkärnar, m. pl., bären af
Menispermum Cocculus L. (från Mala-
bar) samt flera arter af slägtet Coccu-
lus Dec.
Kokosnöt, f., frukten af Kokos-
palmen {Cocos nucifera L.) på Söder-
hafvets öar.
Kolbrand, se Brand i säd.
Kolfväxter, Etthjertbladsväxter
med han- och honblommor på olika
kolfvar af samma stånd, utan hölster
eller täckfjäll: Typkacere St.Uii.. Hit
höra Igelknopp och Kafveldun.
Kolla, f., ett i Västergötland anta-
get slägtnamn på Klöfver. Hvitkolla,
Gullkolla, Rödkolla motsvara Hvit-,
Gull-, Rödklöfver.
Kolumbo, m.,en medicinsk drogue,
som erhålles af Cocculus palmatus Dkc.
från södra Afrika.
Kolyass, m., Upland = Sjösäf, så
kallad för sin mörka färg, i motsats till
Skärvass. (Må ej skrifvas Kålvass.)
f Komjau, m., Skåne = Kummil.
Konig, Konlng, m., ett uråldrigt,
dyrbart namn på Origanum vulgäre L.,
tillhörande Sugeväxterna, med i en
vippa hopklasade småax, men ingen
jemn qvast såsom hos Dostan. Nam-
net härleder sig knappt från konung,
ehuru det i Småland uttalas Konungs-
gräs. Efter Tyskan har man kallat
växten Dosta, men detta namns här-
ledning visar uppenbart, att det ej kan
föras till Koning. Jfr Dosta.
Konvalje (äfven Liljekonvalje,
Lille Kovalle, efter det Latinska
Lilium convallium), m., en Liljeväxt
med breda rotblad, hvita, klocklika, i
en klase sittande blommor på bar stän-
gel, samt bär: Convallaria majalis L.
Namnet förekommer först hos Brome-
lius (1694); förut kallades växten Rams
och Majlilja. Konvaljens blommor ut-
märka sig genom sin vällukt, dess blad
genom sin glans.
T Kopattar, m. pl., Skåne=Klock-
Ijung.
T Kopiss, m., Vesterg. = Smör-
blomma. Utgår af många skäl.
T Kopplaf, utgår, se Laf.
T Korall-laf, utgår, se Laf.
Korallrot, f., en bladlös ört af
Nosseväxternas familj, med korall-lik
rotstock : Corallorrhiza innata R. Be.
Korgpil, f., en art af Bandpil med
mycket smala skott och blad: Salix
viminalis L.
KORGSTAMP — KOBSBLACKER
59
Stundom bereder han rankorna band
af böjelig korgpil,
Flätar med händig flit af buskarnes
telningar korgar.
ADLERBETH 62.
Kor^STamp, m., se Brödkorg-
^svamp.
Koriander, m., en odlad Umbel-
lat, med klotrunda frön och stark,
vidrig lukt: Coriandrum sativum L.
Mycket använd kökskrydda.
Korinter, m. pl., en af art af Vin-
drufvan, med mycket små frukter: Vi-
tis vinifera v. apyrena h.
Kork, m., barken af en art Ek i sö-
dra Europa: Quercus Suber L.(Korkek).
Korkalm, se Alm.
Korksopp, m., rätteligen Björk-
ticka.
Korn, n., i vidsträcktaste mening:
frön och mindre frukter, t. ex. peppar-
korn ; men i inskränktare : sädesslagens
frön, och i speciell: Bjugg {Hordeum
l), i hvilken mening benämningen nä-
stan uteslutande användes i rikssprå-
ket. Deraf odlas, utom mindre an-
märkningsvärda förändringar, följande
arter :
Allmänt Korn {H. vulgäre l.), med
axets korn sittande i sex rader, af hvil-
ka två äro tilltryckta axfästet; alla
blommorna tvåkönade med borst.
Gumrik-korn, Gumringkorn (/7.
distichum L.), med hanblommor på de
platta sidorna af axet, utan borst, frön
öfver hvarandra liggande. Kallas äf-
ven Flätting.
Himmelskorn (/7. hexastichum l.),
likt Allmänt Korn, men alla raderna
äro lika utstående. Kallas äfven Sex-
radigt Korn.
Skyffelkorn {H. Zeocriton L.), likt
Gumrik-korn, men kornen äro ut-
spärrade med långa borster.
i Kornblomma, Kornros, obe-
stämda namn, tillagda åtskilliga bland
säd växande örter, t. ex. Blåklett, GuU-
krage, Rödklint.
Korndodra, f., en ört närförvandt
med Dodra, med hvilken den ock af
Linné förenades, men har enfröiga ski-
dor: Neslia paniculata Desv.
Korneli, m., ett slägte innefattan-
de både buskar och örter; det kommer
nära Måraväxterna, men kronbladen
äro fria. Åtskilliga arter planteras som
prydnadsväxter. Här upptaga vi blott :
Röd Kornell (Cbmus sanguinea
L.), buske med röda grenar, blommor-
na hvita, utan svepe. Växer vild i
Göta rike. (I Vesterg. Eknas.)
Äkta Kornell (C. mascula l.), bu-
ske, blommande på bar qvist, blom-
morna gula, med svepe. Vild i södra
Europa, odlad i Sverige.
Den örtartade Cornus suecica L. se
Hönsbär.
Kornfibla, f., en till Fibleväxterna
hörande ört {Scorzonera humilis L.),
med lancettlika, vid torkning svartnan-
de blad och stora, af hvitulliga och van-
ligen ogrenade stjelkar uppburna, gul-
blommiga korgar. Jfr Scorzoner-rot.
Kornros = Blåklint.
Korntag^, se Brandkorn.
Kornvalmo, se Valmo.
f Korp, Korphyete, se Kohvete.
f Korsblomma, Kristi Kors-
blomma = Passionsblomma.
Korsblomstrige, en stor och högst
naturlig växtfamilj, med fyra i kors sit-
tande fria foder- och kronblad, sex
ståndare, af hvilka två kortare, och
tvåskalig skidfrukt: Cruciferce Adaxs.
Efter folkets uppfattning kunna de för-
delas i Kålväxter, med långa, smala
skidor och vanligen gula blommor,
Krasseväxter, med korta, breda ski-
dor, och Fioler, med fioletta blommor.
Dock finnas flere, som icke kunna fö-
ras till någondera gruppen, eller som
snarare, tillhöra båda de sistnämnda
(t. ex. Angkrassen).
f Korsbläcker, f.pl., se Blacken.
60
KORSKOVALL — KRASSE
Kors-kovall, se Kovall.
f Korskålj m., uppgifves som be-
nämning på Svalört (Ficaria Roth),
men då denna icke erbjuder någon an-
ledning till namnet, måste det bero
antingen på missförstånd eller ock på
misskrifning i stället för Kirskål.
fKorsnäta, f., Vesterg. = Hvit-
plister.
Korsört, f., de ettåriga arterna af
slägtet Boört {Senecio L.), med in-
skurna, flikiga blad och inga eller ock
korta, tillbakarullade strålblommor.
f Korsört benämnas ytterligare
1) Ormbär i Bleking; 2) Kors-kovall
i Jemtland ; o) slägtet Dån enligt Wah-
lenberg.
Kosmör, se Smäre.
Kosopp, Kosyainp, m. (origtigt
Koticka), åtskilliga arter af slägtet Rör-
sopp, i synnerhet Boletus luteus, gra-
nulatus och hovinus h., eller arter öf-
verdragna med ett segt slem, bvaraf
man antagit, att efter deras förtärande
af korna mjölken skulle blifva seg. Se
Linnés Vestg. resa 274.
Koträd, n., ett i Guyana växande
träd {Taberncemontana utilis Abx.) med
ymnig hvit mjölksaft, hvilken är mild
och fortares som mjölk.
KOYalljm,,örtslägtet.l/eZa?wp?/rMTO
^ L., börande till Skeplingsväxterna, ut-
märkt genom blott ett frö i hvartdera
af fröhusets rum. Hithörande arter
hafva i folkspråket flera namn, hvilka
särskildt upptagas.
, Korskovall {M. cristatum l.), med
blommor i fyrkantiga ax.
Landkovall {M. nemorosum l.),
^ med blå, tandade blomskärmar. Ut-
mäjkt vacker.
^ Åkerkovall {M. arvense. l.), med
blommor i allsidiga ax, röda, par-
flikiga skärmblad.
Skogskovall {M. silvaticum L.) och
t^ Ängskovall {M. pratense L.)'ha.iva
blommorna parvis och ensidigt sit-
tande i bladvecken; den förres äro
öppna, höggula, den senares shitna,
hvitgula.
Amn. Om ordformen vall, se Via.
Krageblomma, f.,örtslägtet Chry-
santhemum L., tillhörande Blomhålks-
växterna, utmärkt genom sina sköna,
tunglika strålblommor omkring den
platta, af pipiga blommor bildade di-
sken. — Ordet blomma bortfaller i
sammansättningar.
GuUkrage, m. (Gul Krageblom-
ma), med gula strålblommor: Ch. se-
getum L. Jfr Solsicka.
Prestkrage, m. (Prestkrageblom-
ma), med hvita strålblommor: Ch.
Leucanthemum L.
Krakm andel, m., mandelkäme
innesluten i sitt skal. Se Mandel.
Kranipfrö, n., frön af Aker-rätti-
kan, inblandade i säden, hvilka ansetts
förorsaka kramp, dragsjuka. Namnet
Kramprättiha (hos Dalin) är obrukligt,
öfverflödigt.
Kransborre, m., tillhörande Suge-
växterna, med hvita blommor, som
bilda klotrunda kransar omkring stjel-
ken : Marruhium vulgäre L. Se Ändom.
f Kranshirs, m., obrukligt, olämp-
ligt namn; kallas rätteligen Kafvel-
hirs.
f Krans-ormbunke utgår all-
deles.
Kransärt, se Ärt. Jfr Kronärt.
Kräpp, m., ett örtslägte bland
Måraväxterna, kändt af sina klocklika
kronor. Den hos oss för färgerier od-
lade växtens rot lemnar ett rödt färg-
stoft: Rubin tinctorum L.
Kraslaf, se Laf.
Krasse, m., örtslägtet Lepidium
L., tillhörande de Korsblomstrige, med
runda, platta skidor och enfröiga rum.
I folkspråket ingår krasse i en mängd
andra slägtnamn, hvilka särskildt upp-
tagas. Äkta krassearter äro :
KRAS8ES0MMARGXLLEN — KBUKORT
61
Allmän Krasse {L. sativumi..), all-
mänt odlad för sin behagliga krasse-
smak. Bladen mångklufna.
Bitterkrasse (L. latifolium l.),
med breda, glatta, odelade blad. Kal-
las i gamla bibelöfversättningen (2
Mos. 12: 8) Bittersalsa.
Fältkrasse {L. campestre R. Bb.),
med odelade, pil-lika, ludna blad.
Gatkrasse (L. ruderaU l.), liten,
med parflikiga rotblad.
Indiansk Krasse, se Skölding.
Krasse-sommarg^yllen, se Som-
margyllen.
f Kratstistel utgår. Torde hafva
uppkommit genom skrif- eller tryckfel.
Kremla, f:, ett slägte bland Skif-
svamparne, bos bvilket skifvorna äro
lika länga, utan inblandning af kortare :
Russula Fr. Kremlorna äro i allmän-
het giftiga.
Kreplin^ (krypande Ljung), m.,
en liten, nedliggande buske, tillhö-
rande Ljungväxterna, med sambladig
krona och fem ståndare: Azalea pro-
cumbens L.
Erikonträd, n., en art af slägtet
Slån, med svartblå, runda, välsmakan-
de frukter: Prunus insititia L. Kallas
äfven Tysk Slån.
Krin^elyäxter, Svenska benäm-
ningen på familjen Umbellatce L., men
vi hafva i detta arbete begagnat nam-
net Umbellater, såsom mera kändt.
Krist-torn (pl. -törnen), n., en
buske med läderartade, taggiga, städse
grönskande blad: Ilex Aquifolium L.
Kristtörnen växa vilda på Jutland och
i sydvestra Norge, men uthärda ej på
fritt land våra vintrar.
KroU-lilja, se Lilja.
Eron-artskock, se Artskock.
Kronill^ i Dalins ordbok felaktigt
för Koronill. Se Kronärt.
Kronlilja^ f., ett utmärkt örtsläg-
te, tillhörande Liljeväxterna, lätt igen-
kändt af en honungsgrop vid kronbla-
dens bas: F'ritillaria L. {Lilja bort-
faller i sammansättningar.) De mest
bekanta arterna äro :
Kejsar-kronlilja = Kejsarkrona.
Kungs-kronlilja, äfven Kungskro-
na, Kungslilja, Kungsängslilja, Dam-
spelslilja: F. Meleagris L.
Kronsporreyäxter, Tvåhjert- ^^
bladsväxter med två små foderblad,
fyrbladig, oregelbunden blomkrona,
det nedre kronbladet utskjutande en
sporre: Fumariacece Dkc. Hysa vatten-
aktig saft.
Kronärt, f. l) En på Öland och
Gotland växande vacker buske, tillhö- j^^
rande Artväxterna, med ledade frukt-
baljor: Coronilla Emerus L._ — 2) En
förändring af våra vanliga Arter, med
i krans sittande blommor. Benämnes
rigtigare Kransärt.
Kropp, m., en af våra prydligaste
vilda växter, med hög, mångbladig
stjelk, lång, purpurröd blomspira : Epi-
lobium angustifolium L. eller Chamce-
nerion angustifolium Scop. »Kropp var
i rågåkrarne vid Rinkaby det svåraste
ogräset». Linnés Sk. resa 78.
Anm. Ingen Svensk växt torde hafva
så många namn som denna. Bland dem
eger Kropp bestämdt företräde, så väl
såsom ett sjelf ständigt namn som för
sin härledning af Ang. Sax. kröp, spica.
Linné, Retzius, Wahlenberg och alla för-
fattare, som förtjena auktoritet, sätta
ock detta främst.
Kroppväxter, T våhjertblads väx-
ter med mycket olika utseende, men ^
hos alla sitter fruktämnet under blom-
kronan, de fria kronbladen och stån-
darne äro fästa i fodrets svalg : Onagra-
rice Juss. Hit höra Kropp, Dunört,
Hexört m. fl.
f Krukört, f., ett kostligt exempel
på huru af missförstånd de besynnerli-
gaste namn uppkomma och sedan slaf-
viskt afskrifvas. Af ett gammalt och
62
KRUS KRÅKRIS
ännu i folkspråket brukligt namn Kä-
ring-ruka gjorde man först genom fel-
aktig stafning Kärin-hruha, ocli af
Tcrulca i stället för ruha (stercus) har
man sedan tillskapat Kruhört.
Krus- ingår i en mängd växters
benämningar såsom artnamn, t. ex.
Krusmynta, Krustistel m. fl.; äfven
till betecknande af artförändringar, t.
ex. Kruskål, Krusrenfana, Krussallat
m. fl.
Krnsbräken, n., ett slägte bland
Bräkenväxterna, med de ofruktsamma
bladen krusiga, men de fruktbärande
hela: Allosorus crispus Beenh.
Krusbär, n., en förändring af Stic-
kelbär, med styfbåriga frukter: Ribes
Grossularia L.
Krusfrö, n., hos Bromelius (ej
Kruffrö, såsom i Bot. utfi. 3: 243 upp-
gifves): Selinum Carvifolia L., med
mycket sammansatta blad och flikiga
småblad. Namnet har väl afseende på
frönas upphöjda åsar.
Kruskål, se Kål.
Krusmynta, se Mynta.
Kruspersilja, se Persilja.
Krustistel, se Tistel.
Kruståda, Kruståtel, se Tåda.
Krutbrännare = Svedt Nyckel-
blomster. »Krutbrännare, ett namn, som
är makalöst Täl gifvet, ty axet har röda
blommor såsom eld, men på spitsen små
outslagna svarta blommor, hvarmed bran-
den aftecknas«. Linnés Öl. resa 115.
Krutläskare, m. = Kafveldun.
»Krutläskare kallade folket (i Marstrand)
ej obeqvämligen den bekanta Typha, ty
hon liknar det instrument, med hvilket
man läskar stycken» (kanoner). Linnés
Vestg. resa 181.
Krydda, f., kallas af allmogen i
synnerhet för vällukt odlade växter.
Platsen, der dessa odlas, benämnes
kryddsäng, och blomsterqvastar, som
pläga bindas om söndagarne, kallas
kryddqvastar.
f KryddbÖna, f., käme af Ocotea
Puchury Maet., från Brasilien. Offi-
cin ell.
Kryddmynta, f., en ettårig, med
Mynta beslägtad ört, men med ensidiga
ax : Elsholtzia cristata avilld. Krydd-
myntan är införd från Sibirien och nu
flerstädes förvildad. Har stark krydd-
lukt.
Kryddnäglika, f., de torkade
blomknopparne af Caryophyllus aro-
maticus L., ett ständigt grönskande träd
på Moluckerna.
Kryddpeppar, m., de torkade bä-
ren af Eugenia Pimenta Dec, ett stän-
digt grönskande träd i Vestindien.
Krypböna, se Böna.
f Krypfloka, se Kärrfloka.
Kryphven, se Hven.
Kryptåg, Juncus bufonius L.
Krypyide = Jordvide.
f Kråkbjugg, Kråkhvete,
Kråk-korn (Smal.) tillhöra Björn-
mossans många benämningar.
Kråkbär, se Kråkris.
Kråkfötter, m. pl., ett namn till-
lagdt de mest skilda växter, såsom
Kråk-klöfver (Rosl.), Blacken (Ve-
sterg.), en art af Alant, Inula salicina
L. (Gotl.), Flikigt Groblad {Plantago
Coronopus L.) och Kråk-krasse.
Kråk-klöfver, m., en mångårig
ört, närbeslägtad med Fingerört, men
med nedliggande stjelk och rödbruna
blommor, växande i kärr: Comarum
palustre L. Se Linnés Sk. resa 359',
Kråk-krasse, m., en liten Krasse-
växt, med enfröiga, knöliga, icke upp-
springande skidor: Coronojms depres-
sus MoE.vcn. — Af Wahlenberg benäm-
nes den Kråk-klor.
i Kråklök, m., Nerike = Vårlök.
Kråkris, n., Kräkling, m., en
Ljung liknande buske, men med tre-
KRAKSYRA — KUNGSSPIRA
63
bladiga blommor ocli svarta bär: Em-
petrum nigrum L. Frukterna kallas
Kråkbär, Kräkon, Skräkon. Kråkriset
är en af de mest härdiga växter mot
köld. — Kråkbären blifva i bögsta
Norden smakligare ocb ätliga (Wab-
lenberg).
Kråksyra, se Syra.
f Kråktorn, Kräketorn, n., ett
af de många namnen på Vägtorn.
KråkTicka, se Vicka.
f Eråkärt, f., ett namn som till-
lägges flere Ärtväxter, vanligast Kråk-
vickan, men i Österg. Vårvippärten.
Kråkört, f., Skåne = Tätört.
Kräftstenslaf, se Laf.
Kräkel) m., Gotl., en Tångväxt
med trinda, jemnhöga grenar: Furcel-
laria fastigiata Htjds.
Kräkling, Kräkon, se Kråkris.
Kräkrot = Ipecacuanha.
KrÖSOnris, n., den i Göta rike van-
ligaste benämningen på Lingonris.
Frukten kallas Krösa, Kröson, Kröser.
Kllbbhyete, n., en art Hvete med
ludna småax utan borst: Triticum tur-
gidum L.
Kulla, f., ingår i mångfaldiga pro-
vinsnamn på växter i stället för blom-
ma; äfven i antagna slägtnamn, såsom
Brunkulla, Grönkulla.
Kullor (plur. af Kulla), i bestämd
mening örtslägtet Anthemis L., tillhö-
rande de Hålkblomstrige växterna och
liknande Krageblommor, men med fjäl-
ligt blomfäste. Hit hörande arter äro
allmänt bekanta:
Letkullor {A. tinctoria l.), med gu-
la strålblommor. Kallas äfven Färg-
kullor; af Tillandz GulaLetblomster,
af Wahlenberg Lettblomster.
Surkullor {A. Cotuln l.), med hvita
strålblommor. Likna K amillblommor,
men hafva vidrig lukt.
hitföres Baldersbrå.)
Åkerkullor {A. arvensis L.), likna
de näst föregående, men äro utan lukt.
Kummer, m. l) Blomhängena på
Hängeväxterna, företrädesvis på Al och
Björk. 2) Örtslägtet Gezim L., tillhö-
rande Brumväxterna, hvars småfrukter
sluta i en lång borst.
Fårkummer {G. rivale l.), med
större, hängande, rödbruna blommor.
Näglikekummer {G. urbanum l.),
med mindre, upprätta, gula blommor.
Kummil, Kummin, m. Under
detta namn förvexlas två olika växter,
nemligen 1) vår inhemska Kärv {Ca-
rum Carin L.), som nu vanligen kallas
Kummil, och 2) en i södra Europa
förekommande snarlik växt, Cuminum
Cyminum L., hvilken namnet Kummin
rättast tillkommer. Redan Harpestreng
kallade den förra Dansk, den senare
Tysk Kummin. Som nu intet hopp är
att lyckas återinföra det äldre namnet
Kärv, vore lämpligast att benämna Ca-
rum (i likhet med Tyskarne) Kummil
och Cuminum Kummin.
f Kung'Sl)är, Österg. = Måbär.
Kungskrona, Kungslilja,
Kungsängslilja, se Kronlilja.
Kungsljus, n., ett allmänt ört-
slägte, med platt, oregelbunden krona
och fem olika långa ståndare : Ver-
bascum L. Dess inhemska arter äro :
Filtbladigt Kungsljus ( V. Thapsus
L.), med ulliga, på stjelken nedlöpan-
de blad, gula blommor.
Hvitt Kungsljus (V. Lychnitis l.),
med hvita blommor.
Mörkt Kungsljus (F. nigrum l.),
med skaftade blad, ståndarsträngarne
brunludna. ^^
Kungsspira, Kung Carls spira,
f., en ståtlig ört af slägtet Frier, med
tillsluten mynning: Pediculains Scep-
trum Carolinum L. Kallas Kungsspira
i Vesterbotten, Myrkong i Jemtland.
Tillegnad konung Carl XI af O. Rud-
64
KUPLAF — KÄLLKRASSE
.beck d. y., med namnet Sceptrum Ca-
r.olinum :
> »Hvars blomma, lik en hjelm, så gul
' som gullet lyser,
Med blek och blodig mun samt blod-
bestänkta blad».
i Kliplaf utgår.
Kurbits, m., se Pumpa.
Anm. Profeten Jonas Kurbits kan ej
med säkerhet föras till någon växt ; man
har gissat dels på någon Gurkväxt, dels
på Jiici>ii/s L. Sannolikt är den en ideali-
serad ranka,
Kyndel, m., ett efter det Tyska
Quendel i skriftspråket upptaget namn
på Satureja hortensis L.,en odlad krydd-
växt med tvenne samsittande blom-
mor, af Suge växternas familj. Tyskans
Quendel är dock egentligen Timjan,
ocli Kyndeln har ett äldre, bättre namn
i folkspråket: Safver.
Kål, m., 1) i inskränktare mening
en bekant, odlad köksväxt: Brassica
oleracea L., af bvilken man eger mång-
faldiga förändringar, franibragta ge-
nom kultur, såsom Blomkål, Blåkål,
Hvitkål eller Hufvudkål, Kruskål m.
fl., bvilkas närmare bestämning tillhör
trädgårdsspråket; 2) i vidsträcktare
mening icke blott samtliga arter af
Kålslägtet, såsom Rapsat, Rofva m. fl.,
utan ock Korsblomstrige växter med
gula blommor eller kål-Hka blad, så-
som Dufkål, Strandkål, Ängkål m.fl.,
hvilka särskildt upptagas. — 3) Kål
kallas äfven örtståndet af flere växter,
t. ex. Potatiskål, Rofkål, i synnerhet
sådana som tjena till grönkål, t. ex.
Fruekål, Hässlekål, Nässlekål. I den-
na mening förekommer Kål i bibeln:
»den -som svag är (i tron), han äter
kål». Rom. 14: 2.
KålfrÖSYamp, m., en svampväxt,
som alldeles liknar kålfrö och stundom
i stor mängd finnes på dylika frön,
hvilka under vintern vissnat: Sclero-
tium Semen Tode. Af allmänheten an-
ses Kålfrösvamparne ofta för verkliga
kålfrön.
Kålpalm, f., ett slägte bland Palm-
träden, utmärkt för sin utomordentliga
höjd: Areca oleracea L. De outveck-
lade bladknopparne användas som kål.
Kålrabbi, m., se Rotabagge, Kål-
rot.
Kålrannnkel = Svalört.
Kålrot, f., en kålart med rötter
liknande rofvors: Brassica Xapohras-
sica L. Jfr Rofkål, Rotkål.
^ Kålsat, m., en odlad förändring af
Åkerkålen, Brassica campestris l.
Kålseuap, m., ett örtslägte, som
står midt emellan Kål och Senap, för-
enadt än med den ene, än med den
andre, skildt genom i tvenne rader
sittande frön: Diplotaxis Dec. De hos
oss växande arter af Kålsenapen äro
förvildade, införda med barlast.
Kåltistel, se Tistel.
Kålyass, skriffel för Kolvass.
Kålyäxter, se Korsblomstrige.
i KåpÖrt, f., ett af botanister bil-
dadt namn efter folkspråkets Jungfru
Mariae kåpa.
f Kägrabuske, m., Hishult i Hal-
land, enligt Osbeck = Sqvattram. Har
ansetts som medel mot kikhosta, hvar-
af namnet.
Källelunk, m., en liten ört, med
motsatta blad, små hvita blommor,
nedhängande, treskaligt, trefröigt frö-
hus : Montia fontana L. Af äldre för-
fattare hänföres namnet äfven till Äit-
gräset.
Källerhals, m., se Tibast.
f Kallgräs, n., ett obestämdt namn;
har i ordböcker blifvit fördt till Narf-
gräs (Catabrosa aquatica P. Beauv.) och
Källelunk. Utgår alldeles. Narfgräset
växer ej i källor.
Källingbjörk, se Björk.
Källkrasse, m., en i källdrag vä-
xande ört af de Korsblomstriges familj,
KALORT — KARNLAFVAR
éb
med parbladiga blad, bvita blommor
och hettande krasse-smak : Nasturtium
officinale R. Bb.
t KälÖrt^ f. (troligen misskrifning
för Källört), okändt, obrukligt namn
på Lonke. Utgår alldeles.
Kämpar, Slåsskämpar, m. pl.,
en i södra Sverige, Danmark och Norge
allmän och derifrån till England {Kem-
pes) införd benämning på en art Gro-
blad, Plantago media L. Se Groblad.
Eämpegräs, se Kämpe.
f Eänselblomma, f. Så kallas
Mimosa sensitiva och pudica L., och
benämningen kan tillämpas äfven på
andra växter, som hopböja sina blad
då de vidröras. Namnet är icke olämp-
ligt, men jag bibehåller helst det La-
tinska Sensitiva.
f Käringbär, n., Vesterg. = Blå-
hallon. Kallas äfven Käringhallon,
och sjelfva busken benämnes i Skåne
Eäringtarmar ; men i Halland öfver-
föreg, enligt P. von Möller, detta namn
till Åkervindan.
AtDH. De af Linné under Rubus ccesius
anförda provinsnamn måste ytterligare
granskas, emedan han länge förde till
denna art äfven Rubus suberectus axdkrs.
och plicatus Weihk. Namnen Björnbär
(Smal.) cell Björnhallon (Österg.) tillhöra
bestämdt de sistnämnda, icke R. ccesius.
f Käringfls, m., ett allmänt bruk-
ligt namn, som tillägges flere Rök-
svampar, i synirerhet slägtet Lycop er-
don TouE.v. Kallas lämpligare Käring-
rök.
f Käringhallon, se Käringbär.
i Käringkål, m.. Smal. = Kär-
leksört.
f Käringrock, m., Retzius =
Brunört. Namnet är brukligt i Norge ;
om i Sverige, har jag mig icke bekant.
^ f Käringruka, f. = Blåsuga.
Käringtand, f., ett af de mest
mångtydiga och i formelt_,hänseende
mest olämpliga namn. På Oland föres
Fries, Svenska växtnamnen.
det tillBenveden (Linnés Öl. resa 126),
i Skåne till Lonicera Periclymenum l.
(Linnés Sk. resa 319) och, liksom i
Bleking, till Gulhvifvan (Sk. resa 240);
men vanligen tillägges det Smäre och
Gigelsärt, af hvilket senare namn or-
det käringtand egentligen är ett slags
öfversättning.
f Käringtarmar, m. pl., se Kä-
ringbär.
f Käringöron, n. pl.. Dalarne =
Daggskål.
f Kärinkruka, f., se Krukört.
f Kärleksblomma, f., ett i Da-
lins ordbok upptaget namn på slägtet
Nemophila Bart. från Californien, od-
ladt bland prydnadsväxter. (Mig synes
lämpligare att för dylika bibehålla de
Latinska namnen oförändrade.)
Kärleksgräs, se Darrgräs.
Kärleksäpple, n. (efter Fr. ^JOT^we
d'amoiir), en art af slägtet Solanum {S.
Lycopersicum L.). Odlas i södra Eu-
ropa, och frukterna användas, som
Kapris,
Kärleksört, f., en art af slägtet
Fetknopp, med upprätt stjelk och bre-
da, platta blad: Sedum Telephium L.
Den afviker från öfriga arter så betyd-
ligt både till utseende och växtsätt, att
den måste bibehålla sj elfständigt namn.
»Allmogen har med denna örten hvarje-
handa skrock», retzius 2: 670. Om nam-
nets härledning se Bot. utfl. 3: 242 not.
Ett annat skrock med den samma an-
föres i Linnés Sk. resa 251.
Kärnfruktträd, naturliga famil-
jen Pomacece L., skild från Stenfrukt-
träden genom kärnhus, inneslutet i
frukten, med flere kärnar (frön). Hit
höra Apel, Oxel, Päronträd, Bonn
m. fl.
Kärnlafyar, lafvar med slutna,
vanligen svarta fruktvårtor, innehål-
lande fröredningen liksom en kärne:
Lichenes pyrenocarpi.
5
66
KARNSVAMPAR — LAF
Kärnsyampar^ svampar likartade
med förenämnda Lafvar: Pyrenomy
cetes Fk.
Kärr- är ett af de vanligaste art-
namn, t, ex. Kärrfrier, -fräken, -kafle
(se Kaflegräs), -sälting, -tistel, -vial
m. fl. Se slägtnamnen.
Eärrfloka, f., en liten Umbellat
med krypande eller simmande stjelk
ocli två— trestrålig blomflock: Helosci-
adium inundatum Koch. Afven kallad
Krypfloka.
KÖrfyel (af Lat. Cerefolium),^m.
1) Spansk Körfvel, ett slägte bland
Umbellaterna, liknande Hundlokan,
men med refflade frön: Myrrhis odo-
rata Scop. 2) Svensk Körfvel, en art
af Umbellatslägtet Anthriscus, liknan-
de Persilja, men med släta frön : A. Ce-
refolium Hoffm. Scandix Cerefolium L.
KÖrne^ n., »kallades här (i Skåne)
både Prunus (spinosa) ocb Rosa (ca-
nina), som begge allmänt läggas på
gärdesgårdarne, liksom sparr-ryttare,.
att afhålla kreaturen och nästan fol-
ket». Linnés Sk. resa 321.
i KÖriling-, m., Vesterg. (enligt
Ihre) = Pors. Föråldradt och obruk-
ligt namn.
Körs, f., Körsbärsträd, n., ett
slägte bland Stenfruktträden, med i
flock sittande blommor och rund sten
inuti bären: Cerasus Tourn. Af All-
männa Korsen (C. vuhjaris Mill.), med
syrliga frukter, hafva vi talrika förän-
dringar odlade, hvilkas urskiljande till-
hör pomologiska arbeten. — En vild
art är
Fogelkörs (C. avium Moknch), efter
frukterna vanligen kallad Fogelbär.
»Kersebärsträ . . . voro så höga som björ-
kar och alldeles vilda, såsom andra skogs-
trän, och ingalunda planterade ; alla voro
af Fogelbärsslagen, med stora blad och
söt (svart) frukt». Linnés Vestg. resa 25.
KÖSa, f., ett besvärligt, ettårigt
åkerogräs, med yfvig, slak vippa och
lång borst: Apera Spica venti P. Beauv.
Lackfiol, f., en i äldre tider vanlig
benämning på Löfkoja. Har äfven
blifvit kallad Gyllenlack, d. v. s. Gyll-
ne Lackflol, hvarmed egentligen me-
nades gul Löfkoja. — Vild Lackflol, se
Marfiol.
f Lacklök, m., enligt Wahlenberg
= Löksuga.
Laf, m. (af Isl. lafa, hänga). Nam-
net tillkom ursprungligen endast de
trådformiga, hängande slägtena {Usnea
och Alectoria Acn.), men öfverföres nu
till en talrik familj bland Groddtråds-
växterna, hvars rot, stam och blad äro
förenade i en bål (lafbål), inneslutande
ett lager af gröna korn. Genom dessa
skilja de sig från Svamparne, och ge-
nom växtstället i luften från Algerna.
I det allmänna språket få de vanligen
namnet mossa, och under detta såsom
slägtnamn har redan Linné gifvit de
flesta då kända arter Svenska namn ;
men benämningen Mossa är högst för-
villande och måste utbytas mot Laf.
Denna växtfamilj, h vilken hos Linné
utgjorde blott ett slägte (och väl alltid
kommer att i folkspråket betraktas så-
som sådant, med Laf till slägtnamn),
fördelas nu i en mängd slägten, men
dessa äro ännu sä litet stadgade, att jag
anser olämpligt att gifva dem Svenska
LAF
67
namn, helst som dylika benämningar
icke gerna komma att ingå i folksprå-
ket. Dalin har efter Liljeblads Flora
infört i sin ordbok slägtnamn på alla
vid denne författares tid antagna släg-
ten; men i afseende på flera bland dem
hafva sedan dess vidtagits sådana för-
ändringar, att deras gamla namn nu-
mera dels icke brukas, dels äro föga
lämpliga, och andra, t. ex. Variolaria
(Kopplaf), Isidium (Korall-laf), Spilo-
ma (Fläcklaf), Lepraria (Mjöl-laf) m.
fl. hafva helt och hållet försvunnit. Vid
sådant förhållande har jag här under
Laf (som ingår äfven i de nya slägt-
namnen) upptagit endast de arter, som
redan af allmänheten skiljas, t. ex. Is-
landslafven, Kenlafven m. fl., eller
som med lätthet kunna eller ock för
sin nytta förtjena urskiljas. De talrika
andra arter med Svenska namn, som
anföras under Mossa af Linné, under
Laf af Liljeblad och Retzius, äro här
med flit förbigångna.
Blodplättlaf, en hvit, mjölig skor-
pa, med coccionellröda frukter: Le-
canora licematomma Ach. Färgväxt.
Blåslaf, skorplik, gul med röd-
bruna frukter: Lecanora ventosa Ach.
Växer på stenar utsatta för vinden.
Färgväxt.
Brosklafvar, lafvar med långa,
smala bladflikar, likfärgade på båda
sidor, och med ofärgade fruktskålar.
SVågtet Rajjialina Ach. Brosklafvarne
lemna ett i teknik användbart slem,
och de på sten växande äro rikt för-
sedda med färgämne.
Bull-laf, en af de allmännaste arter,
med hvitgrå skorpa och bruna, skål-
lika frukter: Lecanora suhfusca Ach.
Bägarlafvar, de bägarlika arterna
af slägtet Cladonia Hoffm., egentligen
de brunfruktiga : C. pyxidata (l.).
Coccionell-lafvar, de rödfruktiga
Bägarlafvarne: CladonicB cocciferce.
Enlaf, en höggul, bladig, uppsti-
gande laf med sköldlika, bruna fruk-
ter: Cetraria juniperina {l.). Växer
på enbuskar.
Fäll-laf, en art af Nafvel-lafvarne,
ofvan grå, under svartluden: Gyro-
phora vellea Ach.
Gråstenslaf, den allmännaste laf-
ven på sten,hvilken lik en grå skorpa,
med svarta, insänkta skålar, öfver-
täcker gråsten, liksom Kalklafven
kalksten: Lecanora cinerea (l.).
Gull-laf, en af de allmännaste laf-
var på träd, med bladig, utbredd, gull-
gul lafbål och likfärgade, skål-lika
frukter: Parmelia parietina åcb. Äf-
ven kallad Vägglaf.
Hedelaf, se Islandslaf.
Hårlaf, en bladig art, med smala,
uppstigande bladflikar, i kanten hå-
rig, bruna fruktskålar: Physcia cilia-
ris Fr.
Islandslaf, äfven kallad Islands-
mossa, en bladig, upprätt, brun art,
med rännlade bladflikar och likfärga-
de, sköldlika frukter: Cetraria islan-
dica Ach. Ett kraftigt näringsmedel
och ett värderadt läkemedel i hekti-
ska sjukdomar.
Jettelaf, en mycket bredbladig laf,
ofvan gulgrön, med skarJakansröda,
nj urf ormiga, sköldlika frukter p å blad-
flikarnes undre sida: Nephroma arc-
ticum Ach. Ar den största af alla laf
var, känd under namn af Jettebröd.
Kalklaf, en på kalkstenar allmän
art, med hvit, mjölig skorpa och svar-
ta, insänkta fruktskålar: Urceolaria
calcarea Ach. »Kalkmossa växte på alla
kalkstenar» . . . (Linnés Vestg. resa 29) M
»att man endast genom henne kunde •■
på långt håll skilja kalkstenar ifrån grå-
stenar» (Gotl. resa 183).
Klilaf, med bladig, smalflikig bål,
ofvan grå, beströdd med groft kli,
under svart: Ev ernia furfur acea Fr.
Klubblaf, en hvit, skorplikt utbredd
laf med köttröda, klubblika frukter:
Bceomyces roseus Pers.
Kraslafvar, spröda, busklika lafvar
med släta, liksom lackerade grenar
68
och klotlika frukter. Slägtet Sphcero-
phoron Pers.
Kräftstenslaf, en hvit, skorplikt
utbredd laf med bleka skålar: Leca-
nora pallescens (l.). Dess på sten
växande form, L. Parella (l.), är vig-
tig som färgämne. "
Landkartelaf, en vacker, gröngul
skorplaf, med svarta ränder och fruk-
ter, lik en landkarta : Lecidea geogra-
phica AcH. Allmän på sten.
Letlaf, allmännaste arten på sten,
äfven på träd, med grå, stråligt ut-
bredda bladflikar och rödbruna skå-
lar: Parmelia saxatilis Ach. Allmänt
känd under namn af Stenmossa, Färg-
mossa, Letmossa och är, liksom dess
bruna förändring (P. omphalodes
AoH.), allmänligen använd till färg-
ning.
Lunglaf, en stor, bredbladig, brun-
grön, på öfre sidan nätådrig art, all-
män på gamla träd, i synnerhet Bok:
Sticta pulmonacea Ach. Förr använd
i medicin.
Myrlaf, en höggrön skorpa med
större, köttfärgade fruktskålar: Bia-
tora icmadophila Fe. Ingen växt upp-
lifvar mer de ödsliga kärren än Myr-
lafven. Linné förvexlade den med
Klubblafven, hvilken den liknar.
Nafvel-laf, lafslägtet Gyrophora
Ach., med sköldlika blad, endast i
midten fästa vid stenar, och med vrid-
na frukter. Vissa arter deraf användas
i Nordamerika som näringsmedel.
Anm. "Wahlenberg hänför namnet
Nafvellaf till Bruna Letlafven, men
denne är icke till arten skild från den
vanliga Letlafven.
Nubblaf, ett artrikt slägte, med
skorplik, ofta otydlig bål och svarta,
skaftade frukter: Calicium Pbrs.
Näfverlaf, en bredbladig, endast i
kanterna uppstigande art, ofvan grå,
under svart: Cetraria glauca Aoh.
Olivlaf, lik Letlafven, men mörkt
^ olivgrön : Parmelia olivacea Acu. All-
män på träd, sällsynt på sten.
Orseljlaf, slägtet Roccella dkc, som
icke finnes i Sverige, men lemnar ett
bekant färgämne.
^^ Pricklaf, lik Olivlafven, men ljust
gulgrön med svarta prickar : Parmelia
conspersa Ach. Allmän på sten.
(/* Fåsklaf, slägtet Stereocaulon Aoh.,
hvars arter äro busklika, med grenar-
ne betäckta af små gryn, och med små
rödbruna fruktknölar.
-^ Qveslaf, en strålformigt utbredd
laf med smala, i spetsen uppblåsta
bladflikar, ofvan grå, under svart:
Parmelia physodes Ach.
Renlaf, vanligen kallad Benmossa,
en hvit, pipig, busklikt förgrenad art,
renens förnämsta föda : Cladonia ran-
giferina (l.). Renlafven är grundva-
len för Lapparnes hela ekonomi.
Safifranslaf, en utmärkt vacker laf,
växande i fj elitrakter, med på undre
sidan saffransgul bål: Solorina cro-
cea Ach.
Skriftlaf, slägtena Opegrapka och
Graphis Ach., skorplafvar, vanligen
växande på träds bark, med linie- eller
bokstafslika, svarta frukter.
Skägglaf, en art af slägtet Usnea
Ach., busklikt eller trädlikt nedhän-
gande från trädstammar, med en inre,
segare mergsträng: U. barbata Ach.
Sköldlaf, ett lafslägte med läder-
artade blad, horisontelt utbredda, med
sköldlika frukter i kanterna : Peltige-
ra wiLLD.
Slånlaf, en smalbladig, på båda
sidor hvit laf, nedhängande från trä-
dens grenar, synnerligast från Slån:
Evernia prunastri Ach.
Snölaf, lik Islandslafven, men gul-
hvit: Cetraria nivalis (l.). Sällsynt
utom i fjell trakter.
Ståltrådslaf, se Trådlaf.
Torsklaf, en art af Sköldlafvarnes
slägte, mycket bredbladig, höggrön
med mörkare vårtor pä öfre sidan:
Peltigera aphthosa (l.). Kallas af
allmogen i Upland Elfnäfver.
LAGER — LAVENDEL
69
Trådlaf, ett Skägglafvarne mycket
liknande, trådformigt slägte, men utan
den sega mergsträngen : Alectoria Ach.
— En svart art kallas Ståltrådslaf.
Tnschlaf, lik Nafvellafvarne, men
den horisontella bålen liar på öfre
sidan uppstående bläddror och enkla
frukter: Umbilicaria pustulata Hoffm.
Af denna laf kan tusch beredas.
Ulflaf, Ulfmossa, en citrongul,
busklik laf, växande merendels på
spåntäckta kyrktak, hvilket gifvit an-
ledning till hvarjehanda skrock: E-
vernia vulpina (l.). Se Wahlenbergs
Flora Suec. s. 862.
Vinterlaf, en utmärkt, gulhvit laf,
växande på klippor i koncentriska
ringar, den ena utom den andra : Par-
melia centrifuga (l.).
Vägglaf, se Gull-laf.
Örnlaf, en skorplikt utbredd, hvit-
grå laf, med tegelfärgade, skål-lika
frukter: Lecanora tartarea Ach. En
värderad färglaf.
Lagerj m., ett välbekant träd med
ständigt grönskande löf : Laurus nobi-
lis L. Växer i södra Europa; odlas hos
oss i orangerier.
Den andra (kransen) var af lager, . . .
Talangens pris och hjeltemodets lön.
LEOPOLD 2: 291.
LagerkÖrSj f., en art af slägtet
Körs, med läderartade, glänsande, icke
affallande löf, införd från Orienten:
Cerasus Laurocerasus Lois.
Lagervide, se Vide.
i Lagerört, upptagen i Dalins ord-
bok, måste bero på något misstag, ty
ett sådant namn finnes icke; det är
dessutom alldeles olämpligt, emedan
Tibasten, hvartill det hänföres, hvar-
ken liknar Lager eller är någon ört.
Lakrits, m., den utpressade saften
ur roten af Lakritsörten, Glycyrrhiza
glahra L., tillhörande Artväxterna. I
äldre tider fördes namnet till vår in-
hemska Backsöta, af Palmberg kallad
Svensk Lakrits. I vissa landsorter
anses äfven Stensötan för Lakritsrot,
hvilket namn förvränges till Earise-
rot.
Laktuk, m., ett örtslägte tillhöran-
de Fibleväxterna, med platta frön och
hårlikt, skaftadt fröfjun: Lactuca L.
Arterna af Laktuk hafva ymnig hvit
mjölksaft och äro mer eller mindre
narkotiska.
Giftig Laktuk har vågrätt sittande
blad, taggiga på ryggnerven: L. vi- ,^-
rosa L. Af dess saft beredes Lactu- /r<Aé>
cariuvi.
Sallats-laktuk har bladen såsom
den föregående, men utan taggar: L.
sativa L.
Skogs-laktuk har spjutlikt flikiga
blad utan taggar ; endast femblommi-
ga blomhufvud: L. muralis Don.
Vild Laktuk har snedvridna, nä-
stan lodrätt stälda blad, taggiga på
ryggnerven: L. Scariola L. Har ej
den fräna lukt, som tillhör Giftiga
Laktuken.
LambertsnÖt, f., en art af Hassel.
Landliafre, m. = Flyghafre.
Landkartelaf, se Laf.
Landsknektar, m. pl. = Lund-
kovall. Kallas förnämare äfven Sven-
ske Militärer. Om benämningen Lands-
knektar skrifver Linné : »Ett ganska ar-
tigt namn, emedan denna örten bär Sven-
ska liveriet, med rocken eller bladerna,
som äro högblå, ocli bröstet eller blom-
morna inunder gula». Sk. resa 319.
fLapphår,n.,Norrbotten=Stagg.
i Lapphätta, f., Dal. = Guckusko.
Lappskogräs, Lappskostarr,
Vesterb., åtskilliga större starrarter,
som Lapparne pläga inlägga i skorna
för att bibehålla värmen. Se Blåse-
starr.
Lavendel, m., en sydeuropeisk ört
af Sugeväxternas familj, med blommor
i ax, utmärkt för sin vällukt: Lavan-
dula officinalis Chaix.
70
LAVENDELSGEAS — LIGUSTER
f Lavendelsgräs, n. = Vårbrodd.
Obrakligt, onödigt namn.
f Layring", m., Fischerström =
Sträfse.
Laxblomster, n., Medelpad =
BuUeblomster.
Ledgräs^ n., bättre Ledkrans,
en i vatten växande ört, med bladen
ocli små blommor i krans vid den enkla
stjelkens leder: Hippuris vulgaris L.
I folkspråket förvexlas denna ört ofta
med Fräken, bvilket derföre stundom
benämnes Ledgräs; men oförklarligt
är, huru detta namn kan af Dalin föras
till Pedicularis palustris L. [Enligt
Linné, Fl. Svea. n. 551, kallas P. palustris
1 Dalsland Ledgräs. Utg. a?im.]
f Leffelkrut, n., ett löjligt namn,
bildadt efter Tyskans Löffelkraut, en
öfversättning af Cochlearia (derefter
på Svenska Skedört), hvilket jag icke
skulle hafva anfört, om ej äfven Wah-
lenberg upptagit det. Men man har
alltid varit mån om att införa råd-
bråkad Tyska i vårt språk.
Lefvermossor, en talrik växtfa-
milj, närförvandt med Löfmossorna:
Eepaticce Joss. De talrika nybildade
slägtena ega ej Svenska namn, och så-
dana äro öfverflödiga, emedan dessa
slägten blott af botanister komma att
urskiljas. Endast några äldre slägten
hafva egna Svenska benämningar, så-
som Jordlunga, Jordstråla och Lef-
versyl.
Lefversyl, m. Så benämner Wah-
lenberg slägtet Anthoceros L., lätt skildt
från öfriga Lefvermossor genom sina
långa, syl-lika frögömmen.
i Lejonfot, m., ett ur Tyskan hem-
tadt namn på Daggskål, hvilket likväl
aldrig vunnit burskap i Svenskan. Af
alla våra med lejon bildade växtnamn
förekommer ej ett enda i folkspråket;
de äro införda och böra utgå, emedan
vi ega bättre inhemska.
f Lejongap, n., ett nyligen ur Ty-
ska frökataloger infördt namn på en
art af slägtet Antirrhinum L. {Ä. majus
L.), men olämpligt och formelt origtigt.
Se Skalleblomma.
f Lejons vans, m., efter Tyskan
och der efter Grek. Leonu7'us^='K}eTt-
stilla.
f Lejontand, f., äfven efter Tyskan
och der efter Grek. Leontodon; men
till detta slägte hör numera icke den
växt, hvilken man kallat Lejontand,
och namnet är således obrukbart. Jfr
Höstfibla och Smörblomma.
Let ingår med betydelsen färg i en
del växtnamn, såsom Byttelet, Hor-
leta m. fl., vanligast dock i artnamn,
t. ex. Letkullor (se Kullor), Letlaf
eller Letmossa (se Laf), Letmåra eller
Letgräs {Galium boreale L.).
A7im. Flere författare skrifva lett; men
i Småland, der leta brukas oftare 'än färga,
har jag alltid hört ordet uttalas nied
långt e.
f Letteträd, n., enligt Wahlenberg
benämning på Vägtorn.
Libsticka, f., en odlad mångårig
Umbellat, med gröngula blommor och
egendomlig, vidrig lukt: Levisticum
officinale Koch. Libstickan säges för-
drifva råttor, äfven giftiga ormar, då
den planteras omkring gårdarne.
LiCTarg (liens fiende), m., vexlan-
de benämning på hårdare växter, som
skada lien, t. ex. Frier, Jordvide,
Stallört.
Liguster, m., en vacker buske med
hvita blommor i en tät vippa och med
svarta bär: Ligustrum vulgäre L. Li-
guster planteras allmänt till häckar i
trädgårdar och växer vild i Bohuslän.
Se Linnés Vestg. resa 192. — Ligu-
sterns bär användes fordom till bläck
och kallades derföre Frentebär (Engl.
Print, Tysk. Dintenbeere).
Hvita ligustren försmås, de svarta
vaccinier plockas.
ADLERBETH 14.
LILJA — LINGONRIS
71
Lilja^ f., i inskränktare mening ört-
slägtet Lilium h., med stora prydliga
blommor, lätt skilda genom en långs
kalkbladen gående bonungsfåra. De
mest bekanta arterna äro :
Brandgul Lilja (L. bulbiferum l.),
med små lökar i bladvecken, raka,
brandgula, inuti sträfva kalkblad.
Hvit Lilja {L. candidum L.), med
raka, hvita, inuti släta kalkblad,
KroU-lilja (L. Martagon L.), med
iängande, tillbakarullade kalkblad.
En ambravind i poppelns kronor for,
I tårar liljan stod. stagnelius 1: 423.
Tulpaner och liljor, med öppnade kal-
kar,
De drucko det ljus, som från himme-
len föll.
NICAKDER 1: 457.
Liljor kallas, i vidsträcktare mening,
praktfulla ocb prydliga växter, i syn-
nerhet af Liije- ocb Narcissväxternas
familjer, bvarföre lilja ingår i en mängd
slägt- och artnamn. »Skåder liljorna på
marken icke Salomo, i all sin härlig-
het, var så klädd som en af dem». Matth.
6: 28, 29.
I dalen står liljan så ödmjuk, så skön.
DAHLGREN 1: 255.
Liljekonvalje, se Konvalje.
Liljeyäxterj familjen LiUacece
Dec, Ettbjertbladsväxter med enkla,
färgade kalkar, sex ståndare ocb tre-
rummig frukt; frukten dels fröbus, dels
bär.
f Limblad, n., föga passande be-
nämning på Algslägtet Chcetophora Ag.,
hvilket knappt förtjenar eget namn.
Limlafyar, ordningen CollemacecB
Fe., som skiljes från de egentliga Laf-
Tarne genom den geléartade bålen, utan
skilda lager.
f Limllldd, m., strykes belt ocb
hållet, likasom den växt, hvilken nam-
net skulle beteckna (svampen Thamni-
dium Li.nk), är rent utplånad i systemet.
i Limmika (Eng. Lime), f., Skåne
= Bäck-ärenpris.
Limon, m., en art af Citronslägtet :
Citrus Limonum Risso.
Limsyamp, m., ett af de märk-
värdigaste Svampslägten, tillhörande
Disksvamparne, inuti fyldt af ett segt
slem : Bulgaria Tb.
Klotlims vamp, liknande en kanon-
kula, tinnes tidigt om våren i fuktiga
skogsmarker: B. glohosa Fr.
Trädlimsvamp, päronformig, med
tvärhuggen, platt disk, utbryter om
hösten i massa ur fälda bokstammar.
Lin, n., örtslägtet Linum L., egent-
ligen dess allmänt odlade art L. usita-
tissimum L. Detta namn har numera i
riksspråket utträngt det äldre Hör. —
Linblomma. Atterbom 1: 54. »s
Bedfe dag lin, får du tågan fin». Ordspr.
Linplantan sjelf spinner finaste tråd.
Tre alnar var linet och tvenne hvart
gräs.
DAHLGREN 1: 375.
Linbinda, se Binda.
Lind, f., vårt vackraste och senast
blommande trädslägte, med hjertlika
blad och välluktande blommor på skaft,
som bär ett tunglikt skärmblad: Ti-
lia L. — Af Lind har Linné erhållit sitt
namn. — »Lind är det angenämsta trä
i ängar, dem hon göder med sina blad
eller löf och vederqvecker med sin skug-
ga». Linnés Vestg. resa 67.
Djupt i kämpens aska linden
Slår sin rot och susar uti vinden.
TEGNÉR 3: 43.
En ångande vällukt sig sprjder från
linden.
DAHLGREN 1: 419.
Ällé-lind, med större, glatta blad
och hårda, liidna frukter: T. vulgaris
Haynb. Ar den i alléer oftast plante-
rade och benämnes äfven Holländsk
Lind.
Holländsk Lind, med stora, på
undre sidan ludna blad: T. grandi-
folia Ehrh.
Skogslind, med smärre, glatta blad
och tunna, sneda, glatta frukter: T.
parvifolia Eheh. Den allmännaste
arten.
Lindodra, se Dodra.
Ling'Onris, n., en ständigt grön-
skande half buske, tillhörande Ljung-
72
LINGRAS — LOPPGRAS
växterna, med röda, i klase sittande
bär: Vaccinium Vitis idcea L. Bären
kallas Lingon, äfven Linghär.
Hvad lyser här så rödt?
Lingon ! Hela fältet fi;llt beströdt.
FRANZÉN 1: 369.
Och med sin grönskande prakt kröp
gladt i lockarnes skymning
Lingonriset omkring; det är myrten-
kransen i Norden.
TEGNÉR 2: 94.
i Lingräs, se Linört.
Linnea, Linnésört, f., en liten,
refvig buske med upprätta, i spetsen
klynnedelade stänglar och klocklika,
hängande, rödletta kronor: Linncea bo-
realis L. Jfr Jordkrona. — Sveriges
barrskogar äro Linneans rätta fäder-
nesland.
Här i sitt rätta hem hur skön och
välluktsrik !
Och ingen i behag Linnea öfverträffar.
FRANZÉN 4: 61.
Linnés Fårgräs = FårsvingeL
Linnés Höfrö = Fodersmäre.
Linrepe, se Repe.
Lins, m., ett från Vickorna knappt
skildt slägte genom mycket små blom-
mor, kronan endast af fodrets längd:
Ervum l. Utom den odlade, Äkta
Linsen {E. Lens l.), hafva vi tvenne
vilda arter: den ludna Duflinsen {E.
hirsutum L.) och den glatta Sparflinsen
{E. tetraspermum L.). — «Då linsen mog-
nat, dukas sparfvarnes bord».
Lin-snarrefTa, se Snarrefva.
i Linört (Lingräs) = Flug-
sporreblomma.
Ljung (i äldre språket Ling), äfven
Lyng, LÖng, m. Småbuskar med
qvarsittande, barrlika blad. 1) Slägtet
Erica l., med fröhusets skiljeväggar
vidhäftade fröfästet, är högst artrikt,
synnerligast på Cap, hvarifrån flera
arter hos oss odlas som prydnadsväx-
ter; blott en är inhemsk, nemligen
Klockljungen (E. Tetralix l.). 2) Släg-
tet Calluna Salisu,, med fröhusets skil-
jeväggar vidhäftade fröskalens kanter;
deraf finnes blott en art: Allmänna
Ljungen (C. vulgaris Salisb.), hvilken
utgör våra stora ljunghedar, mest i de
vestra landskapen. Mycket gi'of Ljung
får namn af Häst- eller Hors- eller
Rossljung (äfven Rossling).
Anm. Skulle man önska egna namn
för of v an nämnda slägten, måste Calluna
bibehålla namnet Ljung, och för Erica
antagas Eriker, såsom dess arter kallas
i trädgårdsspråket.
Ljnngpinnar, m. pl., benämning
på växter med hårda, sega rötter, som
hindra plogen (t. ex. Blåhallon, Foder-
smäre, Stallört), icke på någon be-
stämd växt. Se Retzius 2: 471. Jfr
Rast.
f Ljungsilke, n. Hvarken växten
(Cuscuta Epithymum L.) eller namnet
förekommer i Sverige.
f Ljungsnöre, n.. Hall. = Mo-
vippa. Se Bot. utfl. 3: 238.
f Ljusbrand, m., ett äldre namn
på Kungsljus.
Ljussläckaremossa, se Mossa.
Loka, stamordet i flere Umbellaters
namn, t. ex. Hundloka. Jfr Eng. Hem-
lock.
f Lomme, Lommegräs, Lum-
megräs, n. = Taskört. Jfr Linnés
Sk. resa 211. Som Capsella förr för-
enades med Thlaspi, har namnet blif-
vit i systematiska arbeten öfverfördt
på den senare.
Lonke, n., en vattenväxt med mot-
satta blad, utan både blomfoder och
blomkrona: CaUitriche l. Är stam-
ordet till Lunk och Lönke. Må ej för-
vexlas med Lånke af Lat. Lonchitis.
Lonkeserf, m., ett med Lonke lätt
förvexladt örtslägte,men som har både
blomfoder och blomkrona: Elatine L.
•h Loppgräs, n. 1) i Österg. en art
af slägtet Lummer: Lycopodium Se-
lago L. ; 2) en art af slägtet Slideknä :
Polygonum Hydropiper L.; 3) Lopp-
LOPPRIS — LUMMEE
73
frögräs, en utländsk art af slägtet Gro-
blad: Plantago Psyllium L.
f Loppris, n., Skåne = Kråkris.
Loppört, f., ett med Alanten för-
vandt örtslägte, med klynnedelad
stjelk, klibbiga blombålkar ocb myc-
ket små strålblommor: Pulic.aria vul-
garis g^rtn. Loppörten har en §tark
kryddlukt.
Losme, m., Gotl. = Dårrepe. (Or-
det är en flexion af Lösta.)
Lösta (Lösta, Lyxa, Löxa), f.,
ett grässlägte med vippa, mångblom-
miga småax med borst, infäst nedom
agnskalens spets: Bromus L. — Båg-
losta {B. secalinus L.) är ett svårt
ogräs bland vintersäd. Öfriga arter
ådraga sig icke allmännare uppmärk-
samhet.
Lotusblomma, f., en i Egyptiska
och Indiska mytologien framstående
art af Neckrosslägtet: Nymphcea Lo-
tus L.
Lotusbuske, m., en i norra Afrika
växande taggig buske med gula bär:
Zizyphus Lotus Lam. Lotusbusken har
gifvit namn åt Herodots Lotophager.
Anm. De båda föregående namnen till-
höra väl ej Svenska språket, men hafva
en mytologisk och historisk märkvärdig-
het och fört] ena derföre att i ett bihang
upptagas.
Lucern eller Luzern, m., en od-
lad art af slägtet Smäre, med blå blom-
mor: Medicago sativajj. SeBlåsmäre.
Den bladiga Lucern, de plöjda ängars
heder.
OXENSTJERNA 2: 30.
f Liick, Luckört, se Lack.
Luddborste,
Då den växt,
som dermed skulle betecknas (svampen
Coremium Link), nu är rent utstruken i
systemet, måste namnet göra sällskap.
f Lnddlönn, f., en art Amerikansk
Lönn {Åcer dasycarpum Ehrh.), som
ej förtjenar att upptagas i en Svensk
ordbok,
Luddtåtel, se TåteL
f Luddörty f., ett mig obekant
namn på Musörten.
Lllftblomma, f., kan antagas som
gemensamt namn på de i tropiska län-
derna (synnerligen Amerika) talrika
parasitiska Nosseväxterna (Orchideer),
hvilka nu ofta odlas i Europeiska växt-
hus. Dalin hänför namnet till Aérides
odorata Lour.
f Luktträs, n., ett obestämdt
namn, tillagdt allehanda starkt luk-
tande växter, t. ex, Mjödört, Myska,
Hässlebrodd och Vårbrodd,
i Lukthirs, m,, ett föråldradt och
obrukligt namn.
T LuktmoUa, f., ett ej opassande
namn på Chenopodhim amhrosioides
L. ; men jag betviflar att det bör upp-
tagas, då växten ej är Svensk eller
eljest utmärkt.
f Lukt-tuppor, f. pl. = Kamill-
blomster.
Liikt-törne, se Törne.
Luktviol, se VioL
f Luktärt, f. (rättare Luktvial),
en prydlig Ärtväxt, som stundom od-
las, men är ej inhemsk : Lathyrus odo-
ratus L.
f Lnmkräkllng', Lummerlyng
(Finmarken), m., en art af slägtet Ros-
ling, med i fyra rader öfver hvarandra
liggande blad : ^^1 ndromeda teiragona L.
Lummer, m,, ett egendomligt släg-
te bland Groddtrådsväxterna, närmast
beslägtadt med Eräken, men till ört-
ståndet mera likt Mossor, med ax i
grenarnes topp: Lycopodium L, Dess
af allmänheten urskilda arter (utom
Jemna, som har sjelfständigt namn)
äro:
Luslummer, med upprätta, tudela-
de, upp till toppen bladiga grenar:
L. Selago L,
Mattlummer, med nedliggande ref-
vor, skaftade ax: L. clavatum L. —
Erömjölet kallas Lumrik.
74
LUMMERLY^'G — LANSMANSSTOFLAR
Reflummer, med nedliggande ref-
vor, oskaftade ax: L. annotinum L.
(Smålummer upptages särskildt.)
Anm. Xamnet Lummer har alldeles
origtigt blifvit öfverfördt till Sqvattram.
•rLnmmerlyn^, se Lumkräkling.
Lundgröe^ se Gröe.
Lundkoyall, se Kovall.
Lundslok, se Slokgräs.
Lunglaf, Lung-inossa, se Laf.
LungTOt, f., enligt Linné en art af
slägtet Mell, med triangelformigt spjut-
lika blad ocli talrika gyttrade blommor:
Chenopodium Bonus Henricus L. Nam-
net brukligt i Upland m. fl. st.
Lungört, f. 1) i skriftspråket ett
slägte af Skrufblomstriges familj, blom-
mande tidigt om våren : Pulmonaria L,;
2) i folkspråket namn på Tallörten
(Upland) och Kungsljuset, Verbascum
Thapsus (Kalmar län m. fl, st.; så äf-
ven i Norge och England).
Lunk, se Källelunk.
Lupin, m., ett örtslägte af Ärt-
växternas familj, af hvilket åtskilliga
arter odlas som prydnadsväxter och en
som kaffe-surrogat: Lupinus L.
Kärfva lupiners dånande skog och
bräckliga stänglar.
ADLERBETH 56.
Lnsfloka, f. (Lushatt, Lusört),
kallas i Vermland och Norrland en art
af slägtet Stormhatt, med håriga blad
och smutsblå blommor: Aconitum Ly-
coctonum L. A. septentrionale Koell.
T Lusgräs, n., ett högst obestämdt
namn: 1) slägtet Frier, enligt Linnés
Vestg. resa 4, efter Lat. Pedicularis,
men ej brukligt i folkspråket; 2) Lus-
floka; 3) Munkfnat; 4) Luslummer.
Luslummer, se Lummer.
Luzern, se Blåsmäre.
Lyckoblad, se Fyrväpling.
f Lysblomster, n., enligt Dalins
ordbok ^ Videörten, Lysimachia vul-
garis L. Ett mig obekant namn.
Lyxa, se Lösta. ^
Lack, Lacka, f., i de vestra land-
skapen den vanligaste benämningen
på Sipporna, såsom Hvitlåckor, Blå-
låckor för Hvitsippor, Blåsippor. (Hos
Franckenius och Bromelius förekom-
mer Hvitlock.) I Halland, der namnet
uttalas Låga, hänföres det äfven till
Caltha L., som kallas Gulalåga.
Långfredagsbjörk = Dverg-
björk (se Björk). Enligt legenden hud-
flängdes Kristus med qvistar af denna
björkart, hvarföre den blef förbannad
och dömd att krypa på marken; men
Hängbjörken, som stod nära, sörjde så,
att grenarne slokade ned, hvilket man
ser än i dag.
Långpeppar, se Peppar.
Långrofva, se Rofva.
f Lånke, m., en art af slägtet Orm-
bunke = Bergspring. Namnet, bildadt
efter Lat. Lonchitis, är ej antaget i
folkspråket.
Låsbräken (Låsgräs), n., ett
slägte bland Bräkenväxterna, med ett
deladt blad och grenigt ax i toppen:
Botrychium Sw.
f Läblad, n., Dal. = Neckblad,
emedan vattnet innanför dessa blad
blir lugnt. Kallas äfven för sin läder-
artade beskaffenhet Lärblad (läder-
blad).
Läkeblad, n., Läkeblacka, f. = k
Groblad.
Läketunga, f., ett slägte bland
Bräkenväxterna, förvandt med Lås- |^
braken, men med ett odeladt blad och
enkelt ax: Ophioglossum L. — nOphio-
rjlossum kallades Läketunga, af hvilken
här på orten gjordes en läkande salfva».
Linnés Gotl. resa 175.
Läkeört, f., nomen appellativum
för medicinalväxter och icke någon
bestämd växt (såsom Liljeblad och
Hartman uppgifva i afseende på Sani-
cula europ(ea L.).
f Länsmansstöflar, m. pl., Rosl., ^
Blek. = Skogsviol och Hundviol. -yj
LARFTSBLOMMA — LÖNN
75
V Lärftsblomma, f., Smal., Blek. =
Enylbräcka.
Lärkblomster, n., Upl. = Maj-
hvifva.
Lärkträd^ n., ett barrträd, likt
Tall, men med spädare, knippvis sit-
tande, årligen affallande barr: Larix
europcea Dec.
Löfbinda, f., se Binda. Genom
^rvexling föres detta namn äfven till
Akervinda. Se Linnés Sk. resa 392.
Löfkoja (Levkoja), f., en bekant,
vanligen i fönster odlad art af slägtet
Matthiola, med fioletta blommor: M.
incana R. Br.
Löfmossor, se Bladmossor.
LÖfträd, n., träd med platta, bos
oss årligen affallande löf, till skilnad
från Barrträd, som bafva syl-lika, van-
ligen qvarsittande barr. — »Det vore ej
ringa prydnad för riket, om allmogen
bfverallt i Sverige kunde förmås att vid
sina gårdar plantera löfträn, helst af de
4 högstammade slagen : Alm, Lind, Lönn
eller Ask, ... ty en gård utan trä är som
ett skalligt hufvud utan peruque». Lin-
nés Vestg. resa 7.
Lök^ m. (Isl. lauhr), ett allmänt be-
kant ocb från äldsta tider odladt ört-
slägte (redan i 4 Mos. 11: 5 omtalas
Purlök, Rödlök, Hvitlök), tillhörande
Liljeväxterna, skildt från öfriga genom
sin egendomliga löklukt: Allium L.
De mest bekanta arterna deraf (utom
Baxnslöken, som särskildt upptages)
äro:
Chalottenlök {A. ascalonicum L.),
med bar stängel, trinda blad och tre-
uddiga ståndare. Odlas, men blom-
mar ej hos oss.
Gräslök {A. Schoenoprasum L.), lik
den föregående, men med enkla stån-
dare. Både vild (kallas på Öland
Älvarlök ; se Linnés 01. resa 53) och
odlad.
Hvitlök {A. sativum L.), med bla-
dig, rund stjelk, treuddiga ståndare,
sammansatt lök. Odlas.
Kejpe- eller Skogslök {A. Scoro-
doprasum L.), lik den föregående,
men med tve-eggade bladslidor och
enkel lök. Vild.
Piplök {A. fistulosum L.), lik Röd-
löken, men stjelken jemutjock, bla-
den uppblåsta, pipiga. Odlas.
Purjolök {A. Porrum L.), lik Kejpe,
men blomhufvudet utan lökar. Odlas.
Bödlök {A. Cepa l.), med bar, ned-
till uppblåst stängel, trinda blad. Od-
las.
Sandlök {A. arenarium L.), med
bladig, rund, lökbärande stjelk, tre-
uddiga ståndare. Vild. Är ett vid
Skanör och flerstädes högst förderf-
ligt åkerogräs till följd af smålökarne
i blomflocken, hvilka blandas med
säden.
Ängslök {A. oleraceum l.), lik den
föregående, men med enkla ståndare.
Vild. Kallas äfven Hundlök.
Lök ingår äfven i namnet på växter,
som hafva a) löklukt, t. ex. Hvitlöks-
ört, Löksuga; b) lökformigt gyttrade
blad, t. ex. Huslök, Taklök; c) lök-
formiga blomknoppar, t. ex. Kabbelök ;
d) lökformiga frukter, t. ex. Lökäpplen,
Lökpäron.
Löksuga, f., en ört af slägtet Teu-
crium L., tillhörande Sugeväxterna,
men blommorna sakna öfverläpp, och
vår art (liksom en Norsk) utmärker
sig genom löklukt: T. Scordium l.
Flera utländska arter af detta slägte
hafva sjelfständiga namn. Gamander
kan ej hänföras till vår art.
Lökväxter benämnas alla Lilje-
växter som hafva lökar, men ej höra
till Lökslägtet, stundom äfven andra.
I dessas slägtnamn ingår vanligen lök,
t. ex. Stjernlök, Vårlök m. fl.
LÖnke^ m., en i vatten nedsänkt
mossa, vida afvikande från öfriga Mos-
sor: Fontinalis L. {F. antipyretica L.)
LÖUII9 f., ett allmänt kändt slägte
bland Löfträden, utmärkt af flikiga
76
LOPEGRAS — MALORT
blad, samtidigt med löfven utslående
gulgröna blommor med åtta ståndare:
Acer L. Lönnarne bafva vårtiden en
sockersöt saft, i synnerhet den Nord-
amerikanska Sockerlönnen (^4. saccha-
rinum L.), af bvars saft socker beredes.
De hos oss allmännare kända arter-
na äro:
Svensk Lönn {A. platanoides "l,),
med spetsflikiga blad och upprätta
blomvippor. Vild.
Tysk Lönn {A. Pseudoplatanus L.),
med trubbflikiga blad och hängande
blomklasar. Planterad.
(Nafverlönn upptages särskildt.)
Långs öf ver dörren ett bårkläde hängde
Utaf de gulnade lönnarnas blad.
DAHLGREN 2: 264.
fLÖpe^räs, n., Öland = Gulmåra.
Användes till mjölks ystning.
fLösseg'räs,n.,Boh.=Kattmynta.
Lösta, Löxa, se Lösta.
M.
Mådd, m., ett med Mara närför-
vandt örtslägte, med blekblå blommor,
omgifna af allmänt hylle: Sherardia
L, — Äkermadd (5. arvensis l.) kallas
af Wahlenberg Blåmadra.
Madra^ f., örtslägtet Asperula L.,
närbeslägtadt med Mara, men ekildt
genom blommornas pip. Vi ega deraf
två inhemska arter:
Färgmadra {Ä. tinctoria l.), med
i krans sittande smala, jemnbreda
blad. Se Linnés Gotl. resa 238.
Myskemadra {A. odorata l.), med
åtta i krans sittande lancettlika blad ;
synnerligast utmärkt genom sin väl-
lukt. Kallas vanligen Myska.
Ann). Namnet Madra, ännu för detta
slägte bibehållet på Gotland och Island,
tillades fordom alla Måraväxter.
f Madun, n., Smal. ^ Ängdun.
Mahogny, n., ett vackert och hårdt
träslag, som erhålles af Sioietenia Ma-
hagony L. från Sydamerika.
Majblomster, n., en obestämd be-
nämning på flera vårblommor, olika i
olika landskap, t. ex. Konvaljen, Maj-
hvifvan (Österg.), Mjödörten (Dal.),
flera arter af Solöga (Vestm.) o. s. v.
Majbräkeil, n., en Bräken-art, som
i systematiska arbeten föres till slägtet
Bergspring, men är till utseende och
växtsätt så lik Ormbunkeslägtet, att
den måste behålla sitt sjelfständiga
namn : Asplenium Filix femina (l.).
f Majgräs, n.=Myskegrä8, Vår-
brodd m. fl.
Majhyifva, se Hvifva.
Majlilja, f., äldre, ännu i vissa
orter brukligt namn på Konvalje.
f Majnyckel = Gullivifva, enligt
Dalin. Mig obekant namn.
Majs, m., ett särdeles bördigt sädes-
slag, med skilda han- och honax: Zea
Mnys L. Majsen tillhör ursprungligen
Amerika och odlades der före Europé-
ernas ankomst.
Den höga majs, som axets yta fyller
Med korn i perlors form, dem mogna-
den förgyller.
OXENSTJERNA 2: 130.
f Makrasse, m., Smal. = Äng-
krasse.
i Malya, f.. Latinska namnet på
Kattost, hvilket ej kan tillhöra Sven-
ska språket.
Malört, f., en för sin beska smak
allmänt bekant art af slägtet Gråbo :
Artemisia Absinthmm L. — Malörten är
efter allmogens uppfattning en symbol
af ångern.
MANCENILJTRAD — MARFIOL
77
Honing du bjuder min mun, och mal-
ört ger du mitt hjerta.
BOTTIGER 2: 155.
Manceniljträd, n., ett Vestindiskt
träd af Törelfamiljen: Hijypomane
Mancinella L. Innehåller ett bland de
häftigaste slags gift i växtriket.
Mandel, m., frukten af Mandel-
trädety tillhörande Stenfruktträden,
inhemskt i Orienten och södra Europa :
Amygdalus comviunis L.
Gif ock med omsorg akt när mandel-
trädet i skogen
Står af sin blomning hölj dt med sänkta
doftande grenar.
ADLERBETH 59.
Dvergmandel, en lågväxt buske
med röda blommor, hvilken tål vårt
klimat och odlas som prydnadsväxt:
A. nana L.
Mandelpil, se Pil.
f MandelpotateS. Dylika till träd-
gårdsspråket hörande benämningar an-
ser jag icke böra upptagas.
f Mandelsäf, se Jordmandel. —
Namnet utgår alldeles ; den ifrågava-
rande växten tillhör ej Säfslägtet.
Mangroveskogar, m. pl., upp-
komma på de af tidvattnet öfverskölj-
da hafsstränderna i heta zonen genom
träd, tillhörande Rhizophorece r. Bk.,
hvilka från grenarne nedskjuta rot-
slående luftrötter och sålunda bilda
ogenomträngliga skogar.
Maniok, m., ett stärkelseartadt
mjöl, som erhålles af roten på Manihot
utilissima Pohl. Kallas ock Tapioka.
Mannablod, äfven Danskablod,
n. = Sommarhyll. »Mannablodet stod
nu i full blomma och uppf ylde hela trak-
ten med sin lukt». Linnés Öl. resa 304.
Om denna ört den »sagan går, att den
på ingen annan ort i verlden skall finnas
mer än endast vid Kalmare slott, derest
hon skolat uppsprungit af Svenskars och
Danskars blod». Ders. 35. — Alldeles sam-
ma sägen finnes i England, der växten
kallas Daneshlood, vid en by nära Chippen-
ham, hvarest fordom ett fältslag stått
med Danskarne.
Mannagräs, n. (Mannagröe), ett
vattengräs med långsträckta, mång-
blommiga, borstlösa småax och på
vattnet flytande blad: Gly ceria jluitans
R. Br. Af dess frön erhållas Manna-
gryn. »Mannagryn, samlade här i lan-
det (Skåne), sågos ... så vackra och klara
som någonsin utländska». Linnés Sk.
resa 263,
Anm, Kallades förr i- systematiskt ih-
teresse Mannasvingel, men detta namn
är origtigt och numera obrukligt.
Mannaträd, n., en i södra Europa
växande art af slägtet Ask, Fraxinus
Ornus L., hvilken eger fullständiga
blommor med blomfoder och blom-
krona, som båda saknas på vår Ask.
Af dess utsvettande, stelnade saft er-
hålles den i handel förekommande
Manna.
Mansblod, n., ett gammalt och
ännu brukligt namn på Johannesknopp
{Hyjjericum quadrangulum och. per fo-
ratum L.). De krossade blomknoppar-
ne lemna en blodröd fläck.
Manschetter, m. pL, en i träd-
gårdsspråket vanlig benämning på
Spikklubban.
Manskraft, f., ett mycket afvikan-
de slägte bland Umbellaterna, med
styfva, läderartade, taggiga blad och
blommorna i ett hufvud: Eryngium
maritimum L. Manskraften växer på
sandiga hafsstränder.
Mar- ingår i flera arters eller af-
arters namn, betecknande dels kärr,
t. ex. Marbjörk, Martall, dels låga,
sandiga hafsstränder, t. ex. Marfiol (se
nedan), Margräs eller Marhalm {=
Sandrör), Marvide {Salix angustifo-
Ha Fe.).
f Marchantsmossa = Jordlunga.
Utgår alldeles.
Marfiol, f., en ört af Korsblomstri-
ges familj, med gredelina blommor och
kantiga, icke uppspringande skidor:
Cakile maritima Scop. Kallas äfven
Vild Lackfiol.
78
MARI^ — MELON
Mariae, se Jungfru Mariae.
Marientistel = Sempertin.
Marksmultron, se Smultron.
Mar-risp, m., ett på liafsstränder
växande örtslägte med breda rotblad
och bladlös, mycket risgrenig stängel :
Statice L.
MarsTiol, se Viol.
Maskfrö, n., maskdödande medel,
som erhålles af flere Bo växters frön,
företrädesvis af en art Gråbo, Artemisia
Santonica L., äfven af Renfana.
Maskmjöl, n.= Lumrik (se Matt-
lummer).
f Maskros, f. = Smörblomma.
Ett nyare namn, som likväl ingått
hvarken i folkspråket eller skriftsprå-
ket. Någon rimlig hänsyftning deri
kan jag icke finna.
f Maskrot, f., benämnes i Dalins
ordbok roten af Spigelia Anthelmia L.
Örten hvarken odlas eller växer vild
hos oss och är för Svenska allmänhe-
ten obekant.
f Maskull, f., svampslägtet Arcy-
ria Hill ; egentligen ludden i dess och
slägtet Trichice Hall hyllen. Utgår.
Mastix, m., ett Ijusgult harts, som
erhålles af Pistacia Lentiscus l. från
Orienten. Mastix användes till rökelse.
Se Heseh. 27: 17.
Masur- tillsättes växtnamn för att
utmärka hårdare träslag, t. ex. Masur-
björk, Masurlönn.
Matledsqvistar, m. pl. Namnet
tillkommer rättast Besksöta, men öf-
verföres ofta i de vestra landskapen pä
Svensk Caprifolium.
Matolja, f., pressas icke blott af
Oliv, utan äfven af Vallmo.
Mat-rhabarber, se Rhabarber.
•hMatsyamp = ätlig svamp. Nam-
net är obrukligt och alltför obestämdt
att föras till någon viss art.
Mattgräs, n. ^ Mattlummer.
Mattliimmer, se Lummer.
Mattram, m., bildadt af Lat. Ma-
tricaria {M. Parthenium L.), men van-
ligen fördt till Battram (se der). Nam-
net, ofta förekommande i äldre skrifter,
är nu utgånget.
f Maiiritia-paim, obekant för
Svenskar.
Meccabalsam, m., ett harts, inne-
hållande eterisk olja af ett med Tere-
binten beslägtadt träd i Arabien: Bal-
samodendron gileadense Kunth {Amyris
gileadensis L.).
f Meja, f. (Hvitmeja), Skåne, enligt
Linné = Hvitsippa. Utdödt namn.
Mejram, m., en allmänt odlad
kryddväxt, tillhörande slägtet Koning:
Origanum Majorana L.
f Melblomster, n. = Majhvifva.
Melilot, m. = Amur. Det förra
namnet är nu vanligen brukligt; be-
kant är t. ex. Melilotplåster.
Mell, Mellre, f., ett med Molla^
närförvandt örtslägte, men har alla'
blommor likformiga och tvåkönade:
Chenopodium L. Mellens blad äro van-
ligen mjöliga, pch namnet härledes af
mel, mjöl. (Äfven Mjölkroten hör,
enligt Linné, till detta slägte.) De be-
kantare arterna äro:
Bymell, med triangulära blad: Ch.
urbicum L.
Rödmell, med romboidiska, glän-
sande blad: Ch. rubrum L. Föres i
systematiska verk till slägtet Smink-
bär.
Stinkmell, med äggrunda, helbräd-
dade blad : Ch. Vulvaria L.
Svinmell, med olikformiga, vågiga
blad, hvitmjöliga blomklasar: Ch. vi-
ride h., äfven Atriplex patula L.
Melon, m., en odlad, välkänd art
af Gurkslägtet: Cucumis Melo L.
MENNISKOLIF — MJOLGRAS
79
Re'n är den varma bänk utaf meloner
klädd,
Som rundas under glas vid jordens
låga bädd,
Der sommarn deras skal med blom-
mans likhet målar
Och gjuter svalkans saft i deras gula
skålar.
OXENSTJERNA 2: 54.
Meuniskolif^ n., se Fnrparvinda.
T Menniskovän, m., ett gammalt,
^nu obrukligt namn på Snärjegräs,
emedan denna växt hänger sig fast vid
kläderna. Jfr Snarmåra.
Mespel (mindre rigtigt Mispel), m-
1) Egentligen ett buskslägte bland
Kärnfruktträden, med större, upptill
skålformiga frukter: Mespilus germa-
nica L. Denna är mera sällan odlad.
2) Vanligast, men oegentligt gifves
namnet Mespel åt Amelanchier cana-
densis Med. {Mespilus canadensis L,),
en buske, äfven tillhörande Kärnfrukt-
träden, med små svarta, ätliga bär.
.3) Afvenledes Oxbärsbnsken {Cotone-
aster vulgaris Lindl.) bar i systemati-
ska arbeten blifvit kallad Mespel, men
då den numera ej räknas till Mespel-
slägtet, bör sådant namn på denna bu-
ske försvinna.
f Midsommarsblomster, n. I
anseende till den stora utsträckning
ocb följaktligen de olika klimat Sverige
eger, är det klart, att detta namn an-
vändes olika i flera landskap. Sålunda
hänföres det i Skåne till Hästfibla, i
Småland till Nosserot, i Vermland till
Knylbräcka, i Medelpad till Ängs-
näfva (i Jemtland kallad Jansmesse-
blomster), i Vesterbotten till Ällmänt
Solöga. Vill man derföre upptaga nam-
net i en Svensk ordbok, bör det endast
tydas med örter, som blomstra vid mid-
sommarstiden.
TMillefolinm, n., rent Latin, men
brukas ofta i talspråket för Röllika.
MinneSTiol, f., Atterbom = Styf-
morsviol.
Mire (Tysk. Miere), m., Visby =
Våt-arv.
Mispel, se Mespel.
Missne, n. (i Dalarne f.), äfven
Mäss, en i kärr växande ört med tjock
rotstock, bjertlika blad, tjock blom-
kolf, omgifven af ett på inre sidan
bvitt bolster, och med röda, tätt sit-
tande bär: Calla palustris L. Af Miss-
nets tjocka rot beredes i Norrland bröd
i missväxtår.
Mistel, m., en på träd växande,
ständigt grönskande buske med ledade
stjelkar ochhvita, enfröigabär: Viscum
album L. Misteln (Isl. mistilteinn) är
välbekant i nordiska mytologien. —
Af Mistelns bär kokas fogellim.
f^Mjella, Holtemjella, f., Dalsl.
= Ängskovall.
Mjeltbräken (föråldradt: Mjelt-
gräs), n., en hos oss sällsynt Bräken-
växt (förekommande på Gotland), med
odelade, vid basen bjertlika blad med
linieformiga fruktplättar på undre si-
dan: Scolopendrium officinarum Sw.
Mjödört, f., en på fuktiga stäl-
len allmän, parbladig ört, tillhörande
Brumväxterna, med stor blomruska i
toppen, hvita, starkt honungsluktande
blommor: Spircea Ulmaria L. Har tal-
rika benämningar i mellersta och norra
Sverige, men det i Göta rike (äfven
Danmark och England) allmänt bruk-
liga namnet Mjödört är det mest ka-
rakteristiska.
Mjölda^^, f., en på lefvande väx-
ter parasitisk, högst skadlig svamp,
bildande mjöl-lika fläckar med små
gulbruna knappar: Erysiphe Hkdw. fil.
Den mycket omtalade Drufsjukan i
södra Europa {Oidium TucJceri Berk.)
är en outbildad form af Mjöldaggen.
Mjöldryga, f. = Brandkorn.
f Mjölgräs, n. = Svinmell. Obruk-
ligt namn.
80
MJOLKBLOMSTER — MOLLAVAXTEE
Mjölkblomster, Medelp.^Mjölk-
ros, Upl., Trimjölksgräs, Angerm.,
ett mycket obestämdt namn i folk-
språket. Torde rigtigast hänföras till
Kabbelök, enligt namnets användande
i nämnda provinser, men tillägges tem-
ligen allmänt Smörblomman, och i
Dalsland Leontodon autumnalis L.
Mjölke^ m. (Mjölkgräs Dal., Imjöl-
ke Nerike, Illermjglke Hels., Rå-
mjölksgräs Österg., Aldermjölk Fran-
ckenius, att förtiga de rådbråkade ut-
talen i Dalarne), ett ständigt vexlande
namn på Kropp, svnes vara det för-
herskande i mellersta Sverige, liksom
Älmocke i norra och Ällonmärke i
södra, och dessa så skilda benämningar
gå genom medelformen öfver i hvar-
andra.
Mjölkflbla; f., vanligen, men min-
dre lämpligt Mjölktistel^ m., ett ört-
slägte af Fibleväxterna, med ymnig hvit
mjölksaft, i kanten småtaggiga blad:
Sonchus L.
Allmän Mjölkfibla {S. oleraceus
L.), ett besvärligt, ettårigt ogräs i träd-
gårdar.
Fet Mjölkfibla, Äker-mjölkfibla
{S. arvensis L.), ett större, mångårigt,
svårt åkerogräs.
f MjÖlk^ubbar, m. pl., Dalsland
= Blåsuga.
,/i'"'..f Mjölkpungar, m. pl., Upl. =
'^■'%^k--2rofver.
--Mjölkros, f., se Mjölkblomster. '
Mjölkrot, f., Rosl., en mångårig
art af slägtet Mell : Chenopodium Bo-
nns Henricus L. — Af Wahlenberg fö-
res namnet till Mossrot.
Mjölkskifllng, Mjölksopp, m.,
ett slägte bland Skifsvamparne, hvars
arter brutna utsippra en mjölksaft:
Lactarius Psrs. Hit höra Brötling,
Fepparling, Riska, som äro särskildt
upptagna.
f Mjölktistel, se Mjölkfibla.
Mjölkyial, m., Medelp. = Ängs-
kovall.
Mjölk-ysta, f. = Gulmåra.
T Mjölköka, f., öfversättning af
Polygala (se Jungfrulin), ett namn
som förekommer i böcker, men för öf-
rigt ej brukas.
Mjölkört, f., en gemensam benäm-
ning på arterna af slägtet Törel, spe-
cielt på Reforms-töreln {Euphorbia
Helioscopia L.). 1 sammansättningar
bortfaller ört, t. ex. Räfmjölk {E. Peplus
L.) och Vargmjölk (Kärrtörel, E. pa-
lustris L.), af Bromelius kallad Djef-
vulsmjölk. — Enligt Linné (Sk. resa
240) öfverföres namnet Mjölkört äfven
till Höstfiblan.
Mjöl-laf, utgår, se Laf.
MjÖlonriS, n., en liten, nedliggan-
de, ständigt grönskande buske af Ljung-
familjen, med ofvan blomkronan sit-
tande bär, hvarigenom denna buske
skiljes från Lingonriset: Arctostaphy-
los Uva ursi (l.). Frukten kallas Mjö-
lon, Mjölbär. — Jfr Fjellbär.
Du landets fria bygd,
Som . . . plundrar tufvans skatt och
stryker mjölonlöfven.
DAHLGREN 1: 31.
Mjölöka, f. = Brandkorn.
Mobjälla, f.,Vesterg.=Linnésört.
MoUa, f., ett artrikt örtslägte, när-
förvandt med Mell, men har två slags
blommor, jemte tvåkönade äfven olik-
formade honblommor: Atriplex L. De
mest bekanta arterna äro:
Svinmolla, som är ett allmänt ogräs
på odlad jord: A. patula L.
Trädgårdsmolla, hvilken allmänt
odlas och användes som spenat: A.
hortensis L.
MoUayäxter, naturliga familjen
Chenopodiacece Dcmort., Tvåhjertblads-
växter med kronbladslösa, merendels
femtaliga blommor och med hinnfrukt.
Blommorna äro små, gröna. Hit höra
Molla, Mell, Sodaört, Saltört, Glas-
ört m. H.
MOLTER — MOSSA
81
Molter, f. pl., i de vestra landska-
pen, Miilter i Dalarne, = Hjortron.
Monke^ m., en ettårig växt,'all!nän
i södra Sverige, med blå blommor i ett
rundt hufvud på korta skaft: Jasione
montana L. Ursprungliga namnet är
Munkhatt, men nu är Monke allmänt
antaget.
Mor (skog) ingår i några växtnamn,
såsom Morhattar, Morkulla, Mortåg.
Morell, m., en afart af Körsbär.
Morgoiistjerna, se Stjernlök.
T Morhattar, m. pl., Dal.=Skogs-
näfva.
Mo-ris, n., Ångerm. = Ljung.
Morkiilla, f. Dal. = Dufkulla.
Morrot (äfven Morot), f., en all-
mänt odlad växt af Urabellaternas fa-
milj, med fintaggiga frukter: Daucus
Carota L. Den odlade Morroten bar en
tapplik, köttig, ätlig rot; den vilda der-
eniot en smal, träaktig. Se Barkenrot.
Mortåg", äfven Myrtåg, m., Norrl.,
en art af Ormrot, Lilla Ormroten
(Franckeuius). Se Ormrot.
Mosisroser, f. pl., RosL, en art af
Blåklocka, Campanula glomerata L.
Mossa, f., en talrik klass af Grodd-
trådsväxterna {Musci L.), med tydligt
utbildade vegetationsorganer och spor-
kapslar, men utan spiralkärl. Den för-
delas i Löf- ocb-Lefvermossor. — »Mers-
sor kallas (inom växtriket) slafvarne, som
tjena växterna, dem de täcka för vinter-
kölden, skydda för solhettan, fria för rut-
nelsen, men vika för alla andra». Linné
Delic. nat. 14.
Ett hyende, prydt af den nyfödda sippan
Och virkadt af mossornas sammet, der
låg.
LiNG 1: 16.
Anm. Mossa har från äldsta tider varit
en gemensam benämning på alla Grodd-
trådsväxter, utom Bräkenväxterna och
Svamparne. Numera afsöndras allmänt
Lafvar och Alger, som olämpligt äfven
kallats mossor. De talrika Laf arter, hvil-
ka af Linné och äldre författare blifvit
upptagna under Mossa som slägtnamn,
upptagas här under Laf. De egentUga
Fries, Svenska växtnamnen.
Mossorna äro så lika till utseendet och
utan synnerlig användbarhet, att få haf va
egna namn i tal- eller skriftspråket. Våra
botanister ha väl gifvit Svenska namn åt
de flesta slägten, men som dessa äro un-
derkastade oupphörlig söndersplittring,
och allmänheten visst icke kommer att
urskilja dem, anser jag onödigt att upp-
taga ifrågavarande namn. Endast några
få, som förekomma i folkspråket och som
bland de af Liljeblad och Wahlenberg
gifna kunna lättare urskiljas, äro här
nedan anförda.
Björnmossa, arterna af slägtet Po-
lytrichum Dill., som i folkspråket har
talrika benämningar. Särskildt upp-
tagen.
Bullmossa,Bullemossa (Liljeblad),
slägtet Splachnum L., i synnerhet S.
luteum och rubrum L., de vackraste
mossor i verlden. Wahlenberg be-
nämner denna mossa Parasoll- och
Solskärmsmossa.
Droppmossa,7'oriM/a ruralis Ehkh.,
som växer på halmtak, hvilka efter
regn länge droppa af den i mossan
stannade fuktigheten.
Hvitmossa, särskildt upptagen.
Ljussläckaremossa (Wahlenberg),
slägtet Encalypta Schbeb., lätt skildt
genom sin klocklika mössa.
Raggmossa, slägtet Racomitrium
Brid., arter af Grimmia Hedw., eller
mossor med hårspetsade blad.
Rödmossa = Hvitmossa.
Snigelmossa, slägtet Jungerma^-
nia L. ^i<*tfc-^ ■ ^^'•
Sotmossa, sVågtet ér^^eäJ^Ks.
Stjernmossa (Liljeblad),*' slägtet
Mnium L.
Svallmossa, Leucohryum glaucum
Hampe.
Trälmossa, åtskilliga mossor, mest
Hypna L. på magra ängar.
Viskmossa = Björnmossa, äfven
större arter af slägtet Dicranum Hedw.
Vispmossa, se särskildt.
Väderleksmossa (Wahlenberg),
Funaria hygrometrica Hkdw.
Väggmossa, de större arterna af
Hypnum L., %?Lmva. proliferum, parie-
6
82
MOSSATOF — MUSFIBLA
tinum L. Användes att stoppa i väg-
gar.
Mossatof^ se Tof.
Mossros, f., en odlad art af Törnros.
Mossrot, f., en art af Umbellat-
slägtet Peucedanum L., med findelade
blad ocli platta frukter, utmärkt för
rotens brännande smak, hvaraf den fått
namnet Finsk Ingefära. Jfr Ingefåra.
(I Nerike skall äfven Calla L. benäm-
nas Mossrot.)
Movippa, se Vippa.
Mulbärsträd, n., ett i de varma
länderna talrikt slägte, med halloulika
frukter, Mulbär. Deraf odlas hos oss
två arter:
Hvitt Mulbärsträd {Morus alba
L.), med hvita bär. Dess blad lemna
den yppersta föda för silkesmasken.
Svart Mulbärsträd (M. nigra l.),
bvars brunsvarta bär äro synnerligen
läckra.
T Multegräs, n., Vesterg. = Mjöd-
ört.
Multer, se Molter.
Munkfnat, n. (Munklöss), en
art af slägtet Cynoglossum L., tillhö-
rande de Skrufblomstriges familj, med
mjukhåriga blad och med frukter som
genom hakformiga piggar fästa sig vid
kläderna: C. ofjicinale L. Har en stin-
kande lukt. — Jfr Hundtunga.
Munkliatt, m., se Monke och
Munkskalle.
f Mimklmfvud, n., Dalsland =
Smörblomma. Namnet har samma
hänsyftning som Skallnacke, brukligt
i Österg., och Priestcrotvn i Engelskan.
f Munk-kål, m., Söderm. ^Blac-
ken.
Munkmössa, f., en med Missne
närförvandt växt, men med han- och
honblommor åtskilda, fastän pä sam-
ma kolf (hos Missnet äro de blandade
om hvarandra) : Arum macidatum L.
Munkmössan har en skarp, brännande
smak. Kallas äfven Dansk Ingefära.
— Hos Franckenius benämnes den
Munkepes, hos Tillandz Munketyg.
— Jfr under Munkskalle.
Munkpeppar, m. = Bitterfet-
knopp.
Munkskalle, m., Munkhatt,
MunkniÖSSa, allmän benämning på
en art af slägtet Stormhatt, med stora,
blå, hjelmlika blommor: AconitumNa-
pellus L. eller snarare A. Cammarum L.
Kallas äfven Blåmunk.
Anm. Enligt Linnés Fl. Svec. skall
namnet i Jämtland öfverföras på den
himmelsvidt åtskilda Kamillblomman.
Murgrön, Murgröna, f., en stän-
digt grönskande buskväxt, som för-
medelst luftrötter klänger sig uppför
klippor, murar o. s. v. Hedera Helix L.
Murgrönan var helgad åt vinets gud, och
dess rankor inbjuda än till hans hyllning.
Och murgrönsrefvans helga krans sig
knöt
Betydningsf ullt om silfvergråa håren.
STAGNELIUS 1: 135.
Der rankan sig lindar kring lagrarnas
stam
Och murgrön kring hjeltarnes stöder.
BESKOW 1: 165.
Murkla, f., en läcker vårsvamp
med på öfre sidan nätådrig, oftast
sockertoppslik mössa: Morchella escu-
lenta Pers.
Stenmurkla, en med Murklan be-
slägtad ätlig vårsvamp, men med
upphöjda, vridna åsar på mössans
öfre sida: Gyromitra esculenta Fr.
Mur-ruta, f., en art af slägtet Berg-
spring, med tredeladt sammansatta
blad, småbladen vigglika: Asplenium
Ruta muraria L.
f Murört, f., ett mycket opassande,
obrukbart namn på Gypsophila mura-
lis L.
Musflbla, f. (äfven Musöron), en
afdelning af Hökfibleslägtet, vanligen
utskjutande refviga rotskott, med ut-
märkt små frukter: Pilosella Fr.
ilUSKOTTRAD — MYRTEN
83
Muskot-träd, n., ett ständigt grön-
skande träd på Moluckerna: Myristica
moschata Thunb. 1^'rukten kallas Mu-
skotnöt ocli det kärnen omgifvande
skalet Muskotblomma.
Musrumpa, f., se Mustippa.
Musseron, m., en ätlig svamp af
Skiflingarnes slägte : Agaricus gambo-
sus Fr,
Mustippa (äfven Musruuipa)^ f.,
en mycket liten växt af Ranunkelfamil-
jen, med bar, enblommig stängel ocli
långt utdraget fruktfäste: Myosurus
minimus L.
T Mlistörne, enligt Dalin Rusens
aculeatus L. Förkastligt ocli obrukligt
namn, efter Tyskans Mäusedom.
Musärt^ f., Vesterg. (Musapjask)
= Sparflins.
Musöron^ n. pl., se Musfibla.
Musört, f., ett till Boväxterna hö-
rande slägte : Filago L,, små gråludna
växter med hela blad och gyttrade
blomkorgar.
Myggblomma, f., ett i kärr växan-
de örtslägte af Nosseväxternas familj,
med mycket små, gulgröna blommor:
Malaxis Sw., äfven Sturmia Reich.
Mynta, f., ett artrikt slägte af Suge-
växternas familj, med nästan regel-
bundna, fyrklufna blommor, och mer
eller mindre behaglig aromatisk lukt:
Mentha l. Utom de vilda Myntorna
hafva flera arter från äldsta tider varit
odlade sä väl för sin vällukt som för
medicinskt bruk.
Grön Mynta {M. viridis l.), glatt,
grön, med blommor i ax.
Grå Mynta {M. silv estris l.), lik
den föregående, men graluden.
Hästmynta {M.aquatica l.), blom-
morna i ett hufvud, bladen släta. En
förändring häraf med blommor i krans
uti bladvecken kallas Vild Hjertans-
fröjd.
Krusmynta {M. crispa l.), blom-
morna i ett hufvud, bladen inskurna
och krusiga.
Myskmynta {M. sativa l.), se mer-
tansfröjd. Denna odlade art är den
mest välluktande af alla, vida skild
från Vild Hjertansfröjd, med hvilken
den dock af botanister förvexlas.
Trädgårdsmynta- {M. gentilis l.),
blommorna i småludna knippen uti
blarlvecken. Odlad och förvildad.
Akermynta {M. arvensis l.), blom-
morna i kransar uti bladvecken. Har
obehaglig lukt och kallas deraf ofta
Horsamynta.
Myr- ingår i flera sammansättnin-
gar, utmärkande dels arter, dels för-
ändringar, växande i kärr, t. ex. Myr-
björk, Myrgran m. fl.
Myrag, m., ett slägte bland Half-
gräsen, likt Ag, men mycket mindre:
Rhynchosporav AHj.. Af Myragen finnas
två arter, en med hvita småax {Rh. alba
Vahl.), en med bruna {Rh.fusca Vahl.).
Myrbjörk, se Björk.
Myrbräcka, se Bräcka.
i Myrbär, n., Angerm. = Tranbär.
i Myrduu, Myrkulla = Ängdun.
Myrkong, m., se Kungsspira.
Myrlaf, se Laf.
Myrrlia, f.,en välluktande kåda,som
utflyter ur Balsamodendron Myrrha
LiNK, hvilket träd flnnes i Arabien och
Abyssinien. Omtalas flerstädes i bibeln,
f Myrstut, m., Jemtl. ^ Strätta.
Myrten, m., en ständigt grönskan-
de buske från södra Europa, hvilken
hos oss allmänt odlas inom \\lMs: Myrtus
communis L. Akta kärlekens symbol.
Den första (kransen) var af myrten.
Dermert kröntes
Den lycklige, hvars ömma tro belöntes
Af den förnämsta skönhets ädla hand.
LEOPOLD 2: 291.
Unga flicka, i din vår
Bind dig myrtenkransen.
FRANZÉN 1: 140.
84
MYRTAG — MOETGRAS
f Myrtåg, se Mortåg.
f Myrtåg-er, f. pl., Verml. = Lin-
nésört.
Myska, f., gemensamt namn för
flere välluktande växter, Scåsom Myske-
gräs {Hierochloa odorata wg.), Myske-
madra (se Madra), Myskmynta (se
Mynta), Skogsmysk = />m«fert borea-
Us L.
Måbärsbuske, m., en art af släg-
tet Ribs, med upprätta blomklasar och
röda bär (Måbär) med fadd smak: Ri-
bes alpinum L. Jfr Linnés 01. resa 7.
Månadsros, f., en odlad art af
Törnros : Rosa clamascena ait.
Månflol, f., ett örtslägte af Kors-
blomstriges familj, med blå blommor
och stora glänsande skidor: LunariaL.
— Månört, Atterbom 1: 89.
fMångbladslaf, falskt och obruk-
ligt namn; utgår alldeles.
Mara, f., ett artrikt örtslägte, skildt
från öfriga Måraväxter genom platta
blomkronor utan pip: Galium L. Af
hit hörande arter äro följande mera
allmänt kända:
Allmän Mara {G. boreale l.), upp-
rätt, med fyra blad i krans, hvita
blommor, håriga frukter.
Hvitmåra {G. Mollugo l.), upp-
stigande stjelk, åtta blad i krans, hvita
blommor, glatta frukter.
Gulmåra {G. verum l.), lik den näst
föregående, men stjelken upprätt,
blommorna gula. Har talrika namn
i folkspråket.
Snarmåra {G. Aparine l.), med
snärjande stjelk; hänger sig medelst
krokiga taggar fast vid kläder och an-
dra föremål. Kallas vanligen Snärje-
gräs.
Mårayäxter, Tvåhjertblads växter
med sambladig blomkrona ofvau om
den af tvenne småfrukter sammanväx-
ta frukten, med två märken : Rubia-
cece Juss.
Märke, n., ett i vatten växande ört-
slägte af Umbellaternas familj, med
enkelt parbladiga blad och femnerviga
småfrukter: Stum l. Namnet tillhör
ursprungligen Selleri, men är nu all-
mänt öfverfördt till slägtet Sium. En
art har de under vatten växande bladen
dubbelt parbladiga: S. latifolium L.
rMärrbjälla, f., Dalsland = Blå-
klocka.
Märrblomster, n., Dalsland =
Hästfibla.
Märrmynta, f., Boh. = Konig.
Märrpissegräs, n., Vesterg, =
Drakblomma.
Mäss, n., se Missne.
Mästerrot, f., en mångårig ört af
Umbellaternas familj, med dubbelt tre-
delt-sammansatta blad och platta del- \/'
frukter: Imperatoria Ostruthium L.
MÖblomma, f., en med Valmo när-
beslägtad ört, men med långa, horn-
lika, tvårummiga skidor: Glaucium
TouRN. Vår inhemska art har gula blom-
mor: G. luteum Scop.
Mögel, n., åtskilliga veka, ull- eller
hårlika svampväxter, allmänna på för-
ruttnande organiska ämnen, med frö-
korn i spetsen, dels inom en blåsa
{Mucor MicH,), dels bara i ett hufvud
(Aspergillus Mioh.) eller radade i pen-
selform {Penicillium Link).
f MÖrklaf utgår alldeles.
Mörtg-räs, n., Gotl. = Hvitfet-
knopp.
NACKEL — NARFVAXTER
85
N.
f Nackel, m., Nackblomster, n.,
ett af Liljeblad bildadt uamn på Hök-
fibla {Hieracium L.), men utan känd
härledning och som hvarken i skrift-
språket eller det allmänna språket blif-
vit antaget. Jfr Pr estnacke.
f Nafvelgräs, n. (rättare Nafyel-
Ört)^ föres af äldre författare ganska
passande till slägtet Spikblad; i Da-
lins ordbok föres det till utländska
slägtet Cotyledon L., men då detta är
i Sverige okändt, synes det mig öfver-
flödigt att för det samma antaga ett
Svenskt namn.
Nafvellaf, se Laf.
f Nafverlöniij f. (i Skåne Näver,
efter Danskan), en buske, hörande till
slägtet Lönn, med treflikiga blad, upp-
rätta blomknippen: Acer campestre L.
T jVagelgräs^ n. = Hönsarv.
Nagelsyamp, m., en mycket liten,
ätlig svamp, som framkommer strax
v^ efter snösmältningen om våren: Aga-
ricus esculentus "VVulf.
Nagelört, f., ett artrikt slägte af
Korsblomstriges familj, med små oan-
senliga blommor, korta skidor: Dra-
ba L. Den allmännaste arten deraf,
D. verna L., skiljes nu vanligen som
eget slägte och benämnes Rågblomma
(Smal.).
Nagglaf utgår alldeles.
Najas, f., ett under vattnet växande
örtslägte, hvilket kanske rättast bibe-
håller Latinska namnet, såsom stam-
förvandt med Nate; eljest kan det ock
benämnas Nateserf.
Najkon, se Nejkon.
fNakling,m.=: Tidlösa. Af dess
i trädgårdsspråket vanliga metaforiska
benämning Nakna Jungfrun har Lilje-
blad bildat Nakling,. som är ett föga
lämpligt namn.
Narciss, m. och f., örtslägtet Nar-
cissus L., skildt från öfriga Narciss-
växter genom en odelad krona inom
kalkbladen. Hit höra Gul Narciss (se
Påsklilja), Hvit Narciss (se Pingst-
lilja) samt Jonqvill och Tazett, hvilka
alla äro särskildt upptagna.
Xarcissen, sörjande, som med sin blek-
het klagar
Mot kärleken, hvars hämnd förhärjade
dess dagar.
OXENSTJERNA 2: 28.
Långs utför rabatten narcisserna buga
Och röra på nackarne liksom i takt.
DAHLGREN 1: 420.
Narcissväxter, prydliga lökväx-
ter med ett hjertblad och sex ståndare ;
likna Liljeväxterna, men hafva frukt-
ämnet under blomman: Narcisseoe Juss.
Nardus, f., en från äldsta tider för
sin vällukt prisad växt i Ostindien, be-
slägtad med Vänderoten: Nardosta- v.
chys Jatamansi Dkc. Den af rotstocken
pressade saften användes till smörj else.
»Kom en qvinna, som hade ett glas med
oförfalskadt och kosteligit nardus smör-
jelse». Marc. 14: 3.
Narf, m., ett namn närbeslägtadt
med Arv och med nästan samma be-
tydelse, men i allmänhet tillagdt en-
dast Narfväxterna. Liksom Arv kan
det blott med bifogadt epitet användas
såsom bestämdt växtnamn. Flexioner
deraf äro Nägde, Nörel.
Narf gräs, n., ett mycket mjukt
och vekt grässlägte, växande på våta
ställen, med 1— 2blommiga småax: Ca-
tabrosa P. Beauv.
Narf växter, familjen AlsinaceoB
Fr., Tvåhjertbladsväxter med ledade t^
stjelkar, motsatta blad, ferabladigt
blomfoder och blomkrona, enrummigt
fröhus med centralt fröfäste. Hit höra
Hönsarv, Spergel, Stjernblomma m.
fl. Undantagsvis äro blommorna fyr-
delade.
'%
NATA — NECKROS
Nata, f., är i mellersta Sverige den
allmänt brukliga benämningen ])åStel-
laria media (L.), i Göta rike Våt- eller
Vassarv.
Nate, m., ett artrikt örtslägte.hvars
samtliga arter äro vattenväxter med
smala blorakolfvar, fyra kalkblad och
småfrukter: Potamogeton l. Bland ar-
terna förtjena följande, af allmänheten
urskilda, att anföras :
Abborrnate, med de öfre bladen
flytande, hinnaktiga, rodnande: P.
rufescens Schrad. Namnet tillägges i
folkspråket äfven Gäddnaten.
Borstnate, med borstlika, ehuru
platta blad, alltid nedsänkta i vatten:
P. pectinatus L.
Grodnate, särskildt upptagen.
Grofnate benämner WahlenbergP.
lucens L., med nästan oskaftade, lan-
cettlika, glänsande blad, alla nedsänk-
ta i vatten.
Gräsnate, med grenig stjelk, de
nedre bladen under vattnet gräslika,
de öfre flytande bladen hinnaktiga:
P. gramineus L.
Gäddnate, med flytande, skaftade,
läd^rartade blad: P. natans L.
Alnate, med alla bladen nedsänkta
i vatten, hjertlika, stjelkomfattande:
P. perfoliatus L.
Anm. Såsom synnerligen eget må an-
märkas, att detta örtslägte af Dalin all-
deles förbigås och förvexlas med Nata.
Nateserf, m., se Najas.
Natt och dag = Lundkovall.
Nattfackla^ f., Dictamnus olbus
L., en hos oss såsom prydnadsväxt od-
lad ört med hvita eller röda blommor.
Den är mycket rik på en eterisk olja,
som vid hög temperatur afdunstar i så
stor mängd från blomdelarne, att, om
hon antändes med ett ljus, hon då
bildar en starkt uppflammande låga;
deraf det Svenska namnet.
Nattflol^ f., örtslägtet Hesperis L.,
tillhörande Korsblomstriges familj,
hvars äkta art {H. tvistis L.), med smuts-
gula, brunådriga blommor, odlas för
den vällukt dessa sprida nattetid. Det
samma eger äfven rum, ehuru i mindre
grad, med Allmänna Nattfiolen {H.
matronalis L.), som har röda blommor.
Med lockar gula såsom solens,
Och kinder såsom nattfiolens.
TEGNÉR 2: 16.
När på bergen och kring dalen
Aftonrodnan l|gar opp,
Sjunger Ijufligt näktergalen.
Öppnas nattfiolens knopp.
NICANDER 1: 431.
I tårar liljan stod, och nattfiolen
Sitt milda doft kring Floras bäddar göt.
STAGXELIUS 1: 423.
Anm. Till de ofTannämnda båda väx-
terna hör obestridligen namnet Nattfiol ;
men som flere växter om aftnarne ut-
veckla en starkare lukt, har samma namn
blifvit öf verfördt äfven till dessa, synner-
ligast till Nosseroten och Svensk Gapri-
folium.
Nattskatta, f. (Tillandz), Natt-
skategräs, n. (Retzius), är tydligen
det Tyska Nachtschatten, Danska Nat-
skygge, och i skriftspråket en benäm-
ning på Solanum nigrum L., men som
knappast ingått i folkspråket. Enligt
Rietz har dock namnet Nattskategräs
otvungen härledning af nattskata, en
provinsbenämning på Läderlappen.
Neckarot, f. = Sprängört. Se
Linnés Vestg. resa 98—100.
Neckblad, Neckblomster, n.,
en allmän vattenväxt med stora, hjert-
lika, läderartade, flytande blad och gula
blommor: Nupharluteum.Syi. (SeRlETZ
Ordb. 467, der flera olika benämningar
på denna växt anföras.)
Kring kölen neckens blomster glimma,
Och breda blad i mattor simma,
Dem ingen bölja fuktat har.
GYLLENBORG 1: 190.
NeckrOS, f., lik näst föregående,
men med mycket större, hvita blom-
mor: Nymphcea alba L.
Den hvita neckros reste opp
Mot soln sin blanka silfverkopp.
ARNELL 37.
Fyrisån, af neckens rosor krönt.
STAGNELIUS 1: 305.
NEGLANTYR — NUNNEOET
87
Neglantyr = Lukttörne. Jfr En-
geltorn.
Keglika, Nejlika, se Näglika.
(Ordet anses härleda sig från nagel,
spik, stift; jfr T. Nägelein, hvarmed
närmast afses Kryddnäglikan, i anse-
ende till blomknopparnes likhet med
små nubbar.)
Nejkon (Najkon), n., Gotland =
Backsmultron. Namnet kommer af
det Ryska nika, bär, hvilket ord för-
irrat sig till Gotland.
Nicht, m., en från Tyskan lånad
benämning på Lumrik. Se Mattlum-
mer.
Nicktistel, se Tistel.
f Nippramsgräs = Silfverört.
Njupon, se Nypon.
f Njurlaf utgår.
Nocka, f., ett särdeles gammalt,
dyrbart namn, af det nu nästan förlora-
de nocka, ludd. (Se Ihres Gloss.) Till-
lägges mycket ulliga växter, men tem-
ligen obestämdt. Jag har hört det hän-
föras äfven till Musörten; lämpligast
synes det mig dock tillkomma våra
Svenska Cinerarier eller ock Tephro-
sei'is Reich., ett med Boörten förvandt
slägte, men med enkel hålk.
f Nolanaber, m., Skåne, enligt
Linnés Fl. Svec. n. 704 (enligt Sk. resa
s. 147 : Nolanahher, i registret till bo-
ken: A'oZonä6&ar) = Hökfibla. Nam-
net synes vara utgånget och är sanno-
likt förvridet.
Nopal, m., en art af Cactus, Opun-
tia coccinellifera Dkc.
Noppa, f., örtslägtet Gnaphalium
L., hittills förenadt med Kattfotsörten
och från den skildt eudast genom två-
könade blomhufvud. Namnet tillägges
i folkspråket båda, äfvensom Harklöf-
vern.
Nosgräs, se Näsgräs.
Nosserot, f., ett örtslägte af Nosse-
växterna; de Svenska arterna hafva två
breda rotblad, hvita blommor i klase
och med lång sporre: Platanthera Rich.
Rotknölarne hafva afrodisiska egen-
skaper. Nosserotens blommor sprida
om aftnarne en behaglig lukt, hvaraf de
oegentligt blifvit benämnda Nattfioler.
Anm. Namnets etymologi är märk-
värdig. Tvenne tydningar förekomma,
begge ganska karakteristiska för växten.
Enligt den ena härleder det sig från noss,
ett landskapsord, som är liktydigt med
slem, hvilket väl passar till rotknölarnes
slemrikhet. Enligt den andra kommer
det af växtens Tyska benämning Genoss-
wilrz, der ordet genoss, conjugium {ge har
bortfallit i Svenskan), betecknar de båda
förenade rotknölarne. — I Svenska folk-
språket skola ock testiculi kallas nossar.
NosSCTäxter, Tvähjertbladsväxter
med mycket egendomligt bildade blom-
mor, treskaligt, enrummigt fröhus, från
alla öfriga skilda genom ståndarnes
förening med pistillen till en pelare:
OrchidecE L.
Notblouister, n., en i de Svenska
insjöarne vanlig växt med jemnbreda,
inuti pipiga, tvårummiga rotblad och
på stängeln klaslikt hängande hvita
blommor: Lobelia Dortmanna L. De
utländska, som prydnadsväxter odlade
arterna af slägtet bibehålla namnet
Lohelia.
Nnbblaf, se Laf.
Nubbsvanip, m., en liten, hård
trädsvamp med gullgul disk; märk-
värdig för sitt inom tallens ved kry-
pande svamplager, hvarigenom träet
snart förruttnar: Ditiola radicata Fe.
Nunneört, f., ett i lundar växande,
tidigt blommande örtslägte, med rund
stamknöl, mångdelade blad och i en
klase sittande (hos våra iphemska arter
röda) blommor: Corydalis Vent. De
allmännare arterna äro:
Finger-nunneörten, med tät stam-
knöl och fingerdelade skärmblad: C.
bulhosa Pers. Förekommer mest i
gamla trädgårdar.
88
NYCKELBLOMMA — XAFVA
Håla Nunneörten,med ihålig stam-
knöl ocli hela blomskärmar: C. ca-
va (l.).
Lilla Nunneörten, .med tät stam-
knöl och hela hlomskärmar: C.-faba-
cea Pers. En af de tidigaste vårväxter
i lundar.
Sibiriska Nunneörten, med hela
skärmar och gulhvita blommor : C. no-
bilis Pehs. Odlas som prydnadsväxt.
f Nyckelblomma, f., ett af Gul-
hvifvaus många namn; oftare säges
dock Jungfru Mariae nycklar, Him-
melsnycklar.
Nyckelblomster, n., ett artrikt
slägte af Nosse växternas familj, med
tvenne rotknölar, klasvis sittande (mest
röda) blommor med långa sporrar: Or-
chis L, Flera arter urskiljas af allmo-
gen under namn af Johannis, Jungfru
Mariae, Petri nycklar; några hafva
tillika sjelfständiga namn. Arter med
handlikt klufna rotknölar kallas Her-
rans hand (se derst.). Den allmänna-
ste blfind dessa är:
Fläckiga Nyckelblomstret, med
tät stjelk och fläckiga blad: O. macu-
lata L.
(Svedda Nyckelblomstret, O.ustu-
lata L., se Krutbrännare.)
f Nyckelgräs, n., ett af Ängsko-
vallens många namn, antecknadt i Me-
delpad.
Nyponbuske, m., Dalsland Nype-
torn, n., de vilda, enkla arterna af släg-
tet Rosa L., taggiga buskar med sköna
blommor. Frukten kallas Nypon, Hy-
jJen m. fl., rättast Njupon af det äldre
Hjupon. Jfr Törne och Törnros. Ny-
ponbuskens frukter insamlas för kökets
behof och skiljas dervid efter mognads-
tiden i
Smörnypon {R. cinnamomea l.),
de minsta, tidigast mognande, smör-
mjuka frukterna.
Sommarnypon {R. molHssima
"WiLLD.), tidigt mognande, köttiga,
tagghåriga frukter. Till dessa sluta
sig de stora, oftast odlade Holländ-
ska Nyponen.
Vinternypon {R. canina l.), sent
mognande, hårda, glatta frukter.
Nysblad, n., Österg. = Hästfibla.
Nysrot, f., örtslägtet Veratrum L.,
Etthjertbladsväxter med stora, breda, ^
fållade rotblad, rik blomvippa, sex
qvarsittande kalkblad och tre enskaliga
småfrukter. Nysroten benämnes ofta
Prustrot, emedan den eger lika egen-
skaper.
Hvit Nysrot (F. album l.), med
hvitgröna blommor. Växer i Fin-
marken.
Svart Nysrot (F. nigrum l.), med
svartbruna blommor. Odlas.
T- Nyttegräs, ett onyttigt och
obrukligt namn, fördt till Kattmynta.
i Nåldyiifl, f. = Taskört, äfven
Björkticka.
Nålkörfyel, m., en med Körfvel
närbeslägtad Umbellat, med långa, syl-
lika, kamlikt stälda frukter: Scandix
Pecten L.
f NålSTamp, ett i intet afseende
utmärkt, litet svampslägte, som kan
alldeles förbigås.
t Näfta, f., ett af det Latinska Ne-
peta olyckligt bildadt namn, som hvar-
ken har vunnit eller kommer att vinna
burskap i språket.
Näfva, f., nyare Näbb (i äldre språ-
ket heter näbb näf), ett artrikt örtsläg-
te bland Tvåhjertbladsväxterna, lätt
skildt genom en näbblik fruktpelare,,
på hvilken fem småfrukter äro fästa:
Geranium L. Slägtets arter äro dels
mångåriga, dels ettåriga; flera af dem
hafva egua namn i folkspråket, såsom:
Blodnäfva {G. sanguineum l,),
med enblommiga blomskaft, högröda
blommor.
Skogsnäfva {G. silvaticum l.),
mångårig, med knölig rot, gredelina
blommor.
NAFVERLAF— NOREL
89
Stinknäfva {G. Robertianum l.),
'ettårig, utmärkt från flera audra, lika-
ledes ettåriga arter genom sin stin-
kande iukt.
Ängsnäfva {G. jjratense L.), lik
SkogsnätVan, men har mera inskurna
blad och sköna högblå blommor.
Anm. Genom ett olyckligt stafningsfel
har man kommit att föra namnet Näf va
till slägtet Slideknä. Detta kallas van-
ligen i södra Sverige Röknäa: i stället
för Rö(d)-knäa har man läst Rök-näva och
därigenom fått benämningen Näfva till
slägtnamn för Pohjgonum l., hvarpå den
icke har aflägsnaste tillämpning, hvilket
sedermera föranledt flera olyckliga sam-
mansättningar.
;Näfverlaf, Näfvermossa, se Laf.
f Näg'de^ Angerm. = Spergel.
Nä^lika^ f., ett artrikt örtslägte,
typ för Näglikeväxterna, skildt från
öfriga slägten genom fyra eller två
fjäll, som nedtill oragifva det cylindri-
ska fodret: Dianthus L.
Näglikor täckt bland röda pioner
Sira hvar vinkel och lukta så skönt.
BELLMAX 3: 123.
Borstnäglika (D. barbatus l.), med
lancettlika blad, blommorna i en jemn
qvast.
Fraktnäglika ( D. superhus l.), med
röda blommor i gles vippa, kronbla-
den delade i bårfina flikar,
Sandnäglika (D. arenarius l.), med
kronbladen som bos den föregående,
blommorna b vita, stjelken enblom-
mig. Sandnäglikan uppfyller vid mid-
sommartiden luften med en doftande
aromatisk vällukt. Jfr Linnés Sk. resa
74. — Liknar mycket den utländska,
stundom odlade Fjädernäglikan {D.
plumarius L.), men denna bar isgrått,
grenigt örtstånd.
Saronsnäglika (D. Årmeria l.), se
Saronsblomster.
Trädgårdsnäglika {D. Caryophyl-
lus L.) har grenig stjelk, ensamt sit-
tande blommor, i kanten tandade
kronblad.
Ängsnäglika {D. deltoides l.), lik
den föregående, men flere gånger min-
dre och har blott två smala skärmblad
under fodret.
Nä^likekummer, se Kummer.
Mglikeräxter, familjen SUena-
ce(B LiNDL., Tvähjertbladsväxter med
ledade stjelkar, motsatta, enkla blad,
sambladigt blomfoder, sköna fembla-
diga blommor och centralt fröfäste.
f Näsgräs, Nosgräs, Dalarne =
1) Röllika, 2) Nysrot.
Nässla, f., ett allmänt bekant slägte,
tillhörande Tvåhjertblads- och kronlösa
växterna, hvilket genom sina stickande
hår gör sig lätt kändt: Urtica L. Kallas
äfven Nätla (forusv. ncetla), Näta, Nät.
Jag är en nässla ; den mig rör
Får känna hvad min qvickhet gör.
Men slutlig man mig agar
Och kål på mig tillagar, v. dalin 5: 356.
Brännässla {U. dioica l.), mång-
årig, med hjertlika blad.
Etternässla {U. urens l.), ettårig,
med ovala blad.
Hampnässla {U. cannabina l.),
mångårig, med flikiga blad; liknar
Hampa och lemnar, såsom denna
växt, äfven tågor.
Am)).. Den sistnämnda, är vida skild
från allmogespråkets Hampnässla, en art
af slägtet Dån. I detta språk kallas flere
^Sugeväxter^ nässla, t. ex. BlindnäsBla,
'Bonässla, Asknässla, hvilka icke ega den
ringaste förvandtskap med Nässleslägtet.
Nässleklocka, se Blåklocka.
f Nässlesilke, n. = Allmän Snar-
refva.
Nästrot, f., ett örtblad saknande
slägte af Nosseväxternas familj, med i
en knippa samlade rotgrenar, liknande
ett skatbo : Neottia Nidus ovis (l.),
Nörel, Nörla, f., mycket små
Narfväxter med syl-lika blad, treskalig
frukt: Alsine Wg. Namnet, tillagdt äf-
ven Lepigonum Fr. (se Fjällnarf), till-
hör egentligen Norskan.
90
OBAR — ORANGE
f Öbär, Dal., se öbär.
Odonbuske, m., en art af slägtet
Vaccinium L,, med årligen affallande
löf och mörkblå bär, liknande Blåbär,
men smaken äcklig: V. uliginosum L.
Bären kallas Odon, hos äldre författare
Odensbär. I stor mängd förtärda, för-
orsaka de yrsel och hufvudvärk ; deraf
deras namn (Isl. öÖr, galen, rasande).
Odört, f., en narkotisk ört, tillhö-
rande Umbellaterna, känd af sina klot-
runda frukter med oj era na åsar, sina
mycket sammansatta blad och sin fräna
lukt: Conium maculatuni h. Namnet
är ursprungligen och hos Harpestreng
samt alla andra äldre författare tillagdt
Sprängörten {Cicuta l.), men numera
allmänt antaget för Conium.
f Ofris, f., det Latinska Ophrys l.,
hvilket slägte nu är upplöst i flera, så
att man icke kan föra namnet till något-
dera, ehuru Flugblomman dermed tro-
ligen menas.
f Oleander, m. = Nerium Olean-
der L. Jag har alltid hört denna, en-
dast inom hus odlade buske kallas
Nerium. Intetdera namnet bör likväl
upptagas i en Svensk ordbok, om ej i
ett bihang.
Oleaster, m., se Oliv.
Olgon, Olvon, n., se Olvonbuske.
Oliv, Olivbuske, m., en i södra
Europa och Orienten växande, ständigt
grönskande buske {Olea europcen l.),
af hvars bär pressas olja (matolja och
bomolja). Den vilda busken kallas Ole-
aster.
På en ringa lofvande mark, oländiga
kullar,
Klappergrus, med törne beväxt, och
magrare lera
Trifvas Minervas skog och olivens lif-
liga stammar.
Tecken dertill oleastrerna ge, som ym-
nigt i trakten
Skjuta sin växt och beströ med de vilda
frukterna jorden.
ADLERBETH 77.
. . . Vårda den feta oliven, helgad åt
freden.
Dens. 84.
Olivlaf, se Laf.
f Olivlöf, n., Vesterg. = Murgrön.
f Oljoblad, n., blad af Oliven.
Tegnér 3: 72.
Oljoträd, n., benämnes Oliven i
bibeln. »Han varder afhemtad . . . såsom
ett oljoträ ^bortfaller sitt blomster», Job
15: 33. — »Än i dag grönskar Cedern på
Libanon och Oljoträdet i örtagården vid
Gethsemane». Fries Bot. utfl. 1: 94.
Två oljeträd planterade man såg
Vid grottans öppning.
STAGNELIUS 1: 464.
Oljpalm, f., ett slägte bland palm-
arterna i Guinea, af hvars frukter Palm-
oljan erhålles: Elceis giiineensis L.
f Oljrättika, anförd i Dalins ord-
bok. Hvilken växt dermed förstås, vet
jag icke.
f Olmegräs, se Ölmegräs.
Olsmessaskopor (Ols-skopor)
och Olsmess-umbell, olämpliga
namn i Dalarne, det förra på Skogs-
näfvan, det senare på Köllikan, hvilka
intet afseende förtjena.
Olvonbuske, m., en prydlig buske
af Fläderväxternas familj, med flikiga
blad, stora hvita blomkransar, i hvilka
kantblommoi-na äro mycket större och
ofruktsamma: Viburnum Opulus L.
Frukten kallas Olvon (Olgon), egent-
ligen Ulfbär. — Jfr Elnaträd.
f Oragräs, vanligen Orragräs,
sällan Orengräs, n., Smal. med fl. st.
= Ängskovall.
Orange, m., en vanlig benämning
på Pomeransträd, men tillägges äfven
andra växter af Citronslägtet. Häraf
namnet orangeri på drifhus, emedan
GRÄNSORT — OXEL
91
sådana först anlades för Orangeträdens
odling.
Der skönt orangen ibland lagern spirar
Med silfverblommor och med frukt af
guld.
BESKOW 1: 157.
t Oransört, f., Skåne = Allmän
Stålört.
f Orkorn (af or, mal), n., Vesterg.
= Kikbär.
Orleanaträd, n., ett resligt träd i
de varmare delarne af Amerika, med
hjertlika blad och stora, sköna, rosen-
röda blommor: Bixa Orellana L. Dess
frön omgifvas af ett ämne, som lemnar
färgstoftet Orleana.
OrmaXj n., ett litet grässlägte med
fjällikt öfver hvarandra liggande blom-
mor i enkelt ax, liknande en ormstjert:
Lepturus u. Bb.
Ormbunke, m., ett slägte bland
Bräkenväxterna, med i tufvor eller
bunkar växande blad med runda spor-
plättar på undre sidan: Aspidium Sw.
Tvärt emot både härledning och alla
äldre författare har man hänfört nam-
net till hela Bräkenfamiljen.
Ormbär, n., en mångårig växt med
fyra i krans omkring stjelken sittande
blad, fyrtaliga blomdelar och svarta
bär: Paris quadrifolia L.
Anm. I folkspråket öfverföres namnet
till flera vilda, icke ätliga bär, t. ex. TroU-
drufvans samt arternas af slägtet Solanum
t,., och på Gotland skall Vägtorn benäm-
nas Ormbärsträd.
f Ormgräs, n., Dalsl.— Blodnäfva.
— Ordspråk: »ormen gömmer sig i
ormgräs» (lätet anguis in herba. Virg.).
t Ormkagge, m., Verml. = Orm-
bunke.
f Ormnäfya = Ormrot. En allde-
les falsk sammansättning af det miss-
förstådda Näfva.
f Ormris, n., Hels. = Örnbräken.
— Om de med om flerfaldigt samman-
satta provinsnamnen på Örnbräken, se
RiETZ Ordb. 489.
Ormrot, f., en afdelning af slägtet
Slideknä med mångåriga, vridna rot-
stockar {Bistorta Toubn.) och ett ax i
toppen : Polygonum L. Arterna äro :
Liten Ormrot (P. viviparum l.),
med hvitt, lökbärande ax.
Äkta Ormrot (P. Bistorta l.), med
rödt ax utan smålökär.
f Ormskalle, m., Gotl. = Gucku-
sko.
t Ormskallrebräken, n., Wah-
lenberg = Läketunga.
f Ormstingsgräs, n., Orm-
stingsrot, f., Finl. = Tulkört.
f Ormtunga, f. = Läketunga.
f Or-mylja, f., enligt Wahlenberg
:= Brudbröd.
f Ormöga, n. = Rifva. Ett af bo-
tanister bildadt, men för en växt olämp-
ligt namn, och eljest obrukligt.
f Ormört, f.. Dal. = Ormrot.
i Orne, m., Vesterg. (Gäsene hä-
rad) = Ask. Namnet torde komma af
Lat. ornus.
Orselj, m., ett blått färgstoft, som
erhålles af lafslägtet Roccella, företrä-
desvis från Canarieöarna. Jfr Orseljlaf.
t Osteblomma, f., norra Boh. =
Röllika. Namnet har blifvit härledt
från os, lukt; men kommer sannolika-
re, enligt Rietz, af ysta.
Otterbär, se Utterbär.
Oxbärsbuske (egentligen Oxel-
bärsbuske), m., en liten, inhemsk bu-
ske, hörande till Kärnfruktträden, med
äggrunda, helbräddade blad, på undre
sidan hvitludna : Cotoneaster vulgaris
LiNDL. Bären likna Oxelbär, hvaraf
namnet.
Oxel, f., utgör jemte Rönnen släg-
tet Sorbus L., tillhörande Kärnfrukt-
träden, men lätt skildt genom sina
mångblommiga blomqvastar och sina
bär med hinnaktiga kärnhus.
92
OXGRAS— PAPYRUS
Finsk Oxel (S. fennica Kalm) har
de nedre bladflikarue fria och bären
syrliga, såsom Rönnen. Kallas äfven
Suroxel (Rosl.), Oxelrönn.
Norsk Oxel {S. Aria Crantz), med
enkelt sågade, på undre sidan hvit-
ludna blad.
Svensk Oxel {S. scandica Fr.), med
tiikiga och sågade blad.
Oxgräs,
Nosserot.
Oxlägg", Oxläggra, f. (förskämdt
uttal är Yxlägg) = Gulhvifva. Nam-
net förekommer äfven hos våra äldre
författare och i Engelskan.
Oxläggan, sippaus bror, som, knappt
ur drifvan f rälsad,
Ar af det trägna bi som vårens först-
ling helsad.
OXEXST.IERNA 2: 122.
Oxtun^a^ Oxtun^ört, se Tung-
ört.
OxtuugSVamp, m., en saftig, på
ekstubbar växande, rödbrun svamp med
gula pipor pä undre sidan: Fistulina
hepatica Fr, Svampen har genomsku-
ren mycken likhet med en oxtunga och
räknas till de läckrare svamparne.
f Oxöga, n., en af äldre författare
antagen benämning på Krageblom-
morna och ännu bruklig i Skåne.
f Oxöron, n. pl. = Backvippa.
P.
f Paddbär, n., hänföres vanligast
till Trolldrufvan, men tillägges äfven
andra växter, som benämnas Ormbär,
Trollbär, Villbär.
f Paddfot, m. = Rifva.
fPallgräs, n., Marstrand=Bitter-
fetknopp.
Palm, f.. Palmträd, n., en ge-
mensam benämning pä träd tillhöran-
de familjen Pnlmm Aubl. Palmerna,
som af Linné kallas växtrikets furstar,
uppnå en utomordentlig höjd; de haf-
va enkla stammar med en yfvig blad-
tofs i spetsen. — De vigtigare slägtena
äro särskildt upptagna. Jfr Dadel-
palm.
Ön var glad och skön,
Rik på palmer, som dem bödo
Ymnigt både bröd och must.
FRANZÉN 1: 305.
I lustgården skimrar en källa.
Af viftande palmer bekransad.
STAGNEMUS 2: 43.3.
Palmer, f. pl., kallas blomhängena
af Sälg, som blommar omkring palm-
söndagstiden, med hvilka fordom hos
oss kyrkorna sirades, såsom i de varma
länderna med verkliga palmer. (Från
Skandinavien har namnet och bruket
öfvergått till Northumberland i Eng-
land.)
f Palmmossa, f ., obestämdt, obruk-
'ligt namn. Utgår alldeles.
Palsternacka, f., en allmänt od-
lad köksväxt af Umbellaternas familj,
med lång, hvit, köttig rot: Pastina-
ca sativa L. — Den Vilda Palster-
nackan har tunn, träaktig rot. Jfr
Bolmört.
f Paltpotates, en flyktig, tillfällig
benämning, som ej förtjenar att upp-
tagas i en ordbok öfver Svenska språ-
ket.
f.Pantoffler, m. pl., en Skånsk
förvridning af det Tyska Kartoffel =
Potates.
Papyrus, m., ett till Cypergräsen
(ingalunda Säfslägtet) hörande Half-
gräs, hvars blad fordom användes i
stället för papper: Cyperns Papyrus
PARADISFIKON — PEKLDRUFVA
93
L. (Dess af Dalin anförda benämning
Papperssäf är origtig.)
f Paradisfikon, n. = Bananas.
Parasit,
»De bladlöse (växter)
äro mest Parasiter, utan egen rot, växa
på andra träd eller rötter, otacksamme
gökar emot sin amma». Linné Delic.
nat. 19.
f Parasollmossa (se BuUmossa)
utgår.
f ParaSOllpalnij f., ett namn, pas-
sande till de flesta Palmer. Det föres
i Dalins ordbok till Corypha umbra-
culifera L. Se Solfjäderpalm.
f Partrådar (bos Liljeblad alg-
slägtet Ziignema Ag.) utgår alldeles.
Passionsblomma, f., en i orange-
rier odlad växt {Fassiflora cmrulea L.),
i bvars blomma man trott sig finna af-
bildade alla verktyg vid Kristi kors-
fästning.
Patientia, f., en odlad köksväxt
af slägtet Syra: Rumex Patientia L.
Pelargonie, f., det Grekiska Pe-
largonium Hekit., ett förr med Näfva
förenadt örtslägte, men skildt genom
oregelbunden blomkrona. Flera arter
deraf odlas inom bus som prydnads-
växter, tillförene kallade Geranier. Pe-
largoniernas fädernesland är Cap.
T Pennin^blad, n., Bromelius =
Dyblad.
Penninggräs, n. = l) Höskallra,
se Linnés Gotl. resa 238; 2) Skärffrö.
Penninggräset . . . skallrar med sitt frö.
OXENSTJERNA 2: 27.
Penningört, f., en krypande ört
med runda blad ocb ensamma i blad-
vecken sittande blommor: Lysimachia
Nummularia L. Jfr Videört.
Penselrost, se Kost.
Peppar, m., namn på åtskilliga
kryddväxter med skarp, brännande
smak. 1) Den nu brukliga Pepparn
erbålles från Ostindien af slägtet Pjpe?-
L., med i ax utan all beklädnad sittande
blommor; man bar deraf flera slag. så-
som Hvitpeppar, Svartpeppar, Stark-
peppar, Långpeppar. Denna peppar
var känd redan af de gamle Grekerna ;
men innan sjövägen till Indien blifvit
upptäckt, erbölls i allmänbet 2) Pep-
par från Pepparkusten i Guinea af
Bahzelia cethiopica ocb H. aromatica
Dec, (Negerpeppar eller Etbiopisk pep-
par). — 3) Andra skarpt smakande
växter, använda såsom krydda, t. ex.
Cayennpeppar,vanligen kallad Spansk
Peppar, som är frukten af Cajjsicum
anmcum L., m. fl. arter. — Jfr Krydd-
peppar. — Afven inhemska örter med
brännande smak, t. ex. Tibast och Pil-
ört {Polygonum Hydropiper L.), bar
man kallat Peppar.
Pepparbuske, m., Skåne = Ti-
bast.
Pepparling, m., flera arter af
Mjölkskiflingarne med skarpt brän-
nande smak, dock anses några ätliga,
t. ex. Lactarius turpis Fr. ocb pipera-
tus Scop.
Pepparmynta, f., en odlad apo-
teksväxt: Mentlia jnperita L.
Pepparrot, f., en som matkrydda
allmänt odlad ört, börande till Kors-
blomstriges familj, med bvita blom-
mor ocb köttig, skarp rot: Nasturtium
Armoracia Fr.
Perer, Peror, ett af Linné under
bans Skånska resa (se s. 398) anteck-
nadt namn på Stellaria Holostea L.,
bvilket nu sannolikt är utdödt. Troli-
gen bar det betat per ter, parter (af det
i landskapsmål förekommande part,
bäst), i anseende till växtens uppgifna
bruk vid bästsjukdomar.
Perldrufva, f., en odlad Liljeväxt
med bar stängel ocb blå, klotrunda, i
klase sittande blommor: Mziscari, af
bvars arter M. botryoides Mill. är den
vanligaste. Fördes fordom till Hyacint-
slägtet ocb kallades då Perlhyacint,
94
PERLGRAS— PILORT
Drufhyacint, men är till slägte skild
från de verkliga Hyacinterna.
Perlgräs,n. = Stenfrö. Om detta
senare namn (öfversättning af det Gre-
kiska Lithospermum) ej vore allmänt
antaget, skulle jag föredraga Ferlgräs,
såsom inhemskt. Det förekommer hos
Franckenius, Tillandz, Bromelius.
Persika, f., Persikoträd, n., ett
träd af Mandelslägtet, med köttig sten-
frukt: Amygdalus persica L. Så väl
trädet som frukten kallas vanligen Per-
sika.
Förfiningen är skön, men ofta får man
känna,
Att under ytan, Ijuf och len,
Göms, som i persikan, en sten.
FRANZÉN 1: 357.
Persilja, f., en bekant köksväxt af
Umbellaternas familj, med små gul-
gröna blommor: Fetroselinum sativum
HoFFM. Man har flera förändringar der-
af, t. ex. Kruspersilja, Rotpersilja.
f Perubalsam, se Balsamträd.
f Pestilensblonima, f., Gotland
= RöUika.
Pestilensrot, Pestört, f., en röd-
brun art af slägtet Skrap : Petasites of-
Jicinalis Moench. Ansågs fordom för
preservativ mot pesten och odlades
derför ofta i trädgårdar; men verkli-
gen inhemsk är den i södra Skåne.
f Petri nycklar, se Nyckelblom-
ster.
f Pigekrut, n., Smal. = Lumrik.
f Pigepattar, m. pl., Skåne =
Kattfotsört.
_ f Pigesärkar, m. pl., Skåne =
Ängkrasse.
Piggfrö, n., ett slägte bland Skruf-
blomstrige, med blommor såsom Ögon-
blommans, men med taggiga frukter:
Echinospermum Sw.
T Piggtistel, se Tistel.
Pil, f., Pilträd, n., ett artrikt
slägte bland Fjunhängeväxterna, när-
mast beslägtadt med Poppel. Pilsläg-
tet {Salix L.) fördelas i flera under-
afdelningar med sjelfständiga namn,
hvilka särskildt anföras. Vi upptaga
här nedan endast de allmännare, egent-
liga Pilarne. — De växa skola såsom
gräs, såsom pilträ vid vattubäckar». Es.
44: 4.
Sin nakna topp de ruska, flodens pilar.
STAGNELIUS 2: 545.
Pilträden bära gnllgula fransar.
DAHLGREN 1: 372.
Daggpil, blommar på bar qvist,
tidigast af alla Pilar; grenarne äro
brunfioletta, öfverdragna med grå
dagg: S. acutifolia Willd. och prui-
nosa Wendl.
Grönpil, blommar, såsom alla de
följande, med halfutslagna blad, hvil-
ka på denna äro glatta och gröna;
grenarne upprätta: S. viridis Fk.
Hvitpil, lik den föregående, men
har af hvit ludd silfverglänsande blad:
S. alha L.
Jolsterpil, se Jolster.
Knäckepil, har två ståndare, ut-
spärrade, mycket sköra grenar: S.
fragilis L.
Mandelpil, har tre ståndare, af-
fallande bark, mycket sega grenar:
S. amygdalina L.
Sörjande Pil eller Babylonisk Pil,
ha/utomordentligt smala, till marken
nedhängande grenar: S. habylonica L.
Denna är mycket ömtålig för vårt
klimat; de öfriga odlas i mängd.
Pilört, f., en underafdelning {Per-
sicaria Gjertn.) af slägtet Slideknä, med
lancettlika blad, liknande Pilars, och
fem till sex ståndare, två stift, blom-
morna i ax : Polygonum L.
Brännande Filörten har smala,
glesblommiga ax, brännande smak:
P. Hy dr opiper L.
Milda Pilörten har tätblommiga
ax, mild smak : P. Persicaria L.
Vatten-pilörten har blott fem stån-
dare och, i sin rena form, flytande
blad: P. amphibium L.
PIMPINELL — POMERANSTRAD
95
Pimpinell, f., en ört af Brumväx-
ternas familj, med runda blomliufvud,
men utan kronblad: Poterium Sangui-
sorba L. Användes till likörberedning.
Vår lilla frukost vi framställa:
Rödt vin med pimpinella.
BELLMAN 3: 276.
Anm. Bör ej förblandas med örtsläg-
tet Pimpinella.
Pingstlilja, f., en art af Narciss,
med enblommig stängel och hvita
blommor : Narcissus poéticus L.
Messingskronan jämväl nyskurad blänk-
te från bvalfvet,
Och i stället för ljus pingstliljor i pi-
porna sutto.
TEGNÉR 2: 53.
Pinier, f. pl., de nötlika, ätliga
fröna af ett med vår Tall beslägtadt
träd i södra Europa, Pinus Pinea L.
Afven trädet kallas Finie.
f Piuskorf, se Skorf.
Pion, m,, en allmänt odlad, prakt-
full prydnadsväxt, tillhörande Ranun-
kelfamiljen: Pceonia ofjicinalis Retz.
Pipdån (Pipsör Hels., Piptå Me-
delpad) = Dån.
Piphven, f., en art af slägtet Rör
{Calnmagrostis silvatica Dec), hvilken
af Linné fördes till slägtet Hven och
deraf fick det origtiga slägtnamnet.
Användes till piprensare ; derifrån här-
leder sig artnamnet.
Piplök, se Lök.
Plpnässla,^f., Dal. = Plister.
f Pirkum, se Hirkenpirk.
Pisang", m., ett af de ädlaste träd-
slag, tillhörande Etthjertbladsväxter-
na, utmärkt genom sina stora enkla
blad och läckra frukter: Musa paradi-
siaca L. Härstammar från Ostindien
och odlas nu i alla hetare klimat.
fPjuska, f.,Pjåsk,n. = Spergel.
f Plattlaf, rent förkastligt namn.
Plister (Blisträ Finl.), m., ett all-
mänt örtslägte af Sugeväxternas familj,
med en liten fri tand på ömse sidor om
blomkronans svalg: Lamium L,
Hvitplister, med hvita blommor:
L. album L.
Rödplister, ettårig,med röda blom-
mor: L. purpureum L.
Plommonträd, n., ett stenfrukt-
träd af Slånslägtet, med stora, aflånga,
välsmakande frukter, kallade Plommon:
Prunus domestica L. Man urskiljer två
artförändringar : Gula och Röda Plom-
mon.
Plommon, gula som vax.
ADLERBETH 15.
De plommon, dem du skådar
I mogning svigtande på smala stjel-
kars trådar,
Än målar guldets färg, än purpurn
deras skal.
OXENSTJERNA 2: 124.
Pluggskiflin^, Plu^gsvamp,
m., en större, såsom ätlig uppgifven
svamp af Skiflingarnes grupp, med in-
rullad, luden kant och greniga, från
hatten lätt skilda lameller: Paxillus
inuolutus Fb.
i Plumagekorn = SkyfFelkorn.
Pockenholz, äfven Franzosen-
holz, m., ett i Vestindien inhemskt
träd {Guajacum ofjicinale L.), hvilket
användes i medicin och ansetts som
specifikt emot venerisk sjukdom.
t Poleja, f., af Lat. Pulegmm {Men-
tha Pulegium L.), ett efter Tyska kräu-
terbiicher anfördt namn, som väl upp-
tagits af äldre författare, men aldrig
vunnit burskap i vårt språk.
Polört, f., en liten tufvig, ständigt
grönskande fjellört, med trerummigt
fröhus : Diapensia lapponica L. Af alla
fullkomligare växter är Polörten den
mest härdade mot kölden.
Pomeransträd, n. {Citrus Auran-
tium L.), en art af Citronslägtet, med
stor brandgul frukt, kallad Pomerans
(af Lat. pomzim aurantium).
Det träd från Maltas ö, hvars evigt
gröna krona
Emellan blommans snö är af sin frukt
förgyld,
Ser länge der sin topp af pomeran-
ser fyld.
OXENSTJERXA 2: 154.
96
POPPEL — PRUSTROT
Poppel, f., ett artrikt slägte bland
Fjunhängeväxterna, med breda blad
och åtta ståndare: Fopulus L. Blom-
mar på bar qvist. Jfr Asp — Af namn-
likheten (poptilus, petiple, folk) har Poppeln
blifvit ansedd för folkfrihetens symbol.
Skönast är asken i skogen,
Popplen på flodens brädd, och tallen
på hjessan af berget.
ADLERBETH 37.
Balsampoppel, utmärkt genom sin
vällukt ocb sina klibbiga knoppar:
F. balsamifera L.
Silfverpoppel, bar af bvitluddsilf-
vefglänsande blad: P. alha L.
Svartpoppel, har utspärrade gre-
nar, glatta, triangelformiga blad: P.
nigra L. Kallas äfven Poppelpil.
Pyramidpoppel, lik den föregåen-
de, men med korta, upprätta sido-
grenar: P. pyramidalis Roz.
i Porlaf utgår alldeles.
PorSj m., en på sumpiga ställen vä-
xande buske af Hängeväxternas grupp,
med stark aromatisk lukt: Myrica Gale
L. Användes fordom i stället för Hum-
le till öl, som deraf blef mera rusgif-
vande och äfven förorsakade hufvud-
värk. Porsen kallades i anledning af
detta bruk Skogshumle.
Getpors = Sqvattram.
Portulak, m., en ettårig, saftfull
trädgårdsväxt med angenäm syrlig
smak, hvilken anrättas som spenat:
Portulaca oleracea L.
Potates, Potatis, äfven Potat
eller Potät (pl. potäter), m., den ge-
nom sina stärkelserika stamknölar vig-
tigaste och oersättligaste af alla våra
odlade växter: Solanum tuberosum L.
Örtståndet af potatesplantan kallas
Potateskål, -blast, -ris. Växten här-
stammar från Amerikas bergstrakter.
Potäterna blefvo i Sverige först in-
förda af Alströmer på 1720-talet, men
ej förr än på 1760-talet fingo de all-
männare spridning.
Ädlaste växt försynen de dödlige gaf
var Po tåtes.
(■nSoJana, qnibus nil majits meliiisve fata
lerris donavefen. koch.)
T Potentill, det Lat. Potentilla,
pä ren Svenska Fingerört.
Prakt- brukas ofta vid artnamn,
mest för trädgårdsväxter, t. ex. Prakt-
näglika, Praktlilja, Prakt-cactus m.
fl. Men att använda ett Svenskt ord
i sammansättning med Latinskt namn
(t. ex. »Prakt-cactus») är stötande.
f Prendling,
ett af Liljeblad
bildadt namn efter Lat. Prenanthes L.
= Skogs-laktuk.
i Prengräs, n., Retzius = Färg-
ginst. Källan för namnet är mig okänd.
Prentebär, n., se Liguster.
Prestkrage, -nacke, -skalle,
m., se Krageblomma.
Prestnacken lyste med nystärkta kra-
gar.
DAHLGREN 1: 400.
f Prestkål, m., Boh.=Akersenap.
i PrestlÖSS, Skåne = Munkfnat.
Pricklaf, se Laf.
i Provinsros, f., en odlad art af
Törnros: Rosa centifolia L.
Prustkåda, f. (på Latin Euphor-
bium), den stelnade mjölksaften hos
flera köttiga arter af Törelslägtet, t. ex.
Euphorbia antiquorum L. i Orienten,
E. officinarum L. i Afrika, m. fl. Ett
skarpt, drastiskt läkemedel.
Prustrot, f., ett utländskt, mea
ofta odladt örtslägte af Ranunkulace-
ernas familj, med pipiga honungshus
(kronblad) och mångfröiga småfrukter:
Helleborus L.
Grön Prustrot, med gröna blom-
mor: //. viridis L. Mindre skarp än
den följande.
Svart Prustrot, med hvita blom-
mor: H. niger L. Blommar äfven un-
der blida vintrar och de första vår-
dagarne. Roten är mycket skarp;
PSALMBAR — aVANNE
97
pulveriserad förorsakar deu häftig
nysning.
f Psalmbär, n., Got].=Blåhallon.
f Pug'g'eha.tt^ m. [aijmgga, groda),
Skånsk benämning pa svampar med
hatt, t. ex. Champignoner.
f Pugg'emat, m. {Rfjnigga, groda),
Skåne = Andmat.
f Puggerocka, f. — Åkerfräken.
f Pukaläder, n., Hall. = Snufve-
läder.
f Pukaris, n., Hall. = i) Besk-
SÖta; 2) Lonicera Caprifolium L., se
Caprifolium.
Pukhvete, se Kohvete.
Pumpa, f., en Gurkväxt, hvars fruk-
ter uppnå en utomordentlig storlek:
Cucurbita Pepo L.
Pung^a, f., en mångårig ört, till-
hörande Hvifveväxterna, med runda
blad och små hvita blommor: Samolus
Valerandi L. Växer på hafsstränder.
Namnet är länadt ur Tyskan och Dan-
skan. {Beccabungn är sammansatt der-
af.) Jfr Bäckböna.
Purjolök, se Lök.
Purpuryinda, f., kallar Franzén
en art af slägtet Vinda, vanligen odlad
under namnet Menniskolif: Convol-
vulus purpureus L.
Du sköna sinnebild af menskolif vet ! —
Hvar morgon slår du nya blommor ut,
Hvar afton vissna de. Ack, re'n förut,
Bäst de sin purpurglans mot dagen
höja,
De blekna, fallna, sin förvandling röja.
FRANZÉN- 6: 129.
Purrliafre, se Hafre.
Pyramidpoppel, se Poppel.
Pyttor, f. pl., allmännast brukliga
namnet på den odlade förändringen af
Vätteljus, med röda, pipiga blommor:
Rödpyttor {Bellis perennis L.).
Påfälle, n., ett parasitiskt, svart
svampslägte af Rostfamiljen, hvilket
angriper grässtrån och gör stor ska-
da på sädesslagen : Puccinia Grami-
nis Peks.
Påsklaf, se Laf.
Påsklilja, f., en art af Narciss,
med enblommig stängel och gula blom-
mor: Narcissus Psevdonarcissus L.
Päronträd, n., ett bekant kärn-
fruktträd : Pyrus communis L. Frukten
kallas Päron. Man har deraf talrika
förändringar, som höra till det speci-
ella trädgårdsspråket. De vigtigaste
tecknar Oxenstjerna :
Än bland renetters växt, som tynga
böjda grenar.
Ditt gröna päronklot, Bergame, med
sötma fylls
Utmed Beurréers frukt, som spetsas
och förgylls.
2: 150.
Päronträdet med ympning förmås att
bära dig äpplen.
ADLERBETH 72.
f Pärr, m., Gotländsk benämnini;
på mindre Starrarter.
f Qvalkebär, n., Gotl. = Olvon.
Qyaller, Sqvallerkål, m., en
mångårig ört, tillhörande Umbellater-
nas familj, med vidt krypande rötter
och tredelade, dubbelt sammansatta
blad : jEgopodium Podagraria L. Q,val-
Fries, Svenska växtnamnen.
lem är ett af de svåraste ogräs på od-
lad jord.
Qvanue, n., en storväxt Umbellat
med tjock, pipig stjelk och klotrunda
blomflockar, omgifna af uppblåsta
bladslidor: Archangelica ofjicinalis
7
aVASSIA — RANKE
HoFFM. — Frän slägtet Strätta skiljes
det genom fria frön inom delfrukter-
na. — Roten af Q,vanne är mycket an-
vänd i medicin. Qvannet »utgör Lap-
pens både läckerhet och enda krydda».
RETZIUS 1: 50.
Qvassia^ f., den raspade veden af
Quassia amara L., ett träd i Surinam
med parbladiga blad, blomklasar i top-
pen och stora rödletta blommor. Q,vas-»
sians ved är utomordentligt besk ; an-
vändes i medicin, äfvensom till gift för
flugor.
f Qvesgräs, n., Ångerm. = Björn-
floka.
Qveslaf, se Laf.
Qvesrot, f., Liljeblad = Hund-
rojfva.
Qvesved, m. = Besksöta.
f Qvesört, f., ett namn som bos
äldre författare tillägges så väl Nagel-
ört som Backbränna.
Qvickrot, f. (provinsnamn: Qvic-
ka, Qveka, Qvekare, Qvicktågor), ett
genom sina länga, ledade, krypande
rotstockar mycket besvärligt ogräs,
med enkelt ax: Agropyrum repens P.
Bkauv. — Har förr varit förd till Hvete-
slägtet och deraf benämnd Qvickhvete.
Qyittenträd, n., ett med Apeln
närbeslägtadt kärnfruktträd, kändt af
sina »lenfjuniga äpplen» (Adlerbeth
15): Pyrus Cydonia L. Cydonia vul-
gavis Peks. Utaf deras kärnar erhålles
s. k. Qvittenslem.
R.
f Rackbär, n., Dal. = Blåbär.
(Af racka, hund.)
f Rack-kummin, m., Dal. =i
Hundkäx.
Radis, Rädisa, f., se Rädisa.
Ragglaf = Skägglaf.
Raggmossa, se Mossa.
Rajgräs, n., en i senare tider in-
kommen benämning pä Allmänna Re-
pet {Lolium perenne L.), men härleder
sig ej, såsom det vanligen uppgifves,
från Engelske botanisten Ray's namn,
utan af det Franska Ivraie, som är en
benämning på Dårrepe.
Ramme, m., ett i skogstrakter och
i vestra Sverige ytterst ymnigt Half-
gräs, som bekläder alla mossar: Scir-
pus ccespitosus L. Af allt hö är Ramme-
hö det sämsta.
Rams, m., ett mycket gammalt och
för de Germaniska språken gemensamt
namn (Angl.Sax. hrnmsa, Eng. ram-
sens, ramsons, buchrams, Tysk. rcr?rtscZ,
ramser, rams), men olika tillämpadt;
synes rättast tillkomma Convallaria L.
och lämpligast bibehållas för det der-
ifrån afskilda slägtet Polygonatum
ToDKx., med bladig stjelk och cylindri-
ska kronor. Detta benämnes på olika
orter Bockrams, Getrams, ^len äfven
Chamcenerion Scop. kallas Rams, Elg-
rams.
Ramslök,
en art Ijök, till blad
och blommor liknande Konvaljen, men
med stark löklukt: AUmm ursinnm L.
Se Linnés Gotl. resa 169.
Randgräs, n., en allmänt odlad
förändring af Flen, med hvitrandiga
blad : Digraphis arundinacea Tbik., v.
picta L.
Ranka, f., se Vinranka.
Ranke, m., enligt Liljeblad namn
på slägtet (Enanthe Lam. Namnet är
RANUNKEL — RHABARBER
99
öfverflödigt, emedan sagda shägte nu-
mera förenas med Stäkra.
Ranunkel^ m., kallas i poesi släg-
tet Solöga, Ranunculus L.
En bladrik raniinkel.
OXEXSTJERNA 2: 121.
Smör så gult som eu ranunkel.
TEGNÉR 1: 218.
Banuukulaceer, en talrik familj
bland Tvähjertbladsväxterna, med fria
foder- och kronblad, talrika på frukt-
fästet fästa ståndare och ilere fria små-
frukter: RanunculacecB Juss. Hit höra
Ackeleja, Sippa, Solöga m. fl.
Rapsatj m., en artförändring af
Gotlandsrofvan, med tunn rot: Bras-
sica Napus L., v. oleifera Moexch. Plä-
gar sås till oljepressning.
Rapuiizel (diminutivum af rapa,
rofva), m., benämning på Klockväxter
med knöliga, ätliga rötter. Utomlands
tillägges namnet arter af Phyteuma L.
(ett för oss främmande slägte), i värt
land två arter af Blåklocka, nemligen
Campanula Rapunculus L. och C. ra-
jmncidoides L. (se Knylklocka). —
Alldeles falskt har man fört det till
Vårsallaten.
Rast^ f., benämnas åtskilliga växter
med starka rötter, som hindra plogen
(Lat. Rosta bovis, Eng. Rest-harroiv
och Stay-plough) . Vanligast föres nam-
net till Oxtungörten, annars äfven till
Fodersmäre, Stallört m. fl.
Ratanlliarot, f., ett i medicin au-
vändt adstringerande medel, som er-
hålles af den i Peru växande Krameria
triandra Ruiz o. Pavon.
f Refgräs, Refja^räs, n., växter
med refviga stjelkar, t. ex. Medicago
falcata L. (Skåne), Ranunculus repens
L. (Hall.), Lycopodium clavatum L.
(Smal.) o. annotinum L. ( Vesterg.) m. fl.
Refluinmer, se Lummer.
Reforms-törel, se Mjölkört.
Reformsört, f. (Reforins^räs,
RingorillSgräS), benämning på väx-
ter med skarp mjölksaft, som säges
bortfräta reformar, vårtor o. s. v. 1)
Skelört, allmänt; 2) slägtet Törel,
Upl.; 3) Röllika, Dalarne.
Renfana^ f., en på åkerrenar all-
män, mångårig höstblomma, beslägtad
med Malört, med gula, i en qvast sit-
tande blomhufvud utan strålblommor:
Tnnacetum vulgäre L. (Genom förväx-
ling föres i Österg. namnet till Röl-
lika.)
Än blåklockan och renfanan
Blomstra ses. Men bort med tranan,
Svan' octi svalan re"n det bär.
DAHLGREN 2: 495.
Renlaf, Renmossa, se Laf.
Renrepe, se Eepe.
Repe, n., grässlägtet Lolium l.,
med platt ax, småaxen med kanten
vända mot axfästet.
Dårrepe, ettårigt, blommorna med ^
borst: L. temulentum l. Bekant för
sina narkotiska egenskaper.
Linrepe, ettårigt, med omärklig «/
borst: L. Linicola Sond. Växer bland
lin.
Renrepe, mångårigt fodergräs, utan i/
borst: L. perenne L.
Reseda, f., en liten, lätt förbisedd
ört, men allmänt odlad för sin vällukt:
Reseda odorata L. Vår Svenska Vau
är af samma slägte, men luktlös.
Den växt, som tjiiste dem, blott en
reseda är,
Som obemärkt i vrån der gjuter ut
sin anda.
FRANZÉN 1: 359.
Skär och oskialdsfull som Andromeda,
Anspråkslös och Ijuf som en Reseda.
Rhabarber (= Rha barbar um),
m., ett örtslägte tillhörande Slideknä-
växterna, skildt från sina närmaste
slägtingar Syrorna genom nio stån-
dare : Rheum L,
Mat-rhabarber, med släta, odelade
blad: R. Rhaponticum L. En växt af
stort värde för köket.
Äkta Rhabarber erhålles från Hög-
asien, ovisst ännu af hvilken art. Den.
100
RIBS — RISKA
under detta namn odlade är R. palma-
tum L., med flikiga blad, Rhabarber-
roten är ett i medicin högt värderadt
medel.
RibS (förvridet Risp), m., ett all-
mänt buskslägte med bär under blom-
man: Rihes L. Hit höra Vinbär, Må-
bär, Stickelbär, Krusbär, särskildt
upptagna.
Ricin, m., en buskväxt i Orien-
ten, tillhörande Törelväxterna {Rici-
nus communis L.), af hvilken erhålles
Ricinolja.
Riddarsporre, m., ett örtslägte
tillhörande Ranunkulaceerna, med fin-
delade blad, oregelbundna, i en spor-
re utskjutande blå blommor: Delphi-
nium L.
Allmänna eller Vilda Riddarspor-
ren har grenig stjelk, en småfrukt:
D. Consolida L. Ar åkerfältens pryd-
nad.
Bommerska Riddarsporren har
enkel stjelk, tre småfrukter : D. Ajacis
L. Odlas som prydnadsväxt. Denna
är de äldre författarnes Hyacint, pä
hvars inre kronblad är tecknadt AIA,
Se, hur lycklig och stolt syns Riddare-
sporren i blomma,
Men på de innersta blad dock tecknas
ett qvidande A ] a.
(Efter OviDii:
Ipse suos gemitus foliis inscribit, et AI AI
Flos habet inscriptttm. Metam. 10: 215.
Rifyaj f., en ettårig, sträfbladig ört
med små blommor, liknande Ögon-
blommans, och hvars fullt utvuxna
blomfoder har likhet med en gåsfot:
Asperugo procumbens L. Dess benäm-
ningar Ormöga och Faddfot äro som
växtnamn otjenliga. — Man förgäter
Rifvan, fast syster till Förgät-mig-ej.
f Rind, f., Gotl. = Murgrön.
Ringblomma, f. l) I riksspråket
örtslägtet Calendula L., af Hålkblom-
striges familj, med brandgula blommor
och olikforniiga, delvis krökta fruk-
ter. 2) I folkspråket tillägges namnet
flere växter af samma familj med ut-
dragna strålblommor, t. ex. Gula Kra-
geblomman, Hästfiblan och Hästhofs-
örten. Blåklett (Blåklint) kallas äfven
Blå Ringblomma.
Ur gräset skymtar fram ringblomman
och hvitsippan.
BELLMAN 4: 76.
(»Ringblomman» kan här ej tydas, om
ej med Hästhofsörten.)
Rillg'borste,m.,Liljeblad=Do8ta.
Riugdosta^ se Dosta.
f Ringormsgräs, se Reformsört.
Ringormsrot, f., Skåne = Scor»
zoner-rot. Detta inhemska folkspråks-
namn är märkvärdigt för sin lika be-
tydelse med det Italienska Scorzonera
och Spanska Escorzonera (afscorzone,
ett slags orm) samt det Engelska Vi-
pergrass.
f Rinka, f., förvridning af Binka
(se der).
Ripbär, n., frukten af Fjellmjölon-
riset. Jfr Fjellbär.
fRipris, n., Lappl.=Dvergbjörk.
Ripört, f., en liten ört af Nosse-
växternas familj, förekommande i fjell-
ripans region: Chamorchis alpina Rich.
Ris, n., kallas i växtnamn mindre
buskväxter, såsom Blåbärsris, Lingon-
ris, Moris. Gränsen mellan ris och
bushe är sväfvande, så att benämnin-
garna Hallonbuske och Hallonris an-
vändas utan åtskilnad.
Ris, n., ett ädelt sädesslag från
Ostindien, nu allmänt odladt i varmare
länder : Oryza sativa L. Af dess frön
erhållas Risgryn.
Risets säd, som vill på sänka fält
I början af sin växt bli under vattnet
stäldt.
OXEXSTJERXA 2: 130.
Riska, f. (från Tyskan), en läcker
svamp af Mjölkskiflingarnes slägte,
med brandgul mjölksaft: Lactarius
deliciosus (l.).
RISP — ROSENTRÄD
101
f Risp, se Ribs.
f Bocka (Eng. Rocket, Lat. Eruca),
i., b^enämnas i Småland fruktknutorna
af Aker-rättikan. ÄtVen Polygonum
lapathifolium L. kallas Rockor, i Ble-
king Ryklor, bvilket troligen är samma
ord med olika uttal. — Rocka betyder
egentligen kål, såsom i Rockentraf.
Rockentraf, m., en ört tillhöran-
de Kål växterna, med stjelkomfattande
blad, hvita blommor och långa, upprätt-
stående skidor: Turritis glabra L.
f Rockor, f. pl., se Puggerocka
och Täpperocka.
Rofklocka = Rapunzel.
Rofkål, Rotkål, m., anses för en
genom odling frambragt förändring af
Gotlandsrofvan.
Rofva, f. 1) Egentligen odlade för-
ändringar af kålarter med köttig rot :
Allmän Rofva, med rund rot: Bras-
sica Rajyci L.
^ Gotlandsrofva, äfven Långrofva,
Akerrofva (Gotl.), med tapplik rot:
Brassica Napus L. (Namnet Lång-
rofva har af missförstånd blifvit öf-
verfö/dt till Bunias.)
2) Åtskilliga andra växter med köt-
tig rot, såsom Hundrofva, Klockrofva
(Rapunzel).
f Rohaltgräs, se Stighåltgräs.
f Rone, se Roxne.
Ros, f. 1) i vidsträcktare mening
en allmän benämning på större, pryd-
liga, merendels mångbladiga, dubbla
blommor. Vill man utmärka någon viss
art, måste alltid ett epitet tilläggas,
såsom Fackelros, Neckros, Stjernros
o. S. v. »Rosor ocli violer». Omqväde,
En yppig ros, som växer vild
Bredvid en fallen Herknlsbild.
TEGNÉR 2: 15.
^) i inskränktare mening buskslägtet
Rosa L., dock vanligen endast de od-
lade dubbla arterna (allmännast Törn-
xos, Trädros), af hvilka man har otali-
ga förändringar med egna namn. Jfr
Törnros. De vilda Roserna benämnas
vanligen Törne, Nyponbuske m. m.
»Ingen ros utan törne». Ordspråk-,
Ur knoppen sticker rosen ut
Sin friska purpurmun.
feXAGNELius 2: 165.
Hur sköna äro rosens späda knop-
par!
Ljuft doftar rosen, stänkt af daggens
droppar
I vilda rosor, sinnebilder kära
Af hopp ocli kärlek och min fram-
tids dar!
En krans af er jag vill pä hjessan bära.
ARNELL 67.
f Rosenbenved, Rosentry =
Try. Obrukliga, öfverflödiga namn.
Roseng-issel, m., en särdeles pas-
sande benämning, af Franzén gifven åt
Cactus (Cereus) flagelliformis L., som
vanligen odlas under namnet Paradis-
orm, hvilket dock är obrukbart såsom
växtnamn.
Lik en gissel, full med taggar,
Redan ögat ondt du gör.
Midt bland taggarne till slut
Slår en härlig blomma ut.
FRANZÉN 6: 127.
Roscnkattost, se Kattost.
f Rosenkål = Kruskål.
Rosenpil, f., Roslager, m., tven-
ne i Dalins ordbok upptagna benäm-
ningar på Nerium Oleander L., som
jag aldrig hört kallas annat än Nerium,
hvilket namn ocTc lämpligast bevaras.
Jfr Oleander.
Rosenrot, f., en fjellört, beslägtad
med Kärleksörten, men blommorna en-
könade, hanblommorna med åtta stån-
dare: Rhodiola rosea L. »Växer vild i
Lapska fjellen, och fyller ofta luften med
en behagelig rosenlukt, som roten i detta
klimat eger. Den växer väl äfven i våra
trädgårdar, men rotens lukt är då långt
svagare». Retzius 2: 599.
f Rosenträd, n., ett namn som
någon gång gifvits åt Alprosen och,
enligt Dalin, åt den för oss helt och
hållet främmande Convolvulus scopa-
102
ROSLING — RÅGBLOMMA
Roslillg'^ m., ett med Ljuug när-
förvandt slägte, skildt genom tio stån-
dare. Allmänna Boslingen växer i
träsk och har liffärgade blommor: An-
dromeda polifolia L. Se Ändromeda.
(Ma ej förvexlas med Rossling.)
Bosmarin (af Ros marinus), m.,
en på södra Europas hedar väiande
halfbuske af Sugeväxternas familj, ut-
märkt genom sina aromatiska egen-
skaper: Rosmarimis ofJicinalisL. Ros-
marinen uppfyller fälten i södra Eu-
ropa om nätterna med en doftande
vällukt, liksom Sandnäglikan i Skåne.
Hvi kransar du med rosmarin och
myrten
Ej våra fromma larer mer?
stägnehus 1: 484.
Vild Rosmarin =,Sqvattram, på
apoteken kallad Rosmarimis silvestris.
KosiuarinTide, se Vide.
Rossljung", Rossling, se Ljung.
Rost^ m., små på lefvande växter
förekommande svampar med stoftlikt
utseende och vanligast brungul eller
rostgul färg: jEcidium Pers. Dessa äro
af mångfaldiga slag och erhålla namn
efter de växter, på hvilka de förekom-
ma, t. ex. Tallrost, Hveterost, Linrost
m. H., som icke synes nödigt att sär-
skOdt upptaga. Det är i synnerhet på
sädesslagen de äro för landtmannen
förderfliga.
För motgångarne strax blef grödan
blottad. Åf rosten
Frättes dess halm. adlerbeth 58.
Brandrost {Uredo Peks.) saknar
eget omgifvande hylle och är meren-
dels svartbrun.
Penselrost (Roestelia penicillata
Fr.). Dä den utbi-yter, förlänges dess
hylle till ett rör, som i spetsen upp-
löses i pensellika flikar. Rönnpensel-
rosten {R. cornutn Ehrh.) är i synner-
het allmän och skadlig för boskapen.
Skålrost (yEcidium) omgifves af
ett oegentligt hylle, som regelbundet
öppnar sig skålformigt med en stjern-
likt tandad mynning. Hit hör den be-
ryktade Berberisrosten (.-£. Berberi-
dis Pers.).
Rotabagge, m., en i Vestergötland
åt Kålroten gifven benämning, som
vunnit Europeisk ryktbarhet och blif-
vit upptagen i de flesta språk.
Rotpersilja, se Persilja.
Rotting, m., stammen af den rör-
lika Rottingpalmen, som uppnår flere
hundra fots höjd: Calamus Rotang L.
f Roxne, Rone, n., arter af slägtet
Fräken : Kärrfräken, Skaf-fräken.
f Rump-ull, f., Linné = Snip.
Runarot, se Safjabräken.
Runn, se Rönn.
Ruta, f., se Murruta, Vinruta,
Ängsruta.
Ryltåg, se Tåg.
RylÖrt, f., en ständigt grönskande
buske, lik Lingonris, men med vigg-
lika, sågade blad och rödletta blom-
mor, liknande Vintergrönans: Cliima-
phila umbellata Nutt. Benämnes äfven
Statt upp och gäck, emedan den anses
bota för lamhet.
Anm. På hvad grund Liljeblad hänfört
Rylörten till Lathr(ta L., är svårt att inse.
f Rym, Liljeblads namn på slägtet
Enjshnum L., är en rent förkastlig för-
vridning. Detta slägte har ett godt
Svenskt namn: Gyllen.
-;- RymOSSa, moss-slägtet Bryum L.
T Rynkblad, n. = Daggskål.
f Ryssar, Ryssgubbar, m. pl. =
Bunias.
Råg, m., ett allmänt bekant sädes-
slag: Secale cereale L.
Rågen dammar,
Oulddoft kring sig strör.
DAHLGREN- 1: 187.
Rågblomma, f., en liten ört af
Nagelörtslägtet, med små hvita blom-
mor på bar stängel : Draba verna L.
Blommar mycket tidigt om våren.
När rågblomman står i flor,
Är tid att vårrågen gror. Smal. ordxpr.
RAGGRAS — ROLLIKA
103
f Råg^räs = Ängkafle.
f Råg-losta, se Lösta.
f Råmjölksgräs, Österg. =Kropp.
Rädisa, f., en afart af Rättikan, med
rund rot: Raphanus sativus l.
i Räf blad, n., Österg. = Blacken.
fRäf blomster, n.,Boh.=Stallört.
Räfkaka, L, frö af ett Ostindiskt
träd, Strychnos Nux voinica L., som
användes dels i medicin, dels till för-
giftning af luder för rofdjnr.
f Räfklor, f. pl., en allmän be-
nämning på Getväpling, men alla dy-
lika namn äro så formelt origtiga, att
de måste förkastas.
fRäfmjölk, f.=:Törel. Jfr Mjölk-
ört.
i Räfpiss,
Stinknäfva.
Räfruinpa, f., Räfsyans, m., ett
i alla afseenden förkastligt och tillika
obestämdt namn, tillagdt Ängkafle,
Äkerfräken, Ledgräs, Kropp, Blåeld,
arter af Kungsljus m. fl.
Räfstarr, se Starr.
-rRäftunga, f., Vesterb. = Gullris.
Rättika,f.,ett örtslägte bland Kål-
växterna, med knutiga, afbristande men
ej uppspringande skidor: Raphanus L.
Trädgårdsrättika, med gredelina
bloinmor, köttig rot: R. sativus L.
Aker-rättika, med blekgula, ådri-
ga blommorrtunn rot, som dock eger
rättikesmak: R. Raphanistrum L.
Rödarv, m,, en liten, vacker ört,
tillhörande Hvifveväxterna, med enkla
motsatta blad och röda (stundom blå)
blommor: Anagallis arvensis h.
Rödbeta, se Beta.
Rödbinka, Rödbo, se Binka.
Rödbok, se Bok.
i Rödbär, n., Gotl. = Smultron.
Rödfikor (Dal), Rödkolla (Ve-
sterg.), Rödtnppa (Skåne), Rödtu-
sta (Bob.), Rödväpling = Röd-
klöfver.
Rödfloka, f., ett örtslägte bland
Umbellaterna, med lindelade blad, i
början rödletta, sedan hvita blommor
och sträfhåriga frukter: Torilis Anthri-
SCUS Gmel.
Röd^lini, se Glim.
Rödklett, se Klett.
Rödklint, se Klint.
Rödklöfver, se Klöfver.
RÖdknäa, f., en i södra Sverige
vanlig benämning på Milda Filörten
{Polygonum Persicaria h.), för dess
uppsvälda röda leder. — Huru man
genom missförstånd af namnets staf-
ning kommit att kalla helaslägtetPo^?/-
gonum för Näfva, se under detta namn.
Rödkolla, se Rödfikor.
Rödkulla, f., ett örtslägte bland
Skeplingsväxterna, med lancettlika,
naggade blad, rödbruna blommor, vid
basen tandade ståndare : Odontites Pebs.
Rödlouke, m., en liten på vata
ställen växande ört, lik Lonke, med
tydligt blomfoder, men oftast saknande
blomkrona, sex ståndare: Peplis Por-
tula L.
Rödlök, se Lök.
Rödmell, se Mell.
Rödmossa, se Hvitmossa.
Rödplister, se Plister.
Rödpyttor, se Pyttor.
T Rödrot, f., Dal. = Blodrot.
Rödtuppa, Rödtiista, Rödyäp-
ling, se Rödfikor.
Rödyira, se Vira.
fRÖknäfya, origtigt i st. för Röd-
knä. Se RÖdknäa.
Röksyamp, Röksvampar, eu
egen familj bland Buksvamparne, hvars
inre massa upplöses i ett rykande pul-
ver: Lycoperdinei Fr.
RÖllika, f., en allmän ört af Hålk-
blomstriges familj, med endast fem
104
RONN — SAFFRAN
strålblommor, vanligen livita, sällan
rödletta: Achillea Mille fnlium L. Röl-
likan är en i medicin högt värderad
växt.
Rönn (i folkspråket äfven BUDU),
t'., ett allmänt träd, tillhörande Kärn-
fruktträden och samslägting med Oxeln,
men har parbladigt sammansatta blad
och röda, syrliga bär: Sorbus Aucupa-
ria L. Rönnens bär eller drufvor äro
för flere foglar en begärlig föda och
begagnas derföre af fogelfängare till
bete.
Könndrufvan glöder, tegxér 3: 36.
Och ifrån höjden eu doftande rönn
Räckte mot vågen den Ijusgula vippan,
Speglade kronan i himmelsblå sjön.
DAHLGREX 1: 401.
När jägarn samlar hop de bittra rön-
nars bär
Att kläda snarans knut, som väntar
luftens här.
OXENSTJERXA 2: 152.
Bönnpenselrost, se Rost.
Rör, n., ett grässlägte, närförvandt
med Vass (båda skiljas från öfriga ge-
nom en hårtofs inuti blommorna), men
spädare, med enblommiga småax: Ca-
lamagrostis Adaks. Af äldre författare
kallades jemväl Vassen Rör; äfven Lin-
né förenade dem till ett slägte.
Bergrör, ett styft, sträft, bredbla-
digt gräs : C. epigejos Roth.
Sandrör, ett styft, gråhvitt gräs
med inrullade blad: C. arenaria Rom.
Öfriga arter urskiljas ej af allmän-
heten. — Jfr Piphven.
Rörflen, Rörflok, Rörfläck,
m., se Flen.
RÖrsopp, m., ett artrikt slägte-
bland Hattsvamparne, lätt skildt ge-
nom ett lager af fina rör eller pipor,
packade på hattens undre sida, men
som kunna utan svårighet söndras från
hatten: Boletus Dill. Samtliga rör-
soppsarter växa på jorden, äro kötti-'
ga, ti era bland dem värderade såsom
näringsmedel, dock några giftiga. Om
arterna se Fries, Sveriges ätliga och
giftiga svampar.
RÖrsyingel, m. (Fluminia arun-
dinacea Fr.), se Kase.
f Rörtand, f., ett föga bekant
svampslägte: Irpex Fr. (numera ej Si-
Stotrema Pers.).
f Rörvass utgår.
RÖt6, n., rotstockarne af Qvickroten,
som uppgräfvas och läggas i fria luften
att förtorka. Se Linnés Sk. resa 35, 51.
s.
SabadillfrÖ, n., frö af en i Mexico
växande art utaf Nysrotslägtet : Vera-
trum Sabadilla Retz.
f Sabelböna, f., se Böna.
Sabel-lilja., f., ett nytt, men ej
förkastligt namn på det utländska släg-
tet Gladiolus l., förvandt med Svärds-
liljan.
f Sabelärt, se Ärt.
Safflor, m., en så väl för sin nytta
som prydlighet odlad ört, tillhörande
Tistelväxterna, med taggigt sågade blad
och högröda blommor: Carthamus tinc-
torius L. »Safflor voro blomblad, köpta
utifrån, som färgade rosenrödt». Linnés
Öl. resa 34.
Saflfran, m., en tidigt om våren
blommande lökväxt af Svärdsliljeväx-
ternas familj, hvars blompip utskjuter
ur sjelfva löken: Crocus L. Pistillerna
af Äkta Saffran (C. sativus l.) lemna
den under namnet Saffran bekanta
kryddan.
Tmolus dig sänder till gärd den väl-
luktspridande saffran.
ADLERBETH 55.
SAFJABRAKEN — SAMMETSBLOMMA
105
Safjabräken, n., Safsabuske,
m,, den utmärktaste af våra Svenska
Bräkenarter, med dubbelt parbladiga
blad ock fruktklasar i toppen : Osmun-
da regalis L. — Safjabräkenet tillskrif-
Tas i Småland mystiska egenskaper och
det anses förläna vishet (se Linnés Sk.
resa 40); namnet synes således förvandt
med det af Grimm antagna Mösogötiska
safjan, sapere. Ett annat i Småland bruk-
ligt namn på denna växt är Rörot eller
Rönrot, hvilket, då hvarken till riUl eller
i'ö)m. finnes den aflägsnaste anledning,
torde rätteligen vara Runarot, hvari allt-
så (Isl. rnn betyder egentligen hemlighet,
vishet) skulle ligga en liknande hänsyft-
ning som i namnet Safjabräken.
Saftskiflin^, m., en afdelning af
Vaxskiflingarnes slägte, med vatten-
aktig saft: Hygroiihorus, subgen. Hy-
grocybe, Fr.
Safver^ m., en bekant köksväxt,
som vanligen, men origtigt, benämnes
Kyndel. Se detta namn.
Sag'Og'ryiij n., fås af mergen hos
flera Palmarter och Cycadeer, företrä-
desvis Sagopalmen {Sagus Rumphii
wiLLD.) och Cycas circinnalis h. i Ost-
indien och på Moluckerna.
Salep, m., ett mycket närande mjöl,
som i vatten upplöses till ett gelé ; fås
af rotknölarne hos åtskilliga Nosserots-
växter, t. ex. Orchis Morio i.., Orchis
mascula L. och Anacamptis pyramida-
lis RicH. ; den i handel förekommande
erhålles dock^till största delen från
Orienten, fr^^ - j^ ^^*-*^^
Salepsrot, SalepSÖrt^f., benäm-
ning i Svenskan på Anacamptis pyra-
midalisR^cu. ^ ^^^^y^^^^AJ]
. f Sall, f., Skåne, enligt Linné —
^ Sälg.
Sallat^ m., gemensam benämning
på åtskilliga växter, som förtäras rå,
t. ex. Krasse, Laktuk m. fl. I äldre
tider begagnades för samma ändamål
äfven Krasse-sommargyllen och arter
af Fetknopp. — Jfr Vårsallat.
Sallats-laktuk, se Laktuk.
Salomons ljusstake, m., en art 1
af Krasseslägtet, med upptill bågfor-
migt böjda grenar, liknande en kan-
delaber: Lepidium campestre R. Br. —
Namnet förekommer i Upland.
f Salomons sigill, n., ett ur apo- j_^
teksspråket {Sigillum Salomonis) upp-
taget namn på Rams {Polygonatum
TouKx.), men utan allmännare sprid-
ning.
Salsa, Saltört, f., hafsstrands-
växter, tillhörande Mollaväxterna, med.
trinda, köttiga blad utan brodd i spet-
sen, och med små gröna, i bladvecken
gyttrade blommor.
Glatt Saltört, Schuberia maritima
c. A. Me v.
Luden Saltört, Kochia hirsuta
NOLTE.
fSalsel, Liljeblad = Sodaört. Ut-
går.
Salsofl (efter Franskan), f. ==Haf-
rerot. (Detta med flera andra Franska
namn, brukliga i förra seklet, äro nu
utträngda af rent Svenska.)
Saltarv, m., en på hafsstränder
växande ört, tillhörande Narfväxterna,
utmärkt genom köttiga, saftfulla, ägg-
runda blad : Halianthus peploides Fk.
f Saltbläcker, se Blacken.
f Saltgräs, n., Hels. = Sälting.
Saltört, se Salsa.
Salvia, f., ett bekant örtslägte af
Sugeväxternas familj, med läppformig
krona och endast två ståndare: Sal-
via L.
Äkta Salvia, med blommor i ax:
S. ofjicinalis L. Odlas för sin vällukt
och sitt användande i medicin.
Äng-salvia, med stora blå blom- ^
mor i krans: S. j^ratensis L. Vild i
Upland.
Sammets blomma, Sammets-
ros, f., ett örtslägte bland Blomhålks-
växterna, med sammetsludna strål-
106
SAMMETSHVETE — SÄRS A PARI LL
blommor: Tagetes L. Odlas som pryd-
nadsväxter.
En sammetsblomma käns den huldas
arm.
BESKOW 1: 50.
Brun Sammetsblomma, med gre-
nig stjelk: T. patula L.
Gul Sammetsblomma, med meren-
dels enkel stjelk: T. erecta L.
t Sammetshy ete, n . =Kubblivete .
f Sammetspung-ar, m. pl., enligt
Wahlenberg = Fårkummer.
t Sammetsviol, f., eu odlad, stor-
blommig förändring af Styfmorsvio-
len, med nedre blombladen sammets-
ludna.
Samosört (Samol, Liljeblad) =
Punga.
Sandarak, m., ett slags harts, som
erhålles af Callitris quadrivalvis Vent.,
ett barrträd i noi-ra Afrika.
Sandborst, m., ett gräs med grå,
borstlika blad och smal vippa, växan-
de i sand: Corynephorus canescens P.
Beauv.
Sandelträ, n., den gula, bårda, aro-
matiska veden af Sandelträdet: Santa-
lum album L. Ett annat slags Sandel-
trä erhålles af trädet Pterocarpus san-
talinus L. fil., bvars ved är röd, för öf-
rigt lik den förstnämnda. Båda träden
växa i Ostindien.
Sandgröe, m., en art af slägtet Gly-
ceria R. Br., växande på hafsstränder :
G. maritima avahlb. Namnet begagnas
af Liljeblad, men växten räknas nu-
mera icke till slägtet Gröe {Poa L.).
Sandhafre, m.=Sandrör. — Nam-
net föres ofta origtigt till Strandrågen,
så t. ex. i Linnés Sk. resa 336; men i
hans Öl. och Gotl. resa 139, 205, föres
det rigtigt till Sandröret.
Sandhyita, f., en ört af Korsblom-
v striges familj, med stjernludna blad,
hvita blommor, korta, mångfröiga ski-
dor: Alyssum incanum L.
Sandlök, se Lök.
f Sandmossa utgår alldeles.
Sandnarf, m., äfven Sandört, f.,
ett litet slägte bland Narfväxterna, med
små, odelade, hvita kronblad : Ai'ena-
ria L.
Sandnäglika, se Näglika.
T Sandris, n. = Nagelört, enligt
Dalins ordbok. Namnet är mig allde-
les obekant, och någon dess tillämplig-
het på slägtet Nagelört kan ej upp-
täckas.
Sandrör, se Rör.
Sandstarr, se Starr.
f Sankt Britae lök, i Vadstena-
trakten = Ramslök.
f Sankt Hans blomster, Sankt
Hans ört, Skåne = Hästfibla, men
föres derstädes äfven till Kärleksörten,
enligt Linnés Sk. resa 251.
jr Sapotlljträd, n., Achras Sapota
L. Till namnets upptagande i språket
finner jag ingen anledning.
t Sappan, n., ett slags Ostiudiskt
färgträ, som erhålles af Ccesalpinia
Sappan L., äfven räknadt till Bresilja.
Saronsblonister, n. i) Ett ört-
slägte, af Linné fördt till Näglikesläg-
tet, men skildt derigenom att det har
blommorna i ett hufvud inom ett svepe :
Tunica Scop. 2) Saronsnäglika (Dian-
thus Armeria L.), lik Tunica, men hö-
rande till Näglikeslägtet. — Uttrycket
i Psalmboken (394: 5):
Du Sarons blomster sköna!
Du lilja i grön dal!
torde vara källan till namnet, hvilket
blifvit tillämpad't på nämnda art Näg-
lika.
Sarsaparill, m., roten af den Syd-
amerikanska växten Smilax Sarsapa-
rilla L., använd i medicin. Såsom sur-
rogat för den samma begagnas rot-
stocken af Sandstarr, hvilken deraf
fått namnet Svensk Sarsaparill.
SASSAFRAS — SENSITIVA
107
t Sassafras, m., en Nordameri-
kansk buske af Lagerfamiljen, använd
i medicin: Sassofras officinalis Nees.
f SatyrÖrt, ett namn, bildadt af
det Latinska Satyrium L.; men då detta
slägte numera är alldeles upplöst ocli
incren inhemsk art finnes deraf efter
slägtets nyare begränsning, förfaller
namnet af sig sjelft.
f Sayoykål, m., en bland de tal-
rika artförändringarna af Kål, hvilkas
meddelande tillbör speciella trädgårds-
böcker.
T Scamnionium, n., roten af en
art Vinda från Orienten, som har häf-
tigt purgerande egenskaper: Convol-
vulus Scammonia L.
Schersmin^ m., en allmänt odlad
buske med hvita, fyrbladiga blommor:
Philadelphus coronarius L. Har stark,
för de fieste behaglig, men för mig
stinkande lukt. Namnet förvexlas ofta
med Jasmin, som hos oss ej växer un-
der bar himmel, hvarföre hit måste
höra Bellmans :
Syren, jasminer
Sprida vällukt öfTer allt. 2: 109.
f Scilla, f., se Hafslök.
Scorzoner-rot, f., en från södra
Europa härstammande Fibleväxt, som
ej sällan odlas hos oss för sina ätliga
rötter: Scorzonera hispanica L. Skil-
jes från sin islägtinge Kornfiblan (S.
humilis L.) genom starkare grenighet
och mindre ludenhet. Benämningen
användes redan af Bromelius, men för
S. humilis. Jfr Ringormsrot.
Selleri (Fr. Céleri), n., en Umbellat,
närbeslägtad med Persilja, men med
enkelt parbladiga blad : Apium graveo-
lens L. Odlas för kökets behof ; vild i
Skåne. Den vilda plantan anses giftig.
Jfr Märke.
Ifrån Lofön komma vi
Med grönsaker, selleri, bellman 3: 163.
Sempertin^ m., en stundom odlad
Tistelväxt med stora, hvitfiäckiga blad,
blomhålken med en dubbel rad af tag-
gar: Silyhum marianum g^ertx. — Ge-
nom förvexling har namnet i Skåne
öfverförts till Tistelborren, och der-
efter likaledes i våra Floror.
f Sempertiippa, f., Gestrikl. =
Gullivifva.
T Seniperviv, m. = Taklök m. fl.
Namnet tillägges i allmänhet saftfulla
växter, som skilda från roten fortfara
att växa.
Senap^ m., ett örtslägte tillhörande
Kålväxterna, lättast skildt genom sina
skarpt smakande frön: SinapisL. Senap
är en värderad matkrydda. »Ett senaps-
korn . . . när det varder uppväxt, är det
störst ibland kryddor». Jfatth. 13: 31, 32.
Hvitsenap, med tve-eggade skidor
och gula frön: S. alba L.
Svartsenap, med fyrkantiga skidor
ocl^ svarta frön: <S, nigra L.
Åkersenap har knöliga skidor med
tve-eggad spets: S. arvensis L. Åker-
senapens frön hafva en besk, oange-
näm smak, hvarföre den är oanvänd-
bar som matkrydda. Ar ett högst be-
svärligt åkerogräs.
f Sene^arot, f., erhålles af en art
Jungfrulin, Polygala Senega L., från
Nordamerika.
Seiiegräs, n., Sener, f. pl. Detta
namn tillägges åtskilliga gräs med styf-
va, sega blad, såsom arter af Rör, af
Starr ; men i bestämd mening föres det
till Enodium cceruleum Pkks., skildt från
öfriga genom oledadt strå (blott nere
vid roten finnes en ledknut).
Sennetsblad^ n., ett bekant laxer-
medel, som erhålles af flera arter Cas-
sia L. frän Egypten och Orienten.
SensitiTa, f., arter af slägtet Mi-
jnosa L., hvars småblad om aftnarne,
äfvensom när de vidröras, lägga sig^
tillsamman : M. sensitiva, M. pudica l.
Du varma, känslofulla själ!
Hvad bäst du liknar vet jag väl:
En sensitiva, späd och skär.
Din lefnads blomma är. nyblom 91.
108
SERADELLA — SJÖBLAD
Seradella, f., eu i senare åren in-
förd späd, meu mycket gifvaude foder-
växt af slägtet Klovicka: Ornithojms
ehracteaius Ukot.
Serf, Sörf, m., benämning pä flere
under vatten sänkta växter, men hvil-
ken endast med tillagdt epitet kan an-
vändas, t. ex. Hornserf, Hårserf, Nate-
serf.
Sesaill^ m., en i Orienten allmänt
odlad kryddväxt: Sesamum orientale L.
f SileuÖrt utgår alldeles.
Sileshårj n., ett i kärr växande ört-
slägte, hvars blad på öfre sidan äro be-
klädda med långa bår, som i spetsen
utsippra eo klibbig vätska: Drosera i..
Silfver- tillägges flere växter så-
som artnamn, t. ex. Silfvergran (se
Gran), SilfvermoUa {AtripUx rosea
L.) m. fl.
f Silfverdyna, f. = Törel, enligt
Linnés Sk. resa 272.
Silfverflngerört, se Fingerört.
Silfverpoppel, se Poppel.
Silfverträdj n., gemensam benäm-
ning på talrika arter af familjen Pi-o-
teacece Juss., växande på Cap ocb i Nya
Holland, med af bvit ludd silfverskim-
rande blad. Hit hörer:
Ethiopernas skog. som snöhvit glän-
ser af bomull.
ADLERBETH 75.
Silfverört, f., en mycket gammal
'^ benämning på en art af slägtet Poten-
tilla L. eller Fingerört, afvikande ge-
nom parbladiga, på undre sidan vanli-
gen bvitludna blad : P. anserina l.. Må
^^ ej förblandas med Silfverfingerörten
{P. argentea L.).
Silke ingår 1) som stamord i flera
namn pä Snarrefvan, t. ex. Hörsilke,
Nässlesilke; 2) som artnamn i andra
benämningar, men Silkesmulbärsträd
(hos Dalin) är ett ulldejes onödigt och
obrukligt namn. — 3) Åtskilliga ifinare
Alger benämnas äfven Silke, Vatten-
silke.
Silkesblomster, n., en art af släg-
tet Natttiol, med röda blommor: Hes-
peris matronalis i.. Jfr Eng. Satin-
fioicer.
f Silkesört, f., upptages af Dalin
som namn på den Amerikanska Ascle-
jnas syriaca L.
f Silledön, se Sönnerdön.
t Sillipj m., Vesterg. =: Senap.
SinngTÖn, f., ett ständigt grön-
skande växtslägte med vackra blå blom-
mor, hvilkas flikar äro liksom vridna:
Vlncn L.
Anm. Detta namn är gemensamt för
alla Germaniska språk (hos oss anfördt
redan af Franckenius : »Sij grbön») och
betyder den ständigt grönskande. Bör
således föredragas det i Bot. utfl. 3: 248
antagna Igrön eller Ivgrön (evig-grön),
ehuru äfven detta har godkänd auktori-
tet och samma betydelse. Alldeles orig-
tig är benämningen Vintergrön.
Sippa^ f., namn på allmänt bekanta
och flrade vårblommor, med enkelt,
kronbladslikt blomhylle och enfröiga
småfruTvter: Anemone L.
Uti bergets klyfta
Sippan, späd och rädd,
Ses sitt hufvud lyfta
Upp ur drifvans bädd.
KELLGREN 2: 45.
När våren kommer, då vakna sippor.
SEHLSTEDT 1: 20.
Blåsippa, med foderlikt svepe, blå
eller röda blommor: A. Hepatica L.
Hvitsippa, med trenne skaffade
svepeblad nedpå stjelken.hvita blom-
mor: A. nemorosa L.
Se Flora, som i vårens sköte
Är lifvad på sin bleka bädd
Och redan vid ett älskadt möte
I blå och hvita sippor klädd.
GYLLENBORG 1: 184.
Se hvitsippan hur täck hon är, meu
ack! hur förgänglig.
FRANZÉN 6: 132.
Gulsippai lik den föregående, men
stjelkcn oftast tvåblommig och blom-
morna gula: A. ranvncul oides L.
Sittyer, se Zedoaria.
f Själa, f., Själe^räs, n.^Skära.
f Sjöblad, n. = Ne ekblad.
SJÖGRÄS — SKOCKA
109
f SjÖgräSj n., en allmän benäm-
ning pä i vatten växande gräslika väx-
ter ; i speciell betydelse : Bändling.
Sjönöt, f., ett utmärkt örtslägte,
med stora ätliga nötter och med fly-
tande blad, som likna björklöf: Trapa
natnns L. Sjönötter hafva ännu i förra
århundradet vuxit i Kalmar läns sjöar,
men äro nu der utgångna ; på senaste
tiden hafva de blifvit funna i en sjö i
Skåne.
Sjöplommon, n., en vattenväxt,
räknad till Algerna, lik plommon : Ulva
prnniformis L.
SjÖsäf, se Säf.
f SjÖållon^ n., frukten af Neck-
rosen.
f Skabb-blomster, n., Vesterg.
= Kabbelök. Kallas, enligt Rietz, äf-
ven Klådblomster.
Skaf-fräken, se Fräken.
Skaf^räs, Skafrör = Skaf-frä-
ken.
i SkafTel, n., frukten på Bok.
Namnet synes vara alldeles utgånget.
Skalleblomma, f., ett örtslägte
^ bland Skeplingsväxterna, förvandt med
Sporreblomman, men har mycket kort
sporre och dess fröhus liknar en död-
skallg: Antirrhinum L. — En inhemsk
art, Akerskalleblomma {A. Orontium
L.), har små röda blommor. En myc-
ket storblommig (^1. majus L.) odlas;
se Lejongap.
Skallergräs, se Höskallra.
rSkallnacke, m., Österg.= Smör-
blomma. Jfr Munkhufvud.
f Skarlakansek, f. = Quercus
coccifera L. En högst misslyckad öf-
versättning, ty coccus i coccifera be-
tyder galläpple, icke skarlakan. (Den
Tyska benämningen är dock Scharlach-
eiche. Utg. anm.)
f Skarlakansgräs, n. = Stink-
syska.
A)i7ii. Afven här är ingen fråga om
skarlakan. — Det kan vara lärorikt nog
att se, hurii detta namn småningom upp-
kommit af det Latinska ScJanea mill.,
en art af Salvia. Franckenius, för att
försvenska den Latinska benämningen,
skref Skarleya; Tillandz förbättrade det-
ta till Skarlack, och. slutligen blef det,
äfven hos Retzius, Skarlakansgräs.
Skateblomster, n. = styfmors- -,
viol. Namnet upptages, såsom varan-
de mycket vanligt.
Skatnäfva, f., se Kamnäfva (Kam-
mar).
Skedört, f., öfversättning af Lat.
Cocklearia L. Svenska namnet är Skör-
bjuggsört.
Skelört, f., en mångårig ört bland
Valmoväxterna, med gula blommor och
gul mjölksaft, enrummiga skidor: Che-
lidonium majus L. I likhet med Törel
kallas den äfven Reformsört, men nam-
net Svalört tillägges i folkspråket ej
denna, utan endast Ficaria.
Skepling, m. = Kovall, Melam-
pyrum L. Antages af Liljeblad som
slägtnamn för detta slägte. Skepnad,
skepelse i folkspråket motsvarar icke
illa det Latinska Personatce, hvarföre
Skeplingsväxter antagits som
Svensk benämning på familjen Perso-
natcB L., Tvåhjertbladsväxter med 4 \
(sällan 2 eller 5) olika långa ståndare,
fästa på den sambladiga, oregelbundna
(oftast läppformiga) kronan, och med
tvårummigt fröhus.
Skifling, Skifsvamp, m., den tal-
i-ikaste gruppen bland Hattsvamparne,
med tunna skifvor på hattens undre
sida: Agaricini Fr. — Fjällskifling m.
fl. särskilda slägten, se Fries, Sveriges
ätliga och giftiga svampar, och Bot.
tUfl. 3: 339— .344.
f Skillingar, m. pl. (efter Dan-
skan) = Skärf-frö.
f Skimmel, n. (efter Tyskan) =
Mögel.
f Skocka, Skåcka, f., Jemtland
(efter Norskan) = Daggskål.
110
SKOGRÄS — SKAKTEBLAl)
i Skogräs, n., gröfre Halfgräs. Se
Lappskogräs.
Skogrs-, ett af de vanligaste art-
namn, t. ex. Skogsapel, -frier, -frä-
ken, -klöfver, -kovall, -laktuk, -lind,
-näfva, -säf, -vial, -vinda, -viol m. fl.
Se under slägtnamnen.
Skogsfrublomma, f., en vacker,
men mycket bräcklig, bladlös ört, till-
hörande Nosseväxterna: Epipogium
apliyllura Sw.
f Skogshumle, m. =: l) Pors, se
dor; 2) Röllika, Dalarne; 3) Brunört,
Dalsland, enligt Linnés Vestg. resa 235;
4) Gullklöfver, Dalsland, enligt Linnés
Y\. Svec. n. 671. (Hvilken af dessa två
sistnämnda, sti*idiga uppgifter är den
rigtiga?)
T Skogslöper, Dalsland = Eke-
bräken.
f Skogsmysk, m. = Linnésört.
Skolme, m., f.(?), en tångväxt med
trind bål och skidlika frukter: Halidrys
siliquosa Lyxgb.
f Skomakarskägg, n., Söderm.
= Kärrfrier.
f Skorf, Piuskorf, m. = i) i
Skåne Allmän Snarrefva {Cuscuta);
2) i Småland Spergel {Spergula). —
Bindsleskorf äfven = Snarrefva,
och namnet passar bättre till Cuscuta
än till Spergula.
TSkottlufva,f.,Boh.=Blåhallon.
Skriftlaf, se Laf.
iSkroftistel,jii., Halland=Åker-
mjölkfibla. Jfr Åkertistel.
rSkrubber, Skrubbar, Boh. =
Hönsbär.
Skrufblomstrige kallas familjen
/i'orav7mefB ADANs./iVåhjertbladsväxter,
med skiftevis sittande, vanligen sträfva
blad, före blomningen spiralformigt
inrullade blomklasar, sambladig blom-
krona och fyra delfrukter (»nötter»).
Hit höra Lungört, Tungört, Ögon-
blomma m. fl.
Skrap, m., Skräppa, f. Detta
namn synes ursprungligen tillhöra de
stora, breda bladen af T?issilago enligt
Linnés omfång; så i norra Sverige {Pe-
tasites frigida Fk.) och i Norge. Sedan
har det blifvit öfverfördt 1) till bla-
den af Karborre (kallade Thordöns-
skräppa) och liknande blad, samt 2)
till de stora Syre-arterna.
T Skräkon, n., Jemtl. = Kråkbär.
Skräppa, se Skrap.
Skräppesyra, se Syra
f Skummeslöfsört, f. = Gul Kra-
geblomma.
-;- Skurgräs, n. = Skaf-fräken.
Skyfall,
en Alg, växande pä
torr mark, i torr väderlek hopskrum-
pen och nära osynlig, men efter regn-
väder uppsväld och slemmig och der-
före ansedd nedregnad: Nostoc com-
mune Vauch.
Skyffelkorn, se Korn.
Skålbild, se Skålsvamp.
f Skål-laf utgår.
Skålrost, se Rost.
Skålsvamp (Skålbild), m., små
skål-lika svampar, mycket allmänna:
Peziza L.
Skäde, n. = Dårrepe. «De som
drucko af iil, brygdt af skädblandadt
korn, blefvo liksom fånuge och nästan
blinda". Linnés Gotl. resa 223.
-i- Skäfte, n. = Skaf-fräken.
f Skägglivete, n. — Kubbhvete.
Skägglaf, se Laf.
Skäkteblad, u., en vattenväxt till-
hörande Etthjertbladsväxterna, med
pil-lika blad och hvit blomruska: Sa-
gittnria sugittifolia h. Namnet upp-
tages redan af våra äldste författare
(»Skäktegräs») och är än i dag bibe-
hållet i folkspråket, men de äldre be-
SKALFVKGllAS — SLINKE
111
nämningarna Skottgräs, Skyttegräs
äro utgångna. Jfr Rietz, Ordb. G 14.
i Skälfvegräs, n. = Darrgräs.
T Skälfving, m., Liljeblads be-
nämning på det gelatinösa svampsläg-
tet Tremella (dill.).
f Skälla^ f., benämnes pä vissa or-
ter Blåklockan. Jfr Bjälla. — Berg-
skälla, se detta namn.
Skalle, n., är egentligen slösäd,
eftersäd vid kastningen; men emedan
denna till stor del utgöres af ogräsfrön,
har namnet blifvit öfverfördt på dylika
växter, t. ex. Akerkovall (Linnés Fl.
Svec. n. 546), Höskallra (Linnés Sk.
resa 147), Skärf-frö (ders. 177) m. fl.
Skära (äfven Själa och Skärda),
f., ett slägte bland Tistelväxterna, men
utan taggar, blomfästet fjälligt. Den
enda inhemska arten är Ängskära {Ser-
ratula iinctoria L.), en mycket värde-
rad färgväxt. — Skäm (af skir) ingår
äfven i andra färgväxters namn, såsom
Brunskära och Gulskära, samt i Kard-
skära (se Kardtistel).
Skärf-frö, n., örtslägtet Thlaspi L.,
tillhörande Krasseväxterna, med små
platta ^jSkidor, liknande runda pennin-
gar. Akerskärffröet {T. arvense L.),
som är ett svårt ogräs på åkrar, har
stark löklukt. Jfr Byggn.B. 8: 4.
Skär-floka, f., ett Umbellatslägte,
utmärkt genom sina jemnbreda, skär-
likt krökta blad: Falcaria Rivini Höst.
f Skäryass, se Vass.
T Sköldblad, n. =: Neckblad.
Skölding, m., Sköldört, f., be-
nämnes af Liljeblad slägtet Tropceolum
L., som för frukternas angenäma kras-
sesmak allmänt odlas under namn af
Indiansk Krasse. Bladen äro runda,
sköldlika, blommorna stora, oregel-
bundna, brandgula hos vår odlade T.
majus L.
Anm. Namnet Indiansk Krasee kom-
mer nog att bibehållas, ehuru olämpligt
och i systematiska arbeten obrukbart.
Sköldlaf, se Laf.
Skörbjnggsört, f., ett på hafs-
stränder växande örtslägte, tillhörande
Krasseväxterna, men med tjocka, saft-
fulla blad och runda skidor: Cochlea-
ria L. Den Äkta Skörbjuggsörten (C.
officinalis L.), med oskaftade stjelk-
blad, är ett berömdt medel mot skör-
bjugg. — Mindre rigtigt har man öfver-
fört namnet till slägtet Fetknopp.
i SkÖrsilke, n., en åt ett mikro-
skopiskt Algslägte {Diatoma Ukc.) gif-
ven benämning, som icke kan komma i
fråga att upptagas, äfven om den vore
mindre olämplig.
f Slake, m. = Klottång.
f Slanggurka, f., en utländsk, för
oss främmande Gurkväxt: Cucuniis fie~
xuosus L.
i Slemliorn, Slemklot, Slem-
klubba, Slemklänge, Slem-
knopp, efter Liljeblad anförda af Da-
lin, äro samtligen obetydliga namn på
ännu obetydligare, tvetydiga växter,
hvilka aldrig bort komma i fråga att i
en Svensk ordbok upptagas.
Sli, Slima, f., Algslägtet Batra-
chospermum Roth, bestående af busk-
likt greniga, slemmiga trådar.
Slideknä, n., ett örtslägte af myc-
ket olika utseende, hvars underslägten
Ormrot, Pilört, Fogelört och Binda
särskildt upptagas. Utgör typen för
Slideknäväxter, Tvåhjertblads-
växter, skilda från alla öfriga genom
slidor, nedtill omgifvande stjelkens
leder inom bladen ; blommorna små,
ofullkomliga, med ett frö: PolygonecB
Juss. Hit höra, jemte de under Slide-
knä anförda, äfven Syra, Bohvete,
Rhabarber m. fl.
Sligefrö, n. = Slägfrid.
Slima, se Sli.
Slinke, n. l) Slägtet Nitella Ao.,
trådlika, pipiga, kransgreniga, ledade
112
SLINKLAF — SMOCKBAR
Groddtrådsväxter, ständigt nedsänkta
i vatten, lederna encelliga. 2) Åtskil-
liga trådlika, i hafvet växande Alger,
f Slinklaf utgår alldeles.
Sliunor, f. pl. (Slyngon, Slyn-
nen, n. pl.), i Göta rike den vanliga
benämningen på Blåbär. Enligt Linné
(Fl. Suec. n. .332) skall i Halland nam-
net föras äfven till Odon, men detta
grundar sig troligen på någon förvex-
ling.
Slokbjörk, se Björk.
Slokgräs, u., ett vackert grässlägte
med tvåblommiga småax, utan borst,
de yttre agnskalen af småblommornas
längd: Melica L. — Ordet gräs bort-
faller vid sammansättning.
Bergslok, m., med sammandragen,
ensidig, lutande vippa: M. nutans L.
Grusslok, m., med axlikt samman-
dragen vippa, håriga agnskal : M. ci-
liata L.
Lundslok, m., med upprätt, grenig
vippa, inre blomman felslående: M.
uniflora Retz.
Slokstarr, se starr.
Sloktistel, se Tistel.
Slån^ f., en allmän buske med tor-
nar, tillhörande Stenfruktträden: Pru-
nus spinosai.. Frukterna, kallade SZåre-
bär eller Stärhebär, äro klotrunda,
svarta, med kärf smak. Till samma
slägte höra Krikonträd (äfven kalladt
Tysk Slån) och Plommonträd.
Slånga, f.=Bändling. Jfr Vatten-
slinga.
Slånlaf, Slånmossa, se Laf.
Slåsskämpar^ se Kämpar.
Slåtterblomster, n., ett namn,
icke utmärkande någon viss växt, utan
tillagdt många växter, som blomma
vid slåttertiden, t. ex. Hvita Visiln,
Hästfiblan m. t).
Slåtterflbla, f., ett allmänt ört-
slägte, tillhörande Fibleväxterna, med
bara blomstänglar, fjälligt blomfäste
och på tvären rynkiga frön : Hypochce-
7-is h. Blommorna äro gula. Allmän-
na Slåtterfiblan (//, maculata l.) kal-
las i Vesterg. Slåttergubbar, i Jemtl.
Slåtterkullor. (Äfven Hästfiblan kal-
las stundom Slåttergubbar.)
Slåttergröe, se Gröe.
Slägfrid, f. = Gulmåra. Ett myc-
ket gammalt namn, som blifvit öfver-
satt med Frillogräs. Sedan ordets
bemärkelse [frilla) utdött, har man
trott att det skulle betyda slagsmål.
Se RiETZ, Ordbok.
f Slätt, m., förvridet uttal af Klett.
SlÖke, n., en gammal benämning
på Qvanne, af Isl. slok, ränna. Detta
nu obrukliga namn anser jag lämpli-
gen kunna öfverföras till Fleurosper-
mum austriacum iioffm., på hvilken
växt det vida bättre passar, ty denna
är den enda Um beilat, hvars stjelk ut-
gör en fortgående ränna utan afbrott
genom tvärleder. För att häntyda på
växtens slägtskap med Libsticka, kau
man göra ett tillägg till namnet och
kalla den Slöke-sticka.
f Slökestut, m. = Strätta.
f SlÖkorn, n., de vilda arterna af
slägtet Korn {Hordeum L.).
Smilej m., små, ettåriga gräs, förr
räknade till slägtet Tåda, men hafva
i spetsen tvåklufna agnskal, fastväxta
vid frukten: Airopsis desv. — Namnet
Smile tillägges allmänt både i Tysk-
land och Norge arterna af Aii'u L.
Sminkbär, n., ettåriga örter af
Mollaväxteruas familj, hvilkas blom-
hylle uppsväller och blifvcr köttigt:
Blitum virgatum och capitatum i..
Öfriga i senare tider hitförda arter fö-
ras i folkspråket till slägtet Mell.
Sminkrot, f., se Horleta.
f Smockbär, n., äldre namn pä
Smultron.
SMUXTPARON — SMÖRBLOMSTER
113
f Smultpäron^ n., utgår alldeles.
Smultron, n., ett allmänt kändt
örtslägte, hvars bär äro bildade af det
uppsvälda fruktfästet : Fragaria L. Jfr
Jordbär.
Ur vård af späda blad, som hölja dem
för dagen,
På böjda stjelkars topp de låga smul-
tron tagen.
OXEXSTJERNA 2: 53.
Koda smultron mellan blad.
NICÄNDER 1: 22.
Rödaste smultron i mjölk ocb vin.
BELLMAN 3: 246.
Kom att purpursmultron plocka.
STAGNELIUS 2: 291.
Backsmultron, med foderflikarne
tryckta intill frukten: F. collina Ehrh.
Marksmultron, med foderflikarne
utstående, frukten lätt affallande: F.
vesca L.
Trädgårdssmultron, vanligen kal-
lade Jordgubbar, skiljas från båda de
föregående genom större, på ytan gro-
piga frukter: F. elatior Ehhh.
Flera utländska arter odlas, men
•deras namn äro ännu obestämda.
f Smultronbuske, m. Namnet är
olämpligt (rättare Mjölonbuske) ocb
^fven öfverflödigt dels derföre, att väx-
ten ej iinnes bos oss, dels emedan den
i skrift vanligen kallas Arbus, Arbu-
ser: Arhuius Unedo L.
f Smultronklöfver, m., en min-
dre bekant art af Klöfver: TrifoUum
fragiferum L. '
Småborre, m., en mångårig ört,
tillbörande Brumväxterna, med gula,
i en lång klase sittande blommor, fruk-
terna under blomman med i spetsen
baklikt krökta taggar: Agrimonia Eu-
patoria L. Småborrens frukter hänga
sig fast vid kläderna, liksom Karborrar.
f Småknoppar, m. pl., en ettårig
art af slägtet Fetknopp: Sedum an-
nuum L.
Smålummer, m., en med Lummer
närförvandt växt, med taggigt tandade
blad : Selaginella spinulosa Al. Beaun.
Fries, Svenska växtnamnen.
i Smälla, f., Smällor, pl. (Smät-
jon Dal.), växter med uppblåsta blom-
foder, hvilka, bastigt krossade, spricka
med en smäll. Egentligast Tarald.
f Smällon, n., Skåne = Back-
smultron.
Smäre, m., ett fornnordiskt, ännu
brukligt namn på Klöfverväxter, men
som i allmänhet öfvergått till uttalet
smör; tillägges nu slägtet Medicago L.
(äfven kalladt Kosmör), bvilket skiljer
sig från Klöfver genom bågformigt böj-
da eller ock spiralvridna ärtbaljor.
Blåsmäre, med blå blommor, spi-
ralvridna ärtbaljor, i äldre tider odlad
under namn af Luzern: M. sativa l.
Fojersmäre, äfven Svensk Smäre,
med gula blommor, bågformigt böjda
ärtbaljor: M. falcata L.
Smör- ingår i en mängd växtnamn,
äfven till betecknande af mjukare fruk-
ter, t. ex. Smörnypon, Smörpäron m. fl.
Smörblomma, f., den allmänna-
ste arten af Fibleväxterna, med enkel,
mjölkrik stängel, som slutar med den
smörgula blomman: Taraxacum offi-
cinale Web. (I Dalsland tillägges nam-
net äfven Leontodon autumnalis L.)
Smörblomman blommar hela våren och
sommaren och upphör sist om hösten.
En smörblomma, ännu qvar
Utaf sommarns fagra dar,
Emot månen blygsamt dra^
Upp sitt gullgula standar.
"DAHLGREN 1: 79.
Anm. Bland denna växts mångfaldi-
ga namn är Smörblomma det allmännast
spridda ocb i skriftspråket mest brukliga.
Det är äfven det mest karakteristiska:
det mjölkrika örtståndet liksom öfvergår
till smör i blomman. Af dess öfriga namn
är Skallnacke mest betecknande. Flera,
såsom Lejontand (osvenskt). Kopias, Svin-
ros, Maskros o. s. v., äro rent af förkast-
liga och utan tillämpning på växten.
Smörblomster, Smörfånga,
Smörört (se Linnés Sk. resa 240) äro
mycket obestämda namn, som för de
gula blommornas skull tilläggas åtskil-
liga Ranunkulaceer, såsom 1) Kabbe-
8
114
SMÖRBOLLAR — SOCKER-
löken, synuerligast i Dalarne; 2) flera
arter af slägtet Solöga; 3) Gulsippan.
— Äfven Smörblomman kallas Smör-
blomster.
T Smörbollar, Smörbullar, m.
pl. = Bulleblomster.
f Smörbär, n., Jemtl.= Hönsbär.
Smörnypon, se Nyponbuske.
f Smörpalm, f., en palmart, som
är hos oss så obekant, att den ej kan ega
Svenskt namn: Cocos butyracea L. fil,
f Smörträd, n., ett tropiskt träd
med läderartade blad, bvars frukt inne-
håller ett smörlikt ämne: Pentadvsma
R. Br. P. butyraica växer i Sierra Leo-
na. — Namnet Smörträd är af Dalin
fördt till den näst föregående, Cocos
butyracea.
Snara, f., se Snärjegräs.
Snarbindel, se Snarvinda.
Snarmåra, se Mara.
Snar-refva, f., ett trådlikt, blad-
löst, på andra växter växande örtslägte :
Cuscuta L. Utom Allmänna Snarref-
van (C. major Dec.) är i synnerhet den
på lin växande Lin-snarrefvan {C. Epi-
linum Weihe) ett skadligt ogräs, och
under senare åren har till oss inkom-
mit Klöfver-snarrefvan (C. TrifolH
Bab.), förderflig för klöfverfälten.
Snaryinda (origtigt Syiarbinda), se
Vinda. — Med Snarbindel i Svj^Lag,
Byggn.B. 8^4, förstås väl både Aker-
binda och Akervinda.
Snigelmossa, se Mossa.
f Snip, m., Gestr. en liten art af släg-
tet Ängdun: Eriophorum alpinum L.
^ f Snoddergräs, n., Ångerm. =
Akerbinda.
T Snoktistel, m., Skåne = Bitter-
mjölke.
f Snökort, f., Retzius = Blåeld.
f Snotter, pl., Vesterb. = Hjortron.
Snufveblomma, f. = Skogafru-
blomma. Vanligen egnad »skogssnuf-
van» (skogsrå).
Snufveläder, n., en packad massa
af svampars vegetativa system, som
förekommer i gamla träd, synuerligast
i Bok. Kallades af Tode Xylostroma
giganteum.
f Snuggbär, n., Elfd. = Smultron.
Snyltrot, f., en bladlös, på andra
växters rötter växande ört, med gul-
bruna, läpplika blommor, liknande
Skeplingsväxterna, men fröhuset är
enrummigt: Orobanche L.
f Snytterbär, n., i Hels. olika,
uttal af Snotter. (Enligt Linné är i
nämnda landskap Snytterbär namn på
Smultron. Utg. anm.)
Snärjegräs, Snärpegräs, n., all-
männaste benämningen på Snarmå-
ran. I Dalarne kallas Allmänna Snar-
refvan Gult Snärjegräs.
Snöbollsträd, n. = Olvonbusken
med endast gallblommor.
Snödroppe, m., en lökväxt, be-
slägtad med Narcissen, med en hvit «^'
hängande blomma på hvarje stängel,
de tre inre kalkbladen urnupna och
grönfläckiga: Galanthus nivalisL. Snö-
droppen blommar tidigast af alla örter,
1 under islossningen.
Snöhyita, f., ett lämpligare namn «-
på Draba verna L. än Rågblomma.
Snöklocka, f., en art af slägtet ^
Klocklilja {lilja bortfaller i samman-
sättningar), närbeslägtad med Snö-
droppen, men större, upprätt, alla
kalkbladen likformiga, i spetsen grön-
fläckiga: Leucojum vernum L. Blom-
mar något senare än Snödroppen.
Snölaf, se Laf.
Snö-ört, f., Öland = Röllika.
Socker- tillägges flere växter som
artnamn, t. ex. Sockerlönn, -tång {La-
minaria saccharina Lamkx.); men mest
SOCKERKIST — SOLÖGA
115
som artförändringsnamn, t. ex. Socker-
böna, -toppskål, -melon, -potates m. fl.
f Sockerkist, m., ett Amerikanskt
trädslag, närmande sig Mahogny.
Sockerpalm, f., en palmart i Gui-
nea, af hvilken palmsocker erhålles:
Arenga saccharifera Labill.
Sockerrot, f., en för sina välsma-
kande rötter odlad art af slägtet Märke,
hvarföre den rätteligen bör kallas Soc-
kermärke: Sium Sisarum l.
Sockerrör, n,, ett högväxt gräs i
de varmare länderna, af livars söta saft
socker beredes : Saccharum ofjicina-
rum L.
Sockerärt, se Ärt.
Sodaört, f., en med Saltört besläg-
tad art af Mollaväxterna, lätt skild från
alla genom sina taggigt tillspetsade
blad: Snlsola Kali L, Sodaörten växer
på bafsstränder.
Sodomsäpple, n., ett på ytan glän-
sande, men inuti med asklik massa fyld
frukt, växande kring Röda hafvet : So-
lanuni sodomceum L,
Dock ofta bildning, konst Qch smak
Ett sodomsäpple var.
ATTERBOM 1: 162.
f Sodöda, f.,,Walilenberg = Flen-
ört.
Sojaböna, f., ett till Ärtväxterna
hörande örtslägte i China och på Ja-
pan, af hvars bönor Soja beredes : Soja
hispida iioExcH.
f Sokrasse, m., Wahlenberg =
Gatkrasse.
Solan, m., det artrika slägtet Sola-
num L. Må hända blir det nödvändigt
att behålla detta Latinska namn såsom
gemensamt slägtnamn, emedan intet
af de inhemska är dertill lämpligt.
Solblomma, f., se Solros, »soi-
blomman, snart sagdt det största blom-
ster i naturen, fröjdade sig nu högeligen
mest vid alla boudeliyddor, som för 100
år sedan endast kunde trifvas vid de
Kongligas palais och. i de präktigaste
trädgårdar». Linnés Sk. resa 433.
f Solbär, n., Skåne (se Linnés Sk.
resa 240) och Halland = Svarta Vin-
bär.
f Soldagg, f. = Sileshår. ^
f Solfjäderpalm, f., en palmart
med bladen solfjäderformiga : Corypha
umhraculifera L. Som produkter af
detta träd icke komma till oss, bör
namnet på sin höjd i ett bihang till
ordboken upptagas.
f Solgräs, n., Wahlenberg =Flug-
sporreblomma.
f Solhylfya, f., Boh. (Linné) =
Knyl-solöga.
Solros, f., en ståtlig, ettårig ört af
Hålkblomstriges familj, med talrika
strålblommor, hvarföre den af Francke-
nius lämpligast benämndes Solkrona.
Af Linné kallad Solblomma {Helian-
thus L.), se der. — Jfr Atterbom 1: 6.3.
Solsicka (af Lat. solsequia), i., ett
gemensamt namn på (gula) Blomhålks-
växter, som vrida sig efter solen, nem^-
ligen Ringblomman, Solrosen, Häst-
fiblan. Gula Krageblomman. Vill man
skilja den sistnämnda såsom eget släg-
te, torde namnet lämpligast fastställas
för denna, emedan dess »alla blomster
vända sig efter solen färdigare än nå-
gon annan solblomma». Linnés Sk.
resa 251.
f Solskärmsmossa, se Bullmossa.
f Solvisa, Solviser, f., Boh. (Wah-
lenberg) = Knyl-solöga.
Solvända, f., små halfbuskar med
talrika fria ståndare och treskaligt frö-
hus : Helianthemum Tourn.
Solöga, n., ett artrikt slägte af Ra-
nunkulaceernas familj, med fria foder-
och kronblad, de senare hafvande ho-
nuugsgrop vid basen, samt med talrika,
i ett hufvud samlade småfrukter : Ra-
nuncidus L.
Allmänt Solöga, med glatta små-
frukter, släta blomskaft: R. acris L.
116
SOMALLA — SPEEÖEL
Enyl-solöga, med frukter såsom
det föregående, men refflade blom-
skaft, lökformig rot: R. hulhosus L.
Refvigt Solöga, likt det näst före-
gående, men med krypande grenskott:
R. ^epens l.
Aker-solöga, ettårigt, med taggiga
småfrukter: R. arvensis L.
(Amöja och Ältgräs äro särskildt
upptagna.)
Somalia, Somilla, f., Söderm.=
Brudbröd.
Sonimar-, tillagdt växtnamn, ut-
märker 1) ettåriga artförändringar, så-
som Sommarråg, -hvete, -raps; 2) ti-
digt mognande frukter, såsom Sommar-
äpplen, -päron, -nypon.
Sommarg'yllen, n.,ett slägte bland
Kålväxterna, med tveeggadt-fvrkantiga
skidor och lyrformiga blad: Barbarea
K. Bk.
Allmänt Sommargyllen har bittert
besk smak: B. vulgaris R. Br.
Krasse-sommargyllen har ange-
näm krassesmak: B. prcecox R. Be.
Odlades fordom till sallat under namn
af Vinterkrasse.
Sommarhyll, se Hyll.
Sommarnypon, se Nyponbuske.
f Sonke, af Liljeblad bildadt namn
på slägtet Sonchus L. ; förkastligt,
SopmOSSa, f., namn på större mos-
sor, som användas till viskor, synner-
ligast Björnmossa.
Sopp, m., den äldre och ännu i vis-
sa landsorter vanliga benämningen på
jordsvampar (trädsvampar kallas i all-
mänhet Ticka). I Dalarne benämnas
Skifsvamparne Skurusopp och Rör-
soppsarterna Mjölksopp.
Soppegräs, u. == Flotagräs. Se
Linnés Sk. resa 398.
f Sorgskräpp, f., Vesterb., se
Guckusko.
Sostagg, se Stagg.
Sot, Sotax, Sotbraud, se Brand.
Sotmossa, se Mossa.
f Spadklubba, svampslägtet Spa-
ihularia Pers. Utgår alldeles.
f Spansk ryttare, m., Blek. en art
Nyckelblomster: Orchis mascula l.
Spanskt rör = Rotting.
Sparflins, se Lins.
i Sparrgräs, n., Wahlenberg =
Igelknopp.
Sparris, m., en bekant matväxt,
tillhörande Liljeväxterna, med hårfina,
bladlika smågrenar och röda bär: Aspa-
ragus ofjicinalis L, Den vilda Sparri-
sen, som- förekommer på södra Sveriges
hafskuster, är icke ätlig.
Sparrisärt, f. = Klöfverärt.
f Sparrlosta, f. = Axlosta.
i Spelbom, m., Gotl. := Benved.
Namnet är ett förvridet uttal af Tysk.
Spillbaum.
Spelt, m., ett sällan odladt sädes-
slag af Hveteslägtet, med tvärhuggna
agnskal : Triticum Spelta L.
Spenat, m., en allmänt odlad köks-
växt a^ Mollafamiljen: Spinacia olera-
cea L. »Spinat ... är ibland de helso-
sammaste grönsaker octi kan väl tor-
kas till vinterföda». Liljeblad. — Ny-
Zeeländsk Spenat, Tetragonia expan-
sa AiT., tillhör familjen Ficoidece Juss.
SpenÖrt, f., en ståtlig Umbellat
med dubbelt trebladigt delade blad,
breda, hjertlika bladflikar och hvita
blomflockar, fyravingade frön: Laser-
pitium latifolium L. Spenörten ärjun-
darnes prydnad.
Spergel, m., ettåriga örter af Narf-
växternas familj, med knutigt ledade
stjelkar, trinda, saftfulla blad, hvita
yommor, fem pistiller: Spergula L. —
Akerspergeln {S. arvensis l.) är på
en gång ett godt foder och ett pinsamt
I ogräs (»Pin-skorf»).
SPERGELKLOPVERART — SQVATTRAM
117
Spergelklöfyerärt, se Klöfver-
ärt.
Spetsgroblad, se Groblad.
Spetshagtorn, se Hagtom.
f Spetsmossa utgår.
Spikblad, n., en liten, krypande
Umbellat med sköldlika blad och enkla
blomflockar, växande på fuktiga stäl-
len: EydrocoUjle vulgaris L.
Spikklubba, f., en med Bolmörten
förvandt växt med stora, vackra hvita
blommor och fyrskaliga (taggiga) frö-
hus: Datura Stvamonium L. Spikklub-
ban är giftig, men användes i medicin.
Spikvalmo, se Valmo.
T Spillrofya, f. = Långrofva.
Spindelsyamp, m., ett talrikt släg-
te bland Skifsvamparne, med'spindel-
väfslikt hylle och mer eller mindre
ockra-färgade sporer: Cortinarius Pr.
Bland Spindelsvamparne finnas inga
ätliga.
Spindelört, f., en liten mångårig
ört med smala, jemubreda blad och
små fyrklufna blommor, fästa på blad-
skaften: Thesium alpinu^n L. Hos oss
är Spindelörten ej någon fjellväxt, utan
tillhör Småländska höglandet.
Spiralört, f., en sydeuropeisk, un-
der vatten växande ört, hvars hon-
blommors skaft äro trådlika och spiral-
vridna: Vallisneria spiralis L. Örten
har af misstag uppgifvits som Svensk,
men odlas stundom i aqvarier.
Spirea, f., utländska buskväxter,
tillhörande (jemteMjödörten ochBrud-
bröÄet) slägtet Spircea L. Bland flera
arter, de flesta hvitblommiga, förtjenar
särskildt upptagas:
Röd Spirea (S. salicifolia l.), all-
mänt odlad och flerstädes förvildad.
Spirkål utgår.
Spiskummil, m., benämnes den
vanliga Kummilen till skilnad från den
äkta. sydeuropeiska Kumminen.
f Spokter (Spökter) ? — en från
Göteborgstrakten uppgifven benäm-
ning på vanliga Hundkäxen.
Sporreblomma, f., ett i södra
Europa artrikt slägte bland Skeplings-
växterna, utmärkt af blommans sporre:
Linaria Tourn. Den mest bekanta ar-
ten är:
Flugsporreblomma (L. vulgaris
MiLL.), med större, gula blommor i
en klase, allmänt känd under namn
af Flugblomster (se der). ^ y^M/^^U^
T Sprakyed, m. = Brakved.
T Spricklaf, Sprickling, utgå
alldeles.
Springrkorn, n., en vild ört, be-
slägtad med Balsamin, med gula blom-
mor : Impatiens Noli tangere L. Då det
mogna Springkornet vidröres, springa
fröhusets skal elastiskt upp och kring-
sprida frön.
Spritärt, se Ärt.
Sprängört, f., en i vatten växande
Umbellat med dubbelt parbladigt dela-
de blad, lancettlika bladflikar och små,
nästan klotrunda frukter : Cicuta viro-
sa L. Af äldre författare kallas den
Odört (se denna). Sprängörten är den
giftigaste af våra inhemska örter, i syn-
nerhet rotstocken, som utlakar en gal
saft; den uppgifves förgifta sjelfva vatt-
net för boskapen, som deraf dricker.
T Spnrry, m., Retzius = Spergel.
Spåmanstistel, m.^Stjemtistel.
Sqyaller, Sqyallerkål, se Qval-
ler.
Sqyattram, m., Sqyäckra, f., en
i skogskärr växande buske af Ljung-
familjen; har på bladens undre sida
rostfärgad ludd och i grenarnes toppar
hvita blomflockar: Ledum palustre L.-
De mest ödsliga skogskärren upplifvas
af blommande Sqvattram. Sqväckra
har en mycket stark lukt och narkoti-
ska egenskaper.
118
SQVATTA — STARR
i Sqvätta, f. = Strätta. Namnet
härledes af sqvätt, ty de ihåliga stjel-
karne användas af barn till sprutor.
f Sqyättlök, m., Dalarne = Vän-
derot.
T Stadd, m. Svårligen skulle någon
ana, att detta namn härleder sig från
Lat. Statice. Liljeblad kallar så både
Statice (se Mar-risp) och Armeria (se
Trift).
f Staduflur, f., Ångerm. = Höst-
fibla. (Namnet uttydes solsiånds-
hlomma.)
f Stadun, n., Alg, tillhörande släg-
tet Oscillatoria Vauch.
f Stafj m., benämnes af Liljeblad
slägtet Frier.
Staffansfrö, n., en utländsk art
af slägtet Riddarsporre, använd i me-
dicin : Deljyhinium Staphysagria L.
Stag'gr, m., ett styft, stickande gräs
med borstlika blad och ensidigt ax:
Nardus strida L. Wahlenberg: So-
Stagg. »Stagg gör lien slö och ger ma-
gert hö». Ordspråk.
Stallört, f., örter eller halfbuskar
af Artfamiljen, bladen med trenne små-
blad, röda blommor: Ononis l. Bland
de talrika namnen är detta äldst och
har bästa auktoritet. Det afser arter-
nas stinkande lukt.
Stinkstallört, med ettårig stjelk,
utaji taggar: O. Mrcina Jacq.
Akerstallört, äldre taggig, med öf-
vervintrande stjelk: O. arvensis L.
Starkpeppar, se Peppar.
Starr, m., ett slägte bland Half-
gräsen, med han- och honblommor på
samma stånd: Carex L. Af detta slägte
finnas i Skandinavien omkring hundra
arter, bland hvilka de flesta fått Sven-
ska namn sig tillagda i rent botaniska
arbeten, såsom Linnés Fl. Svec. och
Liljeblads Flora; men att upptaga alla
dessa synes mig så mycket mera öfver-
flödigt, som de icke ingått i allmänna
språkbruket och endast af botanister
ex professo komma att åtskiljas.
Backstarr, se nedan vid Vårstarr.
Biåsestarr, ett storväxt gräs med
uppblåsta frukter, hvilket, jemte an-
dra större arter, lemnar Lappsko-
gräset: C. vesicaria L. Växer i kärr.
Blåstarr, äfven en högväxt art, med
skilda han- och honax, men endast
tvenne märken: C.acutah. Växer på
åbräddar och lemnar bättre foder än
de öfriga arterna.
Gråstarr, en mindre art, med hvit-
aktiga ax, han- och honblommor i
samma småax: Ccanescens L. Utgör
till väsentlig del höet på kärrängar.
Hafsstarr, den utmärktaste i släg-
tet, blomfjällen med långa borster: C.
maritima Mull. Endast i Bohusläns
och Göteborgs skärgård.
Knagglestarr, ett lågväxt gräs, men
ådrager sig uppmärksamhet genom
sin ljusgröna färg och sina knaggliga
småax: C. flava L. Växer i kärr.
Bäfstarr, en storväxt art, med sam-
mansatt, brunt ax, han- och honblom-
mor i samma ax : C. vulpina L. Växer
på fuktiga ängar.
Sandstarr, lik den föregående, men
mindre, utmärkt genom sina flere
famnar långa, krypande rotstockar : C.
arenaria L. »Sandstarren . . . växte un-
der sanden, med några famnars långa
krypande rötter, uppsättandes meren-
dels emellan hvart qvarters spatium en
liten stjelk och blad, liksom den hade
varit planterad efter snöre». Linnés
Öl. resa 1.3^. — Växer endast i flygsand
och är ypperlig till dess dämpande.
Slokstarr, en stor art, med flera
skilda både han- och honax, de senare
hängande : C. Pseudocyperus L. Vid
stränder.
Tufstarr, med ett hanax, flera hon-
ax, två märken, lättast skild genom
de ljusgröna tufvor den bildar på fuk-
tiga ängar: C. ccespitosa L. Se Linnés
Sk. resa 241. — Blomjnar tidigt och är
då lågväxt, men förlänges sedermera.
STECKELGRAS — STINKSVAMP
119
Vårstarr (C. prcecox Jacq.) och
Backstarr (C. ericetorum Poll.), tven-
ne smärre, på torrare ställen växande
arter, bliipnmande tidigt om våren,
med lifligt gröna blad.
f Steckelgräs, Steckgräs, n.
= Stålört. Föres vanligen till Gen-
tiana Amarella L., men innefattar äf-
Ven G. cam]) estris L.
f Stehjok, Dalarne = Fräken, Dy-
fräken.
^ T Stenbryt, m. = Bergspring.
Stenbräcka, f., flera arter af släg-
tet Saxi fråga L., växande i fjellen, före-
trädesvis S. oppositifoUa L. Se Bräcka.
Stenbräken^ n., ett slägte bland
Bräkenväxterna, mera spädt och vekt
änOrmbunkslägtet(yls/)2rfm7»Sw,),med
ensidigt fruktplättarnes svepe: Cysto-
jpteris Bersh.
Stenbär, n. = Stenhallon.
Stenek = Jernek.
Stenfruktträd, n., en växtfamilj
med talrika på fodret fästa ståndare
och köttiga frukter, som innesluta en
stenhård kärne: Drupacece L. Hit höra
Hägg, Körs, Mandel, Persika, Slån
m. fl.
Stenfrö, n., slägtet Lithospermum
L., sträfhåriga örter, tillhörande Skruf-
blomstriges familj, med hvita blom-
mor och mycket härda frön. Jfr Perl-
gräs.
f Stengräs, n., Medelp. (Flen-
gräs, Vesterb.) = Röllika.
Stenhallon, n., en ört af Hallon-
slägtet, med krypande stjelkar, hvita
blommor och röda bär: Rubus saxa-
tilis L.
StenmOSSa, f., allmän benämning
för Lafvar, som växa på sten ; vanligen
hänföres namnet till Parmelia saxati-
iis AcH. Se Letlaf.
Stenmurkla, se Murkla.
f Stenpoley = Dosta. Tillhör ej
Svenska språket, utan har upptagits ur
Tyska kräuterbucher.
f Stenpäron, n., frukten af det
vilda Päronträdet, äfvensom en sämre
sort odlade Päron. Vilda Päron.
Stensöta, f., en i bergspringor vä-
xande art af Bräkenväxterna, med en-
kelt parbladigt inskurna blad och bara
(ej fjällbetäckta) fruktplättar på bla-
dens undre sida: Folypodiumvulgarei..
T Stenvårta utgår.
T Stenört, f. = l) i Upland Kors-
ört; 2) i Skåne Bitter-fetknopp, en-
ligt Linnés Sk. resa 240.
f Stickelblomma, f., Boh.=Fält-
stålört. Jfr Steckelgräs.
Stickelbärsbnske, m., en art af
slägtet Ribs, skild från öfriga genom
sina taggiga grenar: Ribes Uva crispa
L. Krusbär är en förändring deraf.
När stickelbuskens bär bland sårande
försvar
I mognadsstunden än har växtens grön-
ska qvar.
OXENSTJERNA 2: 54.
i Stiftssyanip utgår alldeles.
f Stighåltgräs, n., Vesterb. =
Linnésört. (Rolialtgräs är olika ut-
tal deraf.)
Stillfrö, n., ett obestämdt namn,
som tillägges frön af flera olika arter
tillhörande de Korsblomstrige växter-
na, t. ex. Rockentraf, Fältkrasse, Väg-
senap m. fl.
T Stin^sel, m.. Dal. = Tistel.
„ f Stingskallar, m. pl.. Dal. =
Åkertistel.
Stinkmell, se Mell.
Stinknäfva, se Näfva.
f Stinknässla, f. = Stinksyska.
Stink stallört, se Stallört.
Stinksvamp, m., en aslikt stinkan-
de svamp med nätådrig mössa, i början
täckt med ett svartgrönt slem, och fo-
120
STINKSYSKA — STRANDGRA.BO
ten nedtill omgifven af en slemfyld
säck: Phallus impudicus L. Jfr Troll-
ägg-
Stinksyska, se Syska.
T Stjelkborre, m.^Kransborre.
Stjernanis, m., småfrukterna af
en i China växande buske, Illicium ani-
satum L., hvilka i lukt, smak och egen-
skaper öfverensstämma med Anis. An-
vändas i medicin.
Stjernbloiuma^ f., ett örtslägte
bland Narfväxtei'na, skildt från öfriga
genom djupt tvåklufna kronblad: Stel-
laria L. Till detta slägte hör äfven
Våtarv, men den är så allmänt känd
under detta namn, att det måste sär-
skildt upptagas.
Anm. Man har benämnt äfven de
utländska arterna af slägtet Äster för
Stjernblomma, men de bibehålla bäst sitt
utländska namn, utom Aster cfiitieusis l.,
som kallas Stjernros.
f Stjernhyacint, m. = Blåstjer-
na. Tillhör ej Hyacintslägtet.
Stjernlök, m., lökväxter, tillhö-
rande Liljeväxterna, med hvita, stjern-
lika blommor: Ornithogalum l. I van-
ligt tal bortfaller lök vid sammansätt-
ning.
Aftonstjerna, f., med i klase sit-
. tände, nedhängande blommor: O. nu-
tans L.
Morgonstjerna, f., med uppstigan-
de, jemnhöga blommor: O. umbella-
ium L.
Stjernmossa, se Mossa.
Stjernros, f., en utmärkt vacker
prydnadsväxt, som odlas i talrika för-
ändringar, af Linné räknad till slägtet
Åster, men nu bildande ett eget slägte:
Callistephus chinensis Nees. (Namnet
Stjehiros har föga lämpligt tillagts
Dufkullan, och förekommer ej i folk-
språket.)
Stjerntistel, m., ett utmärkt släg-
te bland Tistelväxterna, med halmfär-
gade strålblommor, som utbreda sig i
klar, men sammandragas i kulen väder-
lek: Carlina L.
Stjernvädd, se Vadd.
T Stjernört, f., se Stjernblomma.
Stockros, f. 1) Den ursprungliga
och inhemska är slägtet Lavatera L.,
tillhörande Kattostväxterna, skildt ge-
nom stora blommor och fria småfruk-
ter: L. thuringiaca L. (I systematiskt
afseende föras till detta slägte rättast
Rosen- och Desmekattosten.) 2) I
trädgårdsspråket föres namnet äfven
till en storblommig art af slägtet .^/ccfl,
A. rosea L.
Stofferblomma, f., en odlad, ett- v
årig växt, tillhörande de Skrufblom-
striges familj, med platta blå blommor
med strål-lika tänder i bottnen : Borago-
officinalis L.
Stolt Henrik {Bonus Henricus),
m., ett främmande namn på Mjölk-
roten, hvilket likväl, enligt Linnés Sk.
resa 112, skall hafva ingått i folksprå-
ket. Kan endast som en kuriositet upp-
tagas.
Storax, m., ett välluktande harts,
som erhålles af Styrax officinalis L.
från Levanten.
f Storhllfvud, n., Skåne, en art
af Knoppört: Centaurea Scabiosa L,
(Stor Knoppört).
Storknäbb, m. = Näfva.
Stormhatt, m., ett örtslägte af Ra-
nunkelfamiljen; öfre blombladet hjelm-
likt hvälfdt, inneslutande tvenne skaf-
tade honungshus: Aconitum l. SeLus-
floka och Munkskalle.
Men tillåt ej din krans, hvars färger
menlöst skiftas,
Af stormhattsblommans prakt och ti-
basten förgiftas.
OXENSTJERNA 2: 122.
f strandblomster, n., örter vä-
xande på stränder, såsom Trift (Boh.),
Fackelros (Smal.) m. fl.
Strandgråbo, se Gråbo.
STRANDHAFRE — STUDENTER
121
f Strandhafre^ m., se Sandrör.
Strandkil^ m. l) en inhemsk art
af slägtet Aster, med blå strålblommor :
A. Tripolium L. ; 2) Hvit Nysrot.
Strandklo, f., en på väta stäl-
len växande ört af Sugeväxterna, med
blomkransar i bladvecken, nästan re-
gelbundet fyrklufna blommor och två
ståndare: Lycopus europceus L.
Strandklöfverärt, se Klöfver-
ärt.
Strandkrypa, f., Strandling
(Liljeblad), m., en liten på hafssträn-
derna krypande ört, lik Rödarv, men
utan blomfoder: Glaux maritima l.
Strandkål, m., en frodig, på hafs-
stränder växande ört af Korsblomstri-
ges familj, med stora, tjocka, isgrå blad
och hvita blommor: Crambe maritima
L. »Folket berättade, att en borgare-
liustru i Marstrand hade hemtat sådan
kål, kokat och gifvit den åt soldaterna,
som spisat hos henne, i stället för Blå-
kål, hvilka alla blifvit fjollige, när de
ätit af samma rätt; men då officerarne
undersökte derom, funno de värdinnan
lika tokig med gästerna». Linnés Vestg.
resa 189.
Strandlilja, f., ett på gränsen mel-
lan Liljor och Tågväxter stående ört-
slägte, med gula blommor och ludna
ståndarsträngar: Nartheciuvi ossifra-
gum (l.). Har fått sitt vetenskapliga
namn af en gammal sägen, att genom
örtens förtärande benen hos boskapen
skulle skorna och sönderbrista. Hit för-
de Linné Ilagräs, men detta namn har
en helt annan hänsyftning. Se Ilagräs.
Strandlin^, se Strandkrypa.
f Strandportlak, m. = Saltarv.
Strandpryl (Hartman), m., en liten
ört, förvandt med Groblad, men bladen
syl-lika, stängeln enblommig och frö-
huset med ei^ frö: Littorella lacustrislj.
Strandråg*, m., ett mångårigt, med
Råg förvandt grässlägte, växande i flyg-
sand, med krypande rotstock och hop-
rullade, styfva blad: Elymus arenarius
L. Kallas af sj öfarande Elm eller Helm
(af Elymus).
Anm. Till följd af yttre likhet och
gemensam växtplats fdrvexlas detta gräs
till namnet med Sandröret. Benämningen
Elm, Sandelm tillhör uppenbart föreva-
rande växt ; till Sandrör åter höra nam-
nen Sandhafre, Margräs, Marhalm.
f Strandrör, n. = Vass.
Strandsticka, f., en på hafssträn-
der växande Umbellat med dubbelt tre-
fingradt delade blad, beslägtad med
Libsticka, men har fria frön : Ilaloscias
scoticum Fr. t
Strandsvingel, se Svingel.
Strandsältingr, se Sälting.
Strandärenpris, se Ärenpris.
Strandärter, f. pl., Linné =Hafs-
vial.
i StruSS (af Tysk. Strauch), m.,
Skåne = Röd Kornell.
Strutbunke, m., Boh. = Foder-
bräken. Namnet är karakteristiskt, ty
detta Bräkenslägte växer i strutlika
bunkar (tufvor), liksom Ormbunkarne.
i Strål-laf utgår.
Sträfse, n., ett i vatten helt och
hållet nedsänkt växtslägte, liknande
Fräken, men spädare, oftast fintaggigt
och med alldeles olika fröredning (små
nötter) : Chara L. Sträfset »har en obe-
haglig lukt, som liknar svafvel-lefver . . .
På många ställen har man hufvudsakli-
gen denna örten att tacka för torfgraf-
varnas återväxt». Retzius 1: 158.
Strätta, f., en stor Umbellat, förr
förenad med Q,vanne till ett slägte, och
skild derifrån nästan endast genom det
vid frögömmet fastväxta fröet : Ange-
lica nilvestris L. Namnet tillägges äf-
ven Sium L.
Ströppel, Ströpple, n., en myc-
ket spridd benämning på Dyfräken.
f StubbniOSSa, ett förkastligt
namn.
f Studenter, Studentnäglika
= Borstnäglika.
122
STUT — SUGA
Stut ingär i några Norrländska
växtnamn, såsom Björnstut (Heracle-
um L.), Myrstut och Slökestut (dessa
båda för Angelica L.). Ordets härkomst
är oviss, men som ifrågavarande väx-
ters stjelkar hafva ihåliga leder, liknan-
de tutor, är härledningen af tuta, med
omslags-s, ej osannolik. Benämningen
Tjaton för Angelica, hvilken plägar af
barn användas till hvisselpipor, synes
dock häntyda på tjuta. Abbedissan
Hildegard har Stutgrass, ett namn som
man ej lyckats tyda.
Styfmorsviol, se Viol.
f Stynggräs, n. = Stålört.
Ståltrådslaf, se Laf.
Stålörtj f., ett utmärkt örtslägte,
tillhörande Bitterväxterna, med mot-
satta blad, blå blommor och enrummigt
fröhus: Gentiana L. Arterna af Stålört
hafva bitter smak, men i hög grad to-
niska egenskaper, hvilka liksom stål-
sätta organismen.
Allmän Stålört, Fält-stålört,blom-
kronorna fyrklufna, med fransade fjäll
kring svalget: G. campestris L.
Klock-stålört, blommorna stora,
klocklika, utan fjäll i pipöppningen:
G. Pnetimonanthe L.
Äng-Stålört, Sitter Stålört, lik
Fältstålörten, men blomkronorna fem-
klufna : G, Amarella L.
Ädla eller Norska Stålörten, se
Baggsöta.
rStåndpes, Ståndpers, m., Dalsl.
m. fl. st. = Nosserot.
Stånds, m., Boh., en art af slägtet
Boört: Senecio Jacobcea L.
Stägg'an, f., en stinkande art af
Mell: Chenopodium Vulvaria L.
Stäkra, f., ett gammalt, allmänt
bekant namn på en växt, som skall
vara dödande för hästar; men hvilken
växt dermed menas, har, såsom i afse-
ende på Ilagräset, varit mycket ovisst.
Linné hänförde namnet först, enligt
uppgift i Norrland, till Alopecurus ge-
niculatus L. Detta var dock alltför
orimligt, hvarföre han i sin Gotländska
resa (s. 298) förde namnet till Alisvia,
hvilken ock af alla våra äldre förfat-
tare och än i dag på vissa orter antages
vara Stäkra. Men sedermera i sin Vest-
göta resa (s. 47) säger han sig hafva
lärt känna den äkta Stäkran, nemligen
Phellandrium, en Umbellat med upp-
repadt delade blad och nästan klot-
runda frukter, hvilken vore ett starkt
gift för hästar. Det är ock denna som
nu allmänt kallas Stäkra (i Kalmar län
Kaxstäkra). Under Linnés Skånska
resa inträffade likväl ett nytt uppslag
i saken. I beskrifningen öfver denna
resa (s. 182—185) omtalar han, huru-
som hästar i Malmö åto Stäkra (Phel-
landrium) i största ymnighet utan att
deraf lida något men, hvarföre sjelfva
växten måste frikännas från giftig ver-
kan, hvilken deremot af Linné till-
skrefs en derpå sig uppehållande in-
sekt, Curculio paraplecticus. Denne
torde dock äfven befinnas oskyldig. I
min tanke är Cicuta (Sprängörten) den
rätta, ursprungliga Stäkran; det finnes
dock intet skäl att nu ändra växtens
faststälda namn : (Enanthe Phellandri-
um Lam.
f Stäm^räs, n., Ångerm. = Vän-
derot.
f Stärkebär, n., den mycket sam-
mandragande frukten af Slån (någon
gång kallad Stärkebärsbuske).
f Störböna, f,, arter af Böna [Pha-
seolus L.), som vinda sig omkring en
uppsatt stör.
Sudare, Sultråd, m., ett slägte
bland Tångväxterna, liknande en grof
tråd: Ckorda Filum (l.).
Sugra, f., Sugeyäxter, m. pl., en
allmänt känd benämning på växtfamil-
jen Labiatce Juss. {Verticillatce l.), med
ledade stjelkar, motsatta blad, blom-
morna skenbart i krans uti bladvecken
SULTRAD — SVINBORST
123
(sällan i ax i toppen), läppformig blom-
krona med två längre och två kortare
ståndare, fyra småfrukter. Namnet är
mycket gammalt; redan abbedissan
Hildegard omtalar en art under namn
af Bienen-suga {Lamium album L.).
Barn pläga suga honungssaft ur blom-
mans pip, liksom ur vissa Trifolia;
deraf namnet.
Sultråd, se Sndare.
Sumak, m., ett garf- och färgämne,
som erhålles af åtskilliga arter utaf
Nordamerikanska växtslägtet Rhus,
specielt R. Coriaria L.
Surapel^ se Apel.
f Surklöfver, m. = Harsyra.
Surkullor, se Kullor.
Suroxel, se Oxel.
Surtorn j m., en taggig buske med
gula, i klase sittande blommor, sex
kronblad och sex ståndare: Berberis
vulgaris L.
Sutt, m,, en art af Groblad, med
jemnbreda, köttiga blad, växande på
hafsstränder och utgörande en väsent-
lig del af det berömda sältingsbetet:
Plantago maritima h. »Den nordvestre
Juten tror sig icke fägna sina gäster väl,
om han icke bland flere rätter har stuf-
vad Sutt«. Retzius 2: 523.
f Syalblomster, n.=Majhvi£va.
Syallbjörk, se Björk.
STallmossa, se Mossa.
Syaltiugr, mT, en mångårig vatten-
växt med grenig, utbredd blomvippa,
sex småfrukter och blad liknande Gro-
blad: Alisma Plantago L. En annan
art. Liten Svalting, har lancettlika
blad och enkel blomflock: A. ranuncu-
l oides L.
Svalört, f., en samtidigt med sva-
lornas ankomst blommande ört, genom
mångbladig blomkrona skild från Sol-
öga, till hvilket slägte den räknades af
Linné: Ficaria ranunculoides Roth.
Svalörtens rotknölar likna hvetekorn,
och blottade af regnskurar hafva de
ansetts för nedregnad säd.
Anm. Både denna och Skelörten heta
på Grekiska Chelhlonium, d. t. s. Svalört.
I Svenska folkspråket är det endast Fi-
caria som kallas Svalört, och Chdidonium
blommar hos oss minst en månad senare
än svalans ankomst.
Svamp, m., den artrikaste klassen i
hela växtriket, tillhörande Groddtråds-
växterna, saknande den gröna färgen,
som mer eller mindre tillkommer an-
dra växter. Svamparne fördelas i föl-
jande familjer: Hattsvampar, Disk-
svampar, Kärnsvampar, Mögelsvam-
par oqh Rostsvampar. »Svamparne äro
ett ströfvande pack, som röfva allt hvad
de finna lemnadt sedan Flora gått i sitt
vintertält emot hösten». Linné, Del.
nat. 14.
Svamp i hus, se Träfrätare.
f Svampgryn utgår alldeles.
Svart-al, se Brake.
Svart-andorn, se Andorn.
Svarthufvud, n., de ännu icke
blommande, svarta blomhufvuden af
Tuf-ängdunet.
Svarthö, n., en med Höskallran
förvandt fjellväxt, som under torkning
svartnar: Bartsia alpina l. (Sådant
eger ej rum med Backtimjan, hvilken
origtigt blifvit kallad Svarthö.)
Svartkummin, m., frön af en i
södra Europa växande art utaf slägtet
Nigella: A", sativa L.
Svartpeppar, se Peppar.
Svartpoppel, se Poppel.
f Svartrot, f., Wahlenberg = Vall-
ört.
Svartsenap, se Senap.
Svemmel, m. (af svimma), Smal.
= Dårrepe.
Svickra (flexion af Sqvattram), f..
Smal. = Rosling.
f Svinblomster, n. = Kornfibla.
f Svinborst, m. = stagg.
124
SVINBRÖD — SYRA
f Svinbröd, n., se Brudbröd,
f Svinbär, n. ^ Hönsbär.
Svindel (Svindel, Svimbel hos
äldre förf.), m., af Linné förd till släg-
tet Festuca L., såsom nu är allmänt an-
taget. (I folkspråket benämnes egent-
ligen Råglostan Svingel, bvilket är
samma ord som Svemmel, Lolium te-
viulentum L.) Slägtet Svingel skiljes
från Gröeslägtet genom från kronska-
lens spets utgående agnborst; Losta-
slägtet åter är skildt genom borst ut-
gående nedom skalens spets. Allmän-
nare kända arter äro :
Fårsvingel, liten, tufvig, med borst-
lika blad: F. ovina L. Yppersta får-
bete.
Strandsvingel, ett högväxt, rörlikt
gräs med lutande vippa, bredare blad
och småax än nästföljandes: F. litto-
rea Wg.
Ängsvingel, lik den föregående,
men mindre : F. pratensis Huds. All-
män på ängar.
Anm. Of riga anförda Svingelarter, nem-
ligen AxsrAngel, Jfannasvingel och Svin-
svingel, utgå alldeles, såsom endast i sy-
stematiskt intresse tillkomna, men hvil-
ket befunnits origtigt.
Svin gel-lo sta, f., benämnes släg-
tet Schedonorus p. Beatjv., som är en
medelform emellan Svingel och Lösta.
En art deraf, Fodersvingellosta {S.
inermi§ p. Beauv.), är ett af de yppersta
fodergräs.
Svinknyler = Knylsyska. Bör
kanske upptagas.
f Sviukrässla, f. = Brudbröd.
T Svinmandlar, m. pl. = Brud-
bröd.
Svinmell, se Mell.
Svinmolla, se Molla.
T Svinros, f. = Smörblomma.
t Svinrot, f. ^ l) Liten Ormrot;
2) Kornfibla.
T Svinsvingel, m. = Mannagräs.
f Svinsyra, f. = Kr åksyra.
T Svintistel, m. = Mjölkfibla.
Sviskon, n., den torkade frukten af
en artförändring utaf Plommon, hvars
kärnar lossna från fruktköttet,
f Svålon, n., Rosl. = Odon.
T Svärdgräs, n., Nerike, Vesterb.
= Igelknopp.
Svärdslilja, f., ett liljelikt ört-
slägte med svärdlika blad, prydliga
kalkar ofvan frukten, tre kalkblad ned-
böjda: Iris L.
Du växer bland oss lik en svärdslilja
opp.
TEGKÉR 3: 143.
Gul Svärdslilja (Z. Pseudacorus
L.), allmän i åar o. s. v.
Blå Svärdslilja (7. sibirica l.), med
smalare blad, mindre, blå blommor.
Af detta slägte odlas dessutom tal-
rika arter.
Sykomor, m., en art af Fikonträd,
växande i Orienten: Ficus Sycomorus
L. (På hvad grund Retzius hänför
namnet till Tyska Lönnen, är mig obe-
kant.)
f Sylfrö, n., Sylknapp, m., små
mikroskopiska svampar, som ej böra
upptagas.
Sylört, f., en mycket liten, sällan
mer än tumshög ört, liknande Råg-
blomman, men med syl-lika blad : Su-
bularia aquatica L. Växer på stränder.
Syra, f., ett artrikt örtslägte med
grön, sexbladig kalk i tvenne kransar,
sex ståndare: Rumex L. Fördelas i
1) Egentliga Syror, med en-
könade blommor och mindre styf växt.
Kråksyra, mycket spenslig, med
han- och honblommor på skilda stånd:
R. Acetosella L. Kallas äfven Berg-
syra.
Ängsyra, med han- och honblom-
mor på samma stånd: R. Acetosa L.
Användes som spenat, men har en be-
hagligare, syrlig smak.
SYREN — SAF
125
2) Tjerp- eller Skräppesyror,
med tvåkönade blommor, styfva stjel-
kar.
Hafssyra, kalkbladen med långa
syl-lika tänder: R. maritimus L.
Hästsyra, kalkbladen utan gryn,
rotbladen bredt hjertlika: R. Hippo-
lapathum Fr.
Skräppesyra, lik den föregående,
men med lancettlika, vågiga blad: R.
domesticus Haktm. Det är endast den-
na art, som i Småland kallas Skräppa,
bvilket namn af Linné fördes till den
vida sällsyntare Krussyran {R. cri-
spus L.), som bar gryniga kalkblad.
Vattensyra, med nedtill afsmal-
nande rotblad, gryniga kalkblad: R.
Hydrolapathum Huds. Denna är den
enda art, som växer i vatten, ocb bvil-
ken i alla Linnés resor kallas Rumex
aquaticus.
Syreilj m,, en allmänt odlad buske
från sydöstra Europa ocb Persien, med
hjertlika blad, stora blomklasar, två
ståndare : Syringa vulgaris L. Mindre
allmänt odlade äro Persiska ocb Chi-
nesiska Syrenen.
Syrenemas rödblåa tofsar för vinden
Lätt vagga i trädgården neder och opp.
DAHLGREN 1: 419.
Syrsälta, f., Syrsälting, m.. Lil-
jeblad = Harsyra.
Syska (diminutiv af Suga), f., ört-
slägtet Stachys L., tillhörande Suge-
växterna och från Humlesugan lättast
skildt genom de bladlika blomskär-
marne.
Stinksyska, med hjertlika, skaf ta-
de blad: S. silvatica L. .
Knylsyska, med oskaftade, sma-
lare blad och knöliga rötter: S. ar-
f. 1) Ortslägtet Cephalan-
thera Rich., tillhörande Nosseväxterna,
med krypande rotstock, bladig stjelk
och upprätta frukter. Namnet är troli-
gen ett olika uttal af Zymbel, hvarmed
slägtet förr blifvit förenadt. 2) Benäm-
ningen tillägges i Kalmar län de större
arterna af slägtet Blåklocka.
Såg-tång*, se Tång.
Såpnäglika, f., en mångårig ört
af Näglikefamiljen, med bredare, lan-
cettlika blad och två pistiller: Sapo-
naria officinalis L.
f Såpträd, n., ett träd i Sydame-
rika, hvars fruktkärnar användas som
såpa: Sapindus Saponaria L. Då hvar-
ken trädet eller dess bruk är kändt i
Sverige, ser jag icke hvarföre namnet
skall upptagas.
Såpörtj f., ett med Såpnäglikan när-
förvandt slägte, men med smala, jemn-
breda blad, smärre blommor: Gypso-
phila L. (Den i stället för såpa mest
använda arten, G. Struthium L., tillhör
södra Europa.)
Sårläka^ f., en Umbellat med hand-
flikiga rotblad, hufvudlika blomflockar
och taggiga frukter: Sanicula euro-
pcea L.
Säfj f., ett större slägte bland Half-
gräsen, med flera rundade, knippvis
gyttrade småax och tvåkönade blom-
mor: Scirpus L. (Arterna med ett enda
ax hafva sjelfständiga namn.) Utan
artnamn menas med Säf alltid Sjö-
säfven.
Alltför svag är safvens strid mot stor-
men.
KELLGREN- 2: 170.
Sucka, som vinden i säf suckar då
hösten är när!
MALMSTRÖM 4.
»Den brister ej, som likt säfven sig
böjer». Ordspråk, emedan säfven anses för
symbol af eftergifvenhet, undfallenhet.
Hafs-säf, med hvass-kantad, bla-
dig stjelk, allmän på hafsstränder :
S. maritimus L.
Sjösäf, med trind, bladlös stjelk:
S. lacustris L. Det är denna som all-
mänt är känd under namn af Säf;
men i södra Sverige benämnas, efter
Danskan, de bladlösa Tågarterna äf-
ven Säf.
12f>
SAFFEROT — SOTORT
Skogs-säf, med trubbkantig stjelk,
mycket yfvig ocli bladig blomvippa:
S. silvaticiis L.
Säfferot, f., en Umbellat med fårad
stjelk, dubbelt parbladigt delade blad,
gyttrade blomflockar och håriga frön:
Libanotis montana All. Säfferoten, tug-
gad, befordrar salivens afsöndring; der-
af namnet (Lågtysk. sever, Högtysk.
seifer, spott, dregel).
T Säfjablomma, f. = Blomvass.
Säf starr, m., ett litet Halfgräs-
slägte, midt emellan Säf ocb Starr:
Kohresia Willd. Tillhör endast högre
fjelltrakter.
Säfvenbom (efter Tyskan), m., en
art af Enslägtet, växande i södra Eu-
ropa: Juniperus Sabina L. I motsats
mot vår inhemska, milda En är Säfven-
bomen giftig.
f Säld,Sälle = Sälg.
Sälg, f., ett allmänt trädslag af Pil-
slägtet, med på undre sidan ludna blad
och blommande förelöfvens utslående:
Salix caprea L. Sälgen växer på tor-
rare mark än öfriga pilarter, »intet
träd i Sverige mognar tidigare». Linnés
Sk. resa 67. Sälgen är vackrast under
blomningen en klar vårdag; dess gull-
gula hängen omsvärmas då af tusentals
bin och andra insekter.
Sällefock, se Fock.
i Sälta, f., Boh. = Allmän Knapp-
säf, Eleocharis pahistris R. Br. I Ros-
lagen kallas denna för Sälting, men
alldeles origtigt. — Jfr Knappsäf.
Sälting*, m., örtslägtet Triglochin
L., gräslika växter med trinda blad,
smala ax, sex ståndare och samman-
växta småfrukter.
Kärrsälting, med trind, trerummig
frukt: T. palustre L. Växer i kärr.
Strandsälting, med aflång, sex-
rummig frukt: T. maritimum L. Vä-
xer på hafsstränder, lemnande ypper-
sta bete för hornboskapen.
t Sätgräs, n., Sätört, f. = Tät-
ört.
Söl, m,, större hafs-alger, egentli-
gast slägtet Rhodymenia Grev.
f Sömntorn, m., benämnes en
skägglik utväxt på Nyponbusken, för-
orsakad af insektsting.
f Sönnerdön eller Silledön, m.,
en löjlig förvridning af Grek. Chelido-
nium. Skåne.
Söt är ett vanligt epitet till afarter
med söt smak, såsom Sötbräken (Sten-
söta), Sötmandel, Sötpotates, Söt-
äpple m, fl.
Sötblomster, Sötkullor, Söt-
tuppor, benämningar på Kamill-
blomman, som jemte Röllikan har de
talrikaste namn i Svenska språket. Jfr
Sötört. ^
Söte, Sötrot, f.. Norska benäm-
ningen på slägtet Gentiana L., ehuru
dess arter företrädesvis utmärka sig
genom sin beskhet. Se Baggsöta.
Sötgräs, n., ett tvåårigt, välluktan-
de gräs med slak, hängande vippa och
enblommiga småax: Cinna pendula
Trix. (På slägtet Molinia Sohrank eller
slägtet Enodium Gxw. har detta namn
ingen tilläm.plighet.)
f Sötört, f., ytterligare ett namn
på Kamillblomman, men enligt Linné,
Sk. resa 270, föres det rättare till Gul-
måran.
TAGG-GINST — TAEE
127
Tagg^ginst, se Ginst.
f Tagg'puke5 m., ett alldeles för-
gätet och obrukligt namn på Stall-
örten.
Taggsvamp, m., ett artrikt slägte
bland Hattsvamparne, med syl-lika tag-
gar på hattens undre sida: Hydnum L.
Inga Taggsvampar äro giftiga, men
många trähårda och derföre icke ätliga.
Taklök, m., ett slägte bland Fet-
bladsväxterna, med breda, vid basen
löklikt hopade blad: Sempervivum tec-
torum L. Jfr Huslök. (Namnet har
alldeles origtigt blifvit tillagdt Sedum
Telephium L. och i Vexiö Ajuga pyra-
midalis L., för hvilken senare Wahlen-
berg uppgifvit den mindre lämpliga
benämningen Takgran.)
f Talgträd, n., benämnes Croton
sebifertim L., af hvars frön kokas ett
slags talg. Som hvarken växten eller
dess produkt är känd i Sverige, vet jag
icke hvarföre namnet bör upptagas.
Tall, f., betecknar allmänt i Svea
rikes språk Furen, men i Göta rikes all-
mogespråk är benämningen antingen
okänd eller ock tillagd Granen (till
hvilken den föres äfven af Tillandz).
Jag skulle anse lämpligast att antaga
Tall såsom gemensamt namn på Fur
och Gran. Ved af båda träden kallas
ock ofta tallved.
Norden är så kall . • .
Högt i hvita snön
Står den höga tall,
Alltid frisk och grön. LING 1:50.
I brokigt skimmer tallen återstrålar
Från rimbeklädda grenar månens ljus.
STAGNELIUS 2: 547.
Silfvergrå stå bergets tallar,
Snö på minsta gren och barr.
DAHLGREN 2: 4.
Tallört, f., en helt gul, svampaktig,
bladlös, men fjällbetäckt ört med lu-
tande blomklase: Monotropa Hypopi-
tys L. Växer mest på tallrötter.
Tamarisk, m., en buskväxt i södra
Europa och Orienten, hvaraf en i Ara-
bien växande art utsvettas ett slags
manna: Tamarix mannifera Ehkexb.
Tamariskens bark utsvettas den ädla-
ste ambra.
ADLERBETH 40.
A7im.^ Linné förde till detta slägte äf-
ven Klådriset, hvarföre denna buske i
Dalins ordbok benämnes Tamarisk.
t Tandgräs, n. = l) Upl. Knavel ;
2) Skåne Törel.
Tandrot (olämpligt Tandört), f.,
en ört af Korsblomstriges familj, med
en tandlika, hvita fjäll bärande rot-
stock, parbladiga blad och liffärgade
blommor: Dentaria hulbifeva L. Af
små lökar i bladvecken är det Latinska
artnamnet hemtadt.
Tapioka, f., en sorts gryn, som er-
hållas af Manihot utilissima Pohl, hvil-
ken allmänt odlas i det tropiska Ame-
rika. Grynen förekomma äfven hos oss
i handel. Tapioka-plantan har färsk en
skarp, mycket giftig mjölksaft, men se-
dan den blifvit urlakad lemnar den ett
i hög grad närande födoämne.
Tapsan, m., ett gammalt, förgätet
namn på Spenörten, upptaget af Wah-
lenberg. Månne det någonsin tillhört
Svenska språket?
f Tara, se Tjerp.
- Tarald, m., arter af slägtet Glim,
med mycket uppblåsta blomfoder: Si-
lene infläta Sm. och maritima With. Be-
nämningen tillhör Gotland.
Anm. Namnets härledning är oviss ;
man har gissat, att det eger Arabiskt
ursprung, men sannolikare är det Ty-
skans Tarant, ehuru detta tillägges en
annan växt med uppblåst blomkrona,
Gentiana Pnemnonanthe l.
Tare, Boh. = Bändling. Namnet
är märkvärdigt, emedan dylika växter,
enligt Dioscorides (i första årh. e. Kr.),
af Kelterna i Gallien kallades Taruk
{xavQovx).
128
TASKÖRT — TICKA
Taskört, f., Taskegräs, n., en
allmän ört, liknande Krasse, lätt skild
genom sina hjertlika skidor: Capsella
Bursa pastoris Mkd.
f Tax, efter Lat. rrta;Ms = Idegran.
Tazett, f., en art Narciss med fler-
Wommig stängel och hvita blommor:
Narcissus Tazeita L.
Tazetten, som ett rum uti din krans
begär.
OXEXSTJERNA 2: 28.
Tekträd, n., *ett resligt löfträd i
Ostindien, som användes till skepps-
byggnad : Tectona grandis L.
Terpentin, m., ett harts, som utfly-
ter af åtskilliga barrträd samt af arter
tillhörande slägtet Terebinthus Moench.
Man har mångfaldiga slag af Terpen-
tin, bland hvilka torde här vara till-
räckligt att anföra:
Cyprisk Terpentin, som erhålles
af Pistacia Terebinthus och P. vera L.
Svensk Terpentin, af tall och gran.
Ungersk Terpentin, af Pinus Cem-
bra L.
Venetiansk Terpentin, af Lnrix
europcea Dec.
Dessutom fås Terpentin af flera A-
merikanska tallar.
Thebuske, m. l) ChinesisktThe
€rhålles af en i China inhemsk buske,
närmast beslägtad med Camellia : Thea
chinensis L. Deraf förekomma i handel
flera sorter, såsom Grönt The, Svart
The, Theboke o. s. v. 2) Paraguai-The
fås af en vida skild buske, Ilex para-
guariensis St. Hil., och brukas allmänt
i Amerika, vanligen under namn af
Matte.
f TherOS, f., en odlad art Törnros :
Rosa indica L.
The-ärenpris, se Ärenpris.
T Thordönsskräppa, f., Skåne=
Zarborre. Jfr Skrap.
i Thorsnässla, f., Söderm.= All-
män Flenört, Scrophularia nodosa L,
Tibast, rätteligenTirsbast, m., en
tidigt om våren på bar qvist blomman-
de buske med tre sammansittanderöda
blommor: Daphne Mezereumi.. Nam-
net förbråkas i uttal nästan i oändlig-
het: Tirbast, Tjurhast, Tisbast, Tist-
bast, Taisbast, Tifvelbast,- Tived, Ti-
vedsbast m. fl. Afser egentligen barken
och veden, liksom det matsvarande Ty-
ska Seidelbast, fordom Ziubast, Zidel-
bast. Jfr Bot. utfi. 2: 85. — Växtens be-
nämning Eällerhals, äfven gemensam
med Tyskan, afser egentligen bären.
Ticka, f., ett talrikt slägte bland
Hattsvamparne, nästan uteslutande vä-
xande på träd, med fina porer på un-
dre sidan, hvilka ej kunna skiljas från
hatten: Polyporus Fe. Linné förenade
detta slägte med Rörsoppslägtet och
öfverförde derföre origtigt namnet äf-
ven till det sistnämnda. Bland slägtets
många synnerligen utmärkta arter för-
tjena upptagas:
Björkticka, allmän på björk, hatten
vidhäftad med en på öfre sidan snedt
sittande puckel: P. betulinus Fr. Be-
gagnas till kork, nåldynor, rakstriglar
m. m.
Fjällticka, en stor, på löfträd vä-
xande art med gul, brunfjällig hatt
och snedt sittande, nedtill svart fot :
P. squamosus Fr.
Fnöskticka, se Fnösksvamp.
Fårticka, en på jorden växande
art, hvit, köttig, ätlig och välsmakan-
de: P. ovinus Fr.
Jetteticka, en af de största svam-
par i verlden, växande på rötterna af
gamla stubbar, med rödbrun, köttig,
men seg hatt: P. giganteus Fr.
Svafvelgul Ticka växer i tufvor
(klumpar) på gamla trädstammar,
höggul, med köttig hatt: P. sulfu-
7'eus Fr.
Tufvig Ticka, Tufticka, växer i
tufvor på marken, med tegelfärgad
hatt: P. confluens Fr. Ätlig.
TIDLÖSA — TJUTON
129
Yppig Ticka växer i stora tufvor
vid trädrötter, med talrika,„ofvan grå
hattar : P. f rondosus Fr. Ätlig.
Tidlösa^ f., sista höstblomma, upp-
skjutande alldeles naken ur en under-
jordisk lök, med gredelina blommor:
Colchicum autumnale L. Tidlösans blad
utbildas först följande vår, då äfven
frukten mognar.
Timjan, m., en allmänt bekant
kökskrydda af Sugeväxternas familj :
Thymus vulgaris L. Vi ega af detta
slägte äfven tvenne inhemska arter:
Backtimjan, med refvigt krypande,
öfverallt finluden stjelk, smala blad:
T. Serpyllum L. (Jfr Svarthö.)
Ängtimjan, med uppstigande, en-
dast i kanterna finluden stjelk, ägg-
runda blad: T. Chamcedrys Fr.
f Timmermossa, Timmsmossa
utgå alldeles.
Timotej, m., ett i nyare tid inkom-
met namn på Ängskampe, uppkalladt
efter Timothy Hanson från Newyork,
som i England införde odlingen af detta
fodergräs.
/^ Tina, f., Gotl. = Snarmåra.
Tistel, Tistle, m., benämnas flere
taggiga, stickande växter; men egent-
ligen tillkommer namnet slägtet Car-
duus i Linneansk mening (::= nyare
botanisters Carduus och Cirsium). —
»Den lates åker . . . stod full med tistel».
Sal. Ordspr. 24: 30, 31.
Högt rest på tegen med sårande taggar
Yfdes tisteln. ädlerbeth 58.
Borst-tistel^ knappt taggig, med
stjelkorafattande, dels hela, dels fliki-
ga, på undre sidan hvita blad : Car-
duus heterophyllus L. Kallas vanli-
gen Brudborste.
Jordtistel, utan tydlig stjelk: Car-
duus acaulis L.
Krustistel, med på stjelken ned-
löpande, krusiga blad : Carduus cri-
S2)us L. Åkerogräs.
^ Kåltistel, föga taggig, bladen
stjelkomfattande, parbladigt inskur-
Fries, Svenska växtnamnen.
na, blomhufvuden med breda, hjert-
lika skärmar: Cnicus oleraceus L.
Kärrtistel, bladen nedlöpande, par-
bladigt inskurna, småtaggiga, blom-
hufvuden utan skärmar: Carduus pa-
lustris L. — Jfr Linnés Vestg. resa 236.
Nicktistel, Sloktistel, med stora,
nedböjda blomhufvud: Card.nutans L.
Piggtistel, mycket taggig: Car-
duus acanthoides L.
Vägtistel, äfven Horntistel, blom-
hufvuden liksom bladen hafva långa,
sty^va tornar: Carduus lanceolatus i-.
Åkertistel, äfven Gortistel, Skrof-
tistel, blomhufvuden i vippa, bladen
icke nedlöpande: Carduus arvensis
Sm. Serratula arvensis L. Ett af de
mest skadliga åkerogräs.
Anm. Flere med Tistlarne ej förvandta,
men taggiga växter benämnas äfven Ti-
stel, t. ex. lilätistel, Mjölktistel m. fl.
f Tistelboll, m., se Bolltistel. ^
Tistelborre, m., en med Tistlarne
beslägtad ört, skild genom glatt blom-
fäste och mera luden växt: Onopordon
Acantliium L.
Tistelväxter, en afdelning af
Blomhålksväxterna, hvars väsentliga "*•
kännemärken äro mindre i ögonen fal-
lande, men som vanligen igenkännes
på styf och oftast taggig växt samt stora
och hårda, oftast taggiga blomhufvud :
Cynarocephala. Juss.
f Tisteläpple, n. = Spikklubba. ^
f Tistron, n. = l ) enligt Liljeblad
(Fl. 2 uppl.) Tistelborre; 2) Svarta 1/
Vinbär. Jfr Distron.
Tjerp, Tjerprot, f., Upl., Jemtl.
större arter af slägtet Syra, företrädes-
vis Hästsyra. (Tara hos Franckenius
är troligen samma namn.)
i Tjurgräs, n.. Smal. = Ryltåg. .
(Sannolikt har namnet ursprungligen
varit Furgräs.)
Tjuton, n., en i södra Sverige all- .
män benämning på Strätta. Se Linnés ^
9
130
TJALABLOMMA — TORMENTILL
Sk. resa 359. Jfr Stut, såsom namnet
uttalas i de norra orterna.
f Tjälablomma, f., Tjälablom-
Ster, n., Tjälatnppa, f., kallas mång-
faldiga vårblomster, såsom Sippor (en-
ligt Franckenius,Tillandz, Bromelius),
Movippa (i Upl.), Kabbelök ocli Häst-
hofsört (i Dal.), Violer (enligt Retzius)
m. fl.
Tjärblomster, n., Tjärört, f.,
mångåriga örter bland Näglikeväxter-
na, med purpurröda blommor, fem stift
och vid basen flerrummigt fröhus: Vi-
scaria Roehl. Allmänna Tjärörten {V.
vulgaris Roehl.) har stjelken klibbig vid
lederna.
To (i stället för ull eller lin) ingår
i flera ord, såsom Tonad, gemensamt
namn på Hampa och Lin, Tobändel,
Tåbengräs = Lin-snarrefva, Tobetel
= Tufvigt Angdun, och troligen äfven
Tåtel, äldre Totel. Ordet står i nära
förbindelse med Do i Dodra (Cameli-
na), Eng. Dodder (Cuscuta), Tysk. Dot,
hamptråd o. s. v., hvarföre man kunde
vara frestad att antaga ett förloradt
stamord ^0.
Tobak, m., en allmänt odlad ört,
tillhörande Bolmväxterna: Nicotiana
L. Utom den Allmänna Tobaken {N.
Tnhacum L.) odlas Bondtobaken, skild
genom rundadt trubbiga blomflikar: N.
rustica L.^
Anm. Åtskilliga växter, som brukats
såsom surrogat för Tobak, hafva äfven
fått namn deraf; så har Arnica montana
L. kallats Tobaksblomma, samt Achillea
Millpfoliinn L. (Dal.) och Tnssilafjo Farfara
T,, (enligt Wahlenberg) Bröst-tobak.
Tof, m.. benämnas flera tufviga gräs.
egentligast kanske Aira ccespHosa L. I
Jemtland kallas Aira Jlexuosa L. Tof-
hven, i Skåne Sci7'pus ccespitosus L.
Mossatof. Tof kallas allmänt i Norr-
land äfven FesUica ovina L. m. fl. gräs.
Toffelblonima, f., en skön och
sällsynt, högnordisk ört af Nosseväx-
ternas familj, med enbladig och en-
blommig stjelk, liffärgade blommor:
Calypso horealis Salisb. — I anseende
till blommornas likhet fördes denna
ört af Linné till slägtet Guckasko, och
namnet Toffelblomma har tillagts båda.
Tofhven, se Tof.
f Tofsmossa utgår.
Tofsäxing*, m., ett grässlägte med
axlikt sammandragen vippa, treblom-
miga, plattade, gyttrade småax: Koe-
leria Pers. Den Blågrå Tofsäzingen
{K. glauca Dec.) är ett värderadt gräs
på sandfält.
Tok, m., en utmärkt, för södra O-
land egendomlig buske af Brumväx-
temas familj och Fingerörtslägtet,från
hvars öfriga arter den afviker genom
trädstara : Potentilla frtdicosa L. »Tok
kallas på Öland en buske, som„i hela
verlden är mycket rar». Linnés Öl. resa
63. — Tokens qvistar äro mycket sega
och användas till qvastar m. m. Nam-
net synes härleda sig från Angl.Sax.
tohs, seg.
Tolta, f., örtslägtet Mulgedinm
Cass., tillhörande Fibleväxterna, men
har blå blommor och fruktfjun. Våra
båda inhemska arter tillhöra ensamt
Norrland och Lappland, och namnet
synes vara af Lapskt ursprung. Wah-
lenberg skrifver Tort, Torta. '
Tolubalsam, m., se Balaiamträd.
\i Tomtört, f. = Harkål. \
Toppklocka, f., en art af slägtet
Blåklocka, med blommorna gyttrade i
toppen: Campanula glomerata L.
Topplösa, f., en art af slägtet Vide-
ört, eller snarare ett eget slägte, med
gula blomklasar endast ur stjelkens
bladveck, hvarigenom stjelkens topp
är obegränsad: Naumhurgia thyrsi-
flora (l.) Reich.
i Tordyll, m., efter Lat. Tordy-
lium L. Hvarken växten eller namnet
finnes i Sverige.
i Tormentill, efter Lat. Tarmen-
Ulla, en art af Fingerörtslägtet; men
TORN — TROLLKOTT
131
då växten har ett godt och allmänt
kändt Svenskt namn (Blodrot), finnes
intet skäl att införa det främmande.
Torilj m. 1) pl, -ar. Förkrympta,
stickande grenar. Spince. 2) utan pl.
Allmän benämning på taggiga buskar.
Jfr Törne. »Torn får fritt huggas af
hvarjo, hvarmed förstås alla de buskar,
som hafva taggar eller ock ej växa till
synnerliga träd, dem man får utan syn
bortrödja utur ängarna; sådane äro Hag-
torn, Slånbärstprn, Yigeltorn, Njupon-
tom». Linnés Öl. resa 133.
f Tornört, f. Detta namn, en öf-
versättning af Lat. Turritis L., har tro-
ligen aldrig funnits utom i böcker och
är nu platt obrukligt.
TorrYärksgräs, n. = i) Jemtl.
Gul Ängsruta, Tludictrum flavuvi l.
2) Upl. Linnésört.
Torskblad, n.. Torskblomma,
f., Angerm. = Blacken. (I Dalarne,
der ingen reda synes vara pä växtnam-
nen, eller der man vid deras uppteck-
nande ej förstått att frånskilja tillfäl-
liga och på misstag beroende benäm-
ningar, är ifrågavarande namn tillagdt
Kabbelöken.)
Torske, se Tröske.
Torsklaf, se Laf.
Torste, Toste, se Tröske.
f Tort, Torta, se Tolta.
Traf (= skida) ingår i flera namn,
såsom GuUtraf, Himmelstraf, Roc-
kentraf.
T Trampgräs, n. =Fogelört (Po-
lygonum avicu^are L.) samt flera andra
örter, som växa på gårdar, vägar och
trampade ställen. Jfr Vägört. — Fogel-
örten kallas äfven Trampnäfva, af det
origtigt tillkomna namnet Näfva för
Pnlygoniim (se Näfva).
Tranbärsrls, n., en på mossar vä-
xande, ständigt grönskande art af slag-
tet Vaccinium L., med liffärgade blom-
mor och tillbakaböjda blomflikar: V.
Oxycoccos L. Bären kallas Tranbär,
Tranjuter, Tränjon; de utmärka sig
genom sin starka syrlighet,
f Tranhals, m. = Näfva.
Tranvicka, se Vicka.
f Tranärt, f. = Tranvicka.
Trebening, m., Skåne = Qvaller.
Namnet afser de tredeladt-dubbelt sam-
mansatta bladen.
Treflngerört, f., skild från Finger-
örten derigenoin att den har blott tre
småblad och fem ståndare: Sibbnldia
procumhens L.
t Trifolium, rent Latin, och ett
obehöfligt namn, då vi ega de Svenska
Klöfver, Kolla, Väpling m. fl. på detta
växtslägte.
Trift, Thrift, m., örtslägtet Ar-
meria willd., med gräslika blad, bar
stängel med ett blomhufvud och en-
fröig frukt. Odlas i trädgårdar under
namn af Engelskt gräs, Gräsnäglika.
Trimjölksgräs, n., ett af Kabbe-
lökens många namn, och anmärknings-
värdt är, att det genom Skandinaverna
blifvit infördt i England. När växten
blommar, anses tiden vara inne att
mjölka korna tre gånger om dagen.
f Trindgräs, n. = Trådtåg.
Trip-madam, f., ett i Linnés tid
vanligt namn på en odlad art af slägtet
Fetknopp {Sedum rupestre L.), hvil-
ken användes till sallat. Så väl namnet
som användandet äro nu helt och hål-
let förgätna.
Trollbär, n,, ett gemensamt namn
på vilda, icke ätliga bär, såsom Orm-
bär, Trolldrufva, arterna aiSolanum l.
Trolldrufva, f., en stinkande ört
af Ranunkelfamiljen, men med svarta,
i klase sittande bär: Actcea spicata L.
Bladen trebladigt sammansatta, blom-
klasarne hvita. Blott ett bär efter hvar
blomma.
f Trollkött utgår alldeles.
132
TROLLSLANDA — TULKORT
t Trollslända, Trollkärin^-
Slända, f., Medelpad = Kungsljus.
Trollsmör, n., en gul, liksom jä-
sande slem-massa, som mognad öfver-
går till en Röksvamp : jEilialium septi-
cum Fb.
f Trollspott utgår alldeles.
i Trollspy, f. = Skyfall.
i Trollägg, n., den i sitt slemfylda
hylle ännu inneslutne Stinksvampen.
f Trollört, f., Wahlenb. = Hexört.
Troske, se Tröske.
f Trutlaf utgår alldeles.
Try, m., ett med Linnésört förvandt
buskslägte, men med saftiga bär: Lo-
nicera L. Hos de egentliga Tryarterna
äro bären parvis sammanväxta, såsom
hos Allmänna Tryen (L. Xylosteum l.)
med röda bär; men sammanflyta till
ett bos Blå-tryen (L. c(erulea l.) med
mörkblå bär. Till detta slägte bör äf-
ven Vrivendel (= Cajjrifolium), som
likväl, emedaa den alltid i folkspråket
skiljes från Try, upptages särskildt.
Tryffel, m., en talrik grupp af un-
derjordiska Svampar, som inuti äro
köttiga ocb ådriga, ej pulverulenta, ocb
som räknas bland läckerbeter: Tubei'
MicH. Den Äkta Tryffeln {T. cibarium
Pers.) insamlas i södra Europa vinter-
tiden efter dertill dresserade hundars
anvisning, hvilkas luktorganer upp-
täcka hvar svampen är att söka. Blott
en hvit art Tryffel {Terfezia Leonis Tul.)
är ett par gånger anträffad i Sverige.
^ f Trynefrö, n., Upl. = Flenört.
Trådlaf, se Laf.
Trådrot, f., ett köttigt, på jorden
utbredt svampslägte, tillhörande Disk-
svamparne, utan fot, men uppburet af
flere rotsträngar: Rhizina Fr. Om detta
slägte upptages, kallas det bättre Tråd-
rotssvamp.
Trådtåg, se Tåg.
i Trädeslök, m. = Skärf-frö.
Trädgårds- tillägges som artnamn
åtskilliga odlade växter, t. ex. Träd-
gårdsmolla, -mynta, -näglika, -rät-
tika, -smultron, -syra m. fl.
i Trädlaf, Trädmossa, Träd-
Syamp, Lafvar, Mossor och Svampar,
som växa på träd, icke någon viss växt.
Trädlimsyamp {Bulgaria inqul-
nans Fr.), se Limsvamp.
t Trädros, f. = Törnros, i allmoge-
språket.
f Trädvefla, f., klängväxt, som
fäster sig vid eller omslingrar träd, t.
ex. Murgrön.
Träfrätare, m., ett skorplikt ut-
bredt svampslägte, på ytan nätformigt
ådrigt eller fålladt, växande på och för-
störande trä, synnerligast af Tall : Me-
rulius (hall.). Den skadligaste arten
deraf är känd under namn af Svamp i
hus {M. lacrymans aVulf.).
Träggan (sammandr. aftre-äggati).
f., Upl. de arter af slägtet Igelknopp,
som ha trekantiga blad •.Sparganium
ramosum och simplex Huds.
t Träjon, n.?, Smal., se Hulta-
bräken.
Trälmossa, se Mossa.
f Tränjon, n., se Tranbärsris.
f Trätogräs, n. = Gulmåra.
Tröske, Troske, Torske, Trö-
ste, Torste, Toste, n., se Brake.
Tröskebuskens barksäft anses som ett
specificum mot torsk; deraf namnet.
f Tuberos, f., en utländsk Lilje-
växt, högst sällan odlad i Sverige : Po-
lyanthes tuberosa h.
Tuf- tillägges åtskilliga växter som
artnamn, t. ex. Tufstarr, -ticka, -tåda
eller -tåtel, -ängdun m. fl. Se slägt-
namnen.
TulkÖrt, f., en mångårig ört med
motsatta, äggrunda blad, hvita blom-
klasar utgående frän bladvecken, frön
inom tvenne frukthylsor, omgifna af
fjun: Cynanchum Vincetoxicum R. Br.
TULPAN — TADA
133
TulpaD, rätteligen Tulipan, m.,
en allmänt känd och odlad Liljeväxt,
skiftande i flera färgförändringar: Tu-
lipa Gesneriana L.
Tulpanens skrumpna blad sig mer och
mer tillsluta
Vid regnets glesa skur.
BELLMAX 4: 76.
Tulpanträd, n., ett prydligt Nord-
amerikanskt träd med tulpanlika blom-
mor och tiere småfrukter: Lirioden-
dron tulipiferum \..
Tundersvamp =: Fnösksvamp.
Tlingört, f., ett örtslägte af Skruf-
blomstriges familj, med sträfhåriga
blad, blå och i svalget af uppstående
knölar tillslutna blommor, släta fruk-
ter: Anchusa L.
Fårtungört {A. arvensis Bieb.), ett-
årig, späd, med krökt pip.
Oxtungört (.4. ofjicinalis L.), mång-
årig, med starka, plogen hindrande
rötter; deraf äfven kallad Kast, Jern-
rot.
Tuppa, f., i vissa landsorter be-
nämning på blomma.
i Tuppkam, m., öfversättning från
Latin, liksom Hanekam (se der). Ett
alldeles obrukligt namn.
Tuschlaf, se Laf.
T Tusenblad, n., öfversättning af
Myriophyllum. Det Svenska namnet
är Vattenslinga.
f Tusengodt, n., Skåne = Katt-
mynta enligt Retzius, Jordrefva enligt
Linné.
f Tusenåren, m., Dalarne = Röl-
lika.
f Tnseng-yllen, Tiisendygde-
§fräS, n., ur kräuterbiicher lånade
namn på Erythrcea Rich., hvilka ej till-
höra Svenska språket och nu äro för-
åldrade. Vårt folkspråk har bevarat
det gamla, dyrbara namnet Äran, som
måste föredragas.
Tnsenskön, f., hos Franckenius
benämning på de utländska arterna af
slägtet Ämarantus L.; i det nyare språk-
bruket tillägges namnet flere odlade
växter med fylda blommor, såsom Gul
Tusenskön {Ranunculus repens l.),
Hvit Tusenskön {Achilha Ptarmica
L.), Röd Tusenskön {Bellis perennis
L.). Men namnet Tusenskön tillhör
mera det förnämare trädgårdsspråket
än folkspråket.
Jag är en vacker tusenskön,
Som bör i kransen ha min lön.
v. DALIN 5: 358.
f Tu ska, f. = Spergel.
Tussilag'0, f., Latinska namnet på
Hästhofsörten. Förekommer hos poe-
ter, t. ex.
Tussilago pryder redan
Månget knapphål med sitt gull.
XYBLOM 143.
f Tusta, f., Boh. namn på Klöfver-
slägtet, t. ex. Rödtusta = Rödklöfver.
Tveblad, n., ett örtslägte bland
Nosseväxterna, lätt igenkändt af tvenne
motsittande blad pä stjelken: Listera
R. Br.
TvåhjertbladsTäxter, Dicotyie-
donece. Se Hjertblads växter.
f Tyde, f., Hall. = Hundkäx. Ef-
ter Danskan.
f Tysk Pil = Korgpil.
f Tyska Klockor, Blek. = Acke-
leja.
f Tyska Rofvor, Skåne =Hund-
rofva. Se Linnés Sk. resa 112.
f Tyslin^ (Boh.), m., Tyttebär,
n. = Lingon.
f TåbengräS, n., Ångerm. = Lin-
snarrefva. Se To.
Tåda, f., ett grässlägte med yfvig
vippa, tvåblommiga småax och på kron-
skalens rygg fäst borst: Aira L. Kallas
vanligen Tåtel, men måste skiljas från
slägtet Holcus. Vi ha derföre för först-
nämnda slägte upptagit det fornåldriga
och ännu i Dal ar ne brukliga namnet
Tåda.
134
TAG TORtL
Kruståda (vanligen Kruståtel),
spridt växande, med borstlika blad:
A. Jiexuosn L.
Tuftåda (vanligen Tuf- eller Täkt-
tåtel), tufvigt växande, med platta
blad: A. ccespitosa L.
Tåg, m., ett artrikt örtslägte, till
utseendet likt Halfgräsen, men med
regelbundna, sexbladiga kalkar och tre-
rummigt fröhus : Juncus L. De talrika
arterna häraf bafva redan af Linné er-
hållit Svenska namn, men vi anse till-
räckligt att anföra de vanligares, af all-
mänheten urskildas:
Borsttåg, med syl-lika blad, blom-
vippa i toppen: J. sqiiarrosus L.
Knapptåg, bladlös, med en gyttrad
blorakuippa på midten af stjelken: J.
conglomeratus L. Kallas i södra Sve-
rige Säf.
Byltåg, med trinda, knutigt ledade
blad: J. articulatus L.
Trådtåg, lik Knapptågen, men är
mycket spensligare, med trådlik stjelk
och få blommor: J. fiUformis L.
Veketåg, lik Knapptågen , men med
rik blonivippa på stjelkens midt: J.
effusus L. Användes till lampvekar.
tTågbär,n., V esterb.= Stenhallon.
Tång^ f., större hafsväxter af Al-
gernas familj, men i inskränktare me-
ning och i skriftspråket slägtet Fucus L.
Som hafstång
På sandrefveln föres af svallande sjö.
LING 1: 97.
De vigtigaste arterna äro :
Knapptång eller Klot-tång, den
allmännaste arten, med plattad, hel-
bräddad, klynnedelad bål med tvenne
motsatta blåsor vid förgreningarna: /■'.
vesiculosus L. Kallas äfven Blåstång.
Knöltång, äfven Buletång, är jem-
väl tudelad, men ej plattad, och sjelf-
va grenarne äro på midten blåslikt
uppsvälda: F. nodosus L.
Sågtång, lik Knapptången, men
utan blåsor, och de plattade tiikarne
äro såsade: F. serratus l.
Tårpil, f. = Sörjande Pil, se Pil.
i Tårört, f. = Sileshår.
Tåtelj m., ett med Tåda förvandt
grässlägte, men skildt genom växtens
vekhet och fina ludd [to] samt öfre
blomman utan pistill : Holcus L.
Den fina tåtelus växt, som bäi-s i>å
knutna leder.
OXENSTJERXA 2: 30.
Luddtåtel, ett allmänt odladt fo-
dergräs med ludna bladslidor: H. lo-
natus L.
Vektåtel, med glatta bladslidor:
H. mollis L.
Anm. Xamnet Tåtel har också förts
icke blott till Tåda. utau äfven till Sand-
borst, ^.cnegräs och Smile, samt af äldre
författare till Angkafle. Det härleder sig
troligen från Tada eller To.
Täf va, f., i sammansättningen Hvi-
tatäfva, härleder sig från I si. pefr,
pefja, lukt, och tillägges så väl Kamill-
blomster som Surkulla, båda utmärkta
genom sin starka lukt.
Täkt-tåtel, se Tåda.
f Täpperocka, f., Skåne = Aker-
fräken.
f Täpperot, f., har i våra tioror
upptagits som namn pä Björnloka i
stället för folkspråkets oanständiga
Täpiyeröf, men derigenom förlorat sin
betydelse. Enligt Linné (Sk. resa 266)
var namnet föranledt deraf, att ifråga-
varande växt af allmogen användes som
medel mot dysenteri.
f Tärne, n., Medelp. = Dyfräken.
Tätört, f. (äfven Tätgräs, Tät-
liacke), en liten ört, lätt känd genom
sina klibbiga blad, sin enblommiga,
bara stängel samtläppformiga och med
sporre försedda blomma: Pinguicula
vulgaris L. Användes i Norrland till
tätmjölkens beredning. (Genom för-
vexling har namnet i Vestmanland blif-
vit öfverfördt till Sileshår.)
^ Töflor, f. pl. = Karborre.
TÖrel, m., ett artrikt örtslägte med
alldeles egendomligt bildade blommor
och treknölig frukt, lättast kändt af den
TORNE — UAEINGSGRAS
135
hvita, skarpa mjölksaft, som utflyter då
växten såras : Euphorbia l. Arterna
hafva flera namn i folkspråket, såsom
Reformsört, Reformsgräs, Bingorms-
gräs, Vårtgräs, Mjölkört ni, fl. Jfr
Mjölkört.
Törne, n. (Tornbuske), allmän-
nast brukligt som plural af Torn (se
detta ord) och tages i lika vidsträckt
bemärkelse ; men i bestämd mening
tillägges det de vilda arterna af slägtet
Rosa L., t. ex. Lukt-törne, Rosa rubi-
ginosa L.
Jag är en törnebuske tvär,
Som likväl vackra rosor bär.
v. DALIN 5: 357.
Se, sjelfva tornet sig i rosor kläder.
GRAFSTRÖM 2: öö.
Törnros, f., de dubbla odlade för-
ändringarna ocb arterna af slägtet Rvsa
L., på hvilka man i trädgårdsspråket
har otaliga benämningar. De bekan-
tare äro : Damascener-ros, Kanelros,
Mossros, Månadsros, Frovinsros,The-
ros, Ättikros, Hvit Törnros m. fl.
Den svällande törnrosen slutit sin mun.
DAHLGREN 1: 255.
u.
f Uddbär, n. = Odon.
f U^glebär, n., Ugglerönn,
Ularönn, f., Kalmar län, Blek. =
Olvon, Olvonbuske.
Uggleyed, m., trä, som under för-
ruttnelse lyser i mörkret. Har orätt
ansetts härleda sig från en svampväxt.
f Ulfbär, n., Söderm. = Olvon.
Ulflaf, Ulfmossa, se Laf.
t UUax, Ullgräs, n., nu alldeles
obrukliga namn på Ängull.
f Ullbär, n., Vesterg. = Hallon.
t Ullklot, n., utgår alldeles.
f Ulra, f., Norrl., en obruklig be-
nämning på Arre.
Umbell, f., en blomställning, hvari
alla blomskaften utgå från en punkt
och blommorna sitta i en jemnhög
krets. Kallas i allmogespråket Kring-
lor; men då Umbell allmänt antagits
i den botaniska terminologien, ha vi
ansett lämpligast att bibehålla denna
benämning.
Umbellat växter kallas växter
med umbell och tvenne frukter, som
skiljas vid mognaden. På Svenska
Kr in g el växt er, men Umbellater är den
allmännast brukliga benämningen.
f Underträd, n., utgår alldeles, så-
som tvetydigt, öfverflödigt, obrukligt
namn.
Underviol, se Viol.
f Upasträd, n., ett mycket giftigt
träd på Java : Strychnos Tieute Lesche.v.
■h Utterbär, n., Vesterb. = Odon.
Uäringsgräs, n., Smal. = Dår-
repe, Råglosta. Jfr Näringsgräs,
Möllers ordbok öfver Halländska land-
skapsmålet.
136
VAKSIN — VARGBONA
Vaksin (hos Liljeblad), m., örtsläg-
tet Vnccinium L., hvars samtliga ar~
ter hafva sjelfständiga namn: Blåbär,
Lingon, Odon, Tranbär.
... de svarta vaccinier (d. ii. bidbär)
plockas.
ADLERBETH 14.
Talbork, m. (Österg. Valbjörk,
Boh. Valborg) = Vägtorn.
Anm. Yalbork, af Isl. bö>'k-r (bark), an-
ser jag vara rätta uttalet af detta namn,
ty Vägtornsbusken har ingen likhet med
björk. Jfr, bland Vägtornens benämnin-
gar i folkspråket, namnet Getbark. Den-
na buske synes vara Eddans svefn-porn
(sömntörne), och ordet val är väl liktydigt
med dvala.
f Yalkullor, se Dvalkullor.
Yallkrasse, m., en tvåårig Krasse-
växt med bara stänglar, platta skidor
med smal skiljevägg: Teesdalia nudi-
caulis R. Bk. Namnet upptages redan
af Bromelius ; Wahlenberg för det till
Gatkrassen.
Tallört, f., ett slägte bland Skruf-
blomstrige, utmärkt genom sin slem-
miga rot, på stjelken nedlöpande blad
(hos de inhemska arterna) och lancett-
lika fjäll i blompipens svalg, Symphy-
tum officinale h., med röda eller hvita
blommor.
Anm, Växten har ansetts sårläkande,
och namnet härledes af valla, samman-
välla. Se Ihre.
Yalmo, Yalmoge, m., ett allmänt
örtslägte med tvåbladigt blomfoder,
fyrbladig blomkrona med talrika stån-
dare kring en tjock pistill: Papaver L.
Alla Valmo-arter hysa hvit mjölksaft.
Denna valmo är präktig och skön.
BELLMAN 1: 164.
Dess runda anlet friskt liksom en val-
mo prålar.
STAGNELIUS 1: 105.
Kornvalmo, sträfhårig, med klot-
runda, släta frukter: P.ÄÄoertsL. Od-
las ofta till prydnad.
Spikvalmo, med aflånga, styfhåri-
ga frukter: P. Argemone L.
Äkervalmo, med aflånga, glatta v^
frukter: P. dubium L.
Äkta Valmo, stor, glatt, med runda
frukter: P. sommferum L. Af denna
erhålles opium i Orienten (hos oss är
saften mildare).
Åkern bräns ... af den slummergif-
vande valmon.
ADLERBETH 56.
— doften af en valmo . . .
Söfver smärtan. grapström 2: 9.
Anm. Hos alla äldre författare och af
allmogen kallas örten Valmoge, Valmoga
(G-rek. luy/.iov, Lett. Maggon, Tysk. Mohn).
Skrifves vanligen Vallmo ; men i min
tanke vore Dvalmo (jfr Tysk. Schlafmohn)
rigtigast.
Yalnötsträd, n., ett resligt träd,
tillhörande Hängeväxterna, med blad
liknande Askens, odladt i de södra land-
skapen för dess stora, ätliga nötter,
kallade Valnötter: Juglans regia L.
Valnötsträdets topp med nederfälda
nötter
Beströr det vissna gräs, som gulnar kring
dess rötter.
OXEXSTJERNA 2: 150.
A7im. Ordet val i detta namn utmärker
Valsk eller Väl.ik och är sålunda alldeles
skildt från val i Valbork, Valkullor,
Valmo.
Yamstöt, m., Verml., Jemtl. =
Odon. (Af vam, våm, buk.)
Yanilj, m., den mjuka massan inuti
fröhusen hos en tropisk Nosseväxt:
Vanilla aromatica Sw.
f Yargj m., benämning på växter,
som äro fiendtliga mot lien : Vievarg,
allmänt; Gräsvarg, Dal. = Kärrfrier.
Hit hör äfven af samma anledning
Vargbasse = Akerstallört.
f Yargböna, f. Detta namn på några
odlade utländska arter af slägtet Lupi-
nus L., hvarifrån namnet är en öfver-
sättning, synes böra utgå, då de redan
allmänt äro kända under benämningen
Lnpiner.
VARGDODA — VATTENSLINKE
137
iTargdöda, f.=: Nordisk Storm-
hatt, Aconitum Lycoctonum L. Nam-
net är en öfversättning från Lycocto-
num och har aldrig vunnit burskap i
språket,
i Vargmjölk, f. = Kärrtörel, se
Mjölkört.
f Yargtnit, m., Skåne = Blåeld.
Tass, Skäryass (jfr Kolvass), m.,
det största af våra inhemska gräs, med
hvassa, skärande blad och yfvig, efter
blomningen ullig blomvippa: Fhrag-
mites communis Tri.v.
Jag bland den höga vass f örgäfves letar
stranden.
OXENSTJERNA 2: 26.
Leker och skär pipor uti vassen.
SEHLSTEDT 1: 10.
Anm. Namnet skrifves i de gamla land-
skapslagarne både Hvass och Vass, hos
Bromelius Vass, hos Tillandz Hvass. Att
det' härledes af adj. hvass och utmärker
det hvassa röret, synes otvifvelaktigt.
f Vassarv, Taiinary = Våtarv.
Tass-s vingrel, m.=Fluminia arun-
dinacea Fr., se Kase.
iTaSSViol, f., Wahlenberg=Blom-
vass.
Tatten-andorn, se Andorn.
YattenarT, m., ett med Stjern-
blomman förvandt slägte, skildt genom
fem pistiller, feraflikigt fröhus: Mala-
chium aquaticum Fb.
f Tattenbinda, f. = Snärjegräs.
Vattenblink, se Blink.
f Vattenbläddra, f., Liljeblad =
Bläddrerot.
Vattenglunga, f., på vatten fly-
tande, blågröna Alger; derom säges äf-
ven : »vattnet blommar».
f Vattengran, f., Smal. = Led-
gräs.
f Vattenhyll, m., Bromelius =
Olvonbnske
Vattenklöfver, m. = Blacken.
Torde, såsom varande ett mera all-
mänt brukligt namn, böra upptagas
som synonym.
i Vattenkrasse, m., Retzius =
Källkrasse.
T Vattenkula, f., algslägtet Rim-
laria Roth. Förtjenar ej upptagas.
Vattenliljaj f., i poesi benämning
på vackra vattenväxter ; vanligen afses
dermed Neckrosen, men lämpligast
Svärdsliljan.
f Vattenlins, m. = Andmat.
f Vattenlök, m. = Dyborre.
Vattenmärke, n., Sium laUfoUum
L. Se Märke.
i Vattennöt, f. = Sjönöt. *
^Vattenpeppar, m., öfversättning
af Bydropiper, = Brännande Pilört.
Vattenpilört, se Pilört.
f Vattenrot sblomster, n.=Ref-
vigt Solöga.
f Vattenrysja, f., öfversättning af
Hydrodictyon Roth, ett slägte bland
Algerna.
fVattenröllika,f.= Vattenblink.
Vattensenap, m., de gulblommiga
arterna af slägtet Nasturtium r. Br., så-
som N. amphibium, silvestre m. fl.
fVattenserf, m., Liljeblad=Hår-
serf.
Vattensilke, se Silke.
Vattenslinga, f., ett i djupare vat-
ten växande örtslägte med hårfina, par-
bladigt delade blad och uppskjutan-
de endast blomaxet ofvan vattenytan:
Myriophylhim L. Stjelkarne äro ve-
ka, slingrande ; deraf benämningen. —
Namnet Slånga (Haf-slånga), tillagdt
Zostera L., synes vara samma ord som
Slinga.
fVattenslinke, n., se Slinke. Tor-
de vara blott ett olika uttal af Vatten-
slinga, men föres till en annan, snarlik
växt, nemligen Nitella Ag.
138
VATTENSOLOGA — VICKA
Vattensolögåj se Amöja.
Vattensyra, se Syra.
■wYattenså^a, f., Liljeblad = Dy-
borre.
f Vattentistel, m. Under detta
namu skall i Ångermanland förstås
både Mjölkfibla och Kärrtistel.
f Vattentulpan, m., Gotland =
Neckros. Särdeles opassande benäm-
ning.
f Vattenviol, f., Wablenberg =
Vattenblink. •
T Vattenyäpling, m. = Blacken.
Vau, m. (n.?), en värdefull färgväxt
med«lancettlika blad och små, grön-
gula, i ett ax sittande blommor med
flikiga kronblad: Reseda Luteola L.
Än Sveriges egen jord för sina strids-
mäns drägt
Är af det gula van och yeidets azur
täckt.
OXEXSTJERNA 2: 123.
Vaxbuske, m., en i Nordamerika
inhemsk buske af slägtetPors, urhvars
frukter utkokas ett slags vax : Myrica
cerifera L.
Vaxpalm, f., en palmart i Syd-
amerika, af hvars hela stam utsvettas
ett vaxartadt ämne: Ceroxylon andi-
cola HcMB.
Vaxskifling, m., ett slägte bland
Skifsvamparne, med saftfulla skifvor:
Hygrophorus Fr.
f Vaxäpple, n., en förändring af
Äpplen, hvars namn tillhör trädgårds-
språket.
Ve, se Vera.
Vedel, Vele, m. — Ängsvial. —
Enligt Wahlenberg är namnet en flexion
af Vial.
t Vefla, f., klängväxt.
Veide, m. (n.?), en bekant färgväxt,
tillhörande Korsblomstrige, utmärkt
genom sin yfviga vippa och sina en-
fröiga, vingade, icke uppspringande
skidor: Isatis iinctoria L,
Vekare, m., honträdet af Jolster-
pilen. Fröfjunet har användts till
lampvekar.
Weketå^, se Tåg.
Vektétel, se Tåtel.
f Velamsrot, Velantsrot = Vän-
derot.
Vele, m., se Vedel.
Vera, Ves, Ve, Verf, Viva m. «.,
en inom olika landskap i oändlighet
vexlande benämning på Sippor. Jfr
Bot. utfl. 3: 206, not.
fVespelten, m.,Vesterg.=: Mistel.
»Gemene man trodde, att då denne Ve-
speltenen hängdes i huset, skulle det vara
säkert för vådeld». Linnés Vestg. resa 31.
Vevling", f. = Akerbinda.
Via, Vija, f. Detta namn, som in-
går i liera sammansättningar (t. ex.
Kasevia) och sannolikt är stamför-
vandt med Vial -och med vall (i Ko-
vall) samt, enligt Wahlenberg, äfven
med Vele och Hven — allt benämnin-
gar på de yppersta foderväxter — , sy-
nes beslägtadt med Mösog. vinja, foder.
Vial, m., ett slägte bland Artväx-
terna, med stora parblad och klänge
samt stora, mångfröiga baljor: Lathy-
rus L. Hit höra de yppersta foder-
växter.
Hafsvial, med många breda par-
blad och blå blommor: L. maritimus
BiGEL, Kallas af Linné Hafsärter,
Strandärter: Pisum moritimum l.
Kärrvial, med smala blad och blå
blommor: L. palustris L.
Skogsvial, med mycket långa blad
och röda blommor: L. sihestris l.
Ängsvial, med gula blommor: L.
pratensis L.
Ani7i. Namnet n«/, Ffar föres i allmoge-
språket ofta till arter af slägtet Vicka.
Vicka, f., ett artrikt slägte bland
Artväxterna, skildt från Vial genom på
undre sidan ludet märke (hos Vialen
glatt): Vicia L. Af dess arter urskiljas
i folkspråket:
VICTORIA REGIA — VINBARSBUSKF,
139
Fodervicka, ettårig, allmänt odlad
foderväxt: F. sativa L.
Kråkvicka, flerårig, finluden, slan-
kig växt med talrika blommor på ut-
dragna skaft: V. Cracca L.
Tranvicka, flerårig, med korta, få-
blommiga skaft: V. sepium L.
f Victoria re^ia (lindl.) eller
Vattnens Drottning, en af de stör-
sta blommor i verlden, tillhörande
Neckrosorna, växande i Amazonfloden.
Vide, n., en afdelning af slägtet Pil
{Salix L.), bvilken innefattar talrika
buskväxter, blommande på bar qvist,
med långskaftade fröbus : Vetrix Fe.
Videt, som sin gång från bäckens
sänka brädd
Med rötters krypning stjäl och röjs i
gräsets bädd.
OXENSTJERNA 2: 30.
Bandvide, med glatta knoppar och
qvistar, finludna, skrynkliga blad: Sa-
lix auriia L. Användes till tunnband,
vidjor m. m.
Gråvide, med ludna qvistar, knop-
par ocb blad: <S. cinerea L.
Grönvide, med glatta, gröna, men
under torkning svartnande blad: *S.
nigricans (sm.).
Jordvide, en låg, i jordbrynet kry-
pande buske: <S. repens l.
Utom dessa finnas åtskilliga andra
arter, såsom Galvide (S. bicolor i'R.),
Lagervide (S. laurina sm.). Rosmarin-
vide (5. rosmarin ifolia L.) m. fl. Se
bot. utfi. 3: 293 o. följ.
f Videyief, se Vira.
Videört, f., ett slägte bland Hvifve-
växterna, med bladig stjelk, gula blom-
mor och vid basen sammanvuxna stån-
dare: Lysimachia L. Allmänna Vide-
örten har stor blomruska i toppen: L.
vulgaris I.. Jfr Penningört och Topp-
lösa.
Vif, m.?, Nerike = Gullpudra.
Vifva, se Hvifva.
f Vigeltorn, se Väretom.
Vija, se Via.
Vikon, n., en ört af Hallouslägtet,
med trefingrade blad, röda blommor
och utmärkt läckra frukter: Rubusarc-
ticus L. Frukten kallas vanligen Åker-
bär, men detta namn är särdeles opas-
sande (i södra Sverige tillagdtZ/^aZ/on),
och önskligt vore att den ypperliga
fornnordiska benämningen Vikon (=
de heliga bären) allmänt antoges. Jfr
RlETZ Ordbok.
Vild-, Vill-, ett vanligt epitet till
vilda arter, som närma sig en odlad art,
eller till vilda stånd af en äfven odlad
växt, t. ex. Vildapel, Vildpäron, Vill-
liafre,Villdrufva(=Trolldrufva),Vill-
humle, Vild Fläder, Vild Körs, Vildt
Lin eller Hör, Vild Morrot m. fl.
Vild Cypress, m., Wahlenberg =
Elådris.
Vild-dodra, se Dodra.
Vildpalsternacka, se Palster-
nacka och Eolmört.
Vildpersilja, f., se Glis.
f Vildpesa, f., Vesterg. = Dår-
repe.
t Vildpoley = Dosta. Namnet är
upptaget ur Tyska kräuterbiicher och
har aldrig tillhört Svenskan. Jfr Sten-
poley.
i Villbär, n., se Trollbär.
f Villoreda, f. = Gulmåra. Jag
anser namnet ursprungligen hafva va-
rit Hviloreda, emedan växten begag-
nats i stället för bolster i sängar. Jfr
Slägfrid.
f Villpors, m. = Sqvattram.
i Villsqvattram, m. = Pors.
Vilster, f. =- Jolster.
Vinbärsbuske, m., tvenne arter
af slägtet Ribs, utan taggar, med ätliga
bär: Kibes L.
Röda Vinbär, R. ruhrum l.
Svarta Vinbär, R. nigrum h.
140
VINUA — VIOL
Yinda, Yindelört, f., ett örtslägte
med sliugrande stjelk, som flätar sig
kring andra växter, och vackra, klock-
lika blommor: Convolvulus L. Namnet
förvexlas ofta med Binda.
Skogsvinda, med hjertlika blad:
C. sepium L. Ofta odlad för sina stora,
vacj^ra blommor,
Akervinda, med pil-lika blad: C.
arvensis L. Ett svårt åkerogräs.
T Tindg-räS, n., enligt Linné be-
nämning i Ångermanland på Linnés-
ört, men enligt Rietz rättare Vinngräs
(af vinn, värk) och således motsvaran-
de namnen Benvärksgräs (Österb.),
Torrvärksgräs (Upl.) pä samma ört.
Vindblomma, f., benämnes af
Franzén Phyllocactus phyllanthoides
Dec. (i trädgårdsspråket Cactus alatus
WiLLD,), hvilken han egnat ett vackert
skaldestycke.
Yinpalm, f., en palmart i Ostin-
dien, ur hvars afskurna stänglar flyter
en sockerhaltig vätska, af hvilken ge-
nom jäsning beredes vin: Borassus
Jlahelliformis L.
Yinranha, äfven blott Ranka, f.,
en verldsberömd, mångårig klängväxt
från Armeniens och Caucasi dalar, af
hvilken erhålles Vindrufvan, vinets
moder: Vitis vinifera L. Ingen växt
framträder i så talrika artförändringar
som Vinrankan, Hvarje folkrace har
sina egendomliga spritväxter; Vinran-
kan är egendomlig för de Caucasiska
eller Indogermaniska folken och är den
ädlaste, icke förslappande såsom Opi-
um m, fl.
En skönare verld,
Der rankorna skälfva
I almaruas topp,
Der bäckarne hvälfva
Bland myrten sitt lopp.
STAGXELIUS 2: 183.
Yinrilta^ f,, en mångårig, fordom
allmänt, nu sällan odlad växt, med gre-
nigt delade blad och flikiga frukter, lätt
känd genom sin vidriga lukt: Ruta gra-
veolens i,.
Yinter- tillsättes vissa växtnamn,
dels för att utmärka artförändringar,
dels som artnamn, t. ex. Vinterråg,
Vinterhvete, Vinter-rapunzel m, fl.
Yinter gröna, f,, ett ständigt grön-
skande örtslägte, närmast beslägtadt
med Ljungväxterna, men med breda
rotblad, klasvis sittande blommor och
fria kronblad: Pyrola L. — Namnet, i
alla Germaniska språk antaget iöx Py-
rola, har af okunnighet blifvit fördt
äfven till Sinngrön.
Vinterkrasse, se Sommargyllen.
Yinterlaf, Yintermossa, se Laf.
Yinternypon, se Nyponbuske.
Yinträd, n,, Österg. = Murgrön.
— Murgrön har från äldsta tider sam-
manbundits med Vinrankan såsom dess
symbol. (»Ubi vinum bonum, non opus
est suspensa Hedera». Lat. ordspråk.)
Yiol, f., ett artrikt örtslägte med
fembladiga, oregelbundna, med sporre
försedda blommor: Viola L. Jfr FioL
Bland arterna urskiljas af allmänheten:
Luktviol, utan bladig stjelk ; blom-
morna mörkblå, välluktande: V. odo-
rata L.
Marsviol, äfven Buskviol, lik den
föregående, men utan rotskott; blom-
morna ljusblå: V. hirta L. — Dessa
båda arter blomma tidigt om våren.
Skogsviol {V. silvatica Fr.), med
breda, hjertlika blad, och Hundviol
{V. canina L.), med aflånga blad, haf-
va båda bladig stjelk och mörkblå
blommor och förenas vanligen.
Styfmorsviol, ettårig, med flikiga
biblad och trefärgade blommor: V.
tricolor L. Odlas i flera förändringar;
äfven af den vilda flnnes en afart med
små, nästan gula blommor: var. bi-
color.
Underviol har tvenne slags blom-
mor, från roten fullständiga (med
kronblad pä enkla skaft), från stjel-
ken utan kronblad: V. mirabilis L.
VIOLROT — VÅRSALLAT
141
f Yiolrotj f., roten af en i södra
Europa växande art utaf Svärdslilja:
Ir is fl orentina L.
Violsten, m., kallas nyligen om-
vältrade stenar (t. ex. vid vägar), som
blifvit beklädda af en liten, välluktan-
de, röd Alg {Chrooleptis Jolithus ag.),
hvilken gnuggad blir gul, torkad grå-
grön.
f Yipefett, Vipegräs, n., Skåne
= Tätört.
f Vipestjert, m., Skåne = Äng-
krasse.
Tippa, f., ett af Linné med Sippor-
na förenadt slägte, skildt genom mång-
klufvet svepe och småfrukternas fjun-
båriga borst: Pulsatillu Mill. Namnet,
brukligt i Nerike och flerstädes, är sär-
deles karakteristiskt.
Backvippa (Backsippa), med fin-
delade blad och klocklika blommor:
P. vulgaris Mill. Allmänt känd.
Fältvippa, lik den föregående, men
blommorna slutna, med i spetsen ut-
böjda kalkblad: P. pratensis Mill.
Movippa, med enkelt parbladigt
delade blad, utstående kalkblad: P.
vernalis Mill.
Tippärt, f., ett till Ärtväxterna bö-
rande slägte, skildt från Vial endast
genom saknaden af klänge : Orobus L.
Knylvippärt,medMnnkantadstjelk,
knöligrot: O. tuberosus l. Allmänt
kallad Gökmat.
Svart Vippä.rt, med grenig stjelk,
5—8 parblad; svartnar torkad: O. ni-
ger L.
Vårvippärt, med enkel stjelk utan
hinnkant: O. vernus L.
Yira, f., en afdelning af slägtet Pil
{Salix L.), omfattande buskar med sma-
la, vidjelika qvistar, nedtill motsatta
blad, sammanväxta ståndare och oskaf-
tade frukter: Helix Fe. Den allmänna-
ste arten är Rödvira, Salix puiyurea
L. Videvier, Linnés Sk. resa 58.
t Virenbom, m. = Vri vendel.
f Virretorn, m., se Väretom.
Yisil, m., en mångårig ört med ett
hjertlikt blad på den enblommiga stjel-
ken, blomman hvit, Hvit Visil : Par-
nassia palustris L. Namnet är besläg-
tadt med flexionerna af Ves.
Yisl^mossa, se Mossa.
YispmOSSa, f., arter af Lummer-
slägtet; äfven := Björnmossa.
Yiva, se Vera; jfr Hultaviva.
f Yivang", m.?, Verml. = Dverg-
björk.
WoodSÖrt, f., ett mycket opassan-
de namn på Hällebräken, som ej kan
kallas ört.
Yresalm, f., se Alm.
Yr i vendel, m., Yrivångeliträd,
n., det inhemska namnet på Caprifo-
lium, hvilket är ganska karakteristiskt.
Yår-, ett af de vanligare artnam-
nen, äfven tillagdt artförändringar, t.
ex. Vårråg, Vårhvete.
Yår-adonis, se Adonis.
Yårbrodd, m., ett allmänt, tidigt
blommande grässlag, med sammandra-
gen vippa, hvilket, i synnerhet torkadt,
utmärker sig genom vällukt och ger
hö dess behagliga lukt: Anthoxajithum
odoratum L.
Och myskans välluktgräs, bland fältets
vårbrodd född,
Af värman utan konst för dina fötter
strödd.
OXEXSTJERXA 2: 122.
Yår-flngerört, se Fingerört.
Yårfrudagslök, se Vårlök.
f Yårhane, m. = Harsyra
i Yårhvita, f. = Snöklocka.
Yårlök, m., en liten, gulblommig
Liljeväxt med lökstam, blommande ti-
digt om våren: Gagea lutea Ker. Be-
nämnes i folkspråket Vårfrudagslök.
Yårsallat, m., ett ettårigt örtsläg-
te, nära förvandt med Vänderoten, men
142
VÄRST A RR — VAPLING
har fintrådig rot och sakuar fruktfjun:
Vnleridnella Tourx. Jfr Rapunzel.
Tår starr, se Starr.
Vårtgräs, se Törel.
f Tårtlaf ( Verrucaria Pers.) utgär.
Vårvippärt, se Vippärt.
Tåtar v, m., ett i södra Sverige all-
mänt hrukligt namn på en art af släg-
tet Stjernblomma : Stellaria media (l.).
Sångfoglars vanliga föda är Våtarv.
Yädd, m., är gemensamma benäm-
ningen på de växter, som af Linné för-
des till slägtet Scabiosa L., hvilka likna
Blomhålksväxterna, men hafva endast
fvra fria ståndare. De förra Latinska
artnamnen begagnas nu delvis som
slägtnamn.
Enappvädd, med enkla, lancett-
lika blad och blå blommor: S. succi- ',
sn L.
Stjernvädd, med findelade blad och
ljusblå blommor: S. Columbaria L.
Akervädd, med parbladigt inskur-
na blad och gredelina blommor: S.
arven sis L.
T Yäddklint, m., enligt Liljeblad
och Wahlenberg Stor Knoppört {Cen-
taurea Scabiosa L.).
Täderleksmossa, se Mossa.
Vägbreda, f., Dansk benämning
pä Groblad, allmänt bruklig i de förra
Danska provinserna. Förvridet Väfve-
redsblad, se Linnés Sk. resa 240.
Vägglaf, se Gull-laf.
fYägglusgräs, n. = Stinknäfva.
Täggmossa, se Mossa.
f Väggört, f., en öfversättning af
Lat. Parietaria, hvilken dock icke är
antagen i Svenska språket, = Blid-
nässla.
-h Vägkrasse, m. — Vägsenap.
Vägsenap, m., ett örtslägte bland
Kålväxterna, med små gula blommor,
smala, trinda skidor: Sisymbrium L.
Allmän Vägsenap, med rundtag-
gade blad: S. officinale Scop. Kallas
i Vesterg. Dufkål.
Finbladig Vägsenap, med mycket
findelade blad: iS. Sophia L. Frön af
denna m. fl. kallas Stillfrö.
Vägtistel, se Tistel.
Vägtorn, m., en taggig buske med
blad liknande Apelns (deraf kallad Get-
apel), men med små fyrbladiga blom-
mor, klasvis sittande på grenarne, och
svarta bär: Rhamnus catharticus L.
Vägvårda (Tysk. Wegwarte), f„
en ståtlig växt af Fiblornas familj, med
blå blommor utan fruktfjun: Cicko-
rium Intybus L.
f Vägört, f., är, i likhet med Tramp-
gräs, ett obestämdtnamn,tillagdtKnyt-
ling, Fogelört, afdelningen Avicularia
Mkisn. under Polygonum L., och så myc-
ket mindre användbart som flertalet af
arter växer upprätt.
f Vämblad, n., Dalarne = Neck-
blad.
Vänderot, f., ett slägte bland Flä-
derväxterna, utmärkt genom torr frukt
(ej bär) och fruktfjun: Valeriuna L.
Äkta Vänderot har bladen parbladigt
sammansatta, tvåkönade blommor: V.
ofjicinalis L. — »Tibast och Vänderot
stå mig emot», säger trollpackan i en
folksaga.
Väpling,.m. Detta namn är af ål-
der tillagdt Artväxter med blommor i
ett hufvud, således slägtena TrifoUum
L. och Anthyllis h. Det förra slägtet
kallas nu allmänt Klöfver, och arterna
Backväpling, Gullväpling, Hvitväp-
ling, Rödväpling m. fl. återfinnas un-
der Klöfver. Det är fördenskull allt
skäl att bibehålla namnet Väpling för
Anthyllis, som icke eger något annat i
skriftspråket användbart namn. A.Vul-
neraria i.. kallas från äldsta tider Get-
väpling och skiljes från Klöfverarterna
genom parbladigt sammansatta blad.
VARETORN — AKER-
143
Värfetorn, m.= Vägtorn. Namnet
härledes af 9ädur ocli öfverensstäm-
mer med dennes benämning i främ-
mande spr^, men är nu i vårt folk-
språk till oigenkännelighet förvridet,
såsom Virretorn, Vigeltorn o. s. v.
Tärkört, f. = Ältgräs.
VätteljUS, n., den vilda, hvitblom-
miga Bellis perennis L., allmän i Skå-
ne. Namnet är i folkspråket på mång-
faldigt sätt förvridet (i Skåne enligt
Linné Futteljus). Teckningen Vätte-
ljus synes mig vara den enda an-
vändbara. Jfr Bot. utfl. 2: 124 not.;
3: 210.
VätterOS, f., en köttig, liffärgad
växt, utan örtblad, men rotstocken har
tjocka, öfver hvarandra liggande fjäll:
Lathrcea Squamaria L. I anseende till
Vätterosens underjordiska växt, mysti-
ska utseende, men vackra liffärg, har
hon med allt skäl blifvit egnad de un-
derjordiske eller vättarne.
TäYlin^^ se Vevling.
Y.
Tams^ se Jams. ^^
TJle, n., ett Algslägte med ulligt
utseende: Ectocarpus Lyngb.
Yx-j Yxne- brukas i flera landskap
i st, f. Oxe; sålunda säges Tzlägg för
0x1 ägg, Yxneöron för Oxöron, Yxne-
gräs, Yxnepes (= Nosserot) för Ox-
gräs o. s. v. Yxne, af Liljeblad antaget
som namn på Nosseväxter, var olyck-
ligt valdt.
f Zederack, m., bark och blad af
Melia Azedarach L., fordom använda
i medicin.
f Zedoaria, f., en Ostindisk kryd-
da, rotstocken af Curcuma Zedoaria
Rosc. Kallas äfven Sittver.
Zynibel^ m,, ett örtslägte bland
Nosseväxterna, med trådlika rötter och
päronformiga, hängande frukter: Epi-
pactis RicH. Jfr Syssla.
A.
Åbrodd, rigtigare Äbrodd.
Åkanna, f., frukten af Ne ekblad
och Neckros.
Åker- tillägges m^gfaldiga växter
som artnamn, t. ex. Äkerbinda, -do-
dra, -fräken, -gyllen, -hven(=Kösa),
-klint (^ Klint), -kovall, -kullor, -kål
{Brassica campestris L.), -lins (=Akta
Lins), -mådd, -mjölkfibla, -mynta,
-rofva, -rättika, -senap, -skalleblom-
ma, -skärffrö, -solöga, -spergel, -stal'
144
AK-ERARV — AGGBLOMSTER
Ört, -tistel, -valmo, -vinda, -vadd,
-ärenpris {Ve7'onicn agrestis L.), -ärt
m. fl. Se under slägtnannien.
f Åkerarv^ m. == Rödarv.
Åkerbär, n. =z= i) i Göta rike Hal-
lon; växa helst i åkrarnes stenrör; 2) i
Österbotten och i riksspråket Vikon.
Se detta namn.
Tan mot de åkerbär, som, hägnade
vid polen,
Bland Fruktgudinnans barn allena rä-
das solen.
OXENSTJERXA 2: 64.
f Åkerdön, Åkerdöer = Blind-
dån (se Blindnässla).
ikerfälle, se Fälle.
f Åkerkåpa utgår alldeles.
T Åkerleja, se Ackeleja.
i Åkermölija, f., en meningslös
förvridning af det Latinska Agrimonia
= Småborre.
iÅkerrast, f., en benämning, som
i systematiska skrifter högst opassande
blifvit tillagd Fårtungörten.
Åkerros = Blåklett (Blåklint).
Akerryiiij
Akergyllen.
Förkastligt namn.
Åkerrök, se Jordrök.
Åkersilke (efter det Danska Ager-
silke), n., tillägges vanligen Jordrök,
men stundom äfven de vilda Valmo-
arterna.
•h Åkersug'a, f., benämning på de
bland säd växande arterna af slägtena
Dån och Plister.
Ålaudsrot, se Alant.
Åldermjölk, se Ujölke.
Ålgräs, n., en i vatten växande art
af slägtet Fräken : Dyfräken.
Ållon, n., frukten af Ek, Bok, Ann-
bok och Äkta Kastanie, hjilka träd
jemte Hasseln benämnas AUonträd.
Namnet härleder sig, enligt Ihre, från
ala, nutrire, och till grund derför lig-
ger således samma begrepp som för ,
Ekens och Bokens alla äldre namn.
Jfr Bot. utji. 3: 220.
Ållonmärke, n., den i Göta rike
allmännast brukliga benämningen på
Kropp. Jfr Mjölke.
Ålnate, m., se Nate.— Äfven Grod-
naten benämnes stundom Alnate. Jfr
Grodnate.
Åm, m., Öland, Österg. = Ag.
i ÅlUÖja, f., benämning i folksprå-
ket på en art af slägtet Solöga (Vatten-
solöga, Ranunculus Lingua L.) med
upprätt stjelk, naggtandade, lancettlika
blad. Det har synts mig tvifvelaktigt,
antingen namnet bör läsas A-möja el-
ler ock Åm-öga, hvilket passar särdeles
väl på ifrågavarande, bland åm (ag,
vattengräs) växande art. Jag antog det
senare till dess jag fann möja som slägt-
namn på andra växter, t. ex. Svalörten.
Åsknässla, Åsknäta, f. = Hjert-
stilla.
t Åckergräs, n. = Åkerkullor. —
Namnet skrifves väl orätt Eckergräs,
då det härledes \xiäckra, hvilande åker-
fält.
f Äfjeblomma, f. = Blomvass.
Äfjebrodd, m., en mycket liten
ört, växande i uttorkadt slam, med små
hvita, rödprickiga blommor: Limosello
aquatica L.
f Äggblomster, n.=Smörblomma.
AGGLING — ART
145
fÄggling", m., Liljeblad = Tarald.
f Äggplantaj f., en utländsk art af
slägtet Solanum L., med stora hvita,
ägglika bär: S. Melongena L.
f Äggplommon utgår alldeles.
T Äggskål, f., Skåne = Svalört.
Äkta tillsättes vanligen hufvud-
arten i ett slägte, den, hvilken namnet
i främsta rummet tillkommer. Det Lat.
officinalis öf v ersattes i Svenskan bäst
med äkta.
f Älskling, m., ett föga passande
namn på slägtet Myosotis L. Utgår.
iÄlskogSYilla, f. = Spikklubba.
Obrukligt namn.
Ältgräs, n., en mindre art af släg-
tet Solöga, med nedliggande stjelk,
hela, lancettlika blad, mycket skarp,
så att den uppdrager bläsor på buden :
Ranunculus Flammula L.
Äng-, ÄngS", ett af de allmännast
förekommande artnamn, t. ex. Äng-
anis, -bulle (se Bulleblomster), -frä-
ken, -glim, -kafle (se Kaflegräs), -sal-
via, -skallra (= Höskallra), -skära,
-stålört, -svingel, -syra, -timjan,
-vadd (=Knappvädd); Ängsgröe (=
Slåttergröe), -kämpe (se Kampegräs),
-kovall, -lök, -näfva, -näglika, -vial
m. fl. Se slägtnamnen.
Ängborst, m. = Stagg.
Ängdiin, n. (Madun, Ängull), ett
slägte bland Halfgräsen, hvars mogna
frukter omgifvas af lång ull: Eriopho-
rum L. En artT Tufvigt Ängdun, Tuf-
ängdun {E.vaginatum L.) harsärskildt
flera namn i folkspråket.
Ängkrasse (Makrasse), m., ett
örtslägte bland de Korsblomstrige, med
krassesmak, men med långa, smala ski-
dor, bvita blommor: Cardamine L.
Ängkummin, m., ett åtskilliga
Umbellater tillagdt, obestämdt namn;
torde rättast fastställas för slägtet Cni-
dium KocH, som eljest saknar Svenskt
namn. Det utmärker sig genom fin-
Fries, Svenska växtnamnen.
delade blad (dubbelt pardelade) och
långa bladslidor. C. venosum Koch.
Ängkål, m., Nerike, Upl. = Som-
margyllen.
Ängpipor, Ängtutor, f. pl. =
Strätta.
Ängsruta, f., ett örtslägte af Ra-
nunkulaceernas familj, med små blom-
mor utan kronblad och med enfröiga
småfrukter: Thalictrum L.
Äng-sticka, f., en mångårig ört af
Umbellaternasfamilj,med lukt och gula
blommor, närmande sig Libsticka, men
lätt skild genom de 2— Sdubbelt par-
bladigt delade bladen : Silaus praten-
sis Bess.
Ängull, f., se Ängdun.
Äpple, Äppleträd, n., se Apel.
Ärenpris, m., ett artrikt, till yttre
utseendet mycket olikartadt slägte, till-
hörande Skeplingsväxterna, men med
platt blomkrona och blott två stånda-
re: Veronica L. Egentligen tillkommer
namnet endast Äkta Ärenprisen {V. of-
Jicinalis L.) , öfverallt flnluden, med täta
blomklasar ur de ovala bladens veck.
Axärenpris, med uppstigande stjelk
och axlik blomklase i toppen: V. spi-
cata L.
Bäckärenpris, glatt, med aflånga
blad, blomklasar i bladvecken: V, Bec-
caözm^ra L. Växer merendels i källdrag.
Strandärenpris, en med Axären-
prisen närbeslägtad art, men upprätt,
högre, med 3—4 blad i krans : V. longi-
folia L.
The-ärenpris, med stjelken två-
sidigt hårig, bladen hjertlika, blom-
klasar ur bladvecken: V. Chamcedrys
L. Har vackra blå blommor, hvar-
före den, likasom Ögonblomman, blif-
vit kallad Jungfruögon.
Ärt, Ärta, f.,.en ettårig, allmänt
odlad ört, typ för Ärtväxternas familj,
med stora biblad : Pkum L. Deraf ega
vi tvenne arter: ''^»^
* 10
146
ARTBUSKE — ORONKLOCKA
Allmän Ärt, med flerblommiga
blomskaft, hvita blommor och gul-
hvita frön: P. sativum L. Hit höra
mångfaldiga artförändringar, såsom
Kransärt, Sabelärt, Sockerärt,Sprit-
ärt^m. fl.
Akerärt, med enblommiga, sällan
tvåblommiga blomskaft, röda blom-
mor och spräckliga frön : P. arvense L.
f Ärtbuske, m., se Kronärt.
Anm. I Dalins ordbok föres detta namn
till den i södra Sverige odlade Nordame-
rikanska Robinia Fseud-acacia L., som dock
växer upp till ett högt träd, hvilket kal-
las Akasieträd, men får ej förvexlas med
slägtet Acacia. Detta träd bibehåller bäst
sitt utländska namn Robinia L.
Ärtskock, se Artskock.
Ärtträd, n., ett vackert träd eller
buske af Ärtväxternas familj, med en-
blommiga blomskaft, gula blommor,
trinda ärtbaljor: Caragana arborescens
Lam. Sibiriskt Ärtträd.
ÄrttÖrne, n., en mycket taggig
buske, tillhörande Ärtväxterna, med
stora, vackra gula blommor: Ulex eu-
ropcBus L.
Ärtväxter, en af de största och
naturligaste växtfamiljer, lätt skild ge-
nom sina oregelbundna blommor, hvil-
ka man liknat vid fjärilar {cnroUa pa-
j9i7207iacen) , sammanväxta ståndare och
baljfrukt (legumen): Papilionncece L.
Leguminosce Juss.
Äthäya, f., förvridning af yEthusa
= Glis.
ÄttikrOS, f., en odlad art af Törn-
ros : Rosa galUca L.
Ättiksbär, n., frukten af Sommar-
hyll, hvilken hos våra äldste författare
kallas AttigjAttik: <Sa7raiMC2<s£6«/«s 1-
Äxing*, m., gräs med mer eller min-
dre axlik blomning. Ingår i en mängd
grässlägtens namn, såsom Elfäxing,
Hafreäxing, Hundäxing, Kamäxing,
Tofsäxing m. fl. — Skrifves vanligen
exing, men sä väl härledning (af ax)
som uttal fordra ä.
f Öbär, Ölbär, n. = l) i Roslagen
Oden; 2) i Dalarne Röda Vinbär.
ÖgOnblomma, f., ett allmänt ört-
slägte, tillhörande de Skrufblomstriges
familj, med små blå blommor och slät
frukt: Mijosotis L. En art med större
blommor {M. pnlustris Uoth) benämnes
vanligen Förgät-mig-ej.
Ögonljus, Ögonsjukegräs, n.,
en liten, ständigt grönskande växt, be-
slägtad med Vintergröna, med enblom-
mig stjelk, stor hvit, välluktande blom-
ma: Moneses unijlora (l.) Salisb. An-
vändes af folket i ögonsjukdomar.
Ögontröst, f., ett ettårigt örtsläg-
te, tillhörande Skeplingsväxterna, med
spetsigt sågade blad, små, mest hvita,
blåstrimmiga blommor: Euphrasia of-
ficinalis L. m. fl.
T Ölbär, se öbär.
fölgräs, Ölmegräs, äfven Olme-
gräs, n. = Mjödört, — Namnet Öl-
gräs föres enligt Linné (Fl. Svec. n. 730)
äfven till Renfana.
•h Örnblomster, n. = Getväpling.
Örnbräken, se Braken.
Örnlaf, se Laf.
f Örnträ utgår alldeles; tillhör i^j
oss på minsta vis.
i Öronbild, m., svampslägtet Au-
ricularia Fk. Förtjenar ej upptagas.
iÖrouklocka,Örnaklocka(Lin-
nés Sk. resa 319) = Liten Blåklocka.
a
^U
REGISTER
öfver de Latinska växtnamnen, med hänvisning till deras
Svenska benämningar.
Se Gummi,
Abies excelsa, Dec. Gran.
Acacia, Neck. Se Acacia.
— arahica, Willd, ^
— v er a, Willd.
Äcanthus, L. Se Björnklo.
Acer, L. Lönn.
— campestre, h. Nafverlönn. — Nä-
ver.
— dasycarpum, Khrh. Luddlönn.
— platanoides, L. Svensk lönn,
— Pseudoplatanus,!.. Tysk Lönn. —
(Sykomor.)
— saccharinum, L, Sockerlönn.
Achillea Millefolium, L, Röllika, (Mil-
lefolium,) — Backhumle, Back-
rinka, Brygger, Brygdtuppor,
Bråssor, Brässor, Bröst-tobak
(se Tobak), Flengräs, (Flenört),
Gantora, (Hostört), Jordhumle,
Nosgräs, Näsgräs, Olsmess-um-
bell, Osteblomma, Pestilens-
blomma, Reformsört, (Renfana),
Skogshumle, Snö-ört, Stengräs,
Tusengren,
— Ptarmica, L, Hvit Tusensköu.
Achras Supota, L. Sapotiljträd.
Aconitum, L. Stormhatt.
— Cammarum, L. Blåmunk, Munk-
hatt, Munkmössa, Munkskalle.
— Lycoctonum, L. Nordisk Storm-
hatt, —Hundfloka, Lusfloka, Lus-
gräs, Lushatt, Lusört, Vargdöda,
Aconitum Napellus, L. = A. Camma-
rum.
— septentrionale, Koell, Lusfloka,
Lusgräs,
Acorus Calamus, L. Kalmus. — Flagg.
(Kalmarerot.)
Actcea spicata,L, Troll drufva. — Hund-
bär, Iktebär, Ormbär, Paddbär,
Trollbär, Villbär, Villdrufva.
Adnnsonia digitata, L. Apebrödsträd,
Kalebassträd.
Adonis, L. Adonis.
— autumnalis, L. Höstadonis. —
Bloddroppar, Gossen i det gröna.
— vernalis, L. Våradonis. — Arons-
ros, Arontorpsros, Kastlöser.
Adoxa Moschatellina, L. Desmans-
knopp, Desmeknopp.
yEcidium, Pers. Rost. Skålrost.
— Berberidis, Pers. Berberisrost,
/Efjopodnim Podagraria, L, Qvaller.
— Sqvaller, Sqvallerkål, Kirs,
Kirskål, Trebening.
yEsculus Hippocastanum, L. Hästka-
stanie,
JEthalium septicum, Fr, Trollsmör.
yEthusa Cynapium, L. Glis. — Glise-
blad, Vildpersilja. (Athäva.)
Aiirides udorata, Lour. (Luftblomma.)
Agaricus, Fr. Skifling, Skifsvamp. —
Skurusopp.
— camp estris, L. Champignon. —
Puggehatt.
— esculentus, Wulf. Nagelsvamp.
148
REGISTER.
Agaricus gambosus, Fb. Hofsvamp.
Musseron.
— muscarius, L. Flugsvamp.
Agave americana, L. Amerikansk eller
Hundraårig Aloe.
Agrimonia Eupatoria, L. Småborre. —
Kattrumpa, Akermönja.
Agroj^yrum repens, P. Ukauv, Qvick-
rot. — Qvicka, Qveka, Qvekare,
Qvicklivete, Qvicktåger, Hund-
gräs, Hundäxing, Hvitrot, llrot,
Röte.
Agrostemma Githago, L. Klint, Röd-
klint.— Akerklint, Kornblomma,
Kornros.
Agrostis, L. Hven.
— canina, L. Brunhven. (Hund-
hven).
— stolonifera,!.. Krypbven. — Fio-
ringräs.
Aira, L. Tåda. — (Tåtel.) (Smile.)
— ccBspitosa, L. Tuftåda, — (Tuf-
tåtel, Täkt-tåtel.) Bunke, Gegal,
Hargräs, Tof.
— flexuosa, L. Kruståda. — (Krus-
■ tåtel.) Hven, Tofhven.
Airopsis, Desv. Smile.
Ajuga, L. Blåsuga. — Käringruka
(Kärinkruka, Krukört), Mjölk-
gubbar.
— pyramidalis,h. (Taklök, Takgran.)
Alaria esculenta, (l.) Hafskål.
Alcea rosea, L. Stockros.
Alchemilla Aphanes, Leeks. Jungfru
Mariai kam. Jungfrukam.
— vulgaris, h. Daggskål. — Dagg-
kåpa, Duggört, Jungfru Mariae
kåpa, Kåpört, (Dragblad), Kä-
ringöron, (Lejonfot), Rynkblad,
Skocka, Skåcka.
Alectoria, Ach. Trådlaf. Ståltradslaf.
Algn. Alg.
Alisma Plantago, L. Svalting. (Stäkra.)
— ranunculoides, L. Liten Svalting.
Alkanna tinctoria, Tausch. Se Alkanna.
Alliaria officinalis, Andkz. Hvitlöksört,
Allium, L. Lök.
— arenarium, L. Sandlök.
Allium ascalonicum, L. Chalottenlök.
(Johanneslök.)
— Cepa, L. Rödlök.
— jistulosum, L. Piplök.
— oleraceum, L. Angslök. — Hund-
lök.
— Porrum, L. Purjolök.
— sativum, L. Hvitlök.
— Schoenoprasum, L. Gräslök. —
Alvarlök, Baisk-lök.
— Scorodoprasum, L. Kejpelök,
Skogslök. — Kejpe, Kep.
— ursinum, L. Ramslök. — Sankt
Britae lök.
Allosorus crispus, Bernh. Krusbräken.
Alnus glutinosa, vtiLi-D. Al. — Grönal.
incana, Tausch. Arre, Ard. Gråal.
— Hvital, (Ulra).
Aloé, L. Aloe.
Aloexylon Agallochum, Loue. Indisk
Aloe.
Alopecurus, L. Kaflegräs.
— genicidatus, L. K'é.YY:\:a,&e.
— pratensis, L. Angkafle. — l^åg-
gräs, Räfrumpa, Räfsvans.
Alpinia Galanga, Sw. Se Galanga.
Alsinacece, Fr. Narf växter.
Alsine, Wg. Nörel, Nörla,
Altkcea officinalis, L. Altea, Althea. —
Althérot, (Ibisrot).
Alyssum incanum, L. Sandhvita. —
(Bitterört.)
Amarantus, L. Amarant. — Tusenskön.
— Blitum, L. Bläsa. (Jfr Euxolus.)
— cnudatus, L. Kalkonsnabel.
Amaryllis formosissimd, L. Amaryllis.
Amelanchier canadensis. Med. Mespel.
Amentacece, L. Hängeväxter.
Amomum, L. Se Kardemumma.
Amygdalus communis, L. Mandelträd.
Se Mandel, Krakmandel.
— nana, L. Dvergmandel.
— persica, L. Persika, Persikoträd.
Amyris gileadensis, L. Se Meccabalsam.
Anacamptis pyramidalis, Rich. Saleps-
rot, Salepsört. „
Anagallis arvensis, L. Rödarv. — Aker-
arv.
REGISTER.
149
Ananassa sativa, Linbl. Ananas.
Anchtisa, L. Tungört.
— arvensis, Bieb. Fårtungört. —
(Akerrast.)
— officinalis, L. Oxtungört, Ox-
tunga. — Jernrot, Jungfru Ma-
riae nyckelband, Rast.
Andrecea, Ehrh. Sotmossa.
Andromeda, L. Rosling.
— polifolia, L. Allmän Rosling. (Se
Andromeda.) — Svickra.
— tetragona, l. Lumkräkling, Lum-
merlyng.
Androsace septentrionalis, L. Hilsko.
Ånemone, L. Sippa. — Läck, Lacka,
Tjälablomma, Tjälatuppa, Vera,
Ves m. fl.
— Ilepatica, L. Blåsippa. — Blå-
låcka, Killingblomma.
— hortensis, L. Se Anemon.
-^ nemorosa,L. Hvitsippa. — Fage-
blomma, Hvitlåcka, Hvitmeja.
— ranunculoides, L. Gulsippa. —
Smörblomster.
Anethum graveolens, L. Dill.
Angelica silvestris, h. Strätta. — Myr-
stut, Slökestut, Sqvätta, Tjuton,
Angpipor, Angtutor.
Antennaria, g^etn. Kattfotsört, Katt-
fot.
— dioica, g^rtn. Kattfotsört, Kattfot.
— Harfot, Hareqvä, Noppa, Pige-
pattar.
Anthemis, L. Kullor.
— arvensis, l. Åkerkullor. — Hvit-
ört m. fl. (se der), Ackergräs.
— Cotula^ L. Surkullor. — Hvitört
m. fl., Hvitatäfva. (Baldersbrä.)
— nobilis, L. Romersk Kamomill.
Se Kamillblomster.
— tinctoria, L. Letkullor, Färgkul-
lor. — Lettblomster, Jobannes-
blomster.
Anthericum, L. (Hvitrik.)
Anthoceros, L. Lefversyl.
Anthoxanthum odoratum, L. Vårbrodd.
— Amurgräs, (Lavendelgräs),
Luktgräs, Maj gräs.
Anthriscus, Peks. Hundkäx, Hundkäxa.
— Hundkummil, Rack-kummin,
Spokter, Spökter, Tyde.
— Cerefolium, Hoffm. (Jfr Sco7idix.)
Svensk Körfvel.
Anthyllis, L. Väpling. (Jfr Trifolium.)
— Vulneraria,L. Getväpling. — Har-
väpling, (K attklor),Räfklor, Örn-
blomster.
Antiaris toxicaria, Leschen. Bobon
Upas.
Antirrhinum, L. Skalleblomma.
— Cymhalaria, L. (Cymbel.)
— majus, L. (Lejongap.)
— Orontium, L. Akerskalleblomma.
— Kalfbufvud, Kalfnos.
Apera Spica venti, P. Beauv. Kosa. —
Akerbveu.
Apium graveolens,^.. Selleri.— (Märke.)
Aquilegia vulgaris, L. Ackeleja, Ak-
leja. — Akerleja. Tyska Klockor.
Arabis, L. Backbränna.
— Thaliana, L. » — Qvesört.
Arhutus Unedo, L. Se Smultronbuske.
Archangelica officinalis, Hoffm. Qvan-
ne. — Angelika, Engelsört, Hel-
geandsört, (Slöke).
Arctostaphylos alpina, Speeng. Fjell-
mjölonris. — Fjellbär, Ripbär.
— Uva iirsi, (l.) Mjölonris. — Mjö-
lon. Mjölbär.
Arcyria, Hill. (Maskull.)
Areca Catechu, L. Arekapalm. — Se
Betel.
— oleracea, L. Kålpalm.
Arenaria, L. Sandnarf, Sandört.
Arenga saccharifera, Labill. Socker-
palm.
Aristolochia Clematitis, L. Hållsrot.
Armeria, Willd. Trift, Tbrift. — En-
gelskt gräs, Gräsnäglika, Strand-
blomster.
Arnicamontana,L. Hästfibla. — Horsa-
fibla. Hästblomster, Märrblom-
ster, Burmänner, Gullgubbar,
Hårväxter, Midsommarsblom-
ster, Sankt Hans blomster, (Nys-
blad). Ringblomma, Slåtterblom-
150
ster, Slåttergubbar, Solsicka,
(Tobaksblomma).
Arnoseris pusilla, G-ertx. Klubbfibla.
Artemisia, L. Gråbo. ^
— Abrotanum, L. Abrodd, Abrodd,
(Ambrett).
— Ahsinthium, L. Malört.
— campeätris,L. Fältgråbo.— Bynke.
— maritima,!.. Strandgråbo.— Bynke.
— Santonica, L. Se Maskfrö.
— vulgaris, L. Allmän Gråbo. —
Bunrot, Buris, Bönrot, Gråböna.
Artocarpus incisa, L. fil. Brödträd.
Arum maculatum, L. Munkmössa. —
Dansk Ingefära.
Asarum europceum, L. Hasselört.
Asclepiadece, r. Bb. Hylsväxter.
Asclepias syriaca, L. Silkesört.
Asparagus officinal
Sparris.
Aspergillus,^UcH. Mögel. Grynbufvud.
Asperugo procumbens, L. Rifva. —
Ormöga, Paddfot.
Asperula, L. Madra.
— odorata, L. Myskemadra. Myska.
— tinctoria, L. Färgmadra.
Asphodelus, L. (Affodil.)
Aspidium, Sw. Ormbunke, Ormkagge.
Asplenium, L. Bergspring. — Lånke,
Stenbryt.
— Felix femina, (l.) Majbräken.
— Ruta muraria, L. Mur-ruta.
Aster, L. Aster. — (Stjernblomma.)
— chinensis. 1,. Stjei-nros. — Se Cal-
listephus.
— Tripolium, L. Strandkil.
Astragalus bceticus, L. Se Kaffe vicka.
— glycyphyllus, l. Backsöta. —
(Svensk Lakrits.) Bälarefvor.
Atriplex, l. Molla.
— hortensia, L. Trädgårdsmolla.
— patula, L. Svinmolla. (Jfr Svin-
mell.) — Gullfrö.
— portulacoides, l. (Buskmolla.)
— rosea, L. Silfvermolla,
Atropa BeUadonna, L. Belladonna. —
Dvalbär, Galnebär.
— Mandragora, L. Alruna.
Auricularia, Tu. (Öronbild.)
Avena, L. Hafre.
— elatior, L. Knylhafre. — Fromen-
tal. (Hafregräs.)
— fatua,i.. Flyghafre. — Landhafre.
— nuda, L. Skal-lös Hafre.
— orientalis, Schkkb. Turkisk Hafre.
— sativa, L. Allmän Hafre.
— strigosa, Schkeb. Purrhafre.
Azalea procumbens, L. Krepling.
B.
Bceomyces roseus, Pkbs. Klubblaf.
Balloia ruderalis, Sw. Bonässla. —
Svart-andorn.
Balsamodendron gileadense, Ktjsth. Se
Balsamträd, Meccabalsam.
— Myrrlia, Lixk. Se Myrrha.
Bambusa, Schreb. Bambu, Bamburör.
Barbarea, R. Bb. Sommargyllen.
— prcBCOx, R. Bb. Krassesommargyl-
len. — Vinterkrasse.
— vulgaris, R. Br. Allmänt Sommar-
gyllen. — Ängkål.
Bartsia alpina, L. Svarthö. — Berg-
skälla.
Batrachium, (dec.) Grodnate. — (Al-
nate.)
Batrachospermum, Roth. Sli, Slima.
Bellis perennis, L. (den vilda) Vätte-
ljus. — (Futteljus.)
— — (den odlade) Rödpyttor,
Röd Tusenskön.
Berberis vulgaris, L. Surtorn. — Ber-
beris.
Beta, L. Foderbeta, Hvitbeta, Rödbeta.
Betonica officinalis, L. Huralesuga. — ■
Jordhumle.
Betula, L. Björk.
— alpestris, Fb. Fjellbjörk.
— nana,J.. Dvergbjörk. — Fjellrapa,
Fredagsbjörk, Långfredagsbjörk,
Horbjörk, Källingbjörk, Myr-
björk, Klingris, Ripris, Vivang.
— odorata, Beciist. Glasbjörk, Svall-
björk. — Kartbjörk.
KEGISTER.
151
Betula jiubescens, Ehkh. Marbjörk.
— verrucosa, Ehkh. Masurbjörk, —
Hängbjörk, Slokbjörk.
Betulinece, Rich. Häugeträd, Kummer-
träd (se Björk, Kummer). Jfr
Amentacece.
Biatora icmadophila. Fr. Myrlaf.
Bidens, L. Brunskära. — Bromsar.
Bignonia, L. Se Jakaranda.
Bistorta, Toubn. (Jfr Polygonum.) Se
Ormrot.
Bixa Orellana, L. Orleanaträd.
Blechnum boreale, Sw. Kambräken.
(Kamblad.) — Björnkam.
Blitum capitatum, L.j gj^j^j-^är.
— virgatum, L. j
Blysmus, Panz. Flätting.
B oletus, 1)11.1.. Rörsopp. — (Mjölksopp.)
— bovinus,L. Wosopp, Kosvamp.
— granulains,J.A (^^^{^^ )
— luteus, L. J
Boraginece, Adans. Skrufblomstrige.
Borogo officinalis, L. Stofferblomma.
Borassus flahelliformis, L. Vinpalm.
Botrychium, Sw. Låsbräken. — Låsgräs.
Botrytes, Mich. (Drufbild.)
Bovista, (l.) Bofis.
Brachypodium, P. Beauv. Axlosta. —
Sparrlosta. ' ^
Brassica campestris, L. Åkerkål. —
Kålsat.
— Napohrassica, L. Kålrot. — Kål-
rabbi, Rotabagge.
— Napus,L. Gotlandsrofva. — Lång-
rofva, Spillrofva, Akerrofva.
— Rofkål, Rotkål.
— — v. oheifera, Moexch. Rapsat.
— oZeracefl, L. Allmän Kål. — Blom-
kål, Blåkål, Hufvudkål, Hvitkål,
Kruskål, Rosenkål, Savoykål.
— Rapa, L. Allmän Rofva.
Briza media, L. Darrgräs. — Bäfve-
gräs,Skälfvegräs. — Kärleksgräs.
Bromus, L. Lösta. — Lösta, Lyxa,
Löxa.
— secalinus, L. Råglosta. — Faxe,
Gasse, Gåshafre, Svingel,Uärings-
gräs.
Bryacece, Bartl. Bladmossor, Löf-
mossor.
Bryonia alba, L. Hundrofva. — Helge-
refva, Qvesrot, Tyska Rofvor.
Bryum, L. Rymossa.
Bulgaria, Fr. Limsvamp.
— globosa, Fr. Klotlimsvamp.
— inquinans, Fr. Trädlimsvamp.
Bulliarda aquatica, Dec. Fyrling. —
Gropört.
Bunias orientalis, L. Bunias, Bunaris.
— Ryssar, Ryssgubbar. (Lång-
rofva.)
Bunium, L. (Bunjeört.)
Bupleurum tenuissimum, L. Harfloka.
-(Byll.) .
Butomus umbellatus, L. Blomvass.
— (Kamelblom), Säfjablomma,
Vassviol, Afjeblomma.
Buxbaumia, L. (Buxbomsmossa.)
Buxus sempervirens, L. Buxbom.
{Byssus, Mich. Dammossa.)
O.
Cactus, L. Cactus, Cacteer. — Se
Fackeltistel.
— alatus, WiLLD. Vingblomma.
— flagelliformis, L. Rosengissel. —
(Paradisorm.)
— Opuntia, L. Se Indiska Fikon.
Ccesalpinia brasilien-y g^ Röd Bresilja,
'['.' ^- ( Fembock.
— echinata, Lam. |
— Sajjpan, L. Se Sappan.
CaJcile maritima, Scop. Marfiol. — Vild
Lackfiol. (Röd Bunias.)
Calamagrostis, Adans. Rör.
— arenai'ia, UoTu. Sandrör.— (Helm),
Margräs, Marhalm, Sandhafre,
Strandhafre.
— epigejos, Roth. Bergrör.
— silvatica, Dec. Pipbven.
Calamintha, Lam. Harmynta. — Berg-
mynta.
— Acinos, Clairv. Harmynta. — Har-
timjan.
152
Calamus Draco, Willd. Se Drakblod.
— Rotang, h. Rottingpalm. Se Rot-
ting, Spanskt Rör,
— Rudentum, Lour. Kabelrotting.
Calendula, L. Ringblomma. — Sol-
sicka.
Calicium, Pkbs. Nubblaf.
Calla palustris, L. Missne. — Mäss.
Callistephiis chinensis, Nees. Stjernros.
Callitriche, L. Lonke. — (Kälört.)
Callitris quadrivälvis, Vent. Se Sand-
arak.
Calluna, Salisb. (Jfr Erica.) Ljung. —
Ling, Lyng, Löng.
— vulgaris, Salisb. Allmän Ljung.
— Granne, Gran, Gran, Gröne,
Hästljung, Horsljung.Rossljung,
Rossling, Mo-ris.
Calophyllum Calaba, L. Se Calaba-
balsam.
Caltha palustris, L. Käbbel ök.— Kabbe-
lek, Kalfleka, Krabbelök. Bäck-
blomma, Bäckros, Fölsungaföt-
ter, Gulalåga, Klådblomster,
Skabb-blomster, Mjölkblomster,
Mjölkros, Necktuppor, Påsktup-
por, Smörfånga, Trimjölksgräs,
Tjälablomma.
Calypso borealis,SAj.iBB. Toffelblomma.
(Jfr Guckusko.)
Camelina, Ckaniz. Dodra. — Dodder,
Dotter m. fl.
— foetida, Fr. Lindodra. — Lin-
dotter, Hörkäring.
— sativa, fb. Akerdodra.
— silvestris, Wallr. Vild-dodra.
Camellia, L. Se Camellia.
Campanula, L. Blåklocka. Klocka.
— glomerata, L. Toppklocka. —
Mosisroser.
— latifolia, L. Hässleklocka. —
Hässlekål. — Syssla.
— persicifolia, L. Stor Blåklocka.
— Syssla.
— rapunculoidesy L. Knylklocka. —
Rapunzel.
— RapunculuSyL. Rofklocka (Klock-
rofva, se Rofva). — Rapunzel.
Campanula rotundifolia, L. Allmän
eller Liten Blåklocka. — Dom-
bjälla, Märrbjälla, Fingerbatt,
Skälla, Oronklocka.
— Tracheliuvi, L. Nässleklocka. —
Kantklocka.
Camphora officinarum, Neks. Se Kam-
fert.
Cannabis sativa, L. Hampa. — Tonad.
Cantharellus cibarius. Fr. Kantarell.
Capparis spinosa, L. Kaprisbuske.
Capsella Bursa pastoris, Med. Taskört.
— Taskegräs, (Jernört), Lomme,
Lummegräs, Nåldyna.
Capsicum annuum, L. Se Cayenn-
peppar.
Caragana arbprescens. Lam. Artträd.
Cardamine L. Angkrasse, Makrasse. —
Braxenblomster, Bräsma, Pige-
särkar, Vipestjert.
— amara, L. Bäck-krasse.
Cardamomum, Saj-isb. SeKardemumma.
Carduns, L. (Jfr Cirsium.) Tistel. —
Stingsel.
— acanthoides, L. Piggtistel.
— acaulis, L. Jordtistel.
— arvensis, Sm. {Serratula arvensis,
L.) Åkertistel. — Gortistel, Skrof-
tistel. Stingskallar.
— crispus, L. Krustistel.
— heterophyllus, L. Borst-tistel. —
Borste, Brudborste, Gullborste.
— lanceolatus,!.. Vägtistel. — Horn-
tistel.
— nutans, L. Nicktistel, Sloktistel.
— palustris, L. Kärrtistel. — Vat-
tentistel.
Carex, L. Starr. — Bunke, Fennä,
Fänne, Pärr.
— acuta, L. Blåstarr.
— arenaria,!^. Sandstarr. — Svensk
Sarsaparill.
— ccespitosa, L. Tufstarr.
— canescens, L. Gråstarr.
— ericetortim, Poll. Backstarr.
— flava, L. Knaglestarr.
— maritima. Mull. Hafsstarr.
— pallescens, L. Blekstarr.
REGISTER.
153
Carex prcecox, Jacq. Vårstarr.
— Pseudocyperus, L. Slokstarr.
— vesicaria, L. Biåsestarr. — Lapp-
skogräs, Lappskostarr, Skogräs.
— vulpina, L. Räfstarr.
Carlina, L. Stjerntistel. — Blomtistel,
Spåmanstistel, (Karlintistel).
Carpinus Betulus, L. Annbok. (Afven-
bok, Hagebpk.) — Hvitbok.
Cbarme. — Allon.
Carthamus tinctorius, L. Safflor.
Caruni Bulbocastanum, Koch. Jordnöt,
— Carvi, L. (Jfr Cuminum.) Kum-
mil. — Kärv, Kärve, Komjan,
Spiskummil.
Caryophyllus aromaticus, L. Se Krydd-
näglika.
Cassandra calyculata, Dox. Andvide.
Cassia, L. Kassiaträd. — Se, äfven
. Sennetsblad.
Castanea vesca, g^rtn. Akta Kastanie-
träd, se Kastanie. — Allon.
Casuarina equisetifolia, Possi. Fräken-
träd.
Catabrosa aquatica, P. Beatjv. Narf-
gräs. — (Kallgräs.)
Caucalis, L. (Flockört.)
Cedrus Libani, Loud. Ceder.
Celastrus, L. Se Celaster.
Centaurea, L. Knoppört.
— Cyanus, L. Klett, Blåklett, Blå-
klint, (Slätt). — Blågubbar, Blå-
battar, Blåkorn, Blå Kornblom-
ma, Blålilja, Blå Ringblomma,
Blåtoppar, Bläört, Båtsmans-
hatt, Båtsmansmössa, Dufstol,
Kornblomma, Kornros, Åkerros.
— Jacea, L. Rödklett, Gulskära,
Jernört. — Färggräs, Knappar.
— Sc«ö/osa, L. Stor Knoppört, Stor-
bufvud. — Hårkullor, Jernrot,
Knappar, Knoppgräs, Väddklint.
Centunculus minimus, L. Knutarv,
(Centunkel). Duvagräs.
Cephaélis Ipecacuanha, Rich. Se Ipe-
cacuanba. Kräkrot.
Cephalanthera, Rich. Syssla.
Cerastium, L. Hönsarv. — Hönstarmar,
Nagelgräs.
Cerasus, Tourn. Körs, Körsbärsträd.
— avium, Moench. Fogelkörs, Fogel-
bär.
— Laurocerast^^ois. Lagerkörs.
— Padus, Dec. ^Rgg.
— vulgaris, Mill. Allmän Körs. —
Körsbär. Bigarrå, Moreli.
Ceratonia Siliqua, L. Se Jobannes-
bröd.
Ceratophyllum, L. Hornserf. — Flo-
bår, (Hårört).
Cereus flagelliformis, Mill. Se Rosen-
gissel.
Ceroxylon andicola, Humb. Vaxpalm.
Cetraria glauca, Ach. Näfverlaf.
— islandica, Ach. Islandslaf. — He-
delaf, Hedemossa.
— juniperina, (l.) Enlaf.
— nivalis, (l.) Snölaf.
Chcerophyllum, L. Hundloka.
Chcetophora, Ag. (Limblad.)
Chamcemelum inodorum, Vis. (Jfr Tri-
pleurospermum.) Baldersbrå. —
Hvitört m. fl. (se der).
Chamcenerion angustifolium, Scop. (Jfr
Epilobium.) Kropp. — Almecke,
Almocke, Almycke, Elgrams,
Elgstjelk, Getstabb, Himmels-
gräs, Himmelstraf, Himmelsört,
(Hästsvans), Hömjölke, Imjölke,
Illermjölke, (Kalfrumpa), Mjöl-
ke, Mjölkgräs, Råmjölksgräs,
(Räfrumpa), Aldermjölk, Allon-
märke.
Chamorchis alpina, Rich. Ripört.
Chara, L. Sträfse. — Lavring.
Cheirafithus Cheiri, L. Gyllenlack.
Chelidonium majus, L. (Jfr Ficaria.)
Skelört. — (Flenört), Reforms-
ört, Silledön, Sönnerdön.
Chenopodiacem, Dumort. Mollaväxter.
Chenopodium, L. Mell, Mellre.
— ambrosioides, L. Luktmolla.
— Bonus Henricus, L. Lungrot,
Mjölkrot. — God Henrik, Stolt
Henrik.
154
Chenopodium ruhrmn, L. Rödmell. —
Jfr Sminkbur.
— urbicum, L. Bymell.
— viride, L. Svinmell. Jfr Svin-
molla. — (Mjölgräs.)
— Vulvarin, L. Stinkmell. — Stäg-
gan.
Chimaphila umhellata, Nutt. Rylört. —
Statt upp och gäck!
Chorda Filum, (l.) Sudare, Sultråd.
Chroolepus JoUthus, Ag. Se Violsten.
Chrysanthemum, L. Krageblomma.
— Leucanthemum, L. Prestkrage,
Prestkrageblomma. — Oxöga,
Prestnacke, Prestskalle.
— segetum, L. Gullkrage, Gul Krage-
blomma. — Jfr Solsicka. — Et-
terört, Fattigmanstryssel, Gulle-
blomma. Gulört, Kornblomma,
Kornros, Oxöga, Ringblomma,
Skummeslöfsört.
Chrysosplenium alternifolium, L. Gull-
pudra. — Vif. (Jordnafle.)
Cicer arietinum, L. Kikärt. — Kaffe-
vicka.
Cichoriacece, Vaill. Fibleväxter.
Cichorium Intyhus, L. Vägvårda. —
Cikoria. Blå Jernört.
Cicuta virosa, L. Sprängört. — Bolm-
rot, Bunarot, Neckarot. — Jfr
Odört.
Cinchona, L. Gbinaträd (se China).
Cineraria, L. (Jfr Filago.) Nocka. —
(Askört.)
Cinna pendula, Trix. Sötgräs.
Cinnamomum ceylanicum, Nees. Kanel-
träd (se Kanel).
Circcea, la. Hexört. — Trollört.
Cirsium, Toubx. (Jfr Carduus.) Tistel.
Citrus Aurantium, L. Orangeträd, Po-
meransträd. — Se Apelsin, 0-
range.
— Limonum, Risso. Limon.
— Medica, L. Citronträd (se Citron).
Cladium Mariscus, R. Be. Ag. — Am.
Cladonia pyxidata, (l.) Bägarlaf.
—7 rangiferina, (l.) Renlaf, Ren-
mossa.
Cladonice cocciferce. Coccionell-lafvar.
Clathrus, Mich. Gallersvamp.
Clavaria, L. Fingersvamp. — Bock-
skägg.
Clematis flammula, L. (Brännört.)
Clinopodium vulgäre, L. Dosta, Ring-
dosta. — Ringborste, Stenpoley,
Vildpoley.
Cnicus benedictus, Gäets. Cardbenedikt.
— oleraceus, L. Kåltistel.
Cnidium venosum, Kocn. Angkummin.
Cocculus, Dec. Se Kokelkärnar.
■^- palmatus, Dec. Se Kolumbo.
Cochlearia, L. Skörbjuggsört. — Lef-
felkrut, Skedört.
— ofJicinalis,L. Akta Skörbjuggsört.
Cocos butyracea, L. fil. Smörpalm.
— nucifera, L. Kokospalm.
Coeloglossum viride, Hartm. Grönkulla.
Coffea arabica, L. Kaffeträd.
Colchicum autumnale, L. Tidlösa. —
Nakna Jungfrun, Nakling.
Collemacece, Fr. Limlafvar.
Colntea arborescens, L. Blåsärt.
Comarum palusire, L. Kråk-klöfver.
— Kråkfötter, Hummeltuppor,
Kallgräs, Mjölkpungar.
Conferva Linum, L. Hafslin.
Coniferce, L. Barrträd.
Conioselinum Gmelini, Fe. Finnkarv.
Conium maculatum, L. Odört. — Jfr
Sprängört.
Convallaria bifolia, L. [Smilacina,
Dksf.) Ekorrbär. — Hjertbär.
— majnlis, L. Konvalje, Liljekon-
valje. — Bockblad, Gliseblad,
Haröra, (Hjertansfröjd), Kik i
rammen, Majblomster, Majlilja,
Rams (se Polygonatum).
Convolvulus L. Vinda, Vindelört.
— arvensis, L. Akervinda, — (Dra-
binda). Fårtarmar, Fårtunga,
Jungfru Marite särk, Käi-ing-
tarmar, (Löfbinda), Snarvinda,
(Snarbinda), Snarbindel.
— Batatas, L. Batatas.
— purpureus, L. Purpurvinda. —
Menniskolif.
155
Convolvulus Scammonia, L. Se Scam-
monium.
— scoparius, L. fil. Se Rosenträd.
— sepium, L. Skogsvinda.
— tricolor, L. Dagslilja.
Coprinus, r». Bläcksvamp.
Corallorrhiza innata, R. Be. Korallrot.
Cordyceps purpur ea, Fr. {Zix Spermoe-
dia.) Mjöldryga. Se Honungs-
dagg.
{Coremium, Link. Luddborste.)
Coriandrum sativum, L. Koriander.
Cornus, L. Kornel].
— mascula, L. Akta Kornell.
— sanguinea, L. Röd Kornell. —
(Benved), Eknas, Hårdved,Struss.
Galnebär.
— suecica, L. Hönsbär, Hönson. —
Alrot,Skrubber, Skrubbar, Smör-
bär, Svinbär.
Coronilla Emerus, L. Kronärt. — Art-
buske.
Coronopus depressus, Moexch. Kråk-
krasse. — Kråkfötter, Kråk-klor,
(Hjorthorn, Hundatand).
Cortinarius, Fe. Spindelsvamp.
Corydalis, Vext. Nunneört.
— bulbosa, Pers. Fingemuuneört.
— cava, (l.) Hål Nunneört. — Hål-
rot, Hålört.
— fabacea, Pees. Liten Nunneört.
— nohilis, Pees. Sibirisk Nunneört.
Corylus Avellana, L. Hassel, Hassel-
buske. — Hässle, Lambertsnöt.
Corymbiferce, Jrss. Boväxter.
Corynephorus cnnesceres, p.Beauv. Sand-
borst. — "borstgräs, Borst-tåtel,
(Klubbgräs).
Corypha umbracuUfera, L. Parasoll-
palm, Solfjäderpalm.'
Cotoneaster vulgaris, Lindl. Oxbärsbu-
ske, Oxelbärsbuske. — (Mespel.)
Cotyledon, L. Se Nafvelgräs.
Cotyledonece. Hjertblads växter.
Crambe maritima, L. Strandkål.
Crassulacece, Dec. Fetbladsväxter.
Craice.gus, L. Hagtorn. — Hagtorns-
bär. Horsabär.
Cratcegus monogyna, Jacq. Spetsbag-
torn.
— Oxyacantha, L. Rund Hagtorn.
Crepis, L. Klofibla.
— hiennis, L. »>
— tectorum, L. » — Fälle, Akerfälle.
Crocus, L. Saffran.
— sativus, L. Akta Saffran.
Croton Eluteria, Sw. Se Cascarill.
— sebiferum, L. Talgträd.
— Tiglium, L. Se Cro tonolja.
Crucifer(s, Adans. Korsblomstrige.
CryptogamcB, L. Groddtrådsväxter.
Cucumis, L. Gurka.
— Jlexuosus, L. Slang-gurka.
— Melo, L. Melon.
— sativus, L. Allmän Gurka.
Cucurbita Lagenaria, L. Kalebass.
— Pepo, L. Pumpa. — Kurbits.
Cucnrbitacece, L. Gurkväxter.
Cuminum Cyminum, L. (Jfr Carum.)
Kummin.
Cupressus sempervirens, L. Cypress.
Curcuma longa, L. Se Gurkmeja.
— Zedoaria, Rosc. Se Zedoaria. —
Sittver.
Cuscuta, L. Snarrefva.
— Epilinum,yi^iu-E. Linsnarrefva. —
Dåska, Hörsilke, Linbinda, To-
bändel, Tåbengräs.
— Epithymum, (l.) (Ljungsilke.)
— major, Dec. Allmän Snarrefva.
— Bindsleskorf, Hummelbinda,
Nässlesilke, Skorf, Pinskorf,Gult
Snärj egräs.
— Trifolii, Bab. Klöfversnarrefva.
Cyathus, Hall. Brödkorgsvamp. —
Korgs vamp.
Cycas circinnalis, L. Se Sagogryn.
Cydonia vulgaris, Pers. Qvittenträd.
Cynanchum Vincetoxicum, R. Be. Tulk-
ört. — Horskonung, Ormstings-
gräs, Ormstingsrot.
Cynara Scolymus, L. Kronartskock.
Cynarocephalce, .Tuss. Tistelväxter.
Cynoglossum officinale, L. Munkfnat.
— Munklöss, Prestlöss, Hund-
tunga, Lusgräs.
156 REGI
Cynosurus cristatus, L. Kamäxing. —
(Kamgräs.)
Cyperacece, Juss. Halfgräs.
Cyperns esculentus, L. Jordmandel. —
(Mandelsäf.)
— fuscus, L. Cypergräs.
— Papyrus, L. Papyrus. (Pappers-
säf.)
Cypripedium Calceolus, L. Guckusko.
— Jungfru Mariae sko, Lapp-
hätta, Ormskalle, Sorgskräpp.
Cystopteris, Bernh. Stenbräken.
Cytisus, L. Cytis.
— Lahurnum, L. Gullregn. — (Bön-
träd.)
D.
Dactylis glomerata, L. Hundäxing.
Dcedalea, Peks. (Jfr Trametes.) Fock.
— quercina, Pees. Ekefock.
Dahlia variabilis, Desf. Dahlsros, Dah-
lia. — Georgin.
Daphne Mezereum, L. Tibast, Tirsbast.
— Kivelbast, Källerhals, (Lager-
ört), Pepparbuske.
Datura Stramonium, L. Spik-klubba.
— Manschetter, Tisteläpple, (Al-
skogsvilla).
Daucus Carota, L. Morrot. — Barken-
rot, Fogelbo, Gulerot.
Delphinium, L. Riddarsporre.
— Ajacis,L. Eomersk Riddarsporre.
— Consolida, L. Allmän eller Vild
Riddarsporre.
— Staphysagria, L. Staffansfrö.
Dentaria bulbifera, L. Tandrot. —
(Tandört.)
Dianihus, L. Näglika.
— arenarius, L. Sandnäglika,
— Armeria, L. Saronsnäglika. —
Saronsblomster.
— barbatus, L. Borstnäglika. —
(Busknäglika), Studenter, Stu-
dentnäglika.
— Caryophyllus, L. Trädgårdsnäg-
lika.
Dianthus delioides, L. Ängsnäglika.
— plumarius, L. Fjädern äglika.
— superbus, L. Praktnäglika.
Diapensia lapponica, L. Polört.
Diatoma, 1)ec. (Skörsilke.)
Dicotyledonece. Tvåhjertblads växter.
Dicranum, Hedw. Viskmossa.
Dictamnus albus, L. Nattfackla. —
Diptamn, Diptan.
Digitalis purpurea, L. Fingerhatt. —
Fingerborgsblomma, Finger-
borgsört, Biskopsört.
Digilaria humifusa, Pers.1 -ni -ii •
— sanguinalis, Scop. /
Digraphis arundinacea, Tkin. Flen,
Flengräs. — Rörflen, Fack, Rör-
fläck, Rörflok.
— arundinacea v .picta,L. Randgräs.
Dioscorea alata, L.\ ^ t -v
> Se Jams, Yams.
— sativa, L. j
Diospyros Ebenum, L. fil. Ebenholz.
Diplotaxis, Dec. Kålsenap.
Dipsncus, L. Kardtistel. — Kardskära.
— fullonum, L. Fabrikskardtistel.
Discomycetes, Fe. Disksvampar.
Ditiola radicata, Fk. Nubbsvamp.
Draba, L. Nagelört. — Qvesört, (Sand-
ris).
— verraa, L. Rågblomma.— Snöhvita.
Dracocephalum Ruyschiana L. Drak-
blomma. — (Blåsgom), Drak-
nos, Märrpissegräs.
Drosera, L. Sileshår. — Dagghår,
Daggros, Daggört, Jungfru Ma-
riae sileshår, (J. M. sänghalm),
J. -M. tårar, Soldagg, Tårört,
(Tätört).
Drupacece, L. Stenfruktträd.
Dryas octopetala, L. Fj elivippa.
E.
Echinochloa Crus galli, (l.) Hönshirs.
— Fogelhirs.
Echinops sphcerocephalus, L. Bolltistel.
— Tistelboll.
157
Eehinospermum, Sw. Piggfrö.
Echium vulgäre, L. Blåeld. — Blå
Huggormsört, Blåkunta, Klå-
kunta,Blåtistel,E,äfrumpa,Snok-
ört, Vargtrut.
Ectocarpus, Ltxgb. Ylle. — Hafssilke.
Elceis guineensis, L. Oljpalm.
Elaphomyces, Nees. Haräpple.
Elatine, L. Lonkeserf. — (Helting.)
Eleocharis, R. Bb. Knappsäf.
— palustris, R. Be. Allmän Knapp-
säf. — Sälta, (Sälting).
Elsholtzia cristata, Willd. Kryddmynta.
Elymus arenarius, L. Strandråg. —
Elm, Helm, Sandelm, (Sand-
hafre).
Empetrum nigrum, L. Kråkris. —
Kräkling, Loppris. — Kråkbär,
Kräkon, Skräkon.
Encqlypta, Schreb. Ljussläckaremossa.
Enodium cceruleum, Pers. Senegräs,
Blått Senegräs, Sener. — (Blå-
slok, Blåtåtel.) Jfr Sötgräs.
Epilohium, L. Dunört.
— angustifoUum, L. (Jfr Chamcene-
rion.) Kropp.
— hirsutum, L. Luden Dunört.
Epipactis, RicH. Zymbel.
Epipogium apTiyllum, Sw. Skogsfru-
blomma, Snufveblomma.
Equisetum, L. Fräken, Fräkne. — Fen-
nä, Fänne, Knarfvel, Knäcke-
gräs, (Ledgräs).
— arvense,L. Akerfräken. — Pugge-
rocka. Täpperocka, Räfrumpa.
— hiemale, i,. Skaf-fräken. — ^ Ro-
ne, Skafgräs, Skafrör, Skurgräs,
Skäfte.
— limosum. L. Dyfräken. — Stehjok,
Ströppel, Ströpple, Tärne, Ål-
gräs. — Fräkenbotten.
— palustre, jj. Kärrfräken. — Roxne.
— pratense, Eheh. Angbräken. —
Gökbet.
— silvaticum, L. Skogsfräken. —
Grangräs, Hästgröning, Häst-
svans, Hästrumpa.
Erica, Jj. [iix Calluna.) Ljung. Eriker.
Erica Tetralix, L. Klockljung. — Ko-
pattar.
Erigeron, L. Binka.
— acris, L. Rödbinka. — Rödbo.
Erineum, Peks. Bladgrus. — Se Gök-
blod.
Eriophorum, L. Angdun. — Hardun,
Harull, Hvithufvud,Madun, Myr-
dun, Myrkulla, (Ullax, Ullgräs),
Angull.
— alpinum, L. Snip. — Rumpull.
— vaginatum, L. Tufvigt Angdun,
Tufängdun. — Hadd, Svarthuf-
vud, Tobetel.
Erodium cicutarium, Herit. Skatnäfva.
— Kammar, Kamnäfva.
Ervum, L. Lins.
— hirsutum, L. Duflins. ^
— Lens, L. Äkta Lins. Akerlins.
— tetraspermum, L. Sparflins. —
Musärt, Musapjask.
Eryngium maritimum, L. Manskraft.
Erysimum, l. Gyllen. — (Rym.)
— ■ cheiranihoides, L. Akergyllen. —
(Akerrym.)
— hieracifolium, L. Berggyllen.
Erysiphe, Hedw. fil. Mjöldagg. (Jfr
Honungsdagg.)
Erythrcea, Rich. Arun. — Tusengyllen,
Tusendygdegräs.
Eugenia Pimenta, Dec. Se Kryddpep-
par, Jamaikapeppar.
Euonymus europceus, L. Benved. —
(Alster, Käringtand), Spelbom.
Eupatorium cannabinum, L. Floks,
(Flåckel). — Hjorttröst, (Hamp-
ört).
Euphorbia, L. Törel. — Kattpattar,
Mjölkört, Silfverdyna, Tandgräs,
Vårtgräs.
— antiquorum, L. Se Prustkåda.
— Helioscopia, L. Reformstörel. —
Reformsgräs, Reformsört, Ring-
ormsgräs.
— ofjicinarum, L. Se Prustkåda.
— palustris, L. Kärrtörel. — Varg-
mjölk, Djefvulsmjölk.
— Peplus, L. Räfmjölk.
158
Euphrasia ofjicinalis, L. Ögontröst. —
Ajamej.
Euxolus, Rafin. Bläsa. Jfr Amarant.
Evernia furfuracea, Fb. Klilaf.
— prunasiri^ Ach. Slänlaf.
— vulpina, (l.) Ulflaf, Ulfmossa,
Fagopyrum esculentum, Moexch. Bo-
hvete, Bokhvete.
Fagus silvatica, h. Bok Rödbok. —
Gjortar, Skafvel, Allon.
Falcaria Rivini, Host. Skär-lloka.
Ferula Asafoetida, L. Se Dyfvelsträck.
Festuca, L. Svingel. (Ax-, Manna-,
Svinsvingel.)
— littorea, Wg. Strands vingel.
— ovina, L. Fårsvingel. — Fårgräs,
Linnés fårgräs, Tof,
— protensis, Huds. Angsvingel.
Ficaria ranunculoides, Roth. (Jfr Che-
lidonium.) Svalört. — (Korskål),
Kälranunkel, Möja (se Amöja),
Aggskäl.
Ficus bengalensis L. Se Gummi lacca.
— carica, L. Fikonträd.
— indica, L. Se Gummi lacca.
— Sycomorus, L. Sykomor.
Filago, L. Musört. — Harfot, Ludd-
ört, Nocka {F. montana, L.).
Filices, L. Bräkenväxter.
Fistulina hepatica, Pr. Oxtungsvamp.
Fluminia arundinacea, Fk. Kase. —
Rörsvingel, Vass-svingel.
Foeniculum ofjicinale, All. Fenkål.
Fontinalis antipyretica. L. Lönke.
Fragaria, L. Smultron.
— collina, Eurh. Backsmultron. —
Backbär, Hättebär, Nejkon, Naj-
kon, Smällon.
— elatior, Khuh. Trädgårdssmultron,
Jordgubbur.
— vesca,!.. Marksmultron. — Jord-
bär, Rödbär, Smockbär, Snugg-
bär. Se Snvtterbär.
Fraxinus excelsior, L. Ask. — Ome.
— Ornus, L. Mannaträd.
Fritillaria, L. Kronlilja.
— imperialis,L. Kejsarkronlilja, Kej-
sarkrona.
— Meleagris, L. Kungskronlilja,
Kungskrona. — Kungs-, Kungs-
ängs-, Brädspels-, Damspelslilja.
Fucus, L. Tång.
— nodosus, L. Knöltång, — Bule-
tång.
— ser7'atus, L. Sågtång.
— vesiculosus, L. Knapptång, Klot-
tång. — Blåstång, Hauter, Hö-
ter, Slake.
Fumaria, l. Jordrök. — Gallgräs,
Akerrök, Akersilke (Agersilke).
Fumariacece, Dec. Kronsporreväxter.
Funaria hygrometrica, Hedw. Väder-
leksmossa.
Furcellaria fastigiata. Huds. Kräkel.
G.
Gagea lutea. Ker. Vårlök. — Gärdlök,
Kråklök, Vårfrudagslök.
Galanthus nivalis, L. Snödroppe.
Galhanum ofjicinale, Dox. Se Galban.
Galeobdolon luteum. Huds. Gulsuga.
Galeopsis, l. Dån. — Korsört. — Se
Akersuga.
— versicolor, Curt. Hampdån. —
Hampnässla, Hampört, Pipdån,
Pipsör, Piptå.
Galipea ofjicinalis, Hancock. Se An-
gusturabark.
Galium, L. Mara.
— Aparine, L. Snarmåra. — Snara,
Snärjegräs, Snärpegräs, (Menni-
skovän), Tina, Vattenbinda.
— boreale, L. Allmän Mara. — Let-
gräs, Letmåra.
— Mollugo, L. Hvitmåra.
— verum, L. Gulmåra. — Honungs-
gräs, Hviloreda ( Villoreda), Jung-
fru ^Larife sänghalm, Klämmer-
159
vis, Löpegräs, Mjölkysta, Släg-
frid (Sligefrö), Frillogräs, Sötört,
Trätogräs.
Garcinia Cambogia, Desv. Se Gummi
gutta.
Gasteromycetes, Fr. Buksvampar.
Geaster, Mich. Jordstjerna.
Genista, L. Ginst.
— gernianica, L. Tagg-ginst.
— pilosa, L. Knutginst.
— tinctoria,L. Färgginst. — Glösen,
Prengräs.
lenticma, L. Stålört. — Gentian. Söte,
Sötrot.
— Amarella, L. Bitter Stålört, Ang-
stålört. — Jordgalla, Steckgräs,
Steckelgräs, Stynggräs.
-- campestris, L. Allmän Stålört,
Fältstålört. — Halsgräs, Håls-
gräs, Steck-, Steckel-, Stynggräs,
Oransört, Stickelblomma.
— lutea, L. Se Baggsöta.
— Pneiimonanthe, L. Klockstålört.
— Höstklocka.^
— purpurea, L. Adel eller Norsk
Stålört. — Baggsöta.
6 zntianecB, Juss. Bitterväxter.
t.eranium, L. Näfva, Näbb. — Stork-
näbb, Tranbals.
— columbinum, L. Dufvefot.
— ''pratense, L. Angsnäfva. — Jans-
messeblomster. Midsommars-
blomster.
— Robertianum, L. Stinknäfva. —
Räfpiss, Yägglusgräs.
- sanguineum, L. Blodnäfva. —
Orm gräs.
— silvaticum, L. Skogsnäfva. — (A-
bramsrot, Bruntuppor), Gibber-
gräs, Morhattar, Olsmessasko-
por, Olsskopor.
G um, L. Kummer.
— vivale, L. Fårkummer. — Brud
och Brudgum, Fårpungar, Sam-
raetspungar, Humleblomster,
Kattballar.
— urbanum, L. Näglikekummer.
Gladiolus, L. Sabellilja.
Glaucium luteum, Scop. Möblomma.
Glaux maritima, L. Strandkrypa. —
Strandling.
Glechoma hederacea, L. Jordrefva. —
Hostört, Tusengodt.
Globularia vulgaris, L. Berg-skrabba.
— Blåboll, (Klotblomma).
Glyceria aquatica, Wahlb. Kasevia,
Kasevija. — Fläjegräs, (Jette-
gröe).
— Jluitans, R. Br. Mannagräs. —
(Mannagröe,Mannasvingel), Gås-
gräs, Svinsvingel.
— maritima, Wahlb. (Sandgröe.)
Glycyrrhiza glabra, L. Lakritsört.
Gnaphalium, L. Noppa.
Goodyera repens, R. Br. Knärot.
Gossypium, L. Se Bomull.
Graminece, Juss. Gräs.
Graphis, Ach. Skriftlaf.
Gratiola officinalis, L. Jordgalla.
Grimmin, Hedw. Raggmossa.
Guajacum officinale, L. Pockenholz^
Franzosenholz.
Gymnadenia, R. Br. Brudsporre. —
Brudgran, Jungfru Marite brud-
gran.
Gypsophila, L. Såpört. — (Fänting.)
— muralis, L. (Murört.)
— Struthium, L. Se Såpört.
Gyromitra esculenta, Fr. Stenmurkla.
Gyrophora, Ach. Nafvel-laf.
— vellea, Ach. Fäll-laf.
H.
Habzelia cethiopica, Dec.1 gg pepp^r.
— aromatica, Dec. | il'
Hcematoxylon campechiamim, L. Kam-
peschträd. — Se Blå Bresilja.
Halianthus peploides, Fr. Saltarv. —
Strandpor ti ak.
Hnlidrys siliquosa, Ltngb. Skolme.
Haloscias scoticum, Fr. Strandsticka.
Hebeloma, Fr. Fränskifling.
160
REGISTER.
Hedera Helix, L. Murgrön. — Heder,
Gundelref, Olivlöf, Rind, Träd-
vefla, Vinträd.
Hedysarum gyvans, L. (Dansklöfver.)
Helianthemum, Tourn. Solvända. —
Helgatrefaldighetsblomster.
Helianthus, L. Solros. — Solblomma,
Solkrona, Solsicka.
— tuherosus, L. Jordartskock. —
Jordäpple.
Helichrysum arenarium, Moench. Hc-
denblomster.
Helix, Fr. Vira.
Helleborus, L. Prustrot.
— niger, L. Svart Prustrot.
— viridis, L. Grön Prustrot.
Helosciadium inundatum, Koch. Kärr-
floka. — Krypfloka.
Helxine, L. Se Binda.
Hepatica nobilis, Fbanck., Till. Se Gyl-
lenklöfver.
Hepaticce, Juss. Lefvermossor.
Heracleum Sphondylium, L. Björnloka.
— Björnfloka, Björnram, Björn-
stut, (Harkummil), Hundloka,
Q,vesgräs, Täpperot, Täpperöf.
Herminium Monorchis, r.Bk. Honungs-
blomma. — Desmansknopp.
Herniaria glahra, L. Knytling. —
Vägört.
Hesperis, L. Nattfiol.
— matronalis, L. Allmän Nattfiol.
— Silkesblomster.
— tristis, L. Akta Nattfiol.
Hieracium, L. Hökfibla. — Hökblom-
ster, (Nackel, Nackblomster),
Nolanaber.
Hierochlod odorata, Wg. Myskegräs. —
Myska, Amurgräs, Desmegräs,
Jungfru Mariae gräs, Luktgräs,
Maj gräs.
Hippomane Mancinella, L. Mancenilj-
träd.
Hippophaé rhamnoides, L. Haftorn. —
Finnbär.
Hippuris viilgaris, L. Ledgräs, Led-
krans.— Hästsvans, Hästrumpa,
Räfrumpa, Vattengran.
Hirneola Auricula Judos, Bkkk. Judas-
öron.
Holcus, L. Tåtel.
— lanatus, L. Luddtåtel.
— mollis, L. Vektåtel.
— Sorghum,ij. Durrha, Durrhakorn,
Kafferkorn.
Holosteum. umbellatum, L. Fogelarv.
Hordeum, L. Korn. — Bjugg, Bygg. —
Slökorn.
— distichum, L. Gumrik-korn. —
Gumrik, Gumring, Flätting.
— hexastichum, L. Himmelskorn. —
Sexradigt Korn.
— vulgäre, L, Allmänt Korn. —
(Grofkorn.)
— Zeocriton, L. Skyffelkorn. — Plu-
magekorn.
Hottonia palustris, L. Blink, Vatten-
blink. — Vattenröllika,Vattenviol.
Humulus Lujndus, L. Humle.
Hyacinthus orientalis, L. Hyacint.
Hydnum, L. Taggsvamp.
Hydrochnris Morsus rance, L. Dyblad.
— Grodblad, Penningblad.
Hydrocotyle vulgaris, L. Spikblad. —
Jordnafle, Nafvelgräs, Nafvelört.
Hydrodictyon, Roth. Vattenrysja.
Hygrophorus, Fr. Vaxskifling.
— subgen. Hygrocybe, Fe. Saftskif-
ling.
Hymenogastres, Vitt. Jordäpple. '
Hymenomycetes, Fr. Hattsvampar.
Hyoscyamus niger, L. Bolmört. —
VildPalsternacka,(Hjernbrylla),
Hönsbane.
Hypericuvi, L. Johannesknopp, Jo-
bannesört. — Jobannesblomster,
Jordhumle.
— perforatum, L. Akta Johannes-
knopp. — Hirkenpirk, Pirkum,
Mansblod.
— quadrangulum, L. Fyrkantig Jo-
hannesknopp. — Blodknopp,
Mansblod.
Hypnum, L. Grenmossa. Trälmossa.
— parietinum, L,l »t..
7-r X r Vaggmossa.
— proliferum, L.) ^^
REGISTER.
161
ffypochceris, L. Slåtterfibla,— l'ruekål.
— maculata, L. Allmän Slåtterfibla.
— Gullgubbar, Slåttergubbar,
Slåtterkullor.
Hrjssopxis officinalis, L. Isop.
I.
Jberis nudicauUs, L. Se Iber.
Ignatia amara, L. Se Ignatii-böna.
Ilex Åquifolvum, L. Krist-torn. — (Tlek.)
— paraguariensis, St. Hil. Se The-
buske,
Illicium anisatum, L. Se Stjernanis.
Impatietis Balsamina, L. Balsamin.
— Noli tång er e, L. Springkorn.
Iviperatoria Ostruthium, L. Mästerrot.
Indigofera, L. Se Indigo.
Intybus prcBmorsus, Fe. Fiblespira.
Inula Helenium, L, Alant. — ^Aluna-
rot, Elinsrot, Helenerot, Ålands-
rot, Hållsrot.
— salicina, L. Kråkfötter.
Ipomoea Purga, Hayxe. Se Jalappa,
Iris, L. Svärdslilja.
— jlorentina, L. Se Violrot.
— Fseudacorics, L. Gul Svärdslilja.
— Bocksvärd, Bäcklilja, Bäck-
svärla, Flagg, Fläje, Vattenlilja.
— sibirica, L. Blå Svärdslilja.
Irpex, Fr. Rörtand.
Isatis tinctoria, L. Veide.
{Isidium. Korall-laf.)
Isoétes lacustris, L. Braxengräs. —
Andgräs.
IsonandraGutta,iiooK. Se Gutta percba.
J.
Jacaranda, Juss. Se Jakaranda.
Jasione montana, L. Monke. — Blä-
knappar, Blåmonke, Munkhatt.
Jasminum odoratissimum, L. Välluk-
tande Jasmin.
Fries, fivenska växtnamnen.
jonidium, Vext. Se Ipecacuanha.
Juglans regia, L. Valnötsträd.
Juncus, L. Tåg.
— articulatus, l. Ryltåg. — Tjurgräs.
— bufonius, L. Kryptåg.
— conglomeratus, L. Knapptåg. —
Säf.
— effusus, L. Veketåg.
— filiforinis, L. Tradig. — Trind-
gräs.
— squarrosus, L. Borsttåg.
Jungermannia, L. Snigelmossa. —
(Jungermansmossa.)
Juniperus communis, L. En, Enbuske.
— Se Kikbär, Orkorn.
— Sabina, L. Säfvenbom.
K.
Kobresia, Willd. Säfstarr.
Kochia hirsuta, Nolte. Luden Saltört.
(Jfr Schoberia.)
Koeleria, Pees. Tofsäxing. — (Kam-
gräs, Kamtåtel.)
— glauca, Dec. Blågrå Tofsäxing.
Krameria triandra, Ruiz o. Pavok. Se
Ratanhiarot.
Labiatce, adans. Sugeväxter.
Lactarius, Peks. Mjölkskifiing, Mjölk-
sopp.
— deliciosus, (l.) Riska.
— piperatus, Scop. 1 t^ t
i ^ . ' > Pepparhng.
— turpis, Fr. j
— volemus, Fk. Brötling.
Lactuca, L. Laktuk.
— muralis, Dox. Skogslaktuk. —
Prendling.
— sativa, L. Sallatslaktuk.
— — v. capiiata, L. Hufvudsallat.
— Scariola, L. Vild Laktuk.
— virosa, L. Giftig Laktuk.
11
162
Laminaria saccharina, Lamiw. Socker-
tång.
Lamium, L. Plister. — Se Akersuga.
— album, L. Hvitplister. — (Blind-
nässla), Korsnäta, Pipnässla,
Akerdöer, Akerdön.
— purpureum, L. Rödplister.
Lappa, TouRs. Karborre, Kardborre.
— Giktrot, Thordönsskräppa,
Töflor.
Lnpsana communis, L. Harkål. —
Tomtört.
Larix europcea, Dec. Lärkträd. — Se
Venetiansk Terpentin.
Laserpitkim latifolium, L. Spenört. —
Hjortrot, Tapsan.
Lathrcea Squamaria, h. V ätteros. —
Fjällört, (Rylört, Liljeblads Fl.
2 uppl.)
Lathyrus, l. Vial.
— maritimus, Bigel, Hafsvial. —
Hafsärter, Strandärter.
— odoratus, L. Luktvial, Luktärt.
— palustris, L. Kärrvial.
— pratensis, L. Angsvial. — Gigels-
ärt, Gräflingshö, Vedel, Vele.
— silvestris, L. Skogsvial.
Laurus nobilis, L. Lager.
Lavandula ofjicinalis, Chaix. Lavendel.
Lavatera thuringiaca, L. Stockros.
Lecanora cinerea, (l.) Gråstenslaf.
— hcBmatomma, Ach. Blodplättlaf.
— ÄZ<5/M5Crt, Ach, _ Bull-laf.
— tartarea, Ach. Örnlaf. — Se Bytte-
let.
— ventosa, Ach. Blåslaf.
Lecidea geogrophica, Acn. Landkarte-
laf.
Ledum palustre, L. Sqvattram, Sqväck-
ra. — Getpors, Klammer-ris,
Kägrabuske, (Luninier),Villpors,
Vild Rosmarin.
Leguminosce, Juss. Artväxter.
Lemna,L. Andmat. — Andbafre,Pugge-
mat, Vattenlins.
Leontodon autumnalis, L. Höstfibla. —
Blundblomma, Mjölkblomster,
Mjölkört, Smörblomma, Stadu-
flur.
— hispidus, L. Se Höstfibla.
Leonurus, L. Hjertstilla, Hjertsprångs-
gräs. (Lejonsvans.)
— » Cardiaca, L. Hjertstilla. — (Bo-
nässla), Hampnässla, Asknässla,
Asknäta.
Lepidium, L. Krasse.
— campestre, K. Bk. Fältkrasse. —
Salomons ljusstake, Stillfrö.
— latifolium, L. Bitterkrasse. —
Bittersalsa, (Bredkrasse).
— ruderale, L. Gatkrasse. — So-
krasse, Vallkrasse.
— sativum, L. Allmän Krasse.
Lepigonum, Fk, Fjällnarf. — Nörel.
{Lepraria, Aoh. Mjöl-laf.)
Lepturus, B. Br. Ormax.
Leucobryum glaucum, Hampe. Svall-
mossa.
Leucojum, l. Klocklilja.
— vernu7n,L. Snöklocka.— Vårhvita.
Levisticum ofjlcinale, Koch. Libsticka.
Libanotis montana, Ali,. Säfferot.
Lichenes pyrenocarpi. Kärnlafvar.
Ligustrum vulgäre, L. Liguster. —
Prentebär.
Liliacete, Dec. Liljeväxter. — Se Lök-
växter.
Lilium, L, Lilja,
— bulbiferum, L. Brandgul Lilja.
— candidum, L. Hvit Lilja.
— Martagon, L. Kroll-lilja.
Liviosella aquatica, L, Afjebrodd. —
Dyplanta.
Linaria, Toubn. Sporreblomma.
— vulgaris, Mill. Flugsporreblom-
ma. — Flugblomster, (Fluglin),
Brudljus, Kalatänder, Lingräs,
Linört, Solgräs.
Linnfea borealis, L. Linnea, Linnés-
ört. — Anisbloraster, Jordkrona,
Benvärksgräs, Giktgräs, Torr-
värksgräs, Hvita Klockor, Mo-
bjälla, Myrtåger, Skogsmysk,
163
Rohaltgräs, Stighåltgräs, Vind-
(Vinii)gräs.
Linosyris vulgaris, Dec. Gullborste.
Linum usitatissimum, L. Lin. — Hör.
Knöple. Tonad.
Liriodendron tulipiferum, L. Tulpan-
träd.
Listera, R. Br. Tveblad.
Lithospermum, L. Stenfrö. — Glans-
frö, Perlgräs.
— arverise, L. Horleta, Sminkrot.
Littorella lacustris, L. Strandpryl.
Lobelia Dortmanna, L, Notblomster.
Lolium, L. Repe.
— Linicola, Son-d. Linrepe.
— perenne, L. Allmänt Repe, Ren-
repe. — Rajgräs.
— tefiiulentuvi,!,. Dårrepe. — Losme,
Skäde, Svemmel, Uäringsgräs,
Näringsgräs, Vildpesa.
Lonicera, L. Try.
— cmrulea, L. Blåtry.
— ^ Caprifolmm, l. Caprifolium. —
Pukaris.
— Periclymemt.m, L, Vrivendel,
Svensk Caprifolium. — Viren-
bom, Vrivångliträd, Käringtand,
Matledsqvistar, Nattfiol.
— Xylosteum, L. Allmän Try, —
(Benved), Hårdved, (Rosenben-
ved, Rosentry).
Lotus corniculatus, L. Gigelsärt. —
Gulbane, Göksmör, Kattklor, Kä-
ringtand.
Lunaria, L. Måniiol.
Lupinus, L. Vargböna. Lupin.
Luzula, Dec. Fryle. — Harbrodd.
Lychnis Flos cuculi, L. Gökblomma. —
Gökblomster.
Lycogala, Mich. Gorbilla.
Lycoperdinei, Fr. Röksvampar. —
Blindmjöl, Blinds vamp.
Lycoperdon, Tourn. Fessopp.— Käring-
fis, Käringrök.
Lycopodmm, L. Lummer.
— annotinum,!,. Retlummer. — Kalf-
refvor, Refgräs, Vispmossa.
Lycopodium clavatum,L. Mattlummer.
— Kalfrefvor, Mattgräs, Refgräs,
Vispmossa. — Lumrik, Mask-
mjöl, Nicht, Pigekrut.
— complanatum, L. Jemna.
— Selago, L. Luslummer. — Lopp-
gräs, Lusgräs.
Lycopus europcBus, L. Strandklo. — '
Vattenandorn.
Lysimachia, L. Videört.
— Nummularia, L. Penningört.
— vulgaris, L. Allmän Videört. —
Gullspira, (Lysblomster).
Lythrum Salicaria, L. Fackelros. —Fac-
kelblomster, Fackelört, Strand-
blomster.
M.
Maclura tinctoria, Dox. Se Gelbbolz,
Gulbolz. — Gul Bresilja.
Malachium aquaticum, Fb. Vattenarv.
Malaxis, Sw. (Jfr Sturmia.) Mygg-
blomma.
Malva, L. Kattost.
— Ålcea, L. Rosenkattost. — Blek-
kattost. (Jfr Stockros.)
— borealis, Wallm. Liten Kattost.
— moschata, L. Desmekattost, Des-
ma, Desmeros. (Jfr Stockros.)
— silvestris, L. Röd Kattost.
— vulgaris, Fe. Allmän Kattost.
; Malvacece, Juss. Kattostväxter.
Manihot utilissima, Pohl. Se Maniok,
Tapioka.
Maranta arundinacea, L. Se Arowrot.
Marchantia, L. Jordlunga. (Marchants-
mossa. — Elfnäfver.)
Marrubium vulgäre, L. Kransborre. —
Hvitandorn, Stjelkborre.
Matricaria Chamomilla, L. Kamill-
blomster, Kamillblomma. — Söt-
blomster, Sötkullor, Söt-tuppor,
Sötört, (Gårdblomster), Hvitört
o. s. v., Hvitatäfva, Kalablomster,
Kommenteblomster, Lukt-tup-
por, (Munkskalle).
164
Matricaria inodora, L. Se Baldersbrå.
— Parthenium, L. Se Mattram. Jfr
Battram.
Matthiola incana, R. Bk. Löfkoja. —
Lackiiol. Jfr Gyllenlack.
Medicago, L. Smäre. — Käringtand.
— falcata, L. Fodersmäre, Svensk
Smäre. — Kosmör, Linnés höfrö,
Ljungpinnar, Rast, Refgräs.
— sativa, L. Blåsmäre. — Lucern,
Luzern.
Melaleuca Leucadendrum, L. Se Ca-
jeputolja.
'Melampyrum, L. Kovall. — Skepling.
— arvense, L. Akerkovall. — Ko-
hvete, Korp, Korphvete, Puk-
hvete, Skalle.
— cristatum, L. Korskovall. — Kors-
ört.
— nemorosum, L. Lundkovall. —
Amört, Landsknektar, Svenske
militärer, Natt och dag.
— pratense, L. Angskovall. — Ek-
suga, Ekört, Hultasuga, Mjella,
Hultamjella, Mjölkvial, Nyckel-
gräs, Oragräs, Orragräs, Oren-
gräs, (Ko-, Korp-, Pukhvete).
— silvaticum,!,. Skogskovall. — Ek-
ört.
Melandriurii, Rokhl. Klintblära.
Melia Azedarach, L. Se Zederack.
Melica, L. Slokgräs.
— ciliata, L. Grusslok,
— mitans, L. Bergslok.
— uniflora, Rktz. LundsloA.
Melilotus, (l.) Amur. — Melilot, Ho-
nungsklöfver, Honungsblomster,
Honungsgräs.
Melissn, L. Se Hjertansfröjd.
— ofjicinalis, L. Citronmeliss.
Menispermum Cocculus, L. Se Kokel-
kärnar.
Mentha, L. Mynta.
— arvensis, L. Akermynta. — Horsa-
mynta.
— aquqtica, L. Hästmynta.
— — v. subsativa, Fk. Vild Hjer-
tansfröjd,
Mentha crispa, L, Krusmynta.
— gentilis, L. Trädgärdsmynta,
— piperita, L, Pepparmynta.
— Pulegium, L. (Poleja.)
— sativa, L, Myskmynta, — Hjer-
tansfröjd,
— silvestris, L, Grå Mynta,
— viridis, L. Grön Mynta.
Menyanthes trifoliata, L. Blacken. —
Bockblad, Getblad, Getklofving,
Getklöfver, Getkål, Korsbläcker,
Saltbläcker, Kräkfötter, Munk-
kål, Räfblad, Torskblad, Torsk-
blomma, Vattenklöfver, Vatten-
väpling,
Mercurialis perennis, L, Bingel,
Merulius, (hall,) Träfrätare.
— lacrymans, (avulf,) Svamp i hus.
— Golfsvamp, Hnssvamp,
Mesembryanthemum crystallinum, L.
Isört.
Mespilus canadensis, L.l lyr ■,
— germanica, L. f ^ '
Milium effusum, L. Hässlebrodd, —
Amurgräs, Luktgräs.
Mimosa pudica, L.l Känselblomma,
— sensitiva, L. f Sensitiva.
Mnium, h. Stjernmossa.
Molinia, Scheank. Jfr Sötgräs.
Movwrdica Balsamina, L. Se Balsam-
äpple.
Moneses uniflora, (l.) Salisu. Ögon-
ljus, Ögonsjukegräs.
Monoco<7/Zedo«ece.Etthjertblads växter.
Monotropa Hypopitys, L. Tallört. —
Lungört.
Montia fontana, L. Källelunk. — (Kall-
gräs.)
Morchella esculenta, Pkks. Murkla.
Morus alba, L. Hvitt Mulbärsträd.
— nigra, L. Svart Mulbärsträd.
Mucor, MicH. Mögel. — Skimmel.
Mulgedium, Cass. Tolta. — Tort, Torta.
Musa par adisiaca, L. Pisang.
— Sapientum,!.. Banan, Bananas.—
Paradisfikon.
Muscari botryoides, Mill. Perldrufva.
— (Drufhyacint, Perlhyacint.)
REGISTER.
165
^fusci, L. Mossor.
Myosotis, L. Ögonblomma. — (Älsk-
ling.) Fansögon, Jungfru Mariae
ögon, Huggormsört.
— palustris, Roth. Skön Ögonblom-
ma, Förgdt-mig-ej.
Myosurus minimus, L. Mustippa, Mus-
rumpa.
Myrica cerifera, L. Vaxbuske,
— Gale, L. Pors. — Skogshumle,
Kuagel, (Körning),Villsqvattram.
Myricaria yermanica, Desv. Klådris. —
Indalsris, Vild Cypress.
Myriopkyllum, L. Vattenslinga. —
Tusenblad.
Myristica moscliata, Thunb. Muskot-
träd.
Myrospermum peruiferumA t)„i„„-^_
.T'^ I träd.
— toluijerum, Rioh. )
Myrrhis odorata, Scop. Spansk Körfvel.
Myrtus communis, L. Myrten.
N.
Najas, L. Najas, Nateserf. — (Jfr
Hafsbår.)
Narcissece, Juss. Narcissväxter.
Narcissus, L. Narciss.
— Jonquilla, L. Jonqvill.
— poeticus, 1,. Hvit Narciss, Pingst-
lilja.
— Pseudonarcissus, L. Gul Narciss,
Påsklilja.
— Tazetta,jj. Tazett.
Nardostachys Jatamansi, Dec. Nardus.
Nardus stricta, L. Stagg. — Elgborst,
Finnborst, Finnskägg, Hära, Kaff-
skägg, Kalfskägg,.. Lappbår, So-
stagg, Svinborst, Angborst.
Narthecium ossifragum, (l.) Strand-
lilja. — Jfr Iglegräs, Ilagräs.
Nasturtium amphibium, R. Br. Vatten-
senap.
— Armoracia, Fr. Pepparrot.
— ofjicinale, R. Br. Källkrasse. —
Vattenkrasse.
Nasturtium silvestre, R. Br, Vatten-
senap.
Naumburgia thyrsiflora, (l.) Reich.
Topplösa.
Neviece, Fk, Groddtrådsväxter.
Nemophila, Bart. Kärleksblomma.
Neottia Nidus avis, (l.) Nästrot.
Nepeta Cataria, L. Kattmynla. (Näfta).
— Kattleka, Kattlusta, Lösse-
gräs, (Nyttegräs), Tusengodt.
Nephroma arcticum, Ach. Jettelaf. —
Jettebröd.
Nerium Oleander, L. Se Oleander. —
(Rosenpil, Roslager.)
Neslia paniculata, Desv. Korndodra.
Nicotiana, L. Tobak.
— rusiica, L. Bondtobak.
— Tabacum, L. Allmän Tobak.
Nigella damascena, L. Jungfrun i det
gröna. Jungfrukorg.
— sativa, L. Se Svartkummin.
Nigritella angustifoUa, Rich. Brun-
kulla. — Brunstolar.
Nitella, Ag. Slinke, Vattenslinke.
Nostoc commune, Vauch. Skyfall. —
Trollspy.
Nuphar luteum, Sm. Neckblad, Neck-
blomster. — Läblad, Lä(de)rblad,
Sjöblad, Sköldblad, Vämblad.—
Akanna.
Nymphcea alba, L. Neckros. — Bäck-
blomma, Bäckros, Vattenlilja,
(Vattentulpan). — Sjöållon, A-
kanna.
— Lotus, L. Lotusblomma.
Nympliceacece, Dec. Hästskoblad.
O.
Ocotea Puchury, Mart. Se Kryddböna.
Oc^oviawa frtrfe^ra^a. Vitt. Ekorrsvamp.
Ocymum Basilicum, L. Basilik.
Odontites, Pers. Rödkulla.
(Enanthe Phellandrium, Lam. Stäkra.
— Kaxstäkra, (Ranke).
(Enothera biennis, L. Gulltraf. — (Gul
Nattfiol, Gul Rapunzel.)
166
Oidium Tuckeri, Beek. Se Mjöldagg.
Olea europcea, L. Oliv, Olivbuske,
Oljoträd. — Oleaster.
OnagraricB, Juss. Kroppväxter.
Onobrychis saiiva, Lam. Helghö.
Ononis, L. Stallört.
— arvensis,!.. Akerstallört. — Horsa-
gräs, Lievarg, Ljungpinuar, Rast,
(Taggpuke), Vargbasse.
— hirciyia, Jacq. Stinkstallört. —
Karbas, Räfblomster.
Onopordon Acanfhium, L. Tistelborre.
— Bomullstistel, (Sempertin),
Tistron.
Onygena, Pees. Hofsvamp.
Opegrapha, Ach. Skriftlaf.
Ophioglossum, L. Läketunga. — Orm-
skallrebräken, Ormtunga.
Ophrys Monorchis, L. Se Desmans-
Ofris.
— Myodes, (l.) Flugblomma. —
(Ofris.)
Opuntia coccinellifera, Dec. Nopal.
Orchidece, L. Nosseväxter.
Orchis, L. Nyckelblomster. — (Yxne.)
— maculata, L. Fläckigt Nyckel-
blomster. — Djefvulens hand.
Guds band, Herrans hand. Hand-
knopp, Johannesnycklar, Petri
nycklar. Jungfru Mariae bröst,
J. M. förkläde, J. M. hand, J. M/
rock.
— mascula, L, Se Salep, Spansk ryt-
tare.
— Morio, L. Se Salep.
— ustulata, L, Svedt Nyckelblom-
ster. — Krutbrännare.
Origanum Majorana, L. Mejram.
— vulgäre, L. Konig, Koning. —
Frimodig, Konungsgräs, Märr-
mynta, (Dosta).
Ornitkogalum, L. Stjernlök. — Hvita
Dufvor.
— nutans, L. Aftonstjerna.
— umbellatum, L. Morgonstjerna.
Ornithopus, L. Klovicka.
— ebracteatus, Bbot. Seradella.
— perpusillus, L. Fogelklovicka.
Orobanche, L. Suyltrot.
Orobus, L. Vippärt. — (Gasse.)
— niger, L. Svart Vippärt.
— tuberosus, L. Knylvippärt. —
Gubbtänder, Gökmat.
— vernus, L. Vårvippärt. — Kråk-
ärt.
Oryza sativa, L. Ris.
Oscillatoria, Vaucu. Stadun.
Osmunda regalis, L. Safjabräken. —
Safsabuske, Runarot.
Oxalis Acetosella, L. Harsyra. — Gök-
mat, Göksyra, Harväpling, Sur-
klöfver, Syrsälta, Syrsälting,Vår-
hane.
Oxyria digyna, (l.) Fjellsyra.
Oxytropis, Dec. Kloärt.
Pceonia ofjicinalis, Retz. Pion.
Palma, Aubl. Palm, Palmträd.
Panax Ginseng. Se Ginseng.
Panicum miliaceum, L. Hirs.
Papaver, L. Valmo, Valmoge. — Fall-
blomster. ^
— Argemone, L.^Spikvalrao. — 1 Aker-
— dubium, L. Akervalmo. —/silke.
— Rhoeas, L. Kornvalmo.
— somniferum, L. Akta Valmo.
Papilionacece, L. Artväxter.
Parietaria ofjicinalis, L. Blidnässla.
— Väggört.
Paris quadrifolia, L. Ormbär. — Fans
onda bett. Hållbär, Korsört, Troll-
bär.
Parmelia centrifuga, (l.) Vinterlaf.
— conspersa, Ach. Pricklaf.
— olivacea, ach. Olivlaf.
— omphalodes, Ach. Brun Letlaf. —
(Nafvel-laf.)
— parietina, Ach. Gull-laf. — Vägg-
laf.
— physodes, Ach. Qveslaf.
— saxatilis, Ach. Letlaf. — Färg-
mossa, Letmossa, Stenmossa.
167
Parnassia palustris. l. Visil, Hvit
Visil. — Hjertblad, Hårnacker,
Jungfru Mariae hjerta, Slåtter-
blomster.
Passifiora cceruleo, L, Passionsblom-
ma, — Korsblomma, Kristi kors-
blomma.
Pastinaca sativa, L. Palsternacka.
Paxillus invohttus, L. Pluggskifling,
Pluggsvamp.
Pedicularis, L. Prier. — Lusgräs. (Staf.)
— jjalustris, L. Kärrfrier. — Jern-
ört, Kallgräs, (Ledgräs), Gräs-
varg, Lievarg, Skomakarskägg.
— r Sceptrum Carolinum, Rudb., l.
Kungsspira, Kung Carls spira.
— Myrkong.
— silvatica,L. Skogsfrier. — Gran-
frier, Grangräs, Granvarg, Gran-
ört.
Pelarc/onium, Hkuit. Pelargonie. Jfr
' Geranium.
Peltigera, Willd. Sköldlaf.
— aphthosa, (l.) Torsklaf. — Elf-
näfver.
Penicillium, Lixk. Mögel.
Pentadesma butyraica, R. Bk. Smörträd.
Peplis Portula, L. Rödlonke^l
Persea Cassia, Spr. Kasia, Kasielager.
PersonaUe, L. Skeplingsväxter.
Petasites frigida, Fr. Skräp, Skräppa.
— officinalis, Moench. Pestilensrot,
Pestört.
Peiroselinum, sativum, Hoffm. Persilja.
— Kruspersilja, Rotpersilja.
Peucedaiium pulustre, Moe.nch. Mossrot.
— Finsk Ingefära. (Mjölkrot.)
Peziza, L. Skålsvamp. — Skålbild.
Phaca frigida, L. Fjellvicka.
Phalaris canariensis, L. Kanariegräs.
Phallus impudicus, L. Stinksvamp. —
Trollägg.
Phascum, L. (Jordmossa.)
Phaseolus, L. Turkisk Böna, Sabel-
böna. — Störböna.
— nanus, L. Krypböna,
Philadelphus coronarius, L, Schersmin.
Phleum, L, Kampegräs. Kämpegräs.
Phleum phalaroides, Koel. Flenkampe.
— pratense, L. Angskampe. — Ti-
motej.
Phoenix dactylifera, h. Dadelpalm.
Phragmites cominunis, Trix. Vass, Skär-
vass. — Kase, Kers, Strandrör.
Phyllerium, Pe. Bladludd.
Phyllocactus 2^^^yllfi''"-t.hoides, Dec. Se
Vingblomma.
Phyllodoce ccerulea, (l.) Fjell-ljung.
Physalis Alkekengi, L. Se Judekirs.
Physcia ciliaris, Fe. Hårlaf.
Physostigma venenosum, Balfouk. Se
« Calabar.
Phyteuma, L. Se Rapunzel.
Picris kieracioides, L. Bittermjölke, —
Snoktistel.
Pilosella, Fe. Musfibla. — Musöron,
Hundfötter.
Pilularia globulifern, L. Furgräs. —
Kloting.
Pimpinella Anisum, L. Anis.
— Saxifraga, L. Ånganis. — All-
botsrot, Bockrot, Amört.
Pinguicula vulgaris, L. Tätört. — Tät-
gräs, Tätnacke, Fetgräs, Fet-
nacke, Fetört, Kråkört, Sätgräs,
Sätört, Vipefett, Vipegräs.
Pinus canadensis, L. Kanadagran, se
Kanadabalsam.
— Cedrus, L. Ceder.
— Cemhra, L. Se Ungersk Terpentin.
— Pinea, L. Pinie.
— silvestris, L. Fur, Fura, Tall.
Piper, L. Peppar. — Hvit-, Svart-,
Lång-, Svartpeppar.
— Betle, L. Se Betel.
— Cubeba, L. fil. Se Kobeber, Ku-
beber.
Pistacia Lentiscus, L. Se Mastix.
— Terebintlms, L.l Se Cyprisk Ter-
— vera, L. ^, / pentin.
Pisum, L. Ärt, Ärta.
— arvense, L. Äkerärt,
— maritimum, L. Se Hafsvial.
— sativum, L. Allmän Art. — Kant-,
Krans-,. Krön-, Sabel-. Socker-,
Spritärt.
168
REGISTER.
Plantago, L. Groblad.
— Coronopus, L. Flikigt Groblad. —
Kråkfötter.
— lanceolata, L. Spetsgroblad.
— major, L. Allmänt Groblad. —
Dragblad, Läkeblad, Läkeblacka,
Vägbreda.
— maritima, L, Sutt, Suttgroblad.
— media, L. Kämpegroblad. — Käm-
par, Slåsskämpar.
— Psyllium, L. Loppfrögräs, se uu-
der Loppgräs.
Platanthera, Ricn. Nosserot. — Mid-
sommarsblomster, Nattfiol; Ox-
gräs, Ståndpes, Ståndpers, Yxne-
pes.
Pleurospermum atistriacicm, Hoffm.
Slöke, Slökesticka.
Poa, L. Gröe.
— angustifolia, L. Slåttergröe.
— annua, L. Hvitgröe, — Gårdgräs,
Trampgräs.
— compressa, L. Berggröe.
— nemoralis, L. Lundgröe.
— pratensis, L. Slåttergröe. Angs-
gröe.
Polemonium cceruleum-, L. Blåljus. —
Blå Riddare, Blågull, Kosjuss.
Polyantlies tuberosa, L. Tuberos.
Polygala, L. Jungfrulin. — Fogelört,
Jungfru Mariae hampa, bör m. fl.,
Mjölköka.
— Senega, L. Se Senegarot.
Polygonatum, Totjbn. Rams. — Bock-
rams, Getrams, Bockblad, Salo-
mons sigill.
Polygonece, Juss. Slideknäväxter.
Polygonum ampliibiuvi, L. Vattenpilört.
— aviculare, L. Fogelört. — Gård-
gräs, Trampgräs, (Trampnäfva),
Vägört.
— Bistorta, L. Akta Ormrot. — (Orm-
näfva). Ormört. ^
— Convolvulus, L. Akerbinda. —
Snoddergräs, Vevling, Vävling.
^— dumetoriim, L. Löfbinda.
— Hydropiper, L. Brännande Pil-
ört. — Bitterblad, (Bitternäfva),
Bränna, Brudtvål, Jungfrutvålj
Loppgräs, Vattenpeppar.
Polygonum lapathifolium, L. Rockor,
Ryklor.
— Persicaria, L. Mild Pilört. —
Rödknä, Rödknäa, (Röknäfva).
— vivipnrum, L. Liten Ormrot. —
Höfrö, Mortåg, Myrtåg, Svinrot.
Polypodium, L. Stensöta. — Sötbräken.
— Dryopteris, L. Ekebräken. —
Skogslöper.
— Phegopteris, L. Hultabräken. —
Träjon.
— vulgäre, L. Stensöta, — Bergsöta,.
Kariserot (Lakritsrot),
Polyporus, Fr. Ticka.
— betulinus,Y-R. Björkticka. — Kork-
sopp, Nåldyna.
— confiuens, Fk. Tufvig Ticka, Tuf-
ticka.
— fomentarius. Fr. Fnöskticka,
Fnösksvamp. — Tundersvamp.
— frondosus. Fr. Yppig Ticka.
— gigantens, Fr. Jetteticka.
— ovinus. Fe. Fårticka.
— squamosus, Fk. Fjällticka.
— sulftireus, Fb. Svafvelgul Ticka.
Polysiphonia, Ag. Hafssilke.
Polytrichum commune, L. Björnmossa.
— Dufråg, Guckuråg, Gökråg,
Guckulin, Kråkbjugg,Kråkbvete,
Kråkkorn, Sopmossa,Viskmossa,
Vispraossa.
Pomacece, L, Kärnfruktträd.
Populus, L. Poppel.
— alba, L. Silfverpoppel. Hvitpop-
pel,
— hahamifera, L. Balsampoppel.
— nigra, L. Svartpoppel. — Poppel-
pil. Flugträd.
— pyramidaliSfRoz. PyramidpoppeL
— tremula, L. Asp.
Portulaca oleracea, L. Portulak.
Potamogeton, L. Nate.
— gramineus, L. Gräsnate.
— lucens, L. Grofnate.
— natans, ].. Gäddnate. — Abborr-
nate.
REGISTER.
169
Potamogeton pectinatus, l. Borstnate.
— jyerfoliatus, L. Alnate.
— rufescens, Schead. Abborrnate. —
• (Abborrgräs.)
Potentilla, l. Fingerört.
— anseri7ia,L. Silfverört. — Gåsört,
(Gåsgräs), Nippramsgräs.
— argentea, L. Femiiiigerört, Silfver-
fingerört.
— fruticosa, L. Tok.
— reptans, L. Refvig Fingerört.
— Tormentilla, Neck. Blodrot. —
Rödrot, (Tormentill).
— verna, L. Vårfingerört.
Poterium Sanguisorha, L. Pimpinell.
— Bibinell.
Prenantlies, L. Se Prendling.
Primula, L. Hvifva, Vifva,
— Auricula, L. Aurikel, Aurikel-
. hvifva. — Hanekam.
— farinosa, L. Maj hvifva. — Jung-
fru Mariae blomma, Lärkblom-
ster. Majblomster, Melblomster,
Svalblomster.
— veris, L. Gnlhvifva, Gullhvifva. —
Gökblomma, Himmelsnycklar,
Jungfru Mariae nycklar. Nyckel-
blomma, Kattstöflar,Käringtand,
(Majnyckel), Oxlägg, (Yxlägg),
Oxlägga, Sempertuppa.
Primulacece, Vent. Hvifveväxter.
Proteacece, Jtjss. Silfverträd.
Prunella viilgaris, L. Brunört. Brun-
tuppor. — Jordhumle, Skogs-
humle (?), Käringrock.
Primus, L. Slån.
— Armeniaca, L. Aprikos.
— domestica, L. Plommonträd.
— insititia, L. Krikonträd. — Tysk
Slån.
— spinosa, L. Slån. — Stärkebärs-
buske. Körne. — Stärkebär.
Pteris aquilina, L. Braken, Örnbräken.
— Enstabb, Enstapel, Getstabb,
Ormris.
Pterocarpus Draco, L. Se Drakblod.
— santalinus, L. fil. Se Sandelträ.
Puccinia Graminis, Pers. Påfälle.
J^ulicaria vulgaris, g^rtn. Loppört. —
Brudgumpors.
Pulmonarin, L. Lungört.
Pulsatilla, Mill. Vippa.
— pratensis, Mill. Fältvippa.
— ye?'waZis, Mill. Movippa. — Jjjung-
snöre,Tjälablomma,Tjälatuppa.
— vulgaris, Mill. Backvippa. Back-
sippa. — Gökskälla, Göksnöre,
Oxöron.
Punica Granatum, L. Granatträd.
Pyrenomycetes, Fb. Kärnsvampar.
Pyrethrum Parthenium, Sm. Battram,
Berthram. Jfr Mattram.
— roseum, Bieb. Se Insektpulver.
Pyrola, L. Vintergröna.
Pyrus communis,L. Päronträd. — Pä-
ron. Bergamot. Stenpäron.
— Cydonia, L. Qvittenträd.
— Malus, L. Apel, Appleträd, (A-
bull). — Skogsapel: Beskapel,
Surapel. — Apple. Astrakan.Vax-
äpple.
Q.
Quassia amara, l. Se Q,vassia.
Quercus coccifera, L. Se Skarlakans-ek.
— Ilex, L. Jernek, Stenek.
— Rohur, L. Ek. — Akarne, Allon.
— Suber, L. Korkek, se Kork.
R.
Racomitrium, Brid. ^■^■ggniossa.
Radiola millegraiia, s.m. Jordknöple.
Ramalina, Ach. Brosklaf.
RanunculacBfE, Juss. Ranunkulaceer.
Raminculus, L. Solöga. — Ranunkel.
— acris, L. Allmänt Solöga. — Gull-
skålar, Majblomster, Midsom-
marsblomster, Smörblomster,
Smörört.
— arvensis, L. Akersolöga.
— hulbosus, L. Knylsolöga. — Sol-
hvifva. Solvisa.
170
Ranunculus Flamimda, L. Altgräs. —
Iktegräs, Värkört. Källelunk.
— Lingua, L. Vattensolöga, Amöja.
— re2iens, i.. Refvigt Solöga. — Gul
Tusenskön. Refgräs, Vattenrots-
blomster.
— scelerattis, L. Blåseranunkel.
Raphanus, L. Rättika. ^
— Raphanistrum, L. Akerrättika. —
Rocka. Krampfrö.
— sativus, L. Trädgårdsrättika. —
Radis, Rädisa, Rädisa.
Reseda Luteola, L. Vau.
— odoraia, L. Reseda.
Rhamnus cotharticus, L. Vägtorn. —
Väretorn, Vigeltorn, Virretorn,
Getapel, Getbark, Kråktorn, Krä-
ketorn, Letteträd, Ormbärsträd,
Valbork.
— Frangtila,L. Brake, Brakved. Trö-
ske. — Brågon, Bråke, Bråkbu-
ske, Gulbark, Sprakved, Svartal.
Rheum, L. Rhabarber.
— palmatum, L. Akta Rhabarber.
— Rhaponticum, L. ' Matrbabarber.
Rhinantlius Crista galli, L. Höskallra.
Angskallra. — Göingebyxor, Ha-
nekam, Tuppkam, Kattstöflar,
Penninggräs, Skallergräs, Skalle.
Rhizina, Vr. Trådrotsvamp (se Tråd-
rot).
Rhizophorece, R. Bk. Se Mangrovesko-
gar.
Rhodiola rosea, L. Rosenrot.
Rhododendron, L. Alpros. — Rosen-
träd.
— lapponicum, wg. Lapsk Alpros.
Rhodymenia, Gekv. Söl.
Rims Coriaria, l. Se Sumak.
— Cotinus, L. Se Fustelbolz.
Rhynchospora, Vahl.J
— alba, Vahl. > Myrag.
— fusca, Vahl. J
Ribes, L. Ribs, (Risp).
— alpinum, ].. Måbärsbuske. — Må-
bär. Degbär, Kalfbär, Kungs-
bär.
— Grossularia, L. Krusbärsbuske.
Rihes nigrum, l. Svarta Vinbär. —
Distron, Tistron, Solbär.
— rubrum, L. Röda Vinbär. — Öbär,
Öbär, Ölbär.
— Uva crispa, L. Stickelbärsbuske.
Riccia, L. Jordstråla.
Richardsonia, Kunth. Se Ipecacuanba.
Ricinus, L. Se Kurbits.
— communis, L. Ricin.
— Mapp a, L. Duk-ricin.
Rivularia, Roth. Vattenkula.
Robinia Pseud-acacia, L. Akasieträd.
Se Artbuske.
Roccella, Dec. Orseljlaf. — Se Orselj.
Roestelia cornuta, Ehrh. Rönnpensel-
rost.
— penicillata, Fb. Penselrost.
Rosa, L. Nyponbuske, Törne, Törn-
buske. Törnros, Trädros. — Se
Kanelros, Mossros.
— canina,!,. Nyponbuske. — Vinter-
nypon. — Körne, Nypetorn. —
Nypon. Göpon,Juglon. — Sömn-
torn.
— centifolia, L. Provinsros.
— cinnamomea, L. Smörnypon.
— damascena, Ait. Månadsros.
— gallica, L. Attikros.
— indica, L. Theros.
— mollissima, viii^^D. Sommarnypou.
— rubiginosa,L. Lukttörne.— Eugel-
torn, Neglantyr.
Rosmarinus officinalis, L. Rosmarin.
— silvestris. Vild Rosmarin (Sqvatt-
ram).
Rubia finctorum, L. Kräpp.
Rubiacece, Juss. Måraväxter.
Rubus, L. Hallon. ^
— arcticus, L. Vikon. Åkerbär. —
Byttbär, Jungfru Mariae bär.
— ccesivs, L. Bläballon. — Käring-
tarmar, Ljungpinnar. — Kalf-
hjortron, Käringbär, Käringbal-
lon, Psalmbär, Skottlufva.
— castoreiis, Läst. Bäfverbär.
— Chamcemorus.L. Hjortron. — Jal-
bär, Molter, Multer, Snotter,
Snytterbär(?).
REGISTER.
171
Riihus fruticosus, L. Björnbärsbuske.
Björnbär, (Br umbär), Björn-
ballou.
— idceus, L. Allmän Hallonbuske.
Hallon. — Bräm-, Bring-, Brinn-,
Brom-, Brum-, Bränn-, Fall-,
Fäll-, Hind-, Hing-, Hinn-, Ull-
bär. Åkerbär.
— plicatus, Weihk. Se under Käring-
bär.
— saxatilis, L. Stenhallon. — Sten-
bär, Jungfru Mariee bär,Klasbär,
Kobär, Tågbär. Klason, Koddon.
— suberectus, Andees. Se under Kä-
ringbär.
Ruviex, L. Syra.
— Åcetosa, L. Ängsyra. — Harfot.
— AcetoseUa,L, Kråksyra, Bergsyra.
— Svinsyra.
— cris2rus,L. Krussyra. — (Skräppa).
— ■ domesticus, Hartm. Skräppesyra.
— Skräppa.
— Hippolapatlium, Fu. Hästsyra. —
Tjerp, Tjerprot.
— Ilydrolopathum, Huds. Vattensyra.
Dynaskräppa.
— maritimus, L. Hafssyra.
■ — Patientia, L. Patientia.
Ruppia, L. Hårnate.
Ruscus aculeatusy^L. (Mustörne.)
Russula, Fk. Kremla.
Rtita graveolens. L. Vinruta.
s.
Saccharum officinarum, L. Sockerrör.
Sagi7ia, L. Hönsbet, Hönsgräs.
Sagiitaria sagittifolia, L. Skäkteblad.
Sagus Rumphii, Willd. Sagopalm (se
Sagogryn).
Salicornia herbacea, L. Glasört.
Salix, L. Pil, Pilträd, Sälg, Vide, Vira.
— acutifolia, Willd. Daggpil.
— alla, L. Hvitpil.
— amygdalina, L. Mandelpil. —
(Bandpil.)
Salix angustifolia, Pr. Marvide.
— aurita, L. Bandvide.
— bahylonica, L. Sörjande Pil, Ba-
bylonisk Pil. — Tårpil.
— bicolor, Pr. Gulvide.
— caprea,L. Sälg.— Sall, Säld,Sälle.
— cinerea, L. Gråvide.
— fragilis, L. Knäckepil.
— lanceolata, Fr. Holländsk Band-
pil.
— laurina, Sm. Lagervide.
— nigricans, Sm. Grönvide.
— pentandra, L. Jolster, Jolsterpil.
— Halster, Hilster, Hjelster, li-
ster, Juster, Vekare, Vilster.
— pruinosa, Wendl. Daggpil.
— purpurea, L. Rödvira. — Videvier.
— repens,!,. Jordvide, Krypvide. —
Lievarg.
— rosmarinifolia, L. Rosmarinvide.
— undulata, Ehrh. Gul Bandpil.
— viminalis, L. Korgpil. — Tysk
Bandpil.
viridis, Fu. Grönpil.
Salsola Kali, L. Sodaört. — (Salsel.)
Salvia, L. Salvia.
— officinalis, L. Äkta Salvia.
— pratensis, L, Ängsalvia.
— Sclarcea, L. {Sclarcea vulgaris,
MiLi..) Se Skarlakansgräs.
Sambucus, L. Hyll.
— Ebulus,!,. Sommarbyll. — Manna-
blod, Danskablod. — Attiksbär.
— nigra, L. Fläder, Fläderbyll. —
Fulbom.
Samolus Valerandi,L. Punga.— Samos-
ört, Samol.
Sanguisorba officinalis, L. Blodstilla,
Blodtopp.
Sanicula europcea, L. Sårläka. — (Läke-
ört.)
Santalum album, L. Sandelträd.
Sapindus Saponaria, L. Såpträd.
Saponaria officinalis, L. Såpnäglika.
Sarcopodium avenaceum, Fr. Hafre-
batt.
Sargassum vulgäre, Ag. Se Gräsbafvet.
— (Hafsgräs.)
172
REGISTER.
Sassafras ofjicinalis, Nees. Sassafras.
Satureja hortensis,L. Safver.— Kyndel.
Satyrium, L. Se Satyrört.
Saussurea alpina, Deo. Fj eliskära.
Saxifraga, L. Bräcka.
— Cotyledon,L. Bergbräcka. — Berg-
dusk.
— granulata,L. Knylbräcka. — Anis-
ros, Hållsknoppar, Lärftsblom-
ma, Midsomniarsbloraster.
— Hirculus, L. Myrbräcka.
— oppositifolia, L. Stenbräcka.
Scabiosa, L. Vädd^. — Knappar.
— arvensis, L. Akervädd. — Brud-
gumsknappar.
— Columbaria, L. Stjernvädd. —
Fältvädd.
— succisa, L. Knappvädd. — Ang-
vädd. Blåhattar, Blåknappar,
Båtsmän, (Djefvulsbett).
Scandix CerefoHum, L. Svensk Körfvel.
— Pecten,L. Nålkörfvel. — Jungfru-
kam.
Sceptrum Carolinum, se Pedicularis.
Schedonorus, P. Beauv, Svingel-losta.
— inermis, P. Beauv. Fodersvingel-
losta.
Scheuchzeria palustris, L. Kallgräs.
Schizopliyllum, Pb. Klyftsvamp, se
Klyfblad.
Schoberia maritima, c. A. Mey. Glatt
Saltört. (Jfr Kochia.)
Schoenus; L. Knappag.
Scilla, L. Blåstjerna. — Stjernbyacint.
— italica, L. »
— maritima, L. Hafslök.
Scirpus, L. Säf.
— ccespitosus, L. Ramme. — Mossa-
tof.
— lacustris, L. Sjösäf. — Kolvass.
— maritimus, L. Hafssäf.
— silvaticus, L. Skogssäf.
Scitaminece, L. Kryddliljor (se Inge-
fära).
Sclarcea, Mill. Se under Skarlakans-
gräs.
Scleranthus, L. Knavel. Knaflegräs. —
Tandgräs,
Sclerotium Semen, Tode. Kålfrösvamp.
Scolopendrium officinarum. Sw. Mjelt-
bräken, (Mjeltgräs).
Scorzonera hispanica, L. Scorzoner-
rot. — Ringormsrot.
— humilis, L. Kornfibla. — Svin-
blomster, Svinrot.'
Scrophularia nodosa, L. Flenört. —
Sodöda, Thorsnässla, Trynefrö.
Scutellaria, L. Frossört.
— galericulata, L. Allmän Frossört.
— Feberört, Fredlös, Getnos.
Scytonema, Ag. (Hornsilke.)
Secale cereale, L, Råg.
Sedum, L. Fetknopp.
— acre, L. Bitterfetknopp. — Hall-
borre, Munkpeppar, Pallgräs,
(Skörbjuggsört), Stenört.
— album, L. Hvitfetknopp. — Hälle-
knopp, (Hällegräs), Mörtgräs.
— annuum, L. Småknoppar.
— rupestre, L. Bergknopp. — Trip-
niadam.
— sexangulare, L. Kantfetknopp.
Kantknopp.
— Telephium, L. Kärleksört. — (Af-
fodil), Bockebläcke, se Bockblad,
(Huslök), Käringkål, Sankt Hans
ört, (Taklök).
Selaginella spimdosa, Al. Braun. Små-
lummer.
Selinum Carvifolia, L. Krusfrö.
Sempervivum tectorum, L. Taklök. —
Huslök, Semperviv.
Senecio, L. Boört.
— Jacobcea, L. Stånds. — Gullbo,
Gullgro.
— vulgaris, L. Korsört. — Boört,
Crucifixört, Stenört, (Blodgräs).
Senticosce, L. Brumväxter.
Serratula, L. Skära. — Själa, Själe-
gräs, Skärda.^
— arvensis, L. Åkertistel. Se Car-
duus.
— tinctoria, L. Angskära.
Sesamum orientale, L. Sesam.
Sesleria ccerulea, Ard. Elfäxing, (Elf-
gräs).
REGISTER.
173
Setaria, B. beauv. Kafvelhirs. — (Krans-
liirs.)
Sherardia, L. Mådd.
— arvensis, L. Akermadd. — Blå-
madra.
Sibbaldia procumhens, L.. Trefingerört.
Silaus pratensis, Bess. Ang-sticka.
Silenacece, Lindl. Näglikeväxter.
Silene, L. Glim, Glimster.
— Arineria, L. Rödglim.
— infläta, Sm. Tarald. — Baggpun-
gar, Gumsepungar, Harpungar,
Bläror, Dufägg, Smälla, Äggling.
— maritima, Wijh. Tarald.
— nutans, L. Äng-glim.
— rupestris, L. Klippglim.
Silybum marianum, g^rtn. Sempertin.
— Jungfru Mariae tistel, Marien-
tistel.
Sinqpis, L. Senap. — Simp.
— alba, L. Hvitsenap.
— arvensis, L, Åkersenap. — Gul-
ört, Prestkål.
— nigra, L. Svartsenap.
Siphonia elastica. Pers. Se Kautschu.
Sistotrema, Pers. Se Rörtand.
Sisymbriic7n,L. Vägsenap.— Vägkrasse.
— officinale, ScoF. A.llmän Vägsenap.
— Dufkål, Hund-dill.
— Sophia, L. Finbladig Vägsenap.
— Stillfrö.
Sium, L. Märke.
— latifolium, L. Vattenmärke. —
Strätta.
— Sisarum,L. Sockermärke, Socker-
rot.
Smilacina, Desf. Se ConvaUaria.
Smilax China, L. Se Chinarot.
— Sarsaparilla, L. Se Sarsaparill.
Soja hispida, Moei^ch. Sojaböna.
Solanacece, Juss. Bolmväxter.
Solanum, L. Solan.
— . Dulcamara, L. Besksöta. Q,ves-
ved. — Bittersöta, Bosört, Mat-
ledsqvistar, Pukaris. — Galne-,
Håll-, Orm-, Troll-, Villbär.
— Lycopersicum, L. Kärleksäpple.
— Melongena, L. Äggplanta.
Soldhum nigrum, L. Nattskatta, Natt-
skategräs. — Hansletsbär, -gräs.
— sodomceum, L. Sodomsäpple.
— tuberosum, L. Potates. — Jord-
päron, Jordäpple, Pantoffler. —
Potatesblast, -kål, -ris.
Solidago, L. Gullris.
— canadensis, L. Kanada-gullris.
— Virgaurea, L. Allmänt Gullris. —
Gullbo, Gullgro, Jungfru Marife
ris. Jungfruris, Räftunga.
Solorina crocea, Ach. Saffrans-laf.
Sonchus, L. Mjölkfibla. — (Sonke),
Mjölktistel. Svintistel. ^
— arvensis, L. Fet Mjölkfibla, Aker-
mjölkfibla. — Fet-tistel, Skrof-
tistel.
— oleraceus, l. Allmän Mjölkfibla.
— Vattentistel.
Sorbus, L. Oxel. Rönn.
— Aria, Ckantz. Norsk Oxel.
— Aucuparia, L. Rönn.
— /enn2Crt,KALM. Finsk Oxel. — Oxel-
rönn, Suroxel.
— scandica, Fr. Svensk Oxel.
Sparganium, l. Igelknopp. — Flä,
Fläk.
— natans, L. Flotagräs. — Soppe-
gräs.
— ra7wosMm,HuDs. Träggan. — Sparr-
gräs, Svärdgräs.
— simplex. Huds. Träggau.
Spartium scoparium, L. Har-ris.
SpatMilaria, Pers. (Spadklubba.)
Spergula, L. Spergel.
— arvensis, L. Akerspergel. — Fryle,
Hvitglygg, Knutarv, Nägde,Pin-
skorf, ' Pjuska, Pjåsk, Spurry,
Tuska.
Spermoedia Clavus, Fr. (Jfr Cordy-
ceps.) Brandkorn. — Bockhorn,
Hungerkorn, Korntagg, Mjöl-
dryga, Mjölöka.
Sphcerobolus, Tode. Klotboll.
Sphcerophoron, Pers. Kraslafvar. —
(Hylslaf.)
Sphagnum, L. Hvitmossa, Rödmossa.
Sjngelia Anthelmia, L. Se Maskrot.
174
(Spiloma. Fläcklaf.)
Spi7iacia oleracea, L. Spenat.
^"^pircea, L. Spirea.
— Filipenclula, L. Brudbröd. — Gal-
tebröd, Galteknapp, Jordgaltar,
(Konvalje), Or-mylja, Somalia,
Somilla, Svinbröd, Svinkrässla,
Svin man dl ar.
— salicifoUa, L. Röd Spirea.
— Ulmaria, L. Mjödört. — Al-, Al-
skogs-, Bytte-, Elg-, Kall-, Lukt-,
Multe-, Olrae-, Ölme-, Ölgräs;
Brake, Karsöta, Karört, Kassöta,
Majblomster.
S;;^acī?</?i ^M-| Bullmossa,Bullemossa.
teum, i-.x, — Pai-asollmossa, Sol-
— rubrum, i skärmsmossa, Jung-
L. j fru Marijebarumössa.
Stachys, L. Syska.
— arvensis, L. Knylsyska. — Svin-
knyler.
— silvatica, L. Stinksyska. — (Skar-
lakansgräs), Stinknässla.
Stapelia, L. (Asblomma.)
Statice, L. Mar-risp. — (Stadd.)
Stellaria, L. Stjernblomma. Stjernört.
— Holosten, L. (Perer, Peror.)
— media, (l.) Nata. Våtarv. — Vann-
arv, Vassarv, Mire.
St eiihammaria maritima, Reich. Fjärva.
— Hilsko (jfr Androsace).
Stereocauloii, Acu. Påsklaf. — Fast-
lagsris.
Sticta puhnonacea, Ach. Lunglaf.
>^tipa, L. Borstgräs.
— pennata, L. Fjäderborstgräs. Jfr
Fjädergräs.
Stratiotes aloides, L. Dyborre.— Svensk
Aloe, Vattenlök, Vattensåga.
Strufhiopteris germanica, Willd. Fo-
derbräken. — Getmat, Getrofva,
Strutbunke.
Strychnos, L. Se Curare.
— Nux vumica, L. Se Räfkaka.
— Tieute, Leschen. Upasträd.
S turmin, Reich. (Jfr Mnlaxis.) -Vlygg-
blomma.
Styrax Benzoin, Dhyand. Benzoe.
— ofjicinalis, L. Se Storax.
Subularia aquatica, L. Sylört.
Sioietenia Mahagony, L. Mahogny.
Symphytum ofjicinale, L. Vallört. —
Benvälla, Fetrot, Svartrot,
Synantherece, Rich. Blomhålksväxter,
Hålkblomstrige.
Syringa vtdgaris, L. Syren.
Taberncemontana utilis. Ana. Koträd.
Tagetes, L. Sammetsblomma, Sam-
metsros.
— erecta, L. Gul Sammetsblomma.
patula,L. Brun Sammetsblomma.
Tamarix mannifera, Ehrexb. Tama-
risk.
Tanacetum vulgäre, L. Renfana. —
Desmegräs, Himmelskrus. — Se
Maskfrö.
Taraxacum ofjicinale, Web. Smör-
blomma. — Smörblomster, Haj-
tand, Lejontand, Kopiss, Mask-
ros, Mjölkblomster, Munkhuf-
vud, Skallnacke, Svinros, Agg-
i blomster.
I Taxus baccata, L. Id, Idgran. — Barr-
lind. Tax.
{ Tectona grandis, L. Tekträd.
1 Teesdalia nudicaulis, r.Bk. Vallkrasse.
i Tephroseris, Reich. Se Nocka.
Terebinthus, jioench. Se Terpentin.
Terfezia Leonis, Tul. Se Tryffel.
Tetragonia expansa, Ait. Nyzeeländsk
Spenat.
Tetragonolobus, Scop. Klöfverärt. —
Sparrisärt.
— purpureus, Moench. Spergelklöf-
verärt. — Spergelärt.
— siliquosus, Roth. Strandklöfverärt.
Teucrium Chamcedrys, L. Gamander
(jfr Löksuga).
— Scoi^ditim, L. Löksuga. — Lack-
lök.
REGISTER.
175
Thalictrum, L. Ängsruta.
— fiavum, L. Gul Ängsruta. — Ikte-
gräs, Torrvärksgräs.
(Thamnidium, Link. Limludd.)
Thea chinensis, L. Se Thebuske.
Theohroma Cacao, L. Kakaoträd.
Thesium aljmnwi, L. Spindelört.
Thlaspi, L. Skärffrö. — Lomme, Lom-
megräs, Lummegräs.
— arvense, L. Akerskärffrö. — Pen-
ninggräs, Skillingar, ykälle,Trä-
deslök.
Thymus, L. Timjan.
— Chamcedrys, Vn. Angtimjan.
— Serpyllum, L. Backtimjan. —
(Svarthö.)
— vulgaris, L. Timjan.
Tilia, L. Lind. — Bastträd.
— grandifolia,i>:BT.a. Holländsk Lind.
— parvifolia, Ehkh. Skogslind.
— vtilgaris, Hayt^s. Allé-lind. — Hol-
ländsk Lind.
Tofieldia borealis, Wg. Björnbrodd.
Tordylium, L. Se Tordyll.
Torilis Antliriscus, Gmel. Rödfloka.
Tortula ruralis, Ehrh. Droppmossa.
Tragopogon, L. Hafrerot. — (Bock-
skägg), Salsofi.
— porrifolius, L. Odlad Hafrerot.
— pratensis, L. Vild Hafrerot.
Trametes, Fr. (Jfr Dcedalea.) Fock.
— suaveolens. Fe. Sällefock.
Trapa natans, i,. Sjönöt. — Vattennöt.
Tremella, (dill.) Skälfving.
Åuricula, i,. Se Judasöron.
Trichia, Hall. Se Maskull.
Trientalis europcea, L. Dufkulla. —
Morkulla, Hultaviva, (Stjernros).
Trifolhim, L. Klöfver. (Jfr Anthyllis.)
— Klofving. Jordlefver. Tusta.
■ - agrarium, L. Gullklöfver, Humle-
klöfver, — Gullkolla, Gullväp-
ling, Jordhumle, Skogshumle (?).
— arvense, L. Harklöfver. — Har-
väpling, Flcåsgräs, Flåsklöfver,
Noppa.
— fragiferum, L. Smultronklöfver.
Trifolium hybridum, L. Alsikeklöfver.
Svensk Klöfver. — Blekväpling.
— medium, (l.) Skogsklöfver. Berg-
klöfver.
— montanum, L. Back-klöfver. —
Backväpling.
— pratense, L. Rödklöfver. — Röd-
fikor, -kolla, -tuppa, -tusta, -väp-
ling; Honungsblomster, Ho-
nungsgräs.
— repens, L. Hvitklöfver. — Hvit-
fikor, -kolla, -väpling.
Triglochin, L. Sälting. — Saltgräs.
— maritimum, L. Strån dsäl ting.
— palustre, L. Kärrsälting.
Triodin decumbens, P. Beauv. Knägräs.
Tripleitrospennum inodorum, Schultz.
(Jfr Chamcemelum.) Baldersbrå.
Trisetum, Pers. Hafreäxing.
— jiavescens,v.'B^\v\-. Gul Hafreäxing.
Triticum, L. Hvete.
— caninum, L. Hundhvete.
— Spelta, L. Spelt.
— turgidum, L. Kubbhvete. — Sam-
metshvete, Skägghvete.
Trollius, L. Bulleblomster.
— asiaticus, L. Gullbulle.
— europceus; L. Angbulle. — D val-
kullor (Hval-, Valkullor), Lax-
blomster, Smörbollar, Smörbul-
.lar.
Tropcaohim majus, L. Skölding, Sköld-
ört. Indiansk Krasse.
Tuber, Mich. Tryffel. 77- (Jordsvamp.)
— cibarium, Pers. Akta Tryffel.
Tulipa Gesneriana, L. Tulpan.
Tunica, Scop. Saronsblomster.
Turritis glabra, L. Rockentraf. — Kar-
bas, (Tornört). — Stillfrö.
Tussila go Farfar a, L. Hästhofsört. —
Bröstört, Bröst-tobak (se Tobak),
Hostört, Fålafötter, Hästblad,
Ringblomma, Tjälablomster. (Se
Skräp, Skräppa.)
Typha, L. Kafveldun, Kasedun. —
Dunstockar, Dynaman, Kabbar,
Klubbgräs, Krutläskare.
Typhacece, St. Hil. Kolfväxter.
176
REGISTER.
u.
Ulex europceus, L. Art-törue.
Ulmus, L. Alm.
— campestris, Sm. Korkalm.
— effusa, WiLLD. Vresalm.
— montana, Sm. Allmän Alm.
Ulva, L. Bläcka. Bunkie.
— pruniformis, L. Sjöplommon.
Umbellatce, L. Kringelväxter,Umbellat-
växter.
Umhilicaria pustulata, Hoffm. Tuschlaf.
Umhilicus, Dec. Jordnafle.
Urceolaria calcarea, Ach. Kalklaf.
Uredo, Pkrs. Brandrost.
Urtica, L. Nässla. — Nät, Näta, Nätla.
— cannahina, L. Hampnässla.
— dioica, L. Brännässla.
— urens, L. Etternässla.
UsJiea barbata. Ach. Skägglaf. — Ragg-
laf.
Ustilago, Bauh. Brand. Brand i säd.
Fiblebrand.
— Caries, Dec. Kolbrand.
— Segetum, Pe. Sotbrand. — Sot,
Sotax,
Utricularia , L. Bläddrerot. — Vatten-
bläddra.
V. w.
Vaccinium, L. Vaksin.
— Myrtillus, L. Blåbärsris. — Blå-
bär. Rackbär, Slinnor, Slyngon,
Slynnen.
— Oxycoccos, L. Tranbärsris.— Tran-
bär, Tranjuter, Tränjon, Myrbär.
— uliginosum, L. Odonbuske. — 0-
don, Odensbär, Blåbuk, Bäljon,
Böljon, Gorvälta, Öbär, Otter-
bär. Utterbär, Svålon, Uddbär,
Vammstöt, Öbär, Ölbär.
— Vitis idcea,L. Lingonris. — Bremle,
Krösonris. — Lingon, Lingbär,
Krösa, Kröson, Kröser, Tvsling,
Tvttebär.
Wahlbergella, Fk. Fjellklint.
Vahlodea atropurpurea, Fk. Fjelltåtel.
Valeriana, L. Vänderot.
— officinalis, L. Akta Vänderot. —
Velamsrot, Velantsrot, Sqvätt-
lök, Stämgräs.
Valerianece, Dkc. Fläderväxter.
Valerianelln, Toukx. Vårsallat. — (Ra-
punzel.)
Vallisneria spiralis, L. Spiralört,
Vanilla aromatica, Sw. Se Vanilj.
{Variolaria, Ach. Kopplaf.)
Veratmim, L. Nysrot. — Nosgräs, Näs-
gräs. — Prnstrot.
— album, L. Hvit Nysrot. — Strand-
kil.
— nigrum, L. Svart Nysrot.
— Sabadilla, Retz. Se Sabadillfrö.
Verbascum, L. Kungsljus. — Ljus-
brand, Trollslända, Trollkäring-
slända. ^
— Lyckniiis, L. Hvitt Kungsljus.
— nigrum, L. Mörkt Kungsljus. —
Kattrumpa, Räfrumpa.
— Thapsus, L. Filtbladigt Kungs-
ljus. — Lungört.
Verbena, L. Jernört.
Veronica, l. Arenpris.
— agrestis, L. Akerärenpris.
— Beccabunga, L. Bäckärenpris. —
Bäckböna, Bäckgröna, Limmika.
— Chamcedrys, L. Theärenpris. —
Gamander, Jungfruögon.
— longifoUa, L. Strandärenpris.
— officinalis, L. Äkta Arenpris. —
Jordkrypa.
— spicnta, L. Axärenpris. — Katt-
rumpa.
— triphyllos, L. (Hönsruta.)
Verrucaria, Pers. (Vårtlaf.)
Verticillatce, L. Sugeväxter.
Vetrix, Fr. Bandpil. Vide. — (Mandel-
pil.)
Viburnum Opulus, L. Olvonbuske. —
Elnaträd, lllnaträd. Snöbollsträd,
Ugglerönn, Ularönn, Vattenhyll.
— Olvon, Olgon. Qvalkebär,
Ugglebär, Ulfbär.
REGISTER.
177
Vicia, L. Vicka.
— Cracca, L. Kråkvicka. — Fogel-
vicka, Harvia, Jogere, Kråkärt,
— Faha, L. Bondböna. Hästböna.
— sativa, L. Fodervicka.
— sepium, L. Tranvicka. — Tranärt.
Victoria regin, Lindl.
Vinca, L. Sinngrön. — Igrön, Ivgrön,
(Vintergröna).
Viola. L. Viol.
— canina, L. Hundviol. — Läns-
mansstöflar.
— hirta, L. Marsviol, Buskviol.
— mirabilis, L. Underviol.
— odorata, L. Luktviol.
— silvatica, Fk. Skogsviol. — Läns-
mansstöflar.
— tricolor, L. Styfmorsviol. — Min-
nesviol. Skateblomster.
Sammetsviol.
— — v. bicolor.
Viscaria, Roehl. Tjärblomster, Tjärört.
— vulgaris,'Ro^a^. Allmän Tjärört.—
Beckblomster, Bekrisper, (Flug-
fänga).
Viscum album, L. Mistel. — Fogellim,
Vespelten.
Vitis vinifera, L. Vinranka.
— — v. apyrena, L. Korinter.
Woodsia ilvensis, R. Br. Hällebräken.
— (Woodsört.)
X.
Xanthium, L. Gullfrö.
Xylostroma giganteum, Tode. Snufve-
läder. — Pukaläder.
z.
Zannichellia, L. Hårserf. — Vatten-
serf.
ZeaMays, L. Majs. — (Turkiskt Hvete.)
Zingiber officinale, Rosc. Se Ingefära.
Zizyphus Lotus, Lam. Lotusbuske.
— vulgaris, Lam. Se Bröstbär.
Zostera, L. Bändling. — Bandtång,
Grästång, Gräsja, Hafsgräs, Sjö-
gräs, Slånga, Haf-slånga, Tare.
Zygnema, Ag. (Partrådar.)
Svenska växtnamnen.
12
Rättelser.
Sid. 31, sp.
1, r. 1 står i några ex. Akervinda för Åkervinda
.. 71, ..
2, » 15 .> » » » S .. Så
n 167, ..
2, » 2 ') » « » Angskampe » Augskarape
)) 65, »
1, )) 12 » Kämpe för Kampegräs
» 99, »
1, » 31 » Rasta » Resta
Följande icke
angifna hänvisningar äro att på sina ställen märka:
Allé-lind,
se Lind.
Hvitflkor, se Fikor.
Bitterfetknopp
» Fetknopp.
Hvitplister, " Plister.
Blåmadra,
» Mådd.
Hängbjörk, » Björk.
Fjällbjörk,
» Björk.
Kartbjörk, •> Björk.
Fältstålört,
» Stålört.
Klotlims vamp, » Limsvamp
Färg-ginst,
') Ginst.
Knutginst, •> Ginst.
Gräsnäglika,
» Trift.
Knylsyska, » Syska.
Gräsvarg,
» Varg.
Krussyra, » Syra.
Humleklöfver,
» Klöfver.
Kärrtörel, « Mjölkört.
Hvitfetknopp,
» Fetknopp.
Sandelm, » Strandråg.
r -w
m
j.
»fr.
!w
-/-^ n»
^
<;.
5^.-
:4-:> ^